Nora Mekkid undervisar i fysik vid Ressun lukio i Helsingfors.
– Det bästa med att vara lärare är att få feedback av en studerande som säger att hen är intresserad av fysik eller naturvetenskaper. I min undervisning försöker jag föra fram hur fysiken berör olika fenomen i det vardagliga livet. Bakom fenomen som känns självklara avslöjas intressanta saker när man börjar fundera närmare på dem.
För att kunna arbeta som lärare måste man ändå inte veta allt om allt.
– I början var jag rädd att jag inte skulle kunna svara på studenternas frågor. Nu tar jag det mindre allvarligt: jag kan inte veta allt om allt, utan jag har själv också mycket att lära mig. Studerandenas frågor ger mig en utmärkt chans att själv lära mig nya saker, säger Mekkid.
Karriärdrömmen förändrades under studietiden
Mekkid hade inte ursprungligen tänkt bli lärare.
– Jag hade tänkt bli geofysiker och därför sökte jag till Helsingfors universitet för att studera fysik. Under mina kandidatstudier insåg jag att geofysik inte skulle vara rätt karriärval för mig. Då började ämneslärarlinjen kännas mera lockande, för jag ville ha ett arbete där jag fick ha att göra med människor och särskilt unga.
För Mekkid har rollen som lärare känts naturlig från första början, eftersom hon hade arbetat som danslärare redan innan hon började studera och fått erfarenhet av undervisningstillfällen.
Det överraskande nya sättet att lära sig vid universitetet
Mekkid vill ge två tips åt dem som är intresserade av att studera naturvetenskaper vid universitetet: prova på olika studiemetoder och ge dig modigt in i skocken.
– Fysikstudierna vid universitetet kändes till en början ganska utmanande, fast jag hade varit bra på det i gymnasiet.
Jag måste lära mig studera på ett helt nytt sätt. Där det räckte under gymnasietiden att studera ensam för att göra framsteg i studierna, kräver universitetet mera gemensamt arbete med studiekompisar.
Det har varit givande att fundera över uppgifter tillsammans och med i bilden kom goda vänskapsband som håller fortfarande.
På högstadiet ser matematikläraren sina elevers utveckling
Jussi Hämäläinen undervisar 7-9-klassister i Sotungin koulu i Vanda i matematik och fysik. Som lärare litar han på sin egen personlighet och poängterar vikten av naturligt umgänge.
Hämäläinen undervisar ofta samma grupper under hela deras tid i högstadiet och kan därmed följa med elevernas utveckling med åren. En högstadielärare kan ha stort inflytande på elevernas liv: För en elev kan det hjälpa om läraren lyckas motivera hen att komma till skolan varje dag. För en annan kan läraren väcka hens intresse för ämnet i fråga, vilket leder till höjda vitsord med åren.
Hämäläinen uppskattar också friheten med undervisningen.
– Lärarna har fortfarande mycket svängrum för hur de håller sina lektioner. Jag har t.ex. redan länge låtit eleverna granska sina egna prov. Efter den första inlärningstiden har jag upplevt att systemet fungerar väl: min arbetsbörda är lättare och eleverna lär sig medan de går igenom sina egna fel.
Att studera är socialt
Som barn till ett lärarpar skulle Hämäläinen aldrig bli lärare. Efter gymnasiet sökte han ändå in till ämneslärarutbildningen med sitt studentbetyg, och kom direkt in. Han påverkades också av sina positiva erfarenheter som lärarvikarie.
I början av sina studier sportade Hämäläinen mycket aktivt vid sidan om och studerade mest ensam. Han upptäckte sina bästa studiekompisar i ett senare skede, när han lärde känna folk närmare under de fördjupade studierna och laboratoriekurserna.
– Studierna började kännas mera meningsfulla för mig när kursgrupperna blev mindre och undervisningen mera konverserande. Jag kom till sist att skriva min gradu om meningsfullt och motiverat studerande vid institutionen för matematik. Även under den processen var studiekompisarnas stöd ovärderligt, säger Hämäläinen.
Kemilärarens arbete är mångsidigt
Nelly Heiskanen undervisar i kemi vid Ressun lukio. Hon undervisar också på IB-linjen där, vars elever siktar på en internationell studentexamen.
– Det bästa för läraren är att eleverna njuter av att lära sig, och att läraren får uppleva det under lektionerna. Då man lär sig och får nya insikter ger det glädje, säger Heiskanen.
Heiskanen berömmer lärarens arbetsuppgifter för deras mångsidighet: Lärarna har växelverkan, inte endast med sina elever, utan också med andra lärare. Förutom det omväxlande innehållet i gymnasiets kemikurs innebär arbetet en samhällelig dimension. Hur ska vi inbegripa eleverna i samhället omkring oss?
Heiskanen poängterar att en god lärare skapar en trygg och empatisk inlärningsmiljö för sina elever.
– För inlärningsresultaten är det viktigt att eleverna trivs i klassen. En bra lärare kan göra det lätt och till och med roligt att lära sig nytt. Förutom innehållet hoppas jag att eleverna lär sig att strukturera saker och ta reda på saker, så att de kan gå vidare och förändra världen. Men allt utgår ifrån elevernas välbefinnande och att garantera en trygg inlärningsmiljö.
Studierna öppnar vägen till internationellt samarbete
Heiskanen ansökte direkt till ämneslärarlinjen i kemi efter gymnasiet. Hon sökte sig till ämneslärarutbildningen eftersom hon var intresserad av naturvetenskaperna och ville arbeta tillsammans med andra människor.
– Fast det var spännande att övergå från gymnasiet till universitetet tycker jag inte att studierna skiljde sig mycket från gymnasiestudierna. Jag hade redan under gymnasietiden vant mig vid att ta ansvar för mina egna studier. Det jag minns bäst från studietiden är laboratoriekurserna, kompisarna, samt de internationella projekten, berättar Heiskanen.
Heiskanen nämner att det var många internationella forskningsprojekt på gång under hennes studietid. Under sina magisterstudier var hon själv t.ex. med i ett forskningsprojekt som studerade undervisning av hållbar utveckling med utgångspunkt från eleven. Också medan man arbetar som ämneslärare kan man delta i olika internationella projekt. Heiskanen har t.ex. varit med sina elever i sommarskola i Bologna med I see-projektet, en vetenskapstävling i Moskva och flera gånger i Tallinn med samarbetsprojekt.