Latinskt ord som betyder frånvarande. En promovend som deltar i promotionen som frånvarande. Promovendens namn publiceras i matrikeln och hen får rätt att använda de akademiska insignier som beviljas i promotionen.
På promotionsbalen, när promotorn har lämnat balen genom en spaljé av värjor som doktorerna bildar, ropar övermarskalken till marskalkarna och gästerna att Barabbas är lös (Barabbas on irti!). Efter det slänger alla marskalkar sina marskalksband på övermarskalken och balens och promotionens officiella del är över. När marskalkarna slängt banden framför de en sång som de själva valt eller skrivit om orden till för övermarskalken. Sedan kan festen fortsätta under friare former utan protokoll. Namnet Barabbas kommer från Nya Testamentet. Barabbas var en rövare som ingick i händelserna under påsken och som folket krävde att Pontius Pilatus skulle benåda och frige istället för Jesus. Utropet "Barabbas är lös" betyder alltså att gästerna inte längre hämmas av ett kristligt och formellt protokoll, och att en friare "hednisk" fest kan börja.
lat. Sella honoris
Ett programnummer under promotionsbalen består av att personer som valts ut av promotionskommittén bärs runt i solennitetssalen i universitetets bärstolar. Bärstolen är en av hedersbetygelserna som delas ut under promotionen och kommittén väljer musiken som spelas medan de utvalda bärs i bärstol. I allmänhet är det promotorn, den allmänna kransbindaren, en jubeldoktor, en jubelmagister, en hedersdoktor, jubelkransbindaren, rektorn och kanslern som bärs i bärstolarna. Som bärare fungerar omväxlande de promoverade magistrarna eller doktorerna. Gratisten bärs av medlemmarna i promotionskommittén och marskalkarna bär ofta övermarskalken ett varv i bärstol efter Barabbas.
lat. Caerimoniis praeerit
En av de tre officianterna. Ceremonimästaren leder festligheterna, det vill säga ser till att ceremonierna under promotionsakten och andra evenemang löper smidigt. Som ceremonimästare väljs vanligtvis en professor vid fakulteten som är i mitten av sin karriär. En särskild ceremonimästare utsågs första gången 1869, efter modell av lantdagens lantmarskalk, av vilken ceremonimästaren också ärvt sitt kejserligt purpurfärgade band.
lat. Informator saltatores
Under våren övar man på akademiska salongsdanser, i synnerhet magisterpromovendernas fransäs, inför promotionsbalen under ledning av en dansmästare som promotionskommittén anställer. Ursprungligen var dansmästaren en av universitetets exercitiemästare, men redan på 1800-talet lades undervisningen i dans till fäktlärarens arbetsuppgifter. På 1900-talet blev det vanligt att kommittén anställde en dansmästare för promotionerna.
lat. Virgo clarissima/Iuvens clarissimus
På Floradagen, den 13 maj, samlas promovenderna på morgonen i Gamla studenthuset eller på campus för att välja en allmän kransbindare för promotionen. Till den allmänna kransbindarens uppgifter hör bland annat att överse bindningen av magisterkransar. Till allmän kransbindare kan väljas ett barn till en professor vid fakulteten eller någon annan ansedd person. Kransbindaren symboliserar våren, ungdomen och framtidstron.
Doktorshatten är det främsta yttre tecknet på akademisk lärdom. Rätten att använda doktorshatten beviljas vid promotionen, och en icke-promoverad doktor får inte använda doktorshatt. En doktorspromovend kan inte delta i promotionen utan doktorshatt eller använda en hatt från ett annat universitet eller en annan fakultet. Den höga, silkesklädda doktorshatten har fått sin utformning från hattmodet i Nederländerna på 1500-talet, men bär även spår av antikens frygiska mössor, symbolen för frihet.
Vid Helsingfors universitet är doktorshatten i allmänhet svart, med följande undantag:
Doktorshatten används vid vissa akademiska festliga tillfällen, utöver promotionen bland annat vid disputationer (av kustosen och opponenten), karonkan, universitetets inskription (i den akademiska processionen) och vid de nya professorernas installationsföreläsningar (de nya professorerna och de som deltar i den akademiska processionen). För doktorshatten gäller långt samma klädetikett som för andra cylinderhattar. Doktorshatten ska normalt inte användas inomhus, så på väg till och från evenemanget bärs hatten på vänster arm så att lyran är mot åskådaren (teologernas hatt bärs så att banden som symboliserar prästkragen är mot bäraren). Traditionellt använder män endast doktorshatten tillsammans med en frack med svart väst på dagen och vit väst på kvällen. Kvinnor bär vanligtvis svart aftonklänning.
