Sessioner och abstrakt

PANEL: “Literary and Digital Capital in the 21st-Century Literary Field” (AUTOSTORY)

The panel presents theoretical and analytical perspectives from the consortium project Authors of the Story Economy: Narrative and Digital Capital in the 21st-Century Literary Field (Research Council of Finland 2024–2028). The contributions explore recent changes in the literary field viewed through the lens of literary and digital capital, taking both theoretical and practical perspectives.

Samuli Björninen (Helsingfors universitet): “Metamodernism in Finland: A Question of Literary Capital?”

In literary studies, the questions of genre and period are often seen to arise primarily within poetics and literary history. In my paper, I discuss the theoretical period term metamodernism and the ways in which it posits an aesthetic period as a question that pertains more broadly to authorial posture in engagement with readership and the forms of participatory culture. Thus, it would seem that the periodization question is now seeping into the traditional fabric of literary sociology. My approach is informed by the New Formalist literary theory, which focuses on the entanglement of traditional concepts of literary formalism, such as genre and period, and social forms (Levine: Forms, 2015). My paper argues that the Finnish literary field occasions viewing metamodernism as a multifaceted shift in the literary field rather than a strong aesthetic push against the literary poetics of postmodernism that never reached a dominant position in Finland.

Matti Kangaskoski (Tammerfors universitet): “Immanent Normativity on Digital Cultural Interfaces: New Values for the Literary Field?”

Since the emergence of digital media, new forms of distribution, communication, and social interaction have begun to dominate everyday lives. In the 2020’s, digital media’s influence on literature and culture at large is undeniable. New digital forms and affordances create and normalize new practices for cultural engagement. Once normalized, these practices fade into the background, resulting in immanent normativity – norms “arising as if from life itself” (Rouvroy & Berns 2013). Immanent norms become tacit values as evidenced, for example, by the terms “readability” or “accessibility” of a literary work expressed in countless promotional texts, reviews, and ultimately in literary prize announcements. This presentation explores how the immanent norms created by digital cultural interfaces produce conceptions of literary value through the case study of Milkman by Anna Burns and its reception after the novel received the Booker Prize for Literature in 2018.

Laura Piippo (Tammerfors universitet): “Narrative and Digital Capital in the Pirkka-Product Controversy Surrounding Kari Hotakainen's Novel Helmi”

Kari Hotakainen's latest novel, Helmi (2024), was released as a private label product under the Kesko Corporation’s Pirkka brand, sparking significant discussion in both traditional and social media. Kesko is a Finnish retailing conglomerate, and this form of liaison was unprecedented in the Finnish context. This paper examines the controversy surrounding Hotakainen's unconventional distribution method, focusing particularly on how the roles of distributor, author, and the work itself become blurred in the reception and other paratexts of the work. This ambiguity raises important questions about the role of narrative and digital capital on the public positioning of both the work and its creator. The presentation analyzes how these forms of capital shape the dynamics of the work’s reception and dissemination, offering perspectives on contemporary media culture.

Tero Eljas Vanhanen (Åbo universitet): “Steamy Scenes and Modern Morality Plays: Didacticism and Narrative Capital in Contemporary Romance”

Contemporary romance seems to be going through a didactic turn and embracing a new kind of moral seriousness. While the storylines of romantic BookTok blockbusters mostly remain as insouciant and lighthearted as ever, many influential works are also aware of how they are building affective scripts for readers on how relationships work. In short, serious ethical questions of consent and how people should be treated in romantic relationships lie beneath the sweet sugarcoating of popular romance. In recent years we have seen an emergence of romances featuring neurodiverse and chronically ill characters, often by authors who have similar conditions themselves. In this presentation, I examine how authors use their personal stories as narrative capital to sketch out ethical guidelines of how relationships with neurodiverse and chronically ill persons should be handled both in romantic fiction and accordingly in life.

Clara Verri (Helsingfors universitet): “The Author’s Personal Narrative as Literary Capital in the Case of Jón Kalman Stefánsson”

In recent years, public appearances showcasing an author's personality have become essential for marketing their books. The appeal of a novel seems to rely not only on the text itself but also on the reader’s awareness of the writer's life beyond their work (Gibbons, 2022). The objective of this paper is to explore how the author's personal narrative in relation to the commercialisation of their novel can create a form of literary capital. To achieve this, I will rely on the writer's autofictional cues of their life in relation to the content of their novels, expressed in interviews and first-person accounts, as a strategy to make the author’s life an extension of the literary work and cast an interpretative framework for the readers. The case study will focus on the emerging literary sensation from Iceland, Jón Kalman Stefánsson.

Matthias Kuppler (University of Siegen) & Henrik Fürst (Stockholms universitet): “Structural Homologies in the Publishing Fields of France, Germany, Sweden, and the USA: A Comparative Analysis”

Pierre Bourdieu has profoundly influenced the study of literature, particularly through his and others' research on literary fields. Much of Bourdieu's work, along with that of his followers, assumes that similar power structures exist across literary fields and that they are expressed in equivalent principles of distinction and stratification. These homological features are expected to divide fields into autonomous and heteronomous poles and into dominant and dominated positions. However, homologies between national literary fields are rarely examined because most research focuses on single national contexts. This oversight raises questions about the generalizability of findings across different national settings.

In this presentation, we scrutinize the homology assumption by adopting a comparative perspective to examine a sub-field within literary fields: publishing houses. To this end, we investigate the existence of structural homologies across some of the world's most prominent national publishing fields, namely those in France, Germany, Sweden, and the US. Thereby, we provide empirical insights into the similarities and differences between these fields. We employ class-specific multiple correspondence analysis, a state-of-the-art method for comparative field analysis, and draw on various indicators such as book genres, reviews, literary awards, translations, bestsellers, and publishing house characteristics to reconstruct the national publishing fields.

Our preliminary results qualify the homology hypothesis. In line with existing research, we find strong vertical stratification. A small group of dominant publishing houses monopolizes symbolic as well as commercial forms of recognition. A large group of dominated, mostly small and medium-sized, independent publishing houses is locked out of the mass-market and receives little symbolic or commercial recognition. In contrast to the homology hypothesis, we find little horizontal differentiation between artistic and commercial poles. Rather, the results point towards an integration of high-brow literary production into the mass-market sector.

Line Elise Holmboe (Telemarksforsking): "Publishers' motivations and their value basis in their practice in relation to the Norwegian Purchasing Scheme for Literature"

This paper investigates publishers as key acters in putting the Norwegian Purchasing Scheme of Literature (the PS) into action.

The Norwegian Purchasing Scheme of Literature (the PS) has had an important impact on the production and availability of literature in Norway throughout decades. The public support system is unique on world basis. It involves economic support to authors and publishers and purchasing of selected literary works to the Public Libraries throughout the country. 

The Field of Literature consists of three levels: acters, organizations and social and political institutions (Engelstad 2010). Former research on the PS have been focusing on relations of power on the organizational level, as well as on the economic impact and implications of the Scheme. This at the expense of the Level that consist of individual action and motivations (Boltanski og Thèvenot 2006). 

This paper investigates publishers as key acters in putting the PS into action. The following RQ is addressed: What are the motivations and considerations of the publisher as a user of the Scheme?

This paper provides nuances and new insights on how we see Publishers as acters who implements cultural policy. The Paper is written in a pragmatic sociological tradition in which promotes how the acters puts cultural policy into action in virtue of their practice (Schatzki 2012, 2001, Boltanski og Thévenot 2006).

Camilla Hougaard (Aarhus Universitet): "På det litterære overdrev: litteratursociologiske spørgsmål og forskningsetiske perspektiver i ny, dansk landbrugslitteratur"

Danmark taler vi i disse år meget om landbruget. Med den såkaldte grønne trepartsaftale, der har været et centralt debatemne i politik og medier de sidste to år, vil det danske landbrugslandskab, som romantikkens digtere hyldede og byggede en dansk nationalforståelse på, forandres bestandigt. I litteraturvidenskaben har forskere længe beskæftiget sig med hjemstavnsdigtning, men i et krydsfelt af politik, litteratur og aktivisme er nye værker, der tematiserer land- og jordbruget, begyndt at knopskyde frem i et litterært landskab, der ellers har været optaget af identitet og krop.

Hos mikroforlaget Økotopia har unge aktivister fra Den Grønne Ungdomsbevægelse udgivet det kollektivistiske manifest Levedygtig Landbrug (2024), der blander en særlig poetisk utopifremskrivning med reelle, politiske krav for en grøn og retfærdig fremtid. Værket blev en del af førnævnte politiske forhandlinger og har inspireret en sammenslutning af regenerative jordbrugere, der har taget navn efter bogen. På lignende vis forbinder Sofie Isager Ahl med sin litterære praksis landbrugere med litteraturen, når hun sammen med Sille Skovgaard i samtalebogen Lysbønder (2024), der fik en del omtale i danske medier, blandt andet bruger metaforer som mødested, når 11 landbrugere eller landbrugstænkere fra forskellige vilkår og med forskellige ideologier stilles side om side i en litterær udgivelse.

Denne nye tendens, de ovennævnte værker er eksempler på, ansporer flere litteratursociologiske spørgsmål: Hvorfor antager værkerne netop litteratur som udtryksform? Er litteraturen i stand til at intervenere med de fælles forestillinger om fremtidens landbrug – eller er dette en instrumentalisering af kunstneriske værker? Hvordan positionerer man sig som forsker inden for dette felt, uden at bidrage yderligere til den polarisering, landbrugsdebatten bærer præg af? Og er det muligt for de nordiske lande, hvis landbrug udarter sig på vidt forskellige måder, gennem litteraturen at udveksle erfaringer, der kan være med til at forhandle vores kulturelle forestillingsverdener om mennesker og naturkultur?

