Intryck. Se och agera.
Under midsommarveckan 18–21 juni fungerade Aalto universitetet som värd för den europeiska INSEA-kongressen med temat Scientific and Social Interventions in Art Education.

INSEA – International Society for Education through Art är ett världsomfattande nätverk för forskare, lärare, konstnärer och andra som är upptagna av hur konst och lärande bidrar till förståelse och kunskap i världen.  INSEA är genom konferenser, publikationsforum och utvecklingsprojekt ett robust forskarnätverk inom konstutbildning,

Den här gången var konferensens bärande tema konstpedagogiska interventioner. Temat konkretiserades genom vetenskapliga och teknologiska interventioner inom konstutbildning och bar vidare till samhällsfrågor såsom mångfald och kulturell förändring. Speciellt fokus lades på förändringar i europeiska och globala frågor, på laddningen mellan begrepp som human and non human. Flera av konferensens presentationer omfattade frågor om ekologi, hållbar utveckling och stora migrationsströmmar.

Konferensens första keynote var konstnären Terike Haapoja, känd bland annat från att ha representerat Finland i den nordiska paviljongen på Venedig biennal 55 (2013). Terike öppnade på ett tankeväckande sätt för konferensens tema genom att visa på hur konsten kan artikulera naturen som självständig agent. Genom sin presentation gick Terike direkt in på stora existentiella frågor om human- non human då vi fick ta del av hennes konst.

De rörliga bildsekvensera tagna med infrakamera på avlidna djur där röda varma ytor långsamt förändras så att konturerna försvinner och hela bildytan förändras till kallt blå berör och stannar kvar i tanken länge.

Övriga inbjudna keynotes var Dr. Tyson E. Lewis, Aaron D. Knochel, Andrea Kárpáti, Diedrick Schönau, Helena Söderholm, Samia Elsheikh, Ernst Wagner, Stine Ejsing-Duun, Timo Jokela och Joaquin Roldan.

Jag har deltagit vid ett antal INSEA konferenser med presentationer genom åren. Utöver de internationella nätverk, forskningsmetoder, projekt, konstnärliga och konstpedagogiska innovationer som genererar energi för arbete med konst,estetik och lärande så är det växlingen mellan del och helhet som är påtaglig vid konferenserna och ger utdelning. Möjligheten att tillsammans med kolleger med olika bakgrund och erfarenheter av konst och lärande ta del av ett vitt spektrum av presentationer vid en konferens är en central del av verksamhetskulturen vid en lärarutbildning.

Flera av konferensens inlägg hade betydelse för hur jag kan närma mig de visioner som utvecklingsarbetet kring tyngdpunktsområden mångfald, flerspråkighet och social rättvisa vid den svenskspråkiga lärarutbildningen vid HU omfattar.  En insats för samarbete skapades också. Det blir ett forskarutbyte i höst där jag tillsammans med Ewa Berg och Helena Malm vid Malmö universitet, ett ungt och innovativt universitet, ska arbeta med konstinterventioner i utbildning, Jag tänker att vid ett ungt universitet i Malmö finns erfarenheter att lyssna in för en nystartad lärarutbildning i Helsingfors.

Summa summarum. Aalto Campus i Otnäs bjöd på bra förutsättningar för konferensen, vädret var soligt och härlig försommar. Mira-Kallio-Tavin och Tiina Pusa med kolleger lyckades verkligen med att skapa tid och rum för Scientific and Social Interventions. För min del var konferensen en bra avslutning på ett omtumlande första år med estetiska ämnenas didaktik vid den svenskspråkiga lärarutbildningen vid Helsingfors universitet och en ypperlig ansats för nästa läsår.