Vilka är dina forskningsämnen?
Min forskning fokuserar på baljväxter – bönor, ärter och släktingar till dem – eftersom deras förmåga att fixera och omvandla atmosfäriskt kväve till former som växterna kan använda innebär att de kan producera proteinrik gröda utan att behöva mycket kvävegödsel. Min forskning började med stöd för växtförädlare, men har breddats till att omfatta allt från genomik och genetik via agronomi och odlingssystem till foder- och livsmedelskvalitet och vidare till miljöpåverkan. Om baljväxter förekommer i ett projekt i Nordeuropa blir jag på något sätt inblandad.
Jag arbetar mycket med Horisont-, Eranet- och Nordforskprojekt. För tillfället koordinerar jag ett Nordforskprojekt med samarbetspartner i Norge, Sverige och Estland, som arbetar med att anpassa bondbönor till vårt geografiska läge. Vi undersöker bland annat en bladsjukdom som kallas chokladfläcksjuka, vägar till tidig mognad och mekanismer för tolerans mot torka mitt i säsongen. Jag har en doktorand som arbetar på ett projekt som undersöker utvecklingen av vicin och convicin, två naturligt förekommande kemikalier i bondbönan, som begränsar användningen av bönan hos vissa människor och djur. Jag har nyligen samordnat en Horisont Europa-ansökan gällande baljväxter för foderkedjan i Europa.
Vad kommer din forskning att påverka, och hur?
Växtprotein är i ropet just nu. Unga vill äta mer växtbaserat och mindre kött, medan köttproducenter behöver minska sitt beroende av importerat sojaprotein som fodertillskott. År 2013 deltog jag i en panel som rapporterade till Europaparlamentet om metoder för att främja produktionen av proteingrödor. Resultatet blev att produktionen fördubblades på sex år. Det om något är genomslag!
Mitt team spelade en ledande roll i att upptäcka verkningsmekanismen av genen som sänker halten av vicin och convicin i bondbönan till en säker nivå. Ett fotografi som jag tog var omslagsbilden på ett nummer av Nature Plants.
I ett annat Horisont Europa-projekt, InnoFoodAfrica, var jag ledande jordbruksforskare och hjälpte till att utforma interventioner i en deltagande undersökning med jordbrukare i Etiopien, Kenya, Uganda och Sydafrika. Jordbrukare vet vad de gör, och de gör vad de vet. Om de inte känner till någonting kan de inte göra det, så vi lärde dem en del nya saker och lät dem sedan bestämma själva hur de skulle göra. De lyckades fördubbla och till och med tredubbla sin produktion av ögonbönor, bondbönor, batat och amarant. Redan halvvägs in i projektet hade en del av våra självhushållande jordbrukare överskott som de kunde sälja på lokala marknader.
Vad inspirerar dig särskilt mycket inom ditt område just nu?
Vi har en fantastisk möjlighet att förbättra vår livsmedelskedja. Då vi diversifierar våra odlingssystem genom att bredda användningen av baljväxter (såväl klöver för foder som baljväxter för utsäde) bryter vi cykeln av sjukdomar och skadegörare som påverkar skörden av de huvudsakliga sädesslagen. Genom att dra nytta av den biologiska kvävefixeringen under baljväxtåret i cykeln undviker man de potentiella utsläppen av växthusgaser och kväveutlakning som användningen av gödsel orsakar. Baljväxternas rötter bidrar till att förbättra markens struktur och hälsa, medan blommorna förser humlor och andra vilda pollinerare med nektar och pollen.
Men jordbrukarna kan inte dra nytta av alla dessa fördelar om inte växtsorterna är stresståliga och köparna betalar ett skäligt pris för produkten. Globalt gör vi forskare inom den offentliga sektorn stora framsteg i att avslöja genetiken bakom stresstolerans och utveckla agronomiska metoder för att undvika stress hos växter. Men vi är fortfarande långt bakom våra kollegor som arbetar med spannmål, eftersom den relativa investeringen i deras grödor är mycket större.
Användningen av baljväxter i livsmedel är ett spännande område såväl vetenskapligt som ekonomiskt sett. I och med att nya processeringsmetoder utvecklas och smakerna förbättras konsumerar människorna hela tiden mer baljväxtprodukter direkt, istället för att behöva ett djur för att omvandla dem till kött, ägg eller mjölk. För de flesta grödor gäller det att livsmedelskvalitet betalar odlaren bättre än foderkvalitet. Olika typer av stöd och säkerheter behövs för att jordbrukarna ska känna sig trygga med att försöka odla dessa ganska känsliga grödor, men de kan ge större skördar och stora fördelar för hela samhället.
Jag är glad över att genom åren ha fått arbeta med så många underbara och inspirerande kollegor och samarbetspartner här hemma och utomlands.