Hoppfullhet och stående utmaningar när demokrati- och människorättsfostran ska utvecklas

På seminariet Näkökulmia demokratia- ja ihmisoikeuskasvatukseen, eller Synvinklar på demokrati- och människorättsfostran, förde forskare, lärarutbildare och myndigheter fram både hoppfullhet och långvariga utmaningar när det gäller att utveckla lärarutbildningen. Var hittar man metoder för sådant långsiktigt arbete som färdigheter i demokrati- och människorättsfostran kräver? Vem ska utbilda alla lärare i demokrati- och människorättsfostran? Hur görs skolorna inklusiva på riktigt?

Unesco-professorn Arto Kallioniemi anförde att − om Finland i det officiella talet ska antas vara ett demokratins och de mänskliga rättigheternas modelland − man kan fråga sig om vi är det på riktigt, då det har framgått att de mänskliga rättigheternas bindande karaktär inte är allmänt bekant.

– De mänskliga rättigheterna och att reda ut begreppen i det avseendet hör till skolornas och läroanstalternas viktigaste uppgifter, sade Kallioniemi och lyfte fram hur viktigt det är att få in utbildning och forskning i demokrati- och människorättsfostran i lärarutbildningen.

Professor emerita Helena Ranta frågade i sitt anförande vart de mänskliga rättigheterna är på väg och började med att citera Helga Henschens dikt Tala:

”låt orden flyga som svalor
till fjärran land […]
till våra systrar och bröder
i världens fängelser

de som inte kunde tiga […]

tala tala
det är vår skyldighet
mot dem som talade

medan de ännu
hade läppar”

Ranta som har arbetat med humanitära kriser tog upp globalt aktuella teman som jämställdhet, befolkningsförflyttningar och religionsfrihet. Ranta påminde om att vi ännu har lång väg till jämställdhet och hänvisade till Human Rights Watchs årsrapport där man kan läsa om bekanta problem som anknyter till yttrandefrihet, dödsstraff och människorättsförsvarare.

– Tänk om också jag på min tid hade fått människorättsfostran, avslutade professor emerita Helena Ranta sitt anförande vid seminariet.

De riksomfattande läroplanerna betonar färdigheter i demokrati- och människorättsfostran. Internationella konventioner och nationell lagstiftning tryggar de grundläggande och mänskliga rättigheterna. En lärares rättsliga skyldigheter när det gäller de grundläggande och mänskliga rättigheterna tas upp endast i liten grad i lärarutbildningen.

Vid rättigheternas gräns

Kristiina Kouros, sakkunnig vid Människorättscentret, tog upp de juridiska gränserna för de grundläggande och mänskliga rättigheterna: medan rättigheternas kärnområde är okränkbart, tolkar bland annat domstolarna rättigheterna fall för fall vid de yttre gränserna, i kampringen talas det politik och i ”denna ring av avsiktliga och oavsiktliga missförstånd” kan argument och åsikter helt lösgöra sig från det rättsliga innehållet för de grundläggande och mänskliga rättigheterna.

Den politiska striden är en väsentlig del i utvecklingen av de grundläggande och mänskliga rättigheterna, men allt är inte tolkning. Tillgodoseendet av grundläggande och mänskliga rättigheter står redan till stor del på en stabil rättslig grund som också lärare kan luta sig mot.  Läskunnigheten i den offentliga debatten stöds av att man förstår rättigheterna ur ett rättsligt perspektiv. Därför är det bra om läraren har ett hum om juridik, påminner Kouros.

Läget i Finland för mänskliga rättigheter och demokrati?

Amiirah Salleh-Hoddin, som vann priset för global fostran 2018, höll ett anförande med rubriken ”Positive Peace Education and the Anatomy of Ostracism project in Serbia and Finland”. Salleh-Hoddin frågar vilka det är som i regel uppträder som sakkunniga när det talas om demokrati och mänskliga rättigheter? Hon för också fram att − då man ofta föreställer sig att problemen med demokrati och mänskliga rättigheter finns någonstans långt borta − det är på sin plats att också i undervisningen diskutera hur de mänskliga rättigheterna tillgodoses i Finland.

– Det är fortfarande lång väg till dess att alla vet vad som avses när man talar om mänskliga rättigheter, konstaterade professor Reetta Toivanen.

Ser man till läroplanerna och överlag till rättsstaten är det litet speciellt om det är så att man inte är bekant med eller undervisar i grunderna för de mänskliga rättigheterna och demokratin. Professor Reetta Toivanen berättar om sina egna universitetsstuderande att många av dem inte ens har läst FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. Det är fint att de mänskliga rättigheterna äntligen ingår i grundskoleundervisningen, men en stor fråga är:
– Vem ska utbilda alla lärare i mänskliga rättigheter? frågar professor Toivanen.

Traditionellt har problemet gällt ansvarsöverföringen; universiteten är autonoma och där kan exempelvis ministerierna inte lägga sig i, och å andra sidan är det svårt för universiteten att utveckla saken utan finansiering. Lärarna drar sig kanske för att ta upp svåra frågor och nämner osäkerhet kring behandlingen av innehållet i demokrati- och människorättsfostran. Toivanen konstaterar att utbildningen i demokrati och mänskliga rättigheter inte helt kan vara beroende av lärarnas eget intresse.

