Arkeologer hittar mestadels stenflisor, dvs. rester från tillverkning av stenverktyg, på stenåldersplatser. Ibland kan stenverktygen dateras mer exakt utifrån deras form eller den stenhuggarteknik som använts. Ett sådant fynd, en så kallad pilspets med rak bas knackad i kvartsit, har hittats vid älven Tsahkaljoki. Fyndet är från tidig metallålder mellan 1800 f.Kr. och 500 e.Kr. En annan pilspets med rak bas har hittats i Koltalahti i den nordvästra delen av sjön Kilpisjärvi.
Finkornig kvartsit är ett råmaterial som ofta användes i Lappland under stenålder och tidig metallålder, och det första arkeologiska fyndet som gjordes vid Tsahkaljokis utlopp var en råvarugömma med kvartsit, som innehöll över 1 kg kvartsit av hög kvalitet inom ett 30x40 cm stort område bredvid en stor sten (NM 25175). Den innehöll flera artefakter och kärnor av kvartsit som flisor hade huggits ifrån.
Till vänster: tidig metallålders jämnkantad kvartsitpilspets hittad vid Enontekiö Pöyrisjärvi, längd 49,5 mm, bredd 21 mm, och tjocklek 8 mm (Museoverket KM20131:1/Markku Haverinen). Till höger: Ritningar av några av kvartsitfynden från Tsahkalåns råvarulager (Museiverket NM25175).
Flera stenbrott från stenåldern och tidig metallålder är kända runt Kilpisjärvi, det närmaste ligger på sjön Čáhkáljávris östra strand, där kvartsit har knackats från sidan av ett stort stenblock. Andra kända kvartsitbrott ligger på höglandet uppe på fjällen Teemalovaara och Guonjarvárri. Dessa består ofta av stora stenblock som råmaterialet har knackats loss ifrån.