Linnéa Lindsköld (Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås): ”’Barns livsmod får näring av sagan’: Estetiska ideal i BTJ-foldrar 1974–1989”

Den här studien handlar om hur barnsyn och estetiska ideal vävs samman i läsinstruktioner under välfärdssamhällets och barnlitteraturens gyllene år: 1970- och 1980-talen. Studien är en del av ett större forskningsprojekt om hur läsning i hemmet har formats i Sverige under hundra år. I takt med att barns och ungas läsning blev allt viktigare för samhället publicerades allt fler råd kring hur läsning i hemmet bäst skulle gå till. En viktig producent av sådana läsinstruktioner var företaget Bibliotekstjänst (BTJ). De gav ut foldrar med essäer och litteraturtips kring specifika ämnen författade av experter, som författare, bibliotekarier och forskare.

Syftet med studien är att skapa en bättre förståelse för hur estetiska ideal används i formandet av önskvärd läsning i hemmet genom en analys av foldrar som specifikt handlar om litterära genrer, medier och författarskap. Med en diskursanalytisk metod granskas hur form och innehåll i litteratur beskrivs bidra till att forma ideala läsande barn och vuxna. Preliminära resultat visar att barnläsaren framstår som emanciperad. Det är den vuxne läsaren som behöver lära sig hur de olika litterära genrer som barnen läser fungerar. Det muntliga berättandet har en priviligierad position i de ideal som förmedlas i läsinstruktionerna, vilket ställer höga krav på den vuxne att läsa högt på rätt sätt. Det framgår också att det kompetenta barnet har en intuitiv förståelse för sagor och nonsensverser, men när det gäller bildmediet behöver den vuxne ta ett större ansvar för att förklara skillnaden mellan fiktion och verklighet. Litterära genrer blir användbara när de bidrar till att frigöra barnet från sina föräldrar och från konventionellt och konservativt tänkande.

Kerstin Rydbeck (Uppsala universitet): ”En ny uppgift? Svenska lärosätesbibliotek och läsfrämjande”

Syftet med min presentation är att redovisa resultat från en undersökning om läsfrämjandearbete vid svenska lärosätesbibliotek. Läsfrämjande och litteraturförmedling har alltid varit en viktig del av folkbibliotekens uppdrag. På olika sätt söker man här stimulera människor till ökat läsande, inte minst av skönlitteratur. Forskningsbibliotekens centrala uppgift är av tradition en helt annan – att tillgodose den högre utbildningens och forskningens behov av informationsresurser.

Emellertid visar aktuell internationell forskning att olika typer av läsfrämjande aktiviteter idag förekommer även vid lärosätesbibliotek på många ställen i världen, aktiviteter som syftar till att få studenter – och ibland även personal – att läsa skönlitteratur på fritiden. Detta är dock ett förhållandevis nytt fenomen, och det är oklart i vilken omfattning trenden spritt sig i Sverige. Hösten 2024 anordnade Malmö universitetsbibliotek en workshop i ämnet för personal vid svenska lärosätesbibliotek, en indikation på att intresset börjat vakna även här.

Undersökningen syftar till att få en övergripande bild av hur lärosätesbiblioteken i Sverige tänker kring läsfrämjandefrågan. Konkreta frågeställningar är: I vilken omfattning förekommer aktiviteter med ett uttalat läsfrämjande och litteraturförmedlande syfte vid svenska lärosätesbibliotek? Hur motiverar man sitt engagemang och vilka målsättningar har man med det – varför har man tagit sig an denna nya uppgift? Vilka är målgrupperna och hur är arbetet konkret upplagt – vad gör man? Och om man inte arrangerar läsfrämjandeaktiviteter, hur argumenterar man för det ställningstagandet?

Undersökningen anknyter teoretiskt till ett perspektiv utvecklat av forskaren Carol Bacchi,som brukar benämnas WPR-analys (What’s the problem represented to be). Metodiskt bygger den på en kvalitativ analys av skriftliga frågor till samtliga lärosätesbibliotek i landet, på dokumentation från konkreta läsfrämjandeaktiviteter och på svensk biblioteksstatistik.

Maaria Linko (Jyväskylä universitet) & Roosa Suomalainen (Helsingfors universitet): “Reading culture as a shared ethos: the profile of Finnish self-identified readers”

Instead of investigating the reading habits of the entire population, this presentation aims to advance the understanding about voluntary book reading in the 2020s. Our focus is on Finnish self-identified readers: Who are they? What is characteristic of their reading activity in their leisure time? In Finnish society, reading is appreciated although the number of both avid readers and books read has decreased since their peak in the 1980s, and the social stratification of reading among the population is becoming more polarized (Heikkilä 2024). Based on an online survey of 955 respondents conducted in 2021, our statistical analyses show, however, that these recent developments are not visible within the specific group of people who identify themselves as readers. The findings indicate that among self-identified readers, the level of education, gender and place of residence do not induce significant differences in reading activity (Hiidenmaa et al. 2024). In the context of the historic continuum of Nordic reading cultures, where literacy is perceived as the basis of democracy and equity, our study indicates that public institutions such as the nationwide network of libraries and an equal education system still have an essential role in providing access to literary cultures and involvement in reading. The presentation is based on research conducted together with Pirjo Hiidenmaa, Ilona Lindh, University of Helsinki, and Timo Tossavainen, Luleå University of Technology, and the presenters of this paper.

Ralf Kauranen (Åbo universitet) & Leena Romu (Åbo universitet): "A conceptual history of the graphic novel (sarjakuvaromaani) in Finland: Comics, literature, and cultural legitimacy"

A key factor in the changing meanings and status of comics in the last decades is the graphic novel. Due to this conceptual innovation and generic formation as well as other related changes in the medium, comics, an often-derided form of art and literature, has made it into institutions of legitimacy: the book shop, the newspaper cultural pages, museums, and literary prizes.

During its history, the concept of graphic novel (in its different linguistic forms and cultural contexts) has been the object of controversy: it has been described as a marketing innovation without significant substance as a descriptive term, a linguistic innovation to sidestep the unfortunate English name “comics” given to a versatile art form. The comparison to prose literature has been seen as inadequate as graphic novels have been deemed as lacking the qualities of the novel. It has been pointed out that many of the canonized graphic novels aren’t fictional but represent various genres of documentary comics. Despite the different criticisms the concept has become established in comics publishing in the English-speaking world.

In the Finnish context, the concept has not become as popular. There seems to be some hesitance in its usage. In this presentation, we trace the conceptual history of the graphic novel, sarjakuvaromaani in Finnish and serieroman in Swedish, in Finland. We describe the history of usage and the meanings given to the concept in various comics discourses: production represented in particular by paratexts, and reception represented by reviews, as well as the polemics in media particular to the comics field. What are the changing meanings of sarjakuvaromaani in Finnish comics and literary culture, what are their implications for the status and legitimacy of comics as an art form and in connection to literary culture more broadly?

Christa Lundström (Helsingfors universitet): “Den finlandssvenska bilderboksutgivningens framväxt i siffror – en litteratursociologisk studie av antal och aktörer 1990–2020”

Mitt föredrag presenterar min magisteravhandling Den finlandssvenska bilderboksutgivningens framväxt i siffror – en litteratursociologisk studie av antal och aktörer 1990–2020. I avhandlingen använder jag kvantitativa metoder för att kartlägga, beskriva och diskutera utgivningen av finlandssvenska bilderböcker med fokus på antal och aktörer. Utgivningen har kartlagts genom sökningar på biblioteksklasser och ämnesord i Finska barnboksinstitutets databaser. Materialet har sedan sammanställts till diagram och tabeller som utgör grunden för analysen. I materialet har fyra olika kategorier av aktörer bakom utgivningen identifierats. Den största kategorin är finlandssvenska förlag, och de står för 68 procent av utgivningen. Den näst största kategorin är egenutgivning/övriga utgivare, och de står för 26 procent av utgivningen. De minsta kategorierna är sverigesvenska förlag och finska förlag, som står för 5 respektive 1 procent av utgivningen. Materialet visar att antalet titlar per år är förhållandevis litet, men att ökningen från decennium till decennium är stor. Under perioden 1990–2000 utkommer totalt 21 titlar inklusive återutgivning, och under perioden 2000–2009 totalt 73 titlar inklusive återutgivning. Under perioden 2010–2020 utkommer totalt 172 titlar inklusive återutgivning. Det finlandssvenska barnlitterära fältet har med andra ord förändrats under 2000-talet: bilderböcker har gått från att vara ett marginellt fenomen till en självklar del av barnlitteraturen. Till möjliga förklaringar till ökningen hör att det uppstått en positiv spiral, där till exempel recensioner, forskning, litterära priser och ökat intresse hos både läsare och förlag gjort det möjligt för en bilderbokstradition att etablera sig och frodas.