Utöver doktorshatten används också doktorsvärjan vid många fakulteter som ett yttre tecken på doktorstiteln. Vid Teologiska fakulteten används doktorsvärjan inte som ett yttre tecken på doktorstiteln, och den delas inte ut vid promotionsakten. Man får inte heller bära doktorsvärjan på eget initiativ. Doktorspromovenderna och jubeldoktorerna bär värjan vid promotionsakten och efter det vid promotionsmiddagen och balen. Värjan används inte vid kransbindningsmiddagen eller under utflykten.
I Finland används statens enda officiella civilvärja som doktorsvärja. Värjan är formgiven av Akseli Gallén-Kallela. Vid promotionen kan man också använda en lånad värja. En promovend kan på anmälningsblanketten meddela att hen vill låna en värja av universitetet. Som lånad värja duger också doktorsvärjor från andra fakulteter och finländska universitet och högskolor, så länge de är officiella civilvärjor. Som doktorsvärja får man inte använda militära värjor, utländska doktorsvärjor eller värjor som används för andra ändamål. Den som vill kan gravera in sitt namn och datumet för akten eller disputationen på sin doktorsvärja.
Doktorsvärjan fästs vid midjan på vänster sida. De som bär frack fäster värjan vid byxmidjan. De som använder klänning eller kjol och övre del vid promotionen ska beakta att värjan är tung och att dräkten kanske inte håller att värjan fästs vid midjan. Ett bra alternativ för dem som använder klänning är att fästa värjan vid ett svart sidenband som bärs över axeln, eller i ett bälte som döljs under dräkten. I det senare fallet går det enkelt att lämna en öppning för bältet i sidsömmen. Värjan kan fästas med ett dekorerat gyllene eller ett mer diskret svart fäste.
Ett emblem var ursprungligen en relief eller ett ornament på ett kärl i metall. Emblemet på doktorshatten, det vill säga kokarden, kallas ofta för en lyra, eftersom Studentkåren vid Helsingfors universitets lyra har etablerat sig som studentmössans emblem. Doktorshatten, doktorsvärjan och magistersringen har ofta universitetets emblem, även om det kan förekomma undantag. Exempelvis har doktorshatten som används av Helsingfors universitets teologiska fakultet inget emblem.
lat. Quaestio Facultatis
Innan magistrarna eller doktorerna promoveras besvarar primusmagistern eller primusdoktorn en fråga som ställs av en representant för fakulteten. När representanten godkänt svaret kan promoveringen börja. Det är fråga om en av aktens ursprungliga, medeltida delar, eftersom de kandidater som strävade efter att sälla sig till mästarna och lärarna var tvungna att bevisa för sina blivande kollegor att deras kunskaper och färdigheter var tillräckliga för att göra dem värdiga att bära mästartiteln. Vanligen berör frågan ämnet för primus examensarbete, och den som ställer frågan är ofta primus handledare. Frågan formuleras så att svaret kan sammanfattas som jakande eller nekande.
lat. Graphicus/Graphica.
Promotionskommittén kan anlita en grafiker för att designa promotionens visuella profil.
Gratisten (mask.)/gratistan (fem.) är den ordföranden som promotionskommittén väljer inom sig. Gratisten har ofta en eller flera vicegratister.
Ordet gratist kommer från latinet och betyder gratis. Ursprungligen ansvarade ultimusmagistern för att arrangera promotionen, och som tack betalade de övriga promovenderna för ultimus deltagande. Därför valdes i regel den minst bemedlade magisterpromovenden för uppdraget. En separat uppgift och roll som gratist inrättades år 1815.
lat. Aurifex
Den allmänna kransbindaren får vid kransbindningsmiddagen ett smycke som kommittén låtit tillverka som tack för en lyckad kransbindning. Kommittén väljer en guldsmed som skapar smycket.
lat. Doctor honoris causa, dr. h. c.
