Gumtäkt botaniska trädgård breder sig ut över Gumtäkt gårds historiska ägor. Området består dels av geografiska, dels av kulturhistoriska växtsamlingar Besök trädgården för att lära dig om exotiska växter eller få tips för din egen trädgård!
I den geografiska samlingen är växterna ordnade enligt växtarternas ursprungsområden. Växterna kommer från hela det norra halvklotet. Under en rundtur på en timme kan du göra en botanisk jordenruntresa!
I den kulturhistoriska växtsamlingen ingår en medicinalträdgård som ligger i den gamla herrgårdsparken runt herrgårdens huvudbyggnad samt en köksträdgård, som är som finast under sensommaren. Samlingen innehåller ett urval av spannmål, grönsaker, rotfrukter, färg- och foderväxter, doftande växter, bärbuskar och fruktträd, krydd- och medicinalörter samt gamla rosenarter. Växterna i köksträdgården är indelade enligt geografisk härkomst.
Hortus geobotanicus, den geografiska delen i Gumtäkt botaniska trädgård, visar upp växterna enligt deras ursprungsområden. Växterna i samlingen kommer från klimatmässigt liknande regioner som Finland: från östra och västra Nordamerika, det exotiska Japan och Fjärran Östern samt Europa. På så sätt presenterar den geografiska delen de olika arterna på norra halvklotet på ett övergripande sätt.
Den europeiska delen av trädgården visar också upp typiska finländska växter. På herrgårdens nedre sluttning finns finländsk skog och en myr med inhemsk kärrvegetation, där tuvull, getpors, hjortron och tranbär förtrollar med sitt unika yttre.
Den geografiska samlingen har planerats efter mikroklimatet i Vallgårdsdalens område: från den gamla havsbottenleran på Vallgårdsdalens botten klättrar trädgårdens växtlighet uppför en svagt moränbetonad sydsluttning till en berghäll i områdets norra del och fortsätter till kullar som utformats på den plats där en plantskola tidigare legat. De geografiska delarna sprider sig som solfjädrar från dammen till berghällarna, och därför lämpar de sig för både vatten- och strandväxter samt skogs- och ängsväxter.
I trädgårdens omfattande samling av kulturväxter ingår samlingar av medicinalväxter, näringsväxter och prydnadsväxter.
Medicinalträdgården har anlagts enligt en örtagård på 1600-talet vid Kungliga Akademien i Åbo. Växterna i samlingen av medicinalväxter har grupperats och planterats enligt deras användningsändamål:
I medicinalträdgården återvänder den botaniska trädgården till sina rötter. Det finns inga exakta uppgifter om vilka växter samlingen innehöll år 1678, då professor Elias Tillandz fick tillstånd av konsistorn vid Kungliga Akademien i Åbo att inhägna en örtagård för undervisningsbruk och därmed inrätta en botanisk trädgård. Troligtvis innehöll den tidiga akademiträdgården många av de arter som nuförtiden finns i Gumtäkt medicinala trädgård, eftersom botaniska trädgårdar ursprungligen hade en central roll i undervisningen i medicin.
Ordningen i den medicinala trädgården beaktar de tidiga vetenskapliga trädgårdarnas utformning. Under de senaste århundradena har studier visat att många trosbaserade behandlingar är ineffektiva. Även grupperingen efter växtens verkan har förändrats.
Näringsväxterna är grupperade efter den plats i världen där de har börjat odlas, dvs. domesticerats. Om du står på den södra kanten av planteringarna och tittar uppför sluttningen kan du föreställa dig en världskarta där du själv står vid sydpolen:
Under årtusendenas lopp har den nyfikna människan lärt sig att använda en mängd olika grödor som föda. Den ätbara delen av en växt kan vara ett blad, en bladstjälk, ett frö, en frukt, en stjälk, en rot, en lök eller till och med en blomställning eller blomma!
De växter som människan använt som föda och som trivs i finländska förhållanden har grupperats efter sitt geografiska ursprung i Gumtäkt trädgård.
Avdelningen för prydnadsväxter tar fasta på de moderna herrgårdarnas historia, eftersom samlingen huvudsakligen består av växter från typiska herrgårdsmiljöer på 1800-talet.
I samlingen ingår prydnadsväxter som hade kommit till Finland redan tidigare, som trädgårdssyrén och kanadahagtorn, men avdelningens fokus ligger på de arter som kom till de finländska parkerna under den ryska tiden. Till dessa hör den ståtliga balsampoppeln på huvudbyggnadens västra sida och den sibiriska apeln mellan herrgårdsbyggnaderna.