Positiv fredsfostran för att främja social rättvisa

I den positiva fredsfostran som Salleh-Hoddin presenterar innebär fred inte endast frånvaro av våldsamma konflikter, utan att det för att fred ska uppnås krävs metoder för att främja social rättvisa och riva ned orättvisa strukturer. Projektet Anatomy of Ostracism åskådliggjorde åtgärderna för att få bukt med hat i skolor i tre steg:  1. identifiera strukturer och privilegier, 2. bemästra diskriminerande situationer och 3. ändra verksamhetskulturen.

Salleh-Hoddin berättar också om lärare som frågar efter metoder för att ta tag i rasismen. Redan det att sådana frågor ställs, är dock enligt Salleh-Hoddin ett steg mot följande nivå. I princip bör man alltså avveckla normer och erkänna sina egna privilegier, det första steget i nedmontering av rasismen: Kan man inte identifiera sina privilegier, kan man inte heller identifiera diskriminerande situationer.

Synvinklar på lärarutbildningen: bör demokrati- och människorättsfostran läggas om?

– Frihet, jämställdhet och kärlek, blir de någonsin verklighet i denna eländiga värld, citerar Matti Rautiainen från institutionen för lärarutbildning vid Jyväskylä universitet Minna Canth.

En kort blick på demokratifostrans historia visar hur glada vi får vara över att vi kan tala rakt ut om demokratifostran. Rautiainen ser det som ett problem ett en stor del upplever att de redan genomför principerna för demokrati och mänskliga rättigheter, men forskning och närmare studier av praxis visar att så inte är fallet.
–  Behöver demokrati- och människorättsfostran läggas om? frågar Rautiainen.

Liisa Vanhanen-Nuutinen från yrkeshögskolan Haaga-Helia berättar om Människorättscentrets utredning 2014.

– I utredningen konstaterades avseende människorättsfostran att situationen i lärarutbildningen inte är bra, men att den är ännu sämre i yrkeshögskolan. Det var vår utgångspunkt, berättar Vanhanen-Nuutinen.

Hon gläds över att yrkeshögskolan har närmat sig en mera systematisk utveckling. Alltför många får dock uppleva diskriminering på grund av kön, etnisk bakgrund eller någon annan orsak.

Opettajankoulutuksen paneelikeskustelu

Leif Rosqvist från Åbo universitet tackade den nya planen för småbarnspedagogik för det stöd den har fört med sig till utvecklingen av tidig demokratifostran och var oroad över vad man har lyckats åstadkomma permanent med detta stöd. Rosqvist framförde att fostrarnas uppgift är att ta in demokrati i fostranssituationerna på ett betydelsefullt sätt. Det kan göras betydelsefullt genom interaktion och så att barnen har möjlighet att tillföra undervisningen någonting. Det innebär identitetsarbete för läraren: hur ska jag agera?

Med hänvisning till John Dewey tog Tuomas Korhonen från Östra Finlands universitet i anknytning till demokratins moraliska betydelseinnehåll upp de kollektiva skyldigheterna, möjligheten att mångsidigt utveckla sina förmågor och hur det kan vara destruktivt för demokratin att skilja dessa åt. Enligt Korhonen vet man redan att kräva individuella rättigheter, vilket är en bra sak med tanke på demokratin och de mänskliga rättigheterna, men Korhonen lyfter fram problemet med att säga:

– Ansvaret för det gemensamma inte tycks intressera i samma mån som uppfyllandet av de individuella önskemålen.

Johanna Lampinen från Uleåborgs universitet håller med Korhonen om oron och för fram att budskapet i samhället till de studerande ofta kan vara att det trots entusiasm inte nödvändigtvis lönar sig att främja sådana ämnen eller gemensamma frågor som kräver långsiktigt arbete, såsom kärninnehållet i demokrati- och människorättsfostran.

– Demokrati- och människorättsfostran tar tid, det är en process, påminner Lampinen.

Mikaela Björklund från Åbo Akademi inför ett inkluderande flerspråkighetsperspektiv i panelen och frågar hur olika språk syns i lärarutbildningen? Björklund gläder sig över sina engagerade lärarutbildarkolleger till exempel i projektet Diversity in Education (DivEd). Situationen i samhället oroar, när mångfald inte respekteras. En stram ekonomisk situation ger också problem för kollektiv kompetens. Björklund vill också lyfta fram att lärarutbildningen måste agera i enlighet med principerna, inte bara tala om dem.

Utbildningen har utvecklats vid på Helsingfors universitet: lärarstuderandena önskar att mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet och likabehandling ska tas upp

Som avslutning på evenemanget tackade ledaren för projektet Ope Osaa Inkeri Ruokonen Helsingfors universitet för arbetet till förmån för demokrati- och människorättsfostran och också för den nya pilotkursens publikation som har väckt intresse bland de studerande. Innehållen har valts ut utifrån forskning, man lyfter fram problem i anknytning till demokrati och mänskliga rättigheter i Finland och bygger på samhälleliga utmaningar och till exempel på synpunkter från lärarstuderande. De studerande önskar att frågor kring demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och likabehandling ska tas upp.

Unesco-professor Arto Kallioniemi tackar Människorättscentret, justitieministeriet och undervisnings- och kulturministeriet för stödet till projektet Mänskliga rättigheter, demokrati, värderingar och dialog inom fostran som har möjliggjort samarbetet och arbetet med att utveckla demokrati- och människorättsfostran.