I samband med promotionen kan också hedersdoktorer promoveras. Fakulteten kan bevilja titeln hedersdoktor till vilken person som helst som fakulteten anser vara tillräckligt meriterad, oberoende av personens utbildning, dock inte till en person som avlagt doktorsexamen vid det egna universitetet. Att vigas till hedersdoktor är den högsta hedersbetygelsen som universitetet kan bevilja en individ. Helsingfors universitets första hedersdoktorer vigdes 1840, då universitetet firade sitt 200-årsjubileum med en serie om fyra promotioner.
lat. Nectendarius semisaecularis/Nectendarix semisaecularis
Den person som var allmän kransbindare vid den promotion som hölls för 50 år sedan, och som firar jubelåret tillsammans med samma promotions jubelmagistrar och jubeldoktorer. Kan också vara en jubelmagisters personliga kransbindare, om det är samma person som band hens krans 50 år tidigare.
lat. Magister semisaecularis/Magistra semisaecularis, Doctor semisaecularis/Doctrix semisaecularis
De magistrar och doktorer som promoverades i den promotion som ägde rum för 50 år sedan vigs till jubelmagistrar och jubeldoktorer. De första jubelmagistrarna vigdes i Åbo år 1819 och de första jubeldoktorerna i Helsingfors år 1882.
Akademikern, professor Eino Jutikkala är så vitt vi känner till den första jubelhedersdoktorn vid Helsingfors universitet. Han promoverades till hedersdoktor i statsvetenskap vid Helsingfors universitet 1956. När det år 2006 hade gått femtio år sedan den promotionen, beviljade Helsingfors universitets statsvetenskapliga fakultet Jutikkala titeln jubeldoktor vid sin promotion. Då blev han så vitt vi vet den första jubelhedersdoktorn i Helsingfors universitets historia, det vill säga den första hedersdoktorn som promoverades till jubeldoktor.
lat. Poeta cantatae / Compositor cantatae
Promotionskommittén kan anlita en poet för att skriva texten till den kantat som framförs vid promotionsakten. Denna poet kallas kantatpoet. Det är också möjligt att använda en tidigare promotionsdikt eller någon annan text för kantaten.
För att komponera kantaten som framförs vid promotionsakten anlitar promotionskommittén eller universitetet en kompositör, som kallas kantatkompositör. Det är också möjligt att använda redan befintliga musikstycken för kantaten.
lat. Nectendarius/Nectendarix
En följeslagare till en magisterpromovend. Kransbindaren binder bladen till magisterns lagerkrans på en kransmall, en karkas, under ledning av den allmänna kransbindaren vid kransbindningen. Om en magisterpromovend inte har en följeslagare binder den allmänna kransbindaren och dennas assistenter promovendens krans, eller så binder promovenden den själv med den allmänna kransbindarens hjälp.
Vid promotionsakten får magistrarna en lagerkrans som symbol för den akademiska grad som de uppnått.
Kransbindningen ordnas samtidigt som aktövningen på torsdag eftermiddag. I kransbindningen deltar kransbindarna, det vill säga magisterpromovendernas följeslagare. Vid kransbindningen binder magisterpromovendernas följeslagare som namnet säger en krans av lagerblad, som symboliserar lärdom och seger enligt romersk sed, åt sin promovend. Magisterpromovenderna kröns med denna krans vid promotionsdagens höjdpunkt, promotionsakten. Kransarna binds under den allmänna kransbindarens och hens föregångares ledning, deltagarna behöver alltså inte kunna någonting om det på förhand.
Lagerkransen kan också bindas föregående söndag, då det ordnas en förkransbindning. I detta evenemang kan de följeslagare delta som av någon orsak inte kan delta i den egentliga kransbindningen på torsdagen. Även magisterpromovender som saknar följeslagare kan komma till förkransbindningen för att binda sin egen lagerkrans.
Alla som deltar i promotionsakten tågar ut ur solennitetssalen i procession. Efter en tid delar processionen på sig och ena delen av följet går till promotionsgudstjänsten och den andra till den konfessionslösa lagerfesten. Laudatio Solemnis är ett samlingsnamn för dessa två evenemang. När de nya processionerna organiserat sig fortsätter de sin färd till den ekumeniska gudstjänsten i Domkyrkan och den konfessionslösa ceremonin. De högtidliga processionerna vars deltagare är klädda i svart och vitt är en av de mest effektfulla stunderna under promotionen, och de samlar en stor grupp av promovendernas närmaste och nyfikna förbipasserande till Senatstorget.
Vid filosofiska fakultetens promotion kallas den konfessionslösa ceremonin lagerfesten. Under evenemanget får deltagarna lyssna på tal och en musikföreställning samt sjunga tillsammans. Efter den konfessionslösa ceremonin och gudstjänsten går deltagarna i gemensam procession tillbaka till huvudbyggnaden.