Marcus Axelsson (Høgskolen i Østfold) & Berit Grønn (Høgskolen i Østfold): ”Kritik och bilderböcker. En studie av recensionsutdrag och andra konsekrationsmarkörer i barnlitteratur”

Recensionsutdrag och andra lovord, som omnämnandet av priser och utmärkelser, förekommer ofta på litterära publikationers omslag för vuxna. Detta visar att litteraturen är erkänd och väl värd att läsa (se t.ex. Axelsson, 2023; Berglund, 2015, 2016; Rye Andersen, 2007). I enlighet med Bordieus (1977) teorier om konsekration, som vidareutvecklats av bland andra Casanova (2004) och i skandinaviska sammanhang av Lindqvist (2010), väljer vi att kalla dessa recensionsutdrag och lovord ”konsekrationsmarkörer”. Vi skall presentera en studie där vi undersöker detta fenomen vad gäller barnlitteratur, närmare bestämt bilderböcker för barn (3–6 år). Vårt fokusområde är nordiskt och här kommer vi att fokusera på de skandinaviska länderna. Vi använder både kvantitativa och kvalitativa metoder, där datainsamlingsmetoden bestod av att vi, våren 2024, besökte tre bibliotek: ett norskt, ett svenskt och ett danskt. Vi fotograferade samtliga bokomslag på bilderböcker för barn i den nämna åldersgruppen. Biblioteken befinner sig i städer som är demografiskt jämförbara i de tre länderna. Efter materialinsamlandet kategoriserade vi materialet (5 200 titlar) enligt ett antal frågor som gav några svar på hur praktiken vad gäller konsekrationsmekanismer på omslagen till skandinavisk barnlitteratur ser ut. Exempel på frågorna är: Vilka böcker har recensionsutdrag på sina omslag och vilka har det inte. Var på omslagen är utdragen placerade? Vem står bakom recensionerna – kritiker eller ”vanliga” läsare? Finns det någon skillnad mellan Danmark, Norge och Sverige? Preliminära resultat visar att användningen av konsekrationsmarkörer är mycket mer utbredd i Sverige än i Norge och Danmark. I det svenska och norska materialet, visar det sig att ett recensionsutdrag från en litteraturkritiker är den mest typiska formen av konsekrationsmarkör, medan omnämnandet av priser är den viktigaste i det danska materialet. Ett annat intressant resultat är att för översatt litteratur, kommer konsekratören oftast från målspråkskulturen. Dessa resultat vill utveckla vidare i vår presentation.

Bergur Djurhuus Hansen (University of the Faroe Islands): “Wicked publication”

The Faroese book market is relatively small, with around 250 books published annually, yet it shares many similarities with the book markets of neighbouring countries. This paper examines and discusses the publication practices of poet Lív Maria Róadóttir Jæger (b.1981), highlighting the shifting dynamics of the book market and, more broadly, the artistic and literary field. In 2015, Lív debuted her first poetry collection with a well-established publishing house. By 2020 she transitioned to the progressive small publisher Exil. Since then, however, Lív has explicitly redefined publication as an extension of her poetic expression. She now publishes herself, using and drawing inspiration from platforms like “Bandcamp” and selling for instance “handbooks,” requiring payment in person or via PayPal and handing the publications personally and directly to the recipient/reader.

The paper focuses particularly on her two handbook publications from 2023: “WICKED FYSIKK, xerographic poetry” and “DE ANIMA, BITCH – xerographic poetry”. The latter features a Faroese subtitle referring to a requiem for Britney Spears, while the text (poetry) in both handbooks adheres to formalities (including the so-called Bekker numbers) used in scholarly editions of the works by Aristotle. Beyond her poetry, Lív integrates her voice and artistic vision into the experimental electronic project SUPERVISJÓN, cooperating with her husband Lasse Jæger.

Lív’s approach not only extends beyond the written word, incorporating media elements into the poetic content itself. Her work embodies a form of activism: she takes control of typography, layout, paper, format, pricing, payment, and distribution, embedding these elements into her poetic expression as a critique of the book market's current state. Drawing on Jerome McGann’s distinction, it becomes evident that, much like the traditional avant-garde, Lív’s publications engage both linguistic and bibliographic codes. Furthermore, she goes beyond these to challenge the structural conditions of the book market— or what Pierre Bourdieu more generally referred to as the literary field (“champ”). Her work innovatively and poetically reimagines the boundaries of literary production and distribution challenging also micro-publishers.

Molly Uhlmann Lindberg (Lunds universitet): ”’Var hälsad stora förlagsdrake.’ Egenutgivares attityder till det stora förlaget”

Egenutgivning är ett fenomen som är mycket uppmärksammat i dagens litteratur- och bokbranschdebatt. Att författare själva ombesörjer och finansierar utgivningen av sina böcker är dock ingenting nytt och under nittonhundratalets andra hälft ökade egenutgivningen i Sverige samtidigt som de stora förlagens roll blev omdebatterad och kritiserad. Egenutgivning under denna tidsperiod förstås ofta som en följd av denna kritik, liksom som av förlagens utgivningspolitik. Röster från författare som gav ut själva har däremot sällan tagit plats i den förlagshistoriska forskningen.

I detta bidrag analyseras refuseringsbrev och följebrev från och till Sveriges största förlag Albert Bonniers förlag under fyra år på 1980-talet. Bland de författare som blev refuserade från Bonniers under 1980-talet var det ytterst få som valde att som följd av refusen bli egenutgivare. Däremot hörde flera egenutgivare av sig till Bonnier eftersom de var trötta på att vara sina egna förläggare och ville gå över till att bli förlagsutgivna. Deras följebrev ger en alternativ och mer komplicerad bild av sambandet mellan förlagens utgivningspolitik och egenutgivningen än som annars brukar vara fallet när dessa diskuteras. Breven ger också insikter om den tuffa verklighet som mötte de som gav ut utan ett förlag i ryggen.

Genom följebreven till förlaget kan ljus kastas på egenutgivarnas egen inställning till Sveriges största allmänutgivande förlag. Vem ansågs bedöma vem som får ge ut en bok, förlaget eller författaren själv? Med konferenspaperet vill jag bidra med ett förlagshistoriskt och bokhistoriskt perspektiv på egenutgivning.

Anne Mölsä (Tammerfors universitet): “Balancing acts in the intimacy of the creative process: How Finnish publishers of literary fiction make meaning for professional boundaries in writer-editor relationships in the literary culture of 2020’s”

Interacting with writers and authors and supporting them in their creative processes can be seen as an essential part of the publisher’s work. The professional role of the editor is, however, far from frictionless. As previous studies have shown, editors have to balance between the goals of tending after literature as an artform and making profit for the company. They also need to find ways to support authors’ creative processes in a fruitful way while at the same time manufacturing book products for the market in given time frames.

At the same time, the publishing of literary fiction has faced some considerable changes. Autofiction boom means that editors will often be working with writers who write about their own, sometimes traumatic experiences. At the same time the writer’s “platform”, for example the previous celebrity status or the degree of social media followers, is more and more an important factor when publishing decision is made.

In this presentation I will focus on the professional boundaries in the writer-editor relationships from the editor’s point of view. The study is based on interviews with 17 editorial staff members in the publishing houses of Finnish literary fiction. Both editors and editors-in-chief as well as publishers were interviewed.

My analysis shows that besides the well-researched ideological conflicts between art and commerce, publishers of literary fiction face other kinds of contradictions in their work. In the interviews publishers construct their being part of the author’s intimate creative process as something that both brings professional and personal rewards and challenges their boundaries. Moreover, the current trends in the literary culture raise the need to re-evaluate the editors’ professional boundaries.

Kristin Johansson (Högskolan i Borås): ”Förädling och förgiftning: Läsning som medborgarfostran hos Svenska riksförbundet för sedlig kultur 1909–1930”

Läsning som samhällsfenomen tillskrivs en mängd olika sociala effekter. Idag är föreställningarna om dessa effekter övervägande positiva medan det historiskt har funnits minst lika många om läsandets negativa effekter. Rädslor för läsandets potentiella skadeverkan har legat till grund för censur och andra former av stävjande åtgärder genom historien. En röd tråd i idéerna om vad läsning gör med människan, från de båda vinklarna, är just att den har en stark transformativ kraft; en förmåga att omdana både individer och samhällen. Av den anledningen är det en aktivitet som genomkorsas av många intressen och maktviljor – inte bara i statens regi utan också i civilsamhället där olika ideella grupperorganiserat sig kring läsandet för att använda den till medborgarfostran. En sådan grupp, Svenska Riksförbundet för sedlig kultur, studerar jag i min avhandling. Riksförbundet skapades under det tidiga 1900-talet i en tid präglad av debatter med såväl litterära som socialpolitiska inslag. Organisationen valde ut läsning som instrument för att uppfostra det svenska folket att stå emot modernitetens nya, farliga idéer som stred med deras egna konservativa och nationalistiska värderingar.

I en läshistoriskt orienterad maktanalys undersöker jag Riksförbundets medborgarfostrangenom deras egna medlemsorgan och ett mindre arkivmaterial. Med ett styrningsrationellt perspektiv och ett analysverktyg som isolerar fyra av styrandets dimensioner: sanningar, kunskaper, teknik och subjekt visar jag hur Riksförbundets retorik kring läsning och dess omkringliggande strukturer kan förstås som ett sätt att, ur deras perspektiv, skapa den goda människan och därmed också det goda samhället.

