Fram till Sovjetunionens upplösning 1991 talades det inte mycket om de finsk–tyska relationerna under kriget. Även efter upplösningen var det inte förrän nyligen som man påbörjade forskningen om många aspekter kring den tyska närvaron som vapenbröder i Finland. Det finns många sidor av historien om tyskarna i Lappland, bland annat perspektiv från lokala samiska och finländska civila, kvinnor och barn, fångar och tvångsarbetare samt vanliga tyska soldater, och många av dessa har knappt behandlats.
Till exempel var frågan om kärleksrelationer mellan tyska soldater och finländska kvinnor, och de utomäktenskapliga barn som dessa gav upphov till, tabu under en lång tid. Den svåra kopplingen till nazistregimen har gjort att kartläggningen av och forskningen om det materiella arv som de tyska trupperna lämnade efter sig inte har påbörjats förrän på senare tid.
Det återstår mycket att undersöka, och alla spår av krig i Kilpisjärvis landskap är till exempel viktiga och avgörande materiella förstahandskällor för sådan forskning. De fungerar som viktiga påminnelser om landskapets förflutna. Nordliga miljöer förnyas mycket långsamt och effekterna av kriget, och alla ärr som det lämnade i närlandskapet, syns fortfarande tydligt i bland annat växtligheten. Jorden är näringsrik och undervegetationen frodig där tyska stall och latriner en gång stod, och vegetationen försvagad där något bränts eller där matjorden avlägsnats, till exempel vid tältplatser som grävts ner i marken.
Resterna av ett flygplanshaveri från andra världskriget kan fortfarande urskiljas längs Saanas naturled.
Under andra världskriget, i oktober 1942, lämnade nio tyska bombplan av typ Junkers Ju-88 A4 flygfältet Banak i Norge och satte kurs österut. Ett plan fick motorstopp vid Kilpisjärvi och försökte nödlanda på norra sidan av Saana-fjället, men kraschlandade till slut.
Fyra av de fem besättningsmedlemmarna omkom under haveriet. Den enda överlevande hjälptes till vägkanten av 12-åriga Urho Viik, i väntan på transport till ett sjukhus i Norge. Urho hade fångat kaniner i fjällen och blev vittne till haveriet. Han var son till Valde Viik, som var den första skogvaktaren i naturreservatet Malla och bodde på värdshuset Siilastupa med sin familj. Senare blev Urho också skogvaktare i Malla fram till 1990-talet.
Nedslagsplatsen för planet syns fortfarande tydligt i tundrans känsliga och långsamt förnyande vegetation. Tecken på haveriet och den efterföljande branden, samt några rostiga rester av planet, kan ses längs Saanas naturled, där en informationsskylt beskriver flygolyckan. Vidrör inte några av dessa viktiga fysiska påminnelser om den krigstida tragedin.
Spöklikt fotavtryck av Junkers Ju-88-planet som brann upp i tundrans ömtåliga vegetation, sett från luften.