Vi känner inte riktigt till maccaronisångens och den tillhörande sånglekens historia. Den antas, liksom rapiren som sångledarna bär, ha kommit från Estland till de österbottniska nationerna via deras vänskapsverksamhet. Orden till den maccaroni som sjungs i studentfilmen Kvartetten som förenades (Oi aika vanha kultainen, 1942) skiljer sig dock från den som sjungs i dag. Namnet kommer från italienskan, där makaronisk vers (poesia maccheronica) är en form av poesi där det egna språket blandas med ett främmande språk på ett lekfullt sätt eller för att ge ett parodiskt intryck. Vid promotionen framförs maccaronisången och dansen i slutet av balen, och dess syfte är att tömma balsalen.
Vid promotionsbalen dansas akademiska danser och figurdanserna magisterfransäsen och doktorspolonäsen, som magister- och doktorspromovenderna har möjlighet att delta i med sina följeslagare. Jubelmagistrar och jubeldoktorer deltar inte i de här danserna.
Fransäsen är en uppvisningsdans med sju turer för de unga magistrarna. För att kunna delta i den måste magistrarna engagera sig i övningarna. Den visuella idéen med dansen bygger på de figurer eller mönster som de svart- och vitklädda dansarna formar. Endast par där den ena är klädd i frack och den andra i en vit dräkt kan delta i fransäsen. Par som är klädda i samma färg kan delta i framförandet om en av parterna byter klädsel för magisterfransäsen.
Polonäsen är doktorernas uppvisningsdans. Polonäsen är en viktig promotionsdans och ofta dansas både doktorspolonäsen och en polonäs för hedersgäster vid promotionen. Alla som deltar i dansen ska vara klädda i svart. Par som är klädda i olika färg kan delta i framförandet om en av parterna byter klädsel för doktorspolonäsen.
I turen - Les saluts généraux (hälsningar)
II turen - Mesdames et messieurs (mina damer och herrar)
III turen - Le moulin (kvarnen)
IV turen - Cédez les dames (trojkan)
V turen - La file dinde (gåsmarsch)
VI turen - La galoppe (galopp)
VII turen - Les remerciements (tack)
Applåder
Den gyllene magistersringen bärs på vänster hands pekfinger. Vid promotionsakten bärs ringen utanpå handsken, och promotorn rör ringen med sin egen ringhand vid promoveringen. Under evenemangen före akten ska ringen inte bäras. Magistrarna ska inte bära några andra ringar (med undantag av vigselringar) för att ge magistersringen den uppmärksamhet den förtjänar.
Ursprungligen var magistersringarna enkla, breda ringar i guld, liksom de ringar från 1700-talet som bevarats i museisamlingar. Olika guldsmedsaffärer säljer ringar som är dekorerade med lagerkrans och Apollos lyra, som är Helsingfors universitets emblem, men den här modellen etablerade sig först på 1800-talet. För de som utexamineras från Statsvetenskapliga fakulteten erbjuds också en egen magistersringsmodell.
I den akademiska världen har ringens cirkel tillsammans med doktorshattens runda kull i promotionens festtal förknippats med kunskapens cirkel, encyklopedin, kunskapens och vetenskapens omfattande av livets alla områden. Ringen har i Finland bevarats som magistrarnas emblem, medan till exempel magisterpromotionerna i Sverige upphörde på 1870-talet och ringarna blev doktorernas emblem.
Den som vill kan vid promotionen ersätta magistersringen med en enkel gyllene eller guldfärgad ring utan stenar eller andra dekorationer. Ringen behöver inte heller bäras "ända ner", utan den kan bäras framför knogen, så att promovenderna inte är tvungna att välja en ring som är för stor för att få den att rymmas utanpå handsken. Efter akten kan ringen bäras under handsken om det finns en risk för att ringen faller av fingret, vilket är möjligt i synnerhet om ringen är lånad och inte beställd enligt mått.
lat. Designator
Marskalkarna är unga studenter som assisterar ceremonimästaren och övermarskalken. Till marskalkarnas uppgifter hör till exempel att vägleda gästerna och vara hedersvakt. Du känner igen marskalkarna på deras marskalksband och studentmössa. Marskalkarna bär färger som symboliserar nationer från olika landskap och fakultetsföreningar som representerar olika discipliner. Av personer med färgglada band kan du be om hjälp eller vägledning. Traditionellt bar damer bandet på vänster axel och herrar på höger, men numera avgör bandets bärare själv vilkendera axel bandet bärs på.
