En stamcell är en cell som genom att förnya sig kan producera nya stamceller och differentiera, eller specialiseras, till andra sorts celler. Alla kroppens celler härstammar från stamceller. Läs mera om olika typer av stamceller.
Jo. Utan stamcellernas ständiga förnyande av vävnadernas celler skulle människan dö inom några veckor. Vävnader som förnyas snabbt med hjälp av stamceller är bland annat huden och tarmen. Läs mera om vävnadsstamceller.
Nej. Stamceller är olika och de skiljer sig från varande beroende på sitt ursprung och sin förmåga att differentiera, alltså förändras, till olika specialiserade celler. En del stamceller kan i embryot, och i teorin också i laboratoriet, differentiera till alla olika sorts celltyper. Vissa stamceller kan differentiera bara till en typ av cell. Läs mera om cellers plasticitet, det vill säga formbarhet. Stamceller delas in i tre huvudgrupper: embryonala stamceller, vävnadsstamceller och iPS-celler. Läs mera om olika typer av stamceller.
Embryonala stamceller har förmågan att differentiera till alla typer av celler i kroppen, till exempel till nervceller, muskelceller och hudceller. Vuxna stamceller, eller rättare sagt vävnadsstamceller, finns i så gott som alla vävnader hos så väl barn som vuxna. De kan differentiera bara i en bestämd riktning, till exempel till ett organs celler. Läs mera om embryonala stamceller och vävnadsstamceller, alltså vuxna stamceller.
Stamceller delas in i tre huvudgrupper: embryonala stamceller, vävnadsstamceller och iPS-celler. Läs mera om olika typer av stamceller.
En iPS-cell är en pluripotent stamcell som framställs i laboratoriet genom att omprogrammera till exempel en hudcell. Läs mera om iPS-celler.
Embryonala stamceller härstammar från några dagar gamla embryon som har blivit över från konstgjorda befruktningar. iPS-celler är stamceller som omprogrammerats i laboratoriet från en donators hud- eller blodceller. Vävnadsstamceller härstammar från människors vävnader. Blodstamceller, som används mycket i stamcellsbehandlingar, härstammar från en donators benmärg, blodomlopp eller placentablod. Inom forskning används också mycket stamceller som härstammar från djur. Läs mera om stamcellers ursprung och användning.
Vuxna stamceller, eller vävnadsstamceller, finns i så gott som alla våra vävnader. Många vävnadsstamceller som isoleras från provbitar från människor kan odlas i 3D-organoider i laboratorium. Det är ändå svårt att få tag på dessa dyrbara celler från människor så i forskning använder man sig ofta av vävnadsstamceller från djur, till exempel från möss. Läs mera om stamcellsforskning.
Nya behandlingar baserar sig på omsorgsfullt gjord grundforskning och kontrollerade kliniska test. Därmed är tiden från en upptäckt till en ny behandling ofta mycket lång. Innan en ny behandling kan bli godkänd måste man vetenskapligt kunna visa att den är effektiv jämfört med placebobehandling. Vidare får behandlingen aldrig orsaka mera skada än nytta till exempel på grund av sidoeffekter. Stamcellsforskning är ännu ett nytt område inom biologin men många stora genombrott har gjorts under de senaste 20 åren. Det är möjligt att man redan under de närmaste åren kommer att fortskrida till kliniska tester med stamcellsbehandlingar mot många sjukdomar. Läs mera om framtida stamcellbehandlingar.
Stamcellsbehandlingar används mycket i vård av leukemi, alltså blodcancer, andra cancerformer samt blodsjukdomar. Då är de transplanterade cellerna blodstamceller som härstammar från en donators benmärg, blodomlopp eller placentablod. I EU kan man också utföra stamcellsbehandlingar mot skador i ögats hornhinna. Vidare finns det experimentella stamcellsbehandlingar mot många sjukdomar. Dessa behandlingars säkerhet och effektivitet är inte ännu bevisad. Läs mera om nuvarande stamcellsbehandlingar.
I Finland görs stamcellsbehandlingar med blodstamceller, alltså till exempel benmärgstransplantationer, i vård av olika cancerformer och blodsjukdomar. I Finland görs också hudtransplantationer där stamcellerna i den transplanterade huden förnyar till exempel brännskadad hud. Övriga stamcellsbehandlingar kommer till Finland i och med att de konstateras effektiva och säkra i kliniska test och blir godkända i EU. Läs mera om stamcellsbehandlingar.
Behandlingar som använder embryonala stamceller eller iPS-celler har prövats i kliniska tester mot flera olika sjukdomar men i dagens läge är inte en enda behandling som baserar sig på embryonala stamceller eller iPS-celler i omfattande användning i något land. Inte en enda av dessa behandlingar har alltså hittills bevisats vara tillräckligt effektiv och säker. Läs mera om användning av embryonala stamceller och iPS-celler i framtida stamcellsbehandlingar.
Inte ännu. Det är extremt viktigt att man använder rätt sorts celler i stamcellsbehandlingar. Cellerna måste ha förmågan att differentiera till rätt sorts celler, till rätt sorts nervceller i frågan om en ryggmärgsskada. Om cellerna som används i behandlingen har anlag att omvandlas till oönskade celler, så som fettceller eller tumörceller, skulle ingreppet sannolikt vara till mera skada än nytta för patienten. I djurförsök och en del tidiga människoförsök har man fått resultat som uppmuntrar till vidare forskning. Det är möjligt att man i framtiden kunde vårda ryggmärgsskador med stamcellsbehandlingar. Läs mera om framtida stamcellsbehandlingar.
I blodomloppet finns det inte just alls blodstamceller, utan istället används bland annat röda blodkroppar och blodplasma från det blod som doneras i en vanlig bloddonation till att vårda operationspatienter eller patienter med olika sjukdomar. Man kan donera blodstamceller från blodomloppet men då injiceras donatorn först med tillväxtfaktorer som får blodstamcellerna att flytta sig till blodomloppet. Om du hör till stamcellsregistret och har donerat blodstamceller från benmärgen eller från blodet efter injektioner av tillväxtfaktorer har stamcellerna sannolikt använts genast i vård av en annan människa eftersom man får kallelse till donation först när patienten som behöver stamcellerna har identifierats. Det finns också blodstamceller i placentans blod och under åren 1999-2013 insamlade Finlands blodtjänst placentablod från frivilliga föderskor. Från placentablodet isolerade man och frös ner de vita blodkropparna och blodstamcellerna. Placentablodtransplantaten är ännu användbara så om du har donerat placentablod är det möjligt att cellerna från blodet redan har använts i vård av en annan människa eller att de fortfarande förvaras och kan användas i framtiden. Förvaring av celler eller annat biologiskt material från människor är bara möjligt om donatorn har gett sitt samtycke. Mera information, blodtjänst och biobankerna.
Du kan fråga vad som helst om stamceller. Vi svarar på så många frågor som möjligt antingen personligen eller på den här ”frågor och svar” sidan. Ställ din fråga via den här blanketten.