Maxim Fedorov, som arbetar för Yle i Kiev, anser sig utföra ett helt vanligt journalistarbete som vilken som helst annan kollega. Därför är han blygsam när det gäller uppmärksamheten.
– Det känns bra att få utmärkelsen. Jag inser att jag inte bara har rollen som journalist, utan också representerar något större; jag har lärt mig ett främmande språk som vuxen och jag arbetar på det här språket i offentligheten.
I motiveringen till utmärkelsen beskrivs han som en internationell expert och förnyare av språkattityder.
Från Sankt Petersburg via Helsingfors och Tyskland till Ukraina
Maxim Fedorov började studera finska i Sankt Petersburg år 2002. Genom ett utbytesprogram ansökte han om att studera i Jyväskylä, och upptäckte att han även klarade av universitetsstudier på finska. Magisterantagningen öppnade dörrarna till flera universitet. Han valde att studera vid Helsingfors universitet. Som sitt huvudämne studerade Fedorov finska språket och kulturen, och han utexaminerades år 2010.
Fedorov försörjde sig till en början genom att arbeta i en bokhandel. År 2013 fick han arbete som timanställd frilansare på Yles ryskspråkiga redaktion. I det lilla teamet fick han lära sig att arbeta på såväl via radio, tv som internet.
Efter flera år på Yle arbetade Fedorov på rundradiostationen Deutsche Welle i Tyskland. Han gjorde många reportage om internationell politik på ryska. Och det fanns ett behov av dem. Youtube ökade i popularitet i Ryssland när de liberala medierna begränsades, och Youtube-innehåll som gjordes enligt normal journalistisk praxis kompletterade propagandastyrd nyhetsförmedling.
Fedorov planerade att bege sig till Moskva för att arbeta som frilansare, men i och med kriget blev det omöjligt att arbeta som journalist i Ryssland. När Yle fick reda på att han var intresserad av att arbeta som journalist i Ukraina efter kriget, fick han följande förslag:
– "Vad sägs om att åka redan nu?" Och jag åkte iväg. Jag var inte rädd för kriget, men jag var bekymrad över hur min ukrainska mor, som hade bott i Ryssland, skulle reagera och hur jag skulle tas emot eftersom jag har rysk bakgrund. Bägge farhågor visade sig vara ogrundade.
Att arbeta i Ukraina
– Just nu är Ukraina professionellt sett en idealisk plats för journalister att arbeta. Människorna är öppna. De vill berätta sina historier och ge intervjuer, särskilt för finländska medier. Ukrainarna känner till Finlands vinterkrig, och de tackar också för vapenhjälpen och det moraliska stödet.
Enligt Fedorov är det lättare att komma överens om intervjuer och besök till statliga organ i Ukraina än det var i Ryssland under fredstid. Det finns byråkrati i båda länderna, men i Ukraina försöker man minska den som en del av kampen mot korruption.
Hur Fedorovs dagar ser ut beror på nyhetssituationen.
– Jag är så gott som dagligen i kontakt med Böle. När en viktig nyhetshändelse inträffar arbetar jag från morgon till kväll. Andra dagar kan jag själv påverka min arbetsmängd och balansera upp arbete och fritid. När det finns färre journalistiska uppgifter gräver jag fram material för eventuella reportage, skriver på en bok eller studerar ett nytt språk.
Han använder ofta sina lokala kontakter som fotografer. Direktsändningar filmar han själv via sin mobiltelefon.
Kriget då?
– Kriget känns på olika sätt i olika delar av Ukraina. I Kiev lever människorna relativt normala liv. Men kriget påverkar ändå i bakgrunden. Det är alltid bra att komma ihåg att något kan inträffa.
Valkompassen, oppositionsledaren och den första direktsändningen
Maxim Fedorovs har upplevt tre särskilt anmärkningsvärda händelser under sin karriär.
– Inför riksdagsvalet 2019 översatte och kommenterade jag innehållet i Yles valkompass. Kommentarerna uppskattades och jag blev inbjuden att delta i arbetsgruppen som utvecklade valkompassen. Jag hade flyttat till Finland för mindre än 15 år sedan och var redan med om att planera en valkompass för finländarna.
År 2020 arbetade Fedorov för Deutsche Welle och gjorde reportage om protester i Belarus. Samma höst såg han BBC:s dokumentär om händelserna i Belarus. I dokumentären tittade Svetlana Tichanovskaja, oppositionspolitikern som numera lever i exil, på Fedorovs reportage i sin mobil.
– Den tredje stora händelsen var när jag började arbeta i Ukraina och i synnerhet när jag gjorde min första direktsändning. Jag hade inga tidigare erfarenheter av att göra direktsända nyheter, särskilt inte för miljontals människor.
Universitetet är som en bro till samhället
– Utan universitetsutbildning hade jag inte fått de språkkunskaper som gör det möjligt för mig att arbeta på finska, säger Fedorov.
– På universitetet lärde jag mig att skriva olika typer av texter, skaffa information och bedöma tillförlitligheten hos informationen. Jag undervisades av guruer i sina läroämnen, såsom Eila Hämäläinen, Anna-Liisa Lepäsmaa, Leena Silfverberg och Leila White. Tack vare mina studiekamrater lärde jag mig en mångsidig finska och kom in i det finländska samhället.
Fedorov beskriver den ryska högskoleutbildningen som mer inriktad på regler. Där ges studenterna ett färdigt schema, medan studenterna i Finland kan välja kurser enligt eget intresse. Det här lärde oss att inte bara ha en mer avspänd inställning inför saker och ting, utan också att ta ansvar för våra egna liv, våra val och vår framgång.
– Ibland grämde det mig att jag valde det humanistiska området, eftersom humanist inte är ett yrke utan en grundläggande utbildning. Senare har jag insett att det behövs humanister. De har den mest omfattande uppfattningen om kunskap och om världen.
Fedorov hann påbörja en doktorsavhandling om imitativa ord i språket i tecknade serier. En av anledningarna till att arbetet avbröts var att det var svårt att hålla igång den cirkus av att hitta och utföra korttidsarbeten och finansieringsansökningar som hör till en forskares vardag. Möjligheten att någon gång återgå till forskningsarbetet är inte utesluten, till exempel om det kan finansieras genom egna besparingar.
Ett språk tillhör också andra än dem som talar det som sitt modersmål
Fedorov arbetar på en synlig plats i media och använder finska som sitt andraspråk. Enligt motiveringen till utmärkelsen som årets humanistalumn visar hans exempel att finska också tillhör andra än dem som talar språket som sitt modersmål, och han uppmanar andra som lärt sig språket som vuxen att sträva efter att uppnå sina egna yrkesmässiga drömmar.
– Du behöver inte vara rädd för att använda språket. Budskapet blir begripligt även om det finns fel i grammatiken eller ordvalet. Språkstudier består till stor del av tråkig inlärning. När du kan orden gör det inte så stor skillnad om det du säger är felfritt eller inte. Själv lär jag mig bäst genom att skriva.
Möjligheten att använda ett annat språk i arbetet kräver enligt Fedorov också att samhället förändras: för offentliga roller måste vi våga anställa människor som använder ett annat språk än sitt modersmål som arbetsspråk.
– När det blir fler i offentligheten som inte talar sitt modersmål ökar acceptansen och förmågan att lyssna på språk som har lite olika accenter.