Matrikeln är ett gammaldags, tryckt register med personuppgifter. I matrikeln finns en betydande del av Finlands och det finländska universitetsväsendets historia bevarad. Många forskare kan hitta skeden i sin egen släkts historia i den elektroniska databasen. Kungliga Akademien i Åbos äldsta studentmatrikel från perioden 1640–1817 förstördes i Åbo brand år 1827, men den information som har bevarats har sammanställts under århundradenas lopp och digitaliserats på 2000-talet.
Promotionskommittén publicerar en matrikel som samtidigt är en officiell inbjudan till promotionen. Den innehåller en officiell lista över promovenderna, även jubelpromovenderna och hedersdoktorerna. Matrikeln är tillgänglig vid promotionsakten. Personuppgifterna i matrikeln fylls i i samband med anmälan på svenska, finska eller engelska. Vid vissa promotioner samlas mindre information in för matrikeln, i allmänhet eftersom yrkeskåren har en egen historisk matrikel.
Den vars namn trycks i promotionsmatrikeln anses vara promoverad, även om hen inte deltar som närvarande vid promotionen, till exempel om hen insjuknar i sista minuten.
Exempel över en omfattande anteckning i matrikeln:
LINDSTRÖM, Gustav Efraim. * 10.3.1985 Ekenäs, NN. FLDR Frans Albert Lindström samt med.lic. Ulla Catarina Cecilia Lindström (f. Ekberg) GIFT M. jur.dr. Charlotta Victoria Lindström (f. Söderström) 2007 BARN Christoffer Carl-Gustaf 2008 Emilia Cecilia 2010 STUD. FR. Gymnasiet svenska lyceum 2004 – fil.kand. 2008, fil.mag. 2011, fil.dr 2014 (teoretiskt filosofi) DISS. Sanningslikhet för multidimensionella och kvantitativa kognitiva problem. HUVUDSYSSLA vd Tankar & Tryfflar Ab 2015– TIDIGARE HUVUDSYSSLOR doktorand, Helsingfors universitet 2011–2014 BISYSSLOR assistent, Helsingfors universitet 2010–2011 FÖRTROENDEUPPDR. ordförande för Ämnesförening rf 2007, kurator för Metafysiska avdelningen 2008–2010, PRISER Kungliga Vetenskapsakademiens stipendium 2010, Hedersmedlem av Filosofiska organisationen 2016 STUDIERESOR Uppsala universitet, Sverige 2009, University of Cambridge, England 2011–2013 PUBL. Filosofiska fantasier 2016, 5 vetenskapliga artiklar i filosofi, 4 tidskriftsartiklar.
lat. Pompa nocturna
Efter promotionsbalen går man vid en del promotioner i en nattlig procession från balen genom staden mot Senatstorget. Under processionen stannar man vid olika statyer för att hålla tal och sjunga. Nattprocessionen avslutas med ett tal till den stigande solen från universitetets huvudbyggnads balkong, eller alternativt från någon annan byggnads balkong eller vid en staty.
En promotionsfunktionär som utsetts av fakulteten. Promotorn, ceremonimästaren och övermarskalken är officianter.
lat. Parnassus
Promotionens medelpunkt: Solennitetssalens podium och den utsmyckade katedern på podiet. Parnassen symboliserar det grekiska berget Parnassos, som i antikens värld var ljusets, kunskapens och skönhetens gud Apollons heliga berg. Under promotionsakten bestiger promovenderna symboliskt det heliga berget, tar emot de yttre symbolerna för sin lärdom och går sedan ner till de dödliga, ännu visare än förr.
Musernas, det vill säga vetenskapens och konstens skyddsgudinnors boplats. Magistrarnas och doktorernas färd till Parnassen för att ta emot sina insignier symboliserar uppstigningen till kunskapens och sanningens guds heliga berg.
Katedern i mahogny representerar empirestilen och tillverkades för Akademihuset i Åbo, det vill säga Kejserliga Akademien i Åbos nya huvudbyggnad år 1815. Katedern designades av den stockholmska arkitekten Christoffer Gjörvell och tillverkades av stolmakaren Efraim Ståhl, assisterad av Fredric Eckstein. Den räddades från Åbo brand 1827 och flyttade med universitetet till Helsingfors. Det var inte den enda gången som den här antikviteten har varit nära att förstöras. Universitetets huvudbyggnad fick stora skador i storbombningarna under fortsättningskriget i februari 1944, när den träffades av flera flygbomber. Tack vare frivilliga som kom till platsen för att hjälpa till kunde en hel del föremål räddas, och även katedern bars ut till Senatstorget innan huvudbyggnadens tak rasade in.