Sebastian Lönnlöv (Göteborgs universitet): ”Osedlig och olämplig läsning – bibliotekens urval igår och idag”

Biblioteken är en viktig aktör på den svenska bokmarknaden; utlåningens del av det litterära kretsloppet är vida större än bokförsäljningens, och när folkbiblioteken etablerades under tidigt 1900-tal tillgängliggjorde de litteraturen för samhällsklasser med begränsad köpkraft. Bibliotekens del av den litterära offentligheten har också varit ett viktigt studieobjekt för litteratursociologin.

Idag står biblioteken i skottgluggen för ett ”kulturkrig”, som i USA har yttrat sig i allt fler förbud mot känsliga boktitlar på bibliotek och i skolor. Även i Sverige sker påverkansförsök mot bibliotekens urval, och i Finland 2024 tog sig kritikstormen mot en sexualupplysningsbok för tonåringar upp till regeringsnivå. Under 2000-talet har svenska debatter om biblioteksurval dock framför allt kretsat kring vilka böcker bibliotek gallrar, eller inte köper in – till exempel Tintin i Kongo, Pippi Långstrump i Söderhavet, Lilla Hjärtat och invandringskritiska fackböcker.

Ett huvudmotiv bakom införandet av folkbibliotek var att fostra och bilda framför allt arbetarklassen. Ett viktigt led i denna förädlande process var spridandet av god litteratur, samt att förhindra spridning av så kallad smuts- och kolportagelitteratur, som ansågs skadlig för framför allt unga och outbildade. Sedlighetsparagrafen, som slog fast att statsunderstöd inte fick utgå till bibliotek som införskaffade osedlig litteratur, avskaffades först 1965. Vilken litteratur som egentligen var osedlig, eller av andra anledningar olämplig, förblev dock föremål för debatt. Dagens bibliotekslag, som slår fast att utbudet ska präglas av allsidighet och kvalitet, är lika öppen för tolkning.

I detta paper kommer jag att jämföra den samtida mediedebatten om biblioteksurval med den som fördes under 1900-talets början, framför allt i facktidskrifterna Folkbiblioteksbladet och Biblioteksbladet, för att belysa skillnader i synen på litteratur och läsning. Hur skiljer sig argumenten kring urval och bortval åt, och hur kan dessa skillnader kopplas till en förändrad syn på bibliotekens uppdrag och läsningens funktion?

Åse Hedemark (Uppsala universitet): ”’Det kan således verkligen bli en välsignelse, att det blivit modernt med böcker’. En studie av hur läsning har formats i det tidiga svenska folkhemmet”

Syftet med denna studie är att förstå ideal om önskvärd läsning i det svenska folkhemmet såsom de kommer till uttryck i så kallade läsinstruktioner vid tiden 1920–1930. Dessa ideal har bidragit till att forma såväl läspraktiker som läsare. Perioden är en brytningstid som kännetecknas av modernisering som förändrar stora delar av samhället, vilket får återverkningar på synen på läsning i hemmet. Studien är en delstudie till ett större forskningsprojekt där syftet är att undersöka hur läsning i hemmet har formats i Sverige det senaste århundradet. Med utgångspunkt i läsinstruktioner, skrivna av experter – professionella eller intellektuella – i syfte att förklara hur läsning i hemmet bäst bör företas, studeras följande centrala frågor: Vilka värden kopplas till läsning? På vilka sätt ska folk läsa i hemmet? Vilka ska läsa och vad ska de läsa? 

De preliminära resultaten visar att husmodern pekas ut som ansvarig för att läsa tillsammans med sina barn och se till att förströelseläsandet stävjas. Hon ska se till att barnen läser i första hand den ”stora” litteraturen som ska läsas på ett begrundande sätt. Det finns också ett ideal om att kvinnor ska fungera som sagoberättare och muntligt berätta sagor för barn eftersom högläsning i hemmet är viktigt för att bygga en hemkänsla. I läsinstruktionerna uttrycks dock farhågor om att detta blivit alltmer sällsynt på grund av det moderna samhällslivet och att tidsandan därtill bidragit till att det förefaller finnas en ängslighet hos föräldrar om vilka böcker som är lämpliga för barn. Sammanfattningsvis visar resultaten att det är viktigt att i synnerhet barn i hemmet tar del av ”rätt” litteratur, på ”rätt” sätt så att de andligt fostras till de upplysta medborgare som det nya moderna landet Sverige behöver. Dåtidens ideal påverkar fortfarande nutida ideal om läsning, vilket också kommer att diskuteras i studien

Jerry Määttä (Stockholms universitet): ”Klimatförändringar i samtida svensk skönlitteratur”

Sedan millennieskiftet har många svenska författare vänt sig till dystopin för att diskutera hot och utmaningar mot det svenska samhället. Ämnena sträcker sig från inbördeskrig och pandemier till AI, övervakning, invandring och främlingsfientlighet. Syftet med detta paper är dock att undersöka hur samtida svenska författare föreställt sig och skildrat effekterna av den pågående klimatförändringen.

I fokus ligger ett relativt stort antal romaner och novellsamlingar från det senaste decenniet, som Nils Håkansons Ödmården (2017), Hanna Rut Carlssons Sista hösten i Legoland (2019), Jesper Weithzs 2020. En framtidsoptimistisk roman (2020), Jens Liljestrands Även om allt tar slut (2021), Anna Dahlquists Det är tropiska nätter nu (2021), Jonas Grens Kromosomparken (2022), Johanna Holmströms Handbok i klardrömmar (2022), Erik Hågårds Ursinnet (2023) och Niklas Rådström’s Drömmarna vi tillsammans drömmer (2024). I papret undersöks vilka slags scenarion författarna framställer, hur klimatförändringarna skildras berättartekniskt och stilistiskt samt verkens varierande fokus på ekologiska, samhälleliga och psykologiska effekter.

Litteratursociologin reduceras ofta till studier av bokmarknaden, eller produktionen, distributionen och konsumtionen av litteratur, men har sedan den uppstod i Sverige även ofta intresserat sig för frågor om hur samhället skildras i litteraturen. Istället för att direkt fokusera på litteratursamhällets förändringar slår detta paper ett slag för att inte glömma denna grundläggande aspekt av litteratursociologin, genom att rikta strålkastarljuset mot hur en av vår tids största samhälleliga ödesfrågor, de accelererande klimatförändringarna, skildras i och påverkar den samtida svenska litteraturen.

Camilla Wallin Lämsä (Linköpings universitet): “Love in the Post-Apocalypse: Living Death, Zombie Romance, and Readerly Engagements in the Fallout Franchise”

Dystopian fiction is often used to reflect, explore, and challenge cultural anxieties about life and death. This planned project explores the figure of the zombie in contemporary fiction, with a focus on the transmedia franchise Fallout. The study aims to investigate how the zombies (or “ghouls”) of Fallout are reinterpreted by the audience as objects of romantic or erotic desire, and how these emotional readings are expressed on online platforms such as TikTok, X, Tumblr, and Reddit. The intersection of genres that undead lovers represent—such as horror, science fiction, fantasy, and romance—has been previously examined through the figure of the vampire, which, like the zombie, exists in a liminal state between life and death. However, while the vampire often symbolizes aristocratic exploitation of the working classes, a Gothic storytelling mode, and fantasies of posthuman transcendence, the zombie typically represents a fear of the masses, the proletariat, and refugees, embodying themes of war or climate catastrophes and societal decay. The differing sexual appeals of the vampire and the zombie are thus significant for our historical moment and warrant closer examination. The paper employs Jack Halberstam’s theory of desire and his queer reading of zombie narratives (Wild Things, 2020), alongside Judith Butler’s concepts of queer grief, precariousness, and grievable lives (Frames of War, 2010). This theoretical framework will help to understand which lives and deaths are deemed worthy of emotional investment in contemporary dystopian fiction.

Helga Jónsdóttir (Islands universitet): “Near-future dystopias in Icelandic fiction”

The lecture will examine how changes in society, particularly changes in the contemporary technological environment, appear in recent Icelandic fiction. The focus will be on the science fiction novels Merking (2021) by Frída Ísberg and Gólem (2024) by Steinar Braga Guðmundsson, both of which delve into dystopian near-future societies where the relationship between human and technology has gone awry. As uncanny and unsettling as the future worlds of science fiction may be, they usually mirror the world and society from which they emerge, and this applies to Merking and Gólem. The dystopian societies depicted in these works are, to some extent, alien, yet they also resonate with the reader's reality, making them distant and familiar at the same time. The lecture will highlight the connection between the future societies of these novels and reality, examining whether the societal anxieties reflected in the works are rooted in the contemporary technological environment. This analysis will e.g. draw on the writings of Shoshana Zuboff, placing the two dystopias, and the characters' circumstances, within her concepts of surveillance capitalism and instrumental power.

Robbe Vandersmissen (Gents universitet) & Daan Vandenhaute (Gents universitet): ”Den digitala förlagsprofilen: Självframställning i svenska förlags ’Om oss’-sidor”

Under de senaste decennierna har bokmarknaden genomgått stora förändringar, präglade av polarisering mellan stora förlagsgrupper och mindre aktörer (Hertel, 1996; Rimm, 2014; Sundin, 2012), samt av ökad konkurrens och kommersialisering (Bourdieu, 2008; Schiffrin, 2001; Sinykin, 2023; Thompson, 2010). Där vi i tidigare forskning har fokuserat på hur dessa strukturella förändringar har påverkat de svenska förlagens maktförhållanden och positioner gentemot varandra (Vandersmissen & Vandenhaute, 2024) vänder vi nu blicken mot förlagens självframställning: Hur positionerar sig förlagen utåt?

