Hur var det att studera i magisterprogrammet i pedagogik?
Ella: Jag trivdes väldigt bra och jag uppskattade att studierna var självständiga och flexibla. Jag tycker programmets styrka är att man inte behöver låsa sig vid någon viss yrkesroll, utan man har ett brett pedagogikfält som man kan jobba inom sedan.
Programmet ger ett stort utrymme att forma sin egen profil genom olika biämnen och valbara kurser. Jag har till exempel också läst arbets- och organisationspsykologi, socialpsykologi och företagsledning.
Pia: I kandidatskedet fick man ett ytskrap av pedagogiken, så jag tyckte om magisterstudierna eftersom jag då fick gå in mer på djupet i de ämnen som intresserade mig.
Jag minns speciellt en kurs som hette Utbildning och social rättvisa som jag gick. Den fick mig att inse att pedagogik inte bara är lärande i sig, utan att lärande finns överallt, på många plan och i hela samhället. Jag använder mig fortfarande av den kunskap som den kursen gav mig i mitt dagliga arbete.
Vilka typer av arbetsuppgifter och karriärer har ni som relaterar till programmet?
Pia: Jag skulle egentligen säga att nästan alla jobb jag haft sedan jag utexaminerades har haft någon slags anknytning till min utbildning.
Under studietiden jobbade jag som assistent vid ett forskningsprojekt och när jag sedan blev färdig med studierna började jag jobba inom administrationen vid Helsingfors universitet. Men det jobbet kändes som för administrativt för mig, så jag övergick sedan till att arbeta som studievägledare.
Därifrån hoppade jag till tredje sektorn. Jag jobbade som projektledare vid Folkhälsan i ett projekt om digitalt lärande för seniorer och nu arbetar jag som utvecklingsplanerare på SOS Barnbyar. Man kan säga att jämlika möjligheter och social rättvisa är ämnen som tangerats i alla mina jobb.
Ella: För mig känns det som att Helsingfors universitet har erbjudit mig mer än bara kurser. Jag har också arbetat som forskningsassistent under studierna och det har varit en värdefull erfarenhet, eftersom jag då fick omsätta teori i praktik.
Jag gjorde min praktik på en yrkeshögskola. Där fick jag reflektera över centrala aspekter av högskolans pedagogiska policy, samt syssla med projektutveckling och studieplansarbete.
Just nu arbetar jag vid Helsingfors stad som utbildningsplanerare för Helsingfors Arbis. Jag planerar och ansvarar för olika kurser, evenemang och föreläsningar, samt rekryterar timlärare och är kontaktperson för dem.
Visste ni från början vad ni ville göra efter examen?
Pia: När jag började studera hade jag ingen tydlig vision om vad jag ville arbeta med efter studierna. Jag var mer nyfiken på ny kunskap och att lära mig hur universitetstudier fungerar.
Min karriär har därför utvecklats ganska organiskt, jag har hakat på olika möjligheter som kommit längs med vägen. Med mognad och med ålder har jag sedan insett vad som är viktigt för mig och vad jag vill jobba med.
Ella: Jag hade inte heller någon tydlig karriärsträvan när jag började studera, men jag hade fått tips om att det här programmet skulle kunna passa mig.
Jag visste att jag tycker om människor, att jag är intresserad av hur vi lär oss och hur vi människor utvecklas, både som individer och inom organisationer.
Genom studierna och arbete så har det blivit tydligt för mig att jag trivs i roller där jag får kombinera det mänskliga med det analytiska. Alltså både att identifiera behov och omsätta dem i konkreta lösningar.
Vilka karriärer har andra från programmet?
Pia: Bland mina studiekompisar arbetar en på bibliotek med ansvar för barn- och ungdomslitteratur. En annan arbetar som lärare i en yrkesskola, och sen har jag en kompis som är projektledare i tredje sektorn.
Ella: Många av mina studiekompisar arbetar till exempel som HR-specialister, projektledare och kommunikatörer, men också på bank! Människor jobbar både inom den offentlig sektorn, i företagsvärlden och i tredje sektorn. Det här visar hur brett det pedagogiska fältet faktiskt är och hur många olika slags karriärvägar som finns.
Vilken del av studierna eller studielivet har hjälpt er mest i er karriär?
Pia: Mina studier gav mig kunskap att förstå och gestalta stora helheter, men även ett kritiskt förhållningssätt. Det hjälper mig i mitt arbete då vi ska bygga upp något nytt eller utveckla något, eftersom jag då kan ställa utmanande frågor som leder till att vi inte bara gör så som vi alltid gjort. Jag skulle säga att den kunskapen är någonting som jag har nytta av varje dag.
Ella: Jag har haft en otroligt fin och rolig studietid och träffat några av mina bästa vänner under studierna. Så det är självfallet något av det mest värdefulla jag fått.
Men bortsett från det så tycker jag programmet erbjöd en väldigt uppmuntrande studiemiljö, där tröskeln var låg för att ta kontakt med lärarna och professorerna. Personalen är väldigt lyhörd och det gjorde också att jag vågade vara nyfiken, ställa frågor och ta eget initiativ under mina studier.
Det pratas mycket om att unga idag saknar hopp inför framtiden, så jag är så tacksam för att ha fått känna mig glad och hoppfull under mina studier.
Har ni några speciella framtidplaner eller karriärmål?
Ella: Jag har alltid haft många drömmar. Jag tycker det skapar ett slags pirr i vardagen som håller nyfikenheten och motivationen vid liv, något som jag tror är viktigt för människor i alla åldrar.
I framtiden vill jag fortsätta bidra till utvecklingen av hållbara lärandemiljöer, alltså att hjälpa människor att på olika sätt hållas med i de snabba förändringar som sker i vårt samhälle och i arbetslivet. Jag vill ha ett jobb där jag får arbeta nära människor och lära mig nya saker hela tiden.
På lång sikt skulle jag gärna arbeta i något nordiskt sammanhang, med arbetsuppgifter som inkluderar både utbildning, ledarskap och kommunikation.
Pia: Jag är ganska nöjd med att vara där jag är just nu; att jag har ett jobb jag trivs med och att jag kan försörja min familj. Jag är lite nyfiken på doktorandstudier i pedagogik, men det kanske händer då mina barn är vuxna.
När och hur insåg ni något nytt om er själva, era studier eller er bransch?
Ella: Jag kan säga att det viktigaste för mig var när jag började arbeta parallellt med studierna. Jag märkte hur det teoretiska perspektivet och praktiska arbetet stärkte varandra, för en del saker som jag lärt mig under studierna blev tydliga först när jag fick koppla dem till konkreta arbetsuppgifter.
Pia: För mig har mitt livs genombrott varit att jag kom in på ett universitet och att jag utexaminerades med ett bra betyg. Jag kommer inte från en akademisk familj och jag upplevde länge att universitet inte var menade för sådana som jag. Så när jag väl började studera kände jag länge att jag inte platsade in och jag funderade på om jag alls har rätt gå här.
Men nu i efterhand kan jag se hur viktiga de här studierna och särskilt personalen har varit för mig. De uppmanade alltid oss studerande att ta kontakt och att komma upp på en kaffe om man behövde prata.
Det har satt en otroligt stark prägel på min studie-erfarenhet, eftersom de hjälpte mig att inse att jag klarar av det här, att jag får hjälp och stöd om jag behöver det och att jag får prata om mina känslor och upplevelser av att inte passa in i normen av en universitetsstuderande.