Forskarna i DigiTala-projektet studerade erfarenheterna hos akademiska vuxenstudentersom genomförde ett datorbaserat talprov. Deltagarna var studenter på grundnivå (A1-A2) i finska. Studenterna var särskilt nöjda med möjligheten att göra muntliga uppgifter och den feedback de fick om sina egna språkkunskaper.
På grund av Covid-19 utfördes arbetsuppgifterna på distans, vilket innebar att inspelningen inte stördes av bakgrundsljud och att förhållandena var i helhet lugnare än i klassrummet. Deltagarna var obekanta med de taluppgifter som utfördes i egen takt med hjälp av en fjärranslutning och att prata med datorn upplevdes som något nytt. Datorbaserade talprov är ännu inte särskilt vanliga, även om att göra talprov i en språkstudio är en etablerad praxis.
Deltagarna gillade särskilt möjligheten att lyssna på och förbättra sin egen prestation innan de lämnade in uppgifterna. Dock ansågs bristen på naturlig interaktion och kontakt med en annan person vara främmande. Enligt studenternas uppfattning motsvarade provets uppgifter väl vardagliga situationer och erbjöd studenterna den talträning de saknade.
De integrerande uppgifterna ansågs särskilt svåra av studenterna. Trots det var provet av lämplig längd och uppgifterna stämde i stort sett med det som man hade lärt sig på lektionerna. Vissa av uppgifterna hölls dock som mindre meningsfulla. Uppgiftens meningsfullhet påverkades av ämnets bekantskap och studenternas ordförråd för att kunna svara på uppgifterna. Sammantaget tyckte studenterna dock att provet var lyckat.
Du kan läsa artikeln i publikationen av Samfundet För Ämnesdidaktisk Färsking i Finland (på finska).