De svenska förlagens presentationer på sina hemsidor varierar stort, från slogans som “Böcker förändrar världen” (Ordfront) och “Ett modernt bokförlag med författaren i fokus” (Ekström & Garay) till “Kvalitetslitteratur sedan 1983” (Ellerströms). Det är precis sådana formuleringar som avslöjar hur förlagen väljer att presentera sig själva för omvärlden, uttryck som reflekterar de prioriteringar och värderingar som styr deras verksamhet. Ett aktuellt exempel är Norstedts, vars sidtitel nyligen har ändrats från “Vi ger ut böcker sedan 1823” till “Böcker och ljudböcker sedan 1823”.

Med utgångspunkt i fransk pragmatism (Boltanski & Thévenot, 2006) undersöker vi självframställningen på ‘om oss’-sidorna hos 137 skönlitterära förlag av olika storlekar och inriktningar. Genom att analysera språkliga val, narrativa strategier och tematiska prioriteringar försöker vi förstå hur förlag konstruerar sin identitet och hur denna identitet relaterar till deras position i det litterära fältet.

Studien belyser frågor som: Vilka värden lyfter förlagen fram? Hur balanserar de kommersiella och kulturella ambitioner i sin självframställning? Och på vilka sätt reflekterar eller utmanar denna självbild de strukturella motsättningar som kartlagts i tidigare forskning?

Genom denna analys bidrar vi till en fördjupad förståelse av hur förlag kommunicerar och legitimerar sin plats i ett litterärt landskap statt i förändring.

Ana Stanićević (Helsingfors universitet) & Jacob Ølgaard Nyboe (Islands universitet): ”Rebeller med en plattform – En analyse av mikroforlagsbokhandelen Mikrofest”

En oppblomstring av såkalte mikroforlag er en av de mest markante endringene på det danske bokmarkedet innen for de seneste to årtiene. Bevegelsen er blitt analysert som en reaksjon på en stigende kommersialisering og semimonopolisering i den etablerte forlagsverdenen, hvor få store aktører sto for langt størstedelen av de litterære utgivelsene (Stanićević, 2023). En medvirkende faktor for mikroforlagenes suksess har vært den årlig tilbakevendende Lille bogdag, som har ageret bokmesse for de mindre, ildsjels- og ideologibårne forlag, som oppfatter seg selv som en motvekt til markedsgigantenes mainstream. Som en avlegger av det fruktbare samarbeidet lanserte to av hovedkreftene bak den i 2020 nettbokhandel Mikrofest. Under mottoet ”store bøger fra små forlag” er tanken bak å gi de mindre forlagene en felles plattform og øke synligheten for utgivelsene deres, som ofte blir oversett av de store mediene så vel som bokhandler. 

I dette foredraget ønsker jeg å foreta en plattformsanalyse av Mikrofest. Jeg vil undersøke hvordan fellesskapet iscenesetter seg selv estetisk og retorisk i forhold til å bygge opp en identitet som alternativ til de større aktører. Dessuten vil jeg foreta en innholds- og nettverksanalyse med henblikk på å avdekke hvilke aktiviteter og diskusjoner, som blir fasilitert av hjemmesiden, samt hvilke andre aktører, som interageres med i forhold til å bygge opp nettverk. Endelig vil jeg gjennem innsamling av kvantitative data og kvalitative intervjuer med utvalgte deltakende forlag undersøke plattformens betydning for dem og dens gjennomslagskraft i forhold til det lesende publikumet. Samlet sett ønsker jeg å besvare følgende spørgsmål: Hvordan posisjonerer Mikrofest seg i det litterære feltet, og i hvor høy grad har plattformen forløst sin intensjon om å styrke oppmerksomheten på mikroforlagenes utgivelser? Underveis vil det bli diskutert hvordan plattformen på paradoksal vis både trekker på og forsøker å yte motstand imot tendenser i den digitale litterære sfæren; hvordan den balanserer å skape hhv. fellesskassfølelse og profitt (Murray 2018).

Undersøkelsen med tilhørende artikkel er gjort i samarbeidet med Jacob Ølgaard Nyboe, dansklektor ved Islands Universitet.

Andreas Hedberg (Uppsala universitet/Kungliga biblioteket): ”’Vi har väldigt roligt och vi tipsar om böcker’. Relationsbyggande och litteratursyn i fristående bokhandlares sociala medier”

Under de senaste decennierna har det i Sverige allt oftare talats om ”biblioteksdöden”. Sedan år 2000 har 25 procent av alla folkbibliotek stängts (Hedberg & Vestin 2024: 79). Men samtidigt har även antalet fysiska bokhandlar minskat. 22 procent av de svenska allmänbokhandlarna stängdes mellan 2000 och 2017. Varannan kommun i Sverige saknar idag en bokhandel (Olsson 2018: 243–245; Olsson 2024). Efter ett antal fusioner domineras marknaden dessutom av en aktör: Akademibokhandeln. Denna utveckling beror bland annat på att böcker kan köpas billigare i nätbokhandlarna, samtidigt som dubbelt så många böcker köps som strömmade ljudböcker i abonnemangstjänster än i fysiska format (Svenska Bokhandlareföreningen och Svenska Förläggareföreningen 2023: 9).

Dessa stora förändringar har inneburit radikalt förändrade villkor och utmaningar för den fysiska bokhandelns aktörer. Men de har också givit upphov till nya former av kreativ marknadsföring. Särskilt bland de fristående bokhandlarna har sociala medier blivit väsentliga för byggandet av relationer med kunderna. Liksom för samtida influencers handlar det mycket om att bygga ett slags new public intimacy genom autenticitet och personligt tilltal (Nilsson 2022; Lorenz 2023; Grahn & Rüegg 2024: 309–310). Samtidigt utgör denna kommunikation en ny form av litterär värdepraktik. Litteratursociologisk forskning har redan visat på vad förändring av yttre och inre villkor betyder för distribution och konsumtion av litteratur. (Forslid et al 2017; Call for papers, Nordisk litteratursociologi 2025).

I detta paper analyseras litteratursyn, värderingar och relationsbyggande i ett antal fristående bokhandlars sociala medier-konton. Vilka värden kopplas till skönlitteraturen och till bokhandeln som plats? Vilket språkbruk och vilka estetiska grepp förekommer i bokhandlarnas inlägg på plattformar som Facebook, Instagram och TikTok? Vad präglar sammanfattningsvis diskursen om fristående bokhandlar på sociala medier? Svaren på dessa frågor kan tillsammans bidra till en bättre förståelse för skönlitteraturens egenvärde, samt för den fysiska bokens framtid som produkt.

Alexandra Borg (Uppsala universitet): “The Historical Evolution of Handwriting Education in Swedish Elementary Schools”

This paper examines the historical evolution of handwriting education in Swedish elementary schools from the introduction of mandatory schooling in 1842 to the digitalization era. Focusing on the pedagogical practices and the cultural significance of handwriting, or more specific, cursive writing—referred to as välskrivning – the research analyzes curricula, handbooks, writing instructions, teaching plans, and educational policies to reveal shifts in how handwriting was taught, valued, and institutionalized. The findings highlight the oscillating priorities of Swedish handwriting education, from emphasizing discipline and efficiency in the 19th century to individual expression, and “play” in the midst 20th century. In the late 19th century cursive writing was considered a central subject, shaped by societal demands for legible and efficient writing. An elegant, beautiful handwriting was a prerequisite for being regarded as an educated person. In the long run it became a tool in broader democratization efforts: if a uniform, neat handwriting served as a class marker, then a mandatory handwriting education in school could work as an equalizing force. Almost a 100 years later, 1975, a standardized writing style, SÖ-stilen, were introduced in Swedish elementary school to ensure uniformity and practicality in written communication. The introduction of this style reflected changes in a broader societal ideology, including aspirations for modernization and inclusivity. By the late 20th century, however, handwriting began to lose its centrality in education, driven by the rise of digital tools and changes in societal needs. In 2011, the educational plan mandated “readable handwriting”, without specifying cursive skills, signifying a broader cultural shift away from traditional handwriting practices. Using an interdisciplinary approach that combines historical, pedagogical, and sociocultural perspectives, this study explores the interplay between educational priorities and sociotechnical transformations. It argues that handwriting education reflects broader changes in educational policy and cultural values, embodying shifting notions of utility, identity, and tradition. In doing so, the research highlights handwriting’s diminishing role in contemporary education and its implications for literary culture at large. The sensual and aesthetic dimension of writing, along with the book, text, and script as aesthetic artifacts, has begun to disappear in the digital age—a loss that, I argue, leads to a diminished understanding of the corporeal and aesthetic aspects of writing and script. In the long term, this loss also affects writing’s role in fostering a broad spectrum of skills, including creativity, cognition, and fine motor skills.

My case study of the historical trajectory of handwriting education underscores the need for a broader research agenda on how the ongoing decline of aesthetic and embodied writing in society impacts reading, writing, and literature at large. This agenda would greatly benefit from a multidisciplinary approach, drawing on neuroscience, pedagogy, education studies, book history, and media studies.