Utsmyckningarna på katedern visar facklor som symboliserar kunskapens ljus, vishetens gudinna Athenas uggla, Medusas huvud som avvärjer onda krafter samt lagerkvistar som symboliserar strävan och seger. Katedern vaktas av visa och välvilliga sfinxer.
lat. Bedellus
Pedellerna med sina blå mantlar är universitetets rektors och kanslers marskalkar i akademiska processioner. Pedellernas silverspiror från 1640 symboliserar andlig och världslig domsrätt.
Universitetstidningen nummer 5/1996 berättar:
"Pedellernas titel har sina rötter i universitetets statut från 1852, då tjänsten som studentinspektor och dennas sex pedeller inrättades för att biträda rektorerna i övervakningen av studenterna. Och de hade säkert tillräckligt med arbete, eftersom universitetets disciplinsreglemente från 1828 fastställde att studenterna inte fick röra sig ute efter klockan 22, spela kort eller tärning, ägna sig åt "öfverdådigt åkande eller ridande" eller röka på gatorna, och de måste alltid meddela rektorn när de anlände till eller lämnade Helsingfors. De fick dricka alkohol, med de fick inte bli alltför fulla. Inspektorstjänsten blev kortvarig, eftersom den lades ned redan 1870, men pedellerna bevarades. De blev dock redan i början av århundradet vanliga betjänter, det vill säga vaktmästare, när disciplinen vid universitetet lättades upp.
Kursorerna är av äldre härkomst än pedellerna. Redan i akademien i Uppsalas statut från 1600-talet nämns det att rektorn biträddes av två kursorer som utförde de uppgifter rektorn dagligen anvisade dem. Kursorerna skulle två gånger om dagen, klockan åtta på morgonen och vid middagstid, infinna sig vid rektorns dörr för ordergivning. Kursorerna stod klart högre i rang än pedellerna. Medan pedellerna övervakade studenternas moral vid universitetet, övervakade kursorerna professorerna. De skulle rapportera för rektorn om professorerna till exempel skolkade från sina föreläsningar. Kursorerna såg till att avhandlingarna kom upp på anslagstavlan. De bar silverspiror vid akademiska fester och samlade in terminsavgifter av studenterna. I dag har även kursorerna blivit vaktmästare, och de får inte heller automatiskt till uppgift att bära silverspirorna i universitetets processioner. Den gamla yrkestiteln har de dock fått behålla."
lat. Magister primus/Magistra prima, Doctor primus/Doctrix prima
Den magister som fått det bästa vitsordet för sitt examensarbete kallas för primamagister (fem.) eller primusmagister (mask.) och doktorerna på motsvarande sätt för primadoktor eller primusdoktor. Benämningen kommer från det latinska ordet för första, eftersom den som är primus vigs först vid promotionsakten.
lat. Actus promotionis
Promovenderna promoveras i universitetets solennitetssal i en högtidlig promotionsakt, som är promotionens huvudevenemang. Akten är som en inövad pjäs där promovenderna vigs enligt en noggrann koreografi. Först tågar promovenderna, deras följeslagare och representanterna för universitetet in i salen i noggrant arrangerade processioner. Efter promotorns tal ställs primus en fråga om sitt ämnesområde som hen ska besvara. Om svaret godkänns kan promoveringen inledas. Promovenderna stiger i tur och ordning fram till parnassen för att ta emot sina akademiska insignier. Promotorn lägger lagerkransarna på magistrarnas huvud och rör vid de gyllene magistersringarna, och ger doktorerna deras värjor och doktorshattar. Musiken spelar en viktig roll vid akten: i det traditionella programmet ingår i praktiken alltid Sibelius Promotionsmarsch och Andante Festivo, och under promoveringen spelar en orkester ett urval av klassisk musik. Ofta beställs också nya kompositioner till promotionen (mest traditionsenligt promotionskantaten) som uruppförs vid promotionsakten. Efter promotionsakten går deltagarna i procession från universitetets solennitetssal till den ekumeniska promotionsgudstjänsten i Domkyrkan eller alternativt till den konfessionslösa ceremonin. Processioner är en traditionell del av akademiska fester, och vanligen samlas det en del publik på Senatstorget för att följa processionen.
