Varför ville du studera inom kandidatprogrammet i historia?
Oliver: Jag sökte in till programmet för att historia alltid har intresserat mig, det var det enda skolämnet jag var utmärkt på i gymnasiet. Så under min militärtjänstgöring satt jag på uppmuntran av min kompis in min ansökan till Helsingfors universitet.
Hur fick du information om studierna i historia?
Oliver: Under gymnasiet deltog jag på evenemanget Högskoledagen, och det var så jag fick veta om möjligheterna att studera historia på svenska vid Helsingfors universitetet. Så det lönar sig att delta i evenemanget!
För vem passar kandidatprogrammet i historia?
Oliver: Det är svårt att säga, eftersom vi är en så brokig skara av människor som studerar historia. Eftersom man kan forma sina studier efter sina egna intressen så skulle jag säga att det passar för vem som helst som är intresserad av historia. Men man ska såklart vilja läsa och skriva en del, men man behöver inte vara perfekt – man blir bättre på det under studierna.
Kan du ge konkreta exempel på vad kurserna i historia behandlar?
Oliver: Som studerande i historia får jag ofta frågan ”Vilken slags historia studerar du”, en fråga som kan vara lite svår att svara på. Studierna i historia har en del obligatoriska grundkurser, där man går igenom världshistorien ur en europeisk synvinkel, kurser som jag tyckte var jättebra. Sen finns det en del obligatoriska metodstudier, till exempel paleografi, alltså kunskapen att läsa och tolka gamla handstilar. Det är en kurs som jag tycker man har stor nytta av i studierna. Men sen efter det får man i hög grad välja det som intresserar en och det finns kurser i historia på både svenska, engelska och finska som man kan ta. Jag har till exempel gått en intressant kurs om Östersjöns sjöfartshistoria och sen går jag också kurser i Nordenstudier, som har fokus på nordisk historia, kultur och samhällsliv. Jag har faktiskt inte gått en enda dålig kurs än, så nivån och föreläsarna är väldigt bra här.
Hur är det att studera i praktiken?
Oliver: Kurserna består av lite olika delmoment förutom föreläsningarna. Jag har faktiskt inte haft en enda kurs med en sluttentamen, men några skriftliga förhör. Oftast ska man i stället skriva en essä om något ämne som har med kursens tema att göra. I vissa kurser ingår det muntliga presentationer och grupparbeten, medan man i andra ska skriva kursdagbok efter varje föreläsning. Jag upplever att fokuset ligger på att tillämpa kunskapen man lär sig genom olika uppgifter i stället för att lära sig allt utantill, något jag gillar.
Hur mycket mer krävande/mindre krävande är studierna i historia jämfört med gymnasiestudierna?
Oliver: Det är svårt att jämföra dem sinsemellan, då de är väldigt annorlunda. Universitetsstudierna är fördjupande studier, medan man på gymnasiet lärde sig mycket om olika saker men ganska ytligt. Så här vid universitetet får man koncentrera sig på ämnen man själv är intresserad av, något som gymnasiestudierna gett en bra grund till.
Vad vill du göra efter examen?
Oliver: Jag skulle vilja bli historielärare, men man kan egentligen arbeta med i stort sett vad som helst efter att ha studerat i historia. Kunskaper i att läsa, skriva och tillämpa information behövs ju i många branscher. Jag har till exempel studiekompisar som vill arbeta på arkiv eller inom museibranschen, andra satsar på journalistik och på arbeten där man får skriva. Historiker finns också som sakkunniga på många håll, i organisationer eller inom kommun och stat. Så historiker behövs överallt i samhället!
Hur är det att studera vid Helsingfors universitet?
Oliver: Helsingfors universitet är ett av de bästa universiteten i Finland, så studieutbudet är enormt och man kan forma sina studier efter sina egna intressen. Allt fungerar också bra på svenska, jag har till exempel gått kurser på finska, men skrivit essäer och kursdagböcker på svenska – något man har rätt till.
Helsingfors är en bra studiestad trots att den är stor, för studielivet är rikt. Vår ämnesförening Historicus är ett bra exempel på det. Den är tillräckligt stor för att alltid ha något på gång, men tillräckligt liten för att alla ska tas emot med öppna armar. Så det är lätt att bli en del av gemenskapen!
Jag uppmuntrar alla som ens är lite intresserad av studierna i historia att söka in hit! Man förlorar inget på att prova, utan det lönar sig att börja någonstans och på det sättet pröva sig fram till vad som intresserar en.