Hanna Lahdenperä (Helsingfors universitet): ”’Saknar vanlig anständighet’ eller uttrycker litterär sanning? Etos och intention i Katarina Frostensons F, K, A. Andra tankar och Alma”

År 2017 publicerade Dagens Nyheter Matilda Voss Gustavssons undersökning om en välkänd "kulturprofil" med nära band till Svenska Akademien. Denna undersökning var startpunkten för en skandal som skakade Svenska Akademien och resulterade i avhopp, internationella rubriker och, slutligen, inställandet av Nobelpriset i litteratur 2018. "Kulturprofilen" namngavs senare som Jean-Claude Arnault, make till akademiledamoten och poeten Katarina Frostenson, och han dömdes till slut till 2,5 års fängelse för två fall av våldtäkt. 

Under processen publicerade Frostenson K (2019), en bok som har beskrivits som prosa, essä och sakprosa. K är en rasande uppgörelse med det svenska kulturlivet och den offentliga opinionen, där jagberättaren K ifrågasätter "vittnesmålen" om "övergrepp" (citattecken i originalet) i försvar av sin påstått oskyldiga partner. Efter K fortsatte Frostenson utforska vad hon beskriver som ett justitiemord och ett liv som paria, i F (2019), diktsamlingen A. Andra tankar (2021) och Alma (2023), "en berättelse i fyra satser". 

Samtidigt som verkens paratexter bygger ett avstånd till den biografiska personen Frostenson, är det poeten Katarina Frostenson som talar i dem, synbarligen utan att bry sig om detta avstånd. Diskussionen om hur verken bör läsas genomsyrar mottagandet och berör frågor om genre, sanning kontra litterär sanning samt relationen mellan estetik och etik: Är verken försvarstal och dokumentation, eller är de litterära verk som alla andra i Frostensons författarskap – eller både och? (Johansson 2023, se även t.ex. Liljestrand 2019, Malm 2020, Fjelkestam 2020, Kronqvist 2021). I detta föredrag fortsätter jag diskussionen om estetik och etik genom att undersöka böckerna som etosbygge och intentionsbegreppets funktion i detta.

Tanja Helminen (University of Eastern Finland): “Changing approach in search of the lost origin of Finnish sisu”

Sisu is an old Finnish word and a concept closely related to Finnish culture, individuals, and collectives as well as the whole nation. It has been associated with the values and experiences of Finns and the Finnish way of life in remembrance of independence, in the context of sport, and in Finnish and foreign political speeches, for instance. However, there have been many long-standing, deficient perceptions and taken-for-granted assumptions as to not only the use of the word “sisu”, but also the development of the word into a concept and a present-day phenomenon: Finnish sisu.

It requires a change of approach to find out the origin of a cultural concept like sisu by means of scientific research and to understand its multifold significance. In my presentation, I will show how under-researched writers and their views or materials previously forgotten or overlooked in cultural research can be crucial. I will explain the change of approach needed to discuss sisu in a way that looks back in history further and wider than people have tended to do. More precisely, I will shed light on how both old non-fictitious literature and newer but under-exploited research material, such as newspaper articles, have affected the way Finns have produced and modified Finnishness through sisu in social, cultural and historical contexts. All this has shaped the way Finns still talk about Finnish sisu.

Changing approach to a cultural concept easily seen as self-evident or deemed as a plain myth offers a new framework to better understand other aspects of the culture in question as well. This can be achieved by acknowledging the limitations of conventional thinking, regarding the forgotten and recognising the overlooked – in search of lost origins.

Hanna-Riikka Roine (Universitetet i Bergen), Laura Piippo (Tammerfors universitet), Ville-Pekka Sorsa (Helsingfors universitet) & Esko Suoranta (Tammerfors universitet): “How Digital Subscription Platforms Shape the Browsing and Access to Literature”

Over the last decade, digital platforms have cemented their place in the production, distribution, and circulation of cultural content (Nieborg & Poell 2018). In our presentation, we address digital book subscription service platforms, which have grown in popularity with the rise of audio books (Have & Pedersen 2021; Berglund 2024). We focus on the mediation between the platform interfaces and possibilities of reading available to users. We understand platforms as mediators, programmable digital architectures designed to organize interactions between different actors, driven by algorithms and fuelled by data (van Dijck et al. 2018). As such, they affect the practices of browsing, accessing, and reading literature.

In our presentation, we focus on the impacts of platform mediation on browsing of and access to literature. Our observations draw on a 28-week research experiment on Nordic subscription service platforms BookBeat and Storytel conducted in 2023–24. The experiment aimed atgathering a corpus of democracy-related literary fiction by using the search and recommendation functions of the two platforms. We used methods of participant observation with four behaviourally varying profiles for using search and following recommendations to identify works that matched our criteria for democracy-related literature. The participant observation produced research materials consisting of screenshots, participant notes, anddatabases of found literature.

Through the analysis of starting screens, search views, and recommendation lists, we show that platforms have a strong influence on the kinds of literature made available to users and how platforms differ as well as change over time in their influence on browsing of and access to literature. By paying close attention to the specificities of the book subscription services from these premises, we can find prototypical books favoured and bolstered by these platforms. We discuss the valuation of these prototypes, and the implications they have on the possibilities of reading.

Gitte Balling (Københavns Universitet): “The Digital Revolution and the Transformation of Reading Communities: From Local Book Clubs to Global Taste Networks”

This presentation examines the evolution of reading communities in the digital age, focusing on the transition from traditional, geographically bound book clubs to expansive, taste-based networks on social media platforms. The rise of digital technologies has fundamentally altered the landscape of literary discourse, creating new spaces for readers to connect, share, and engage with texts and each other.

This presentation explores how platforms like TikTok, with its #BookTok phenomenon, represent remediated versions of traditional reading groups, offering novel affordances that reshape the reading experience. These digital communities transcend geographical limitations, allowing readers to form connections based on shared literary tastes rather than physical proximity. The paper analyzes how these platforms' unique features - such as short-form video content, algorithmic recommendations, and instant global reach - influence reading practices, book discovery, and community formation. While acknowledging the benefits of increased accessibility and diverse content, the study also critically examine the drawbacks of these digital spaces considering issues such as the commodification of reading, the potential for echo chambers, and issues with data collection.

Drawing on theories of remediation, media ecology, and affordances the study investigate how these digital reading communities both mirror and diverge from their analog predecessors. While they maintain the core function of fostering literary discussion, they also introduce new dynamics of participation and content creation. The research further considers the implications of these changes for the publishing industry, authors, and readers themselves.

Veli-Matti Pynttäri (Östra Finlands universitet), Kati Launis (Östra Finlands universitet), Julia Matveeva (Åbo universitet), Aino Mäkikalli (Åbo universitet) & Viola Parente-Čapková (Åbo universitet): “Shifting genres in 19th century Finnish literature: perspective from the bibliographical (meta)data”

The 19th century in Finnish literature was an era of progress, change and proliferation. From relatively sparse literary output in the beginning of the 19th century, Finnish literature evolved into a thematically, aesthetically and culturally diverse bilingual field of literature by the turn of the next century. From the book historical perspective this proliferation of literature is, of course, inseparable from the progress made in publishing industry, the advances taken in the reading skills of the populace, and the evolving nature of the literary system in general (e.g. Hakapää 2008; Rantala et al. 2024).

Although the changes in the literary system are manifold, the proposed presentation focuses on the changing generic landscape of Finnish literature in the Finnish National Bibliography Fennica during the long 19th century (1809–1917). This approach to genre has twofold agenda: first, to outline the generic shifts in literature from the quantitative and computational perspective across the century, and second, to discuss the nature of the information on genre in Fennica – our primary source of data – and how this information can be accessed using methods developed in Bibliographic Data Science (e.g. Lahti et al. 2019) and Digital humanities in general. In this regard the presentation tracks changes in both the historical understanding of the literary past, and the methodological means of acquiring information of that past. We propose that the best results are achieved by combining in a systematic way the information from the metadata in National Bibliography with the paratextual elements of the literary works themselves.

The presentation is based on the consortium project Digital history for Literature in Finland (https://sites.utu.fi/digital-history-literature-finland/en/frontpage) funded by Research Council of Finland.

PANEL: ”Förändring under radarn. Svensk barnboksmarknad och osynliga aktörer på Svensk läraretidnings förlag 1896–1970”

Maria Andersson (Stockholms universitet), Lena Kåreland (Uppsala universitet), Björn Sundmark (Malmö universitet), Åsa Warnqvist (Svenska barnboksinstitutet), Olle Widhe (Göteborgs universitet)

Svensk läraretidnings förlag startade 1896 och var ett av de första svenska bokförlagen som hade som huvudsyfte att ge ut barn- och ungdomsböcker. Förlaget var ett av de tongivande förlagen med en omfattande utgivning, inte minst bokserien Barnbiblioteket Saga (1899–1970), en av de största läsfrämjande satsningarna genom tiderna i Sverige. Den fick avgörande betydelse för barnlitteraturens och läsandets demokratiska utbredning i Sverige under den första hälften av 1900-talet. Trots detta har förlagets verksamhet inte varit föremål för särskilt mycket forskning förrän på senare år.

Vid Svenska barnboksinstitutet i Stockholm finns förlagets stora arkiv, Saga-arkivet, och institutet driver sedan några år tillbaka tre projekt om förlagets verksamhet, två forskningsprojekt och ett digitaliseringsprojekt, finansierade av Vetenskapsrådet, Lärarstiftelsen respektive Riksbankens Jubileumsfond.