En viktig del av magisterpromotionerna är balen som ordnas på lördag kväll. Efter balen fortsätter promotionen med en nattlig procession.
Vanligen dansas samma danser på balen som på universitetsvärldens årsfester, och många har dansat i alla fall en del av de här danserna redan på gammeldansen i gymnasiet. Under de senaste åren har det dansats bland annat polonäs, mignon, cicapo eller picador, vals, pas d'espagne och pas de quatre. Alla andra danser förutom uppvisningsdanserna är öppna för alla som deltar i balen, och också dessa fria danser varierar från promotion till promotion.
Två av promotionsbalens specialiteter är uppvisningsdanserna som härstammar från 1800-talet. I tiderna var det universitetets dansmästare som lärde studenterna dessa danser, eftersom dans var en oumbärlig färdighet i ståndspersonernas kretsar. Magisterpromovenderna kan anmäla sig till magisterfransäsen och doktorspromovenderna till doktorspolonäsen. De som anmäler sig till de här danserna övar i veckor i förväg för att figurdansen ska se så symmetrisk ut som sig bör i Gamla studenthusets festsal. Med tanke på uppvisningsdansernas symmetri måste deltagarna klä sig enligt klädkoden i svart eller vit dräkt.
lat. Concilium promotionis
Vid magisterpromotioner är det en kommitté som arbetar på frivillig basis och som består av magister- och doktorspromovender som ordnar promotionen. Vid doktorspromotioner är fakulteten vanligen starkt representerad i promotionskommittén, tillsammans med några doktorspromovender. Dessutom kan en separat promovendkommitté tillsättas.
lat. Poeta promotionis
Promotionskommittén bjuder in en poet att skriva en gratulationsdikt till de promoverade magistrarna och doktorerna. Den här ordkonstnären kallas promotionspoet. Ursprungligen skrevs gratulationsdikten på latin, på 1700-talet blev svenskan dominerande. I slutet av 1800-talet började finskan också få fotfäste, och på 1900-talet gjordes en språkkompromiss i form av en övergång till två dikter, en på finska och en på svenska. Ursprungligen framfördes dikten vid promotionsakten, i dag framförs dikten vanligen under promotionsmiddagen.
lat. Praedicator festii
Promotionskommittén bjuder in en biskop inom evangelisk-lutherska kyrkan, en professor vid Teologiska fakulteten eller någon annan prästvigd person att hålla promotionspredikan för deltagarna under den ekumeniska promotionsgudstjänsten.
Promotionspublikationen, det vill säga promotionens minnesbok, är en bok som publiceras efter promotionen och som innehåller de tal som hållits under promotionen. Numera innehåller boken vanligen också fotografier från promotionen.
Den första kända minnesboken är från så långt tillbaka som promotionen 1647. På promotor Michael Wexionius initiativ publicerades de tal som hölls vid promotionen i den fler än hundra sidor långa boken Rota Fortunae, eller lyckans hjul. Centrala teman för promotionstalen 1647 var den skiftande lyckan och att spå in i framtiden med hjälp av vetenskap. Tack vare boken vet vi att promotionens primusfråga behandlade lyckan och ödet och hur man kan spå i dem, med andra ord astrologiska förutsägelsers visshet. Frågan omfattar sju och en halv sidor i minnesboken, och svaret som behandlar naturvetenskaper och teologi är 13 sidor långt.
lat. Scandalum promotionis
Varje promotion har sina egna skandaler, och de varierar från promotion till promotion. Det kan förekomma en eller flera skandaler per promotion, och ofta beror vad som anses vara en skandal på vem man frågar. Promotionsskandalen är ett humoristiskt sätt att lyfta fram det faktum att i det verkliga livet går allt inte alltid som planerat och som det var menat. När en stor grupp gör någonting tillsammans händer det och sker, men allt blir nog bra till slut.
lat. Venia promovendi
I början av promotionsakten ber promotorn en representant för universitetets kansler, i allmänhet kanslerns sekreterare, att läsa upp kanslerns tillstånd att ordna promotionen. Endast med kanslerns tillstånd är promotionen laglig och giltig. Promotionstillståndet har varit en del av promotionerna sedan år 1219, då påven Honorius III i sin bulla Cum Sepe Contingat bestämde att endast magistrar som fått licens av katedralens ärkediakon som fungerade som kansler, det vill säga magistrar som fått undervisningstillstånd, var behöriga att undervisa vid universitetet i Bologna. När de nya universiteten fick sina statuter utsågs lokala biskopar eller andra mäktiga män till universitetets kansler, för att övervaka universitetet som representant för regenten.