Svensk läraretidnings förlag är intressant att studera i relation till det barnlitterära fältets förvandlingar under det sena 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Förlagens historiska betydelse för den svenska barnboksutgivningen är ett till stora delar outforskat område generellt, då materialet för sådana studier ofta är svåråtkomligt och oordnat. Det omfattande Saga-arkivet (22 hyllmeter) är unikt såtillvida att det ger en detaljerad inblick i hur en barnboksredaktion arbetade under cirka 70 års tid. Förlaget sparade inte bara styrelseprotokoll, ekonomiska handlingar, brev och manuskript, utan också dokument som detaljerat beskriver den redaktionella processen, spaltkorrektur, lektörsutlåtanden och anteckningar. Det material som finns bevarat ger möjlighet att kartlägga inte bara förlagets strategier för att nå framgång utan också det stora nätverk av inblandade aktörer, många av dem okända för eftervärlden.

I vår panel tar vi utgångspunkt i fyra aktörer verksamma vid förlaget under olika tidsperioder och i olika roller för att synliggöra förlagets arbetsätt och hur den svenska barnboksmarknaden förändrades under den första halvan av 1900-talet. Genom våra fyra exempel – två redaktörer (Amanda Hammarlund, Signé Wranér) och två långvariga medarbetare (Hugo Gyllander, Ulrika Widmark) – vill vi synliggöra några av litteratursamhällets osynliga aktörer och deras betydelse för barnboksutgivningen i Sverige. Amanda Hammarlund var en av de första kvinnliga förläggarna i Sverige, verksam vid förlaget från slutet av 1800-talet fram till 1935. Signe Wranér anställdes som redaktionssekreterare 1913 och blev verkställande direktör 1943. Hugo Gyllander var en av de viktigaste översättarna och bidragsgivarna fram till 1940-talet. Ulrika Widmark hade flera parallella roller i relation till förlaget från 1930-talet till 1960-talet och utmärker sig särskilt som lektör. Panelen lyfter även fram mer generella metodologiska utmaningar med arkivarbete när ett förlags verksamhet följs över tid och belyser såväl förändringar på ett mer strukturellt plan som den ofta osynliga roll sociala relationer spelade för arbetet.

Katelin Marit Parsons (Islands universitet): “Shifting Winds on the Unbounded Sea of Song: The Development of Rímur Poetry in Early Modern Iceland”

Rímur are a form of epic poetry associated with strong performance traditions from the late medieval period through to the early twentieth century. Often presented as a static and highly conservative genre, rímur display remarkable adaptability over a period of many centuries. The present talk focuses on the late sixteenth and early seventeenth centuries and the impact of the introduction of paper and printed books on rímur performance. Although paper was not entirely unknown in late medieval Iceland, it was during the early 1600s that paper entered Icelandic manuscript culture in full force and gradually replaced vellum as the dominant medium for written transmission.

In this presentation, I examine the social context of the literary, culture and material changes that accompanied the Reformation in the mid-sixteenth century and the ways in which rímur adapted to and arguably benefitted from these changes. Improved access to writing paper—and to printed books as source material—facilitated the spread of rímur as a medium, but the implications of this for the development of the genre have not been fully explored.

Whereas rímur are often positioned as being in conflict with the reform-minded agenda of religious authorities in Lutheran Iceland, the rímur form also seems to have been harnessed for the purpose of reaching popular audiences with a didactic message. While rímur-poets might continue to seek the ear of a wealthy and powerful patron, it became feasible to produce rímur for mass consumption. This made non-elite households increasingly important audiences for written rímur, in contrast to the earlier period when their engagement with rímur relied on oral circulation of poets’ work.

Reynir Eggertsson (Helsingfors universitet): ”Litteratur som hemproduktion – isländsk handskriftskultur 1500–1900 som fanfiktion”

Island hade en stor bokproduktion under medeltiden (1200–1400), där en betydlig del av produktionen exporterades till Norge, men samhällsändringar och den språkliga utvecklingen av norskan under 1400-talet betydde att exportmarknaden för dyra skinnböcker på isländska krympte. Med reformationen 1550 stängdes de sista klostren, och då kunde resterna av den medeltida handskriftsproduktionen i landet ha försvunnit. Det gjorde den dock inte. I stället flyttades den inhemska bokproduktionen, som tillkomsten av papper hade gjort billigare, till gårdarna, där man fortsatte skriva litteratur i handskrivna böcker en bit in på 1900-talet. Den mest kända delen av denna litteratur är kopior av medeltida isländska saga-berättelser, men en betydlig del är ”nytt” material, till exempel nya översättningar av äldre europeisk litteratur, nya imitationer av medeltida isländska genrer som riddarsagor, samt omskrivningar av äldre och nyare litteratur, ofta i form av ”rímur”, episka rimmade berättelser. I dessa ”nya” berättelser har författarna fria händer att redigera i materialet, flytta berättelsen från en ort till en annan, byta namn och lägga till nya personer och händelser samt utvidga handlingsförloppet. Ett exempel är berättelsen om den tålmodiga Griselda/Griseldis som finns bevarad i 18 olika versioner på isländska, vilka varierar mycket vad gäller genre och stil.

I min presentation kommer jag undersöka den isländska hemproduktionen av litteratur som en tidig form av fanfiktion, där författare använder befintligt litterärt material för att spinna vidare. Analysen fokuserar huvudsakligen på utvecklingen av Griselda-berättelsen på isländska, med inslag av exempel från andra berättelser.

Eeva-Liisa Bastman (Tammerfors universitet/Finska litteratursällskapet): ”Kvantitativa synpunkter på tillfälleslitteraturens försvinnande”

Tillfällesdiktningen dominerade litteraturutgivningen i det svenska riket under den tidigmoderna tiden. De flesta i de övre samhällsklasserna kom under sitt liv i kontakt med texter som skrevs och utgavs för att gratulera brudpar eller nypromoverade magistrar, eller för att hylla minnet av en avliden person, antingen som adressater, läsare, åhörare eller författare till tillfällestexter. Det stora antalet tryckta tillfällesskrifter har setts som ett tecken på samhällets övergång till en tryckkultur, där kommunikationen baserade sig på det skrivna och tryckta. Då litteraturens funktioner och den litterära estetiken började omdefinieras efter romantikens inbrott, tappade tillfällesdiktningen sin centrala ställning. Samtidigt fann tillfälleslitteraturen också nya former och nya publiceringskanaler i tidningar och diktsamlingar.

Tillfälleslitteraturen är en försvunnen litteratur i flera bemärkelser. Förutom att genrer som grav- och bröllopsdiktning har förpassats till den litterära marginalen, finns bara en del av de texter som skrevs bevarade. I mitt föredrag ger jag en kvantitativ översikt över tillfälleslitteraturens utveckling och försvinnande, utgående från samlingar av personskrifter i Nationalbiblioteket i Finland. Med hjälp av uppgifter från Finna-databasen, bevarade exemplar av tillfällesdikter från det sena 1600-talet till sekelskiftet 1700–1800, samt publicerade diktsamlingar från 1800-talets början, kartlägger jag tillfälleslitteraturens brytningsperioder och analyserar försvinnandets processer i litteraturen. Vad händer med bröllops- och gravskrifterna när det blir omodernt att skriva tillfällesdikt? På vilket sätt kan tillfällesdiktningens olika utvecklingsskeden, så som de återspeglas i personskriftssamlingarna, belysa litterär förändring?

Minna Castrén (Helsingfors universitet) & Olli Löytty (Åbo universitet): “Writing for the Eye, Writing for the Ear: The Transformative Impact of Audio Formats on Literature. Finnish Authors Interviewed.”

Since the entry of Swedish streaming services such as Storytel and BookBeat into the Finnish market in 2016, the popularity of digital audiobooks has surged, significantly transforming what was once a print-dominated landscape. Currently, digital sales account for nearly 50% of total sales in general literature for publishers in Finland. The nation has embraced audiobooks with such fervour that it has been characterised as the "promised land" for audiobook streaming services and the "most audiobook-dense country in the world."

This phenomenon has ignited vigorous public discourse regarding the so-called "audio revolution" within the Finnish literary sphere. Central to these discussions is the growing influence of subscription services and the economic implications of their business models on authors' earnings.

Beyond financial concerns, the audiobook format challenges traditional conceptions of literature, prompting some authors to question whether audiobooks can be deemed “true” literature. Nevertheless, the multimodal nature of audio literature—incorporating sound effects, music, and voice dramatization—offers new artistic avenues, thereby enriching the literary experience.

This evolution raises critical questions about the boundaries between traditional literature and other narrative forms, such as audiodramas, podcasts, and journalistic narratives. The intersections of these forms with established literary conventions merit thorough exploration. How do contemporary developments in audio literature influence existing literary paradigms? In what ways do they reshape our understanding and conceptualisation of literature itself?

This presentation draws on interviews with Finnish authors who create literary works intended primarily for auditory reception, illuminating how writing ”for the ear” impacts their creative processes and narrative strategies. By examining these insights, we gain a clearer understanding of the transformative potential of audiobooks in shaping the future of literature and the evolving nature of creative literary work in the digital age.

Karl Berglund (Uppsala universitet): “Maskiner som berättar. Effekter av implementeringen av AI-genererade ljudboksröster”

Utvecklingen inom generativ AI har varit både imponerande och skrämmande snabb under de senaste åren. Idag är det tekniskt möjligt att med hjälp av så kallad TTS (text-to-speech) generera verklighetstrogna syntetiska röster som härmar allt från dialekter och sociolekter till tonfall, andningsljud och stämningslägen. Med AI-rösternas intåg på ljudboksmarknaden går den snabba utvecklingen av strömmade ljudböcker in i nästa fas. År 2024 sjösatte Storytel tjänsten VoiceSwitcher, vilket möjliggör för användare att för ett mindre antal titlar välja mellan en inspelad mänsklig röst och ett antal AI-genererade röster. Under 2025 kommer funktionen att implementeras mer brett. Syftet med presentationen är att diskutera effekterna av implementeringen av syntetiska röster för ljudböcker. I fokus står fyra områden, som berör både bokmarknad och läs-/lyssningspraktiker. (i) Produktion. AI-genererade röster innebär kraftigt minskade kostnader och produktionstider för ljudböcker. Det leder till ett ökat utbud och på sikt att alla kommersiella böcker omgående blir tillgängliga i ljudboksformat. (ii) Personalisering. Att ljudbokslyssnare kan välja vilken typ av röst de vill lyssna på personaliserar lyssningen. När människor inte längre lyssnar på samma inläsning utan på ett potentiellt oändligt antal olika versioner minskar den gemensamma grunden i den litterära upplevelsen. Dessutom kan det leda till olika typer av bias och ”röstbubblor” (att t.ex. män föredrar manliga röster). (iii) Etik och juridik. AI-rösterna väcker flera etiska och juridiska frågor. Får man klona röster av döda personer? Äger man rätten till sin egen röst? Om ja: hur lik får en artificiell röst vara en mänsklig röst för att det ska räknas som en klon? (iv) Automatisering och autenticitet. AI-röster automatiserar ett kreativt yrke: ljudboksinläsarens. Idag står förlagen i kö för att få sina böcker inlästa av de mest populära inläsarna. I framtiden kan förlagen komma att betona mänskliga röster som en autentisk kvalitet och ett säljargument i sig.

Jakob Olsson (Karlstads universitet): ”Barnlitteratur om och av AI i den vidare AI-diskursen”

Precis som samhället i stort blir barnlitteraturen alltmer digitaliserad och uppkopplad. Texter skrivs, illustrationer tecknas och böcker produceras, distribueras och marknadsförs med hjälp av digital hård- och mjukvara. Fysiska format trängs med digitala och tekniken spelar ofta en viktig roll i de berättelser som berättas. Digitaliseringen av tekniklandskapet innebär nya förutsättningar för barnlitteraturen som både formas av och bidrar till samtidens teknologiska diskurs.

Ett särskilt aktuellt exempel på hur barnlitteraturen förhåller sig till sin teknologiska samtid är det växande antalet böcker som på något sätt handlar om, eller har producerats av, artificiell intelligens (AI). Ammar Reshis bilderbok Alice and Sparkle (2022) tillhör båda kategorierna och är ett relativt tidigt, internationellt uppmärksammat exempel. I Sverige har AI-frågor behandlats i den klassiska barnserietidningen Bamse och Joanna Andrés kapitelbok Det spökar på äventyrsbadet (2024) väckte stor debatt med sina AI-genererade illustrationer. Utanför böckernas värld kan podcasten Magiska Godnattsagor – skapad av Tobias Söderman, Niklas Brandin och AI-gestalten Aida – nämnas. Podcasten är idag en av de mest populära inom barnkategorin och presenterar AI-genererade berättelser utifrån unga lyssnares önskemål.

I presentationen utforskas olika möten mellan barnlitteraturen och den nya AI-tekniken. På vilka sätt samspelar människor och AI i produktionen av barnböcker, vilken roll spelar AI i de berättelser som berättas och på vilka sätt motiverar skaparna AI som produktionsverktyg och tema? Presentationen utforskar också barnlitteraturens plats i den vidare AI-diskursen, där det finns såväl förespråkare som kritiker. Teoretiskt hämtar presentationen perspektiv från mediediskursanalytisk och posthumanistisk litteraturforskning som belyser samspel mellan människa, litteratur och teknik. Den AI-genererade barnlitteraturen visar inte minst, som Friedrich Kittler konstaterar i Nedskrivningssystem 1800-1900 (1985/2012), att litteraturen på många sätt fungerar som en dator. Den behandlar data, oavsett vad vi i övrigt känner för den, och ”[v]ad som återstår att urskilja är därför inte känslolägen utan system” (s. 525)

Åse Kristine Tveit (OsloMet – storbyuniversitet): ”Kvinner, spising og skam i norsk litteratur”

Hvilken rolle spiller mat, drikke og måltider i litteraturen? Med tilgang til digitale tekstkorpora er det blitt mulig å søke seg fram til både hva som spises og drikkes, hvordan maten lages, hvordan måltidene gjennomføres og hvem som har makten i disse prosessene og handlingene.

Forskningsprosjektet «Reading food» undersøker hvordan mat og drikke brukes som sosiale markører i norsk, portugisisk og italiensk litteratur i perioden 1840-1920. Undersøkelsene har som sitt materiale de tre språks nasjonallitterære tekstkorpora av romaner og en utarbeidet taksonomi for mat og drikke, og anvender et finmasket søkesystem.

Årstallene 1840-1920 rammer inn en litteraturhistorisk periode som rommer både romantikk, realisme og en begynnende modernisme. Samtidig skjer samfunnsendringer som industrialisering, urbanisering, utvandring til Amerika og nye mat- og drikkevaner brer om seg i byene. Kvinnenes stilling i ekteskap og samfunnsliv ble gjenstand for debatt, men uten at matlaging og måltider ble noen stor sak i datidens debatter, ei heller kjønnsrollene knyttet til kropp og spisevaner. Temaer knyttet til mat, drikke og måltider er i liten grad forsket på i norsk litteratur, med unntak av noen studier i enkeltverk (Fürst, 1995; Rieber-Mohn, 2018) eller som eksempler i kulturhistoriske studier.

Måltider i romanlitteraturen framholdes hos McGee (2000) som å ha et særlig rikt potensiale for forskning. Et eksempel, hentet fra det norske tekstkorpuset er en middagsscene i Alexander Kiellands Garman & Worse fra 1880. Her uttrykker fru Garman seg avvisende om mat og spiser lite mens de sitter til bords. Videre lesing i romanen avslører at fruen ved en rekke andre anledninger spiser alene på sitt værelse. Romanen viser oss en motsigelsesfylt holdning til mat hos denne kvinnen, en motsigelse som er interessant å undersøke nærmere. Hva innebærer en slik holdning til mat, hva skyldes den, og hvilke muligheter er det for å finne fram til sammenliknbare kvinneskikkelser innenfor den aktuelle perioden? Kan fjernlesing hjelpe oss å få fram et hittil ukjent bilde av litterære kvinneskikkelsers forhold til mat?

Ragni Svensson (Stockholms universitet): ”Kvinnfolk, bröd och rosor: Kvinnobokhandlar som arenor för kunskapsförmedling och politisk aktivism”

”Vi säljer tidningar och böcker som handlar om kvinnors situation, både skönlitteratur och fackböcker. Vi har barnböcker, som inte könsdiskriminerar. Vi säljer märken, affischer och skivor av och om kvinnor.”

I mitten av 1970-talet uppstod en ny typ av verksamheter på den svenska bokmarknaden: feministiska boklådor och bokcaféer – så kallade kvinnobokhandlar – av och för kvinnor, ofta med socialistiska förtecken.

Till följd av att den svenska bokmarknaden avreglerades 1970 och bokhandeln släpptes fri, kunde nya aktörer etableras som återförsäljare av olika trycksaker. Denna möjlighet utnyttjades av den framväxande vänsterrörelsen. Under 1970-talets första år startades hundratals vänsterboklådor, av vilka vissa var sekteristiska medan andra riktade sig mot en bredare allmänhet. De hade dock det gemensamt att de såg bokhandeln som en samlingspunkt, en arena för kunskapsförmedling och politisk aktivism.

Kvinnobokhandlarna byggde vidare på dessa tankegångar men från delvis andra utgångspunkter. Medan de socialistiska boklådorna hade sin storhetstid vid 1970-talets början, blomstrade kvinnobokhandlarna från mitten av decenniet och några år framåt. Händelseutvecklingen åskådliggör ett skifte i 1970-talsradikalismens – och den radikala bokhandelns – historia. Samtidigt som vänsterrörelsen fragmenterades alltmer, ville kvinnobokhandlarna sätta samarbete och solidaritet i centrum.

Presentationen belyser denna utveckling utifrån källmaterial från två av periodens namnkunnigaste kvinnobokhandlar: Stockholmsbutiken Kvinnfolk och Bröd och Rosor i Göteborg. Inspirerade av den internationella kvinnorörelsens paroller ville de verka för feministisk kunskapsspridning och fungera som arenor för politisk aktivism, samtidigt som de såg bokhandeln som ett rum för personlig utveckling. Ändå uppstod konflikter på grund av medarbetarnas olika syn på feminismens väsen. Var man i första hand socialister eller feminister? Borde män äga tillträde till bokhandlarna eller skulle dessa ses som kvinnoseparatistiska rum? Och vad var egentligen kvinnolitteratur?

Hanne Willekens (Gents universitet): ”’Är det bara kvinnor som skriver böcker nu för tiden?’. En explorativ studie av det svenska litteratursamhällets feminisering”

I de svenska medierna har det under de senaste åren skrivits om en feminisering av den svenska litteraturen. På tidningarnas kultursidor kan man läsa att pojkar och män läser allt mindre, att kvinnor är på väg att ta över författaryrket, att förlagens redaktörsled