lat. Promotor et Brabeuta/Promotrix
Promotorn promoverar promovenderna, det vill säga viger dem till sin akademiska grad, vid promotionsakten. Promotorn är också promotionens högsta dignitär. Till promotor utses vanligtvis den till tjänsteåren äldsta professorn vid fakulteten.
lat. Promovendus/Promovenda
En magister eller doktor som promoveras, det vill säga vigs till sin akademiska grad, vid promotionen. Benämningen är ett latinskt ord som betyder "den som ska promoveras".
Studentmössan används på promotionsutflykten. Marskalkarna bär Helsingfors universitets studentmössa under hela promotionen.
Det första kända omnämnandet av Finlands svartvita studentmössa är från 1864. Då lät en okänd student från västra Finland göra en mössa i Åbo. Han använde mössan åtminstone vid avtäckningen av statyn av Porthan den 10 september 1864 och på besök i Helsingfors. Studentmössans egentliga födelseår anses vara 1865, då studenterna Julius Osberg, Mortimer Trapp, Paul Edelheim och A. Stjerncreutz från Helsingfors beställde sammetsmössor av sömmerskan Maria Grape. Den sammet som behövdes beställdes per telegram från Sverige, eftersom den inte fanns i Helsingfors. Studenterna använde sina mössor på valborg i Kajsaniemi, där det då var sed att fira terminens slut och den annalkande sommaren. De första som använde mössan hånades och ansågs härma efter svenskarna. I Sverige och Danmark hade det blivit vanligt att använda en särskild studentmössa på 1840-talet. I Sverige användes en vit mössa med svart band, och i Danmark en vit mössa med rött band. Vi känner till att hundra personer som tog studenten i Helsingfors år 1867 beställde mössan. År 1868 såldes redan 200 mössor till valborg. Samma år blev mössan också vanligare bland "landsbygdsstudenter", som kom till Helsingfors för att avlägga studentexamen. Studentmössan ansågs göra sitt genombrott under ett nordiskt studentmöte i Uppsala 1875. De som åkte till mötet bestämde sig tillsammans att alla skulle använda mössan under mötet, även professorerna. Enskilda mötesdeltagare beställde upp till tre mössor för att ge som minne till svenskarna. Mössan hade blått foder och en gyllene lyra istället för den svenska blågula kokarden.
Studentmössorna har sedan 1919 använts redan i skolorna. Mössan var ursprungligen en huvudbonad för dem som studerade vid universitetet och användes under sommarsäsongen från den 1 maj till den 31 september. Under vintersäsongen användes en annan modell av mössan. På 1960- och 1970-talet minskade användningen av studentmössan i och med jämlikhetstänkandet. Numera används den främst på valborg och vid särskilda akademiska fester. Alla nya studenter har Helsingfors universitets lyra på sina mössor, men de kan byta den till den högskolas som de börjar studera vid.
lat. Acutor/Acutrix gladii
Följeslagare till en doktorspromovend. Sin titel till trots behöver svärdsliparen vanligtvis inte slipa några svärd.
lat. Magister ultimus/Magistra ultima, Doctor ultimus/Doctrix ultima
Den magister som fått det näst bästa vitsordet för sitt examensarbete kallas ultimamagister (kvinna) eller ultimusmagister (man), och för doktorerna på motsvarande sätt ultimadoktor och ultimusdoktor. Benämningen kommer från det latinska ordet för sist, eftersom ultimus promoveras sist. Ultimus håller i allmänhet ett tal i slutet av akten.
lat. Summus designator
Tillsammans med ceremonimästaren ser övermarskalken till att promotionsevenemangen löper smidigt, och hen leder marskalkarna under promotionen. Till övermarskalk utses vanligen en forskare på docentnivå eller en universitetslektor vid fakulteten. Den första övermarskalken valdes till assistent för ceremonimästaren år 1873, och han bar ett band i filosofernas blå färg.
Hittade du ett misstag? Letar du efter ett ord som inte finns här? Du kan tipsa oss om det genom att skicka ett e-postmeddelande till promootio@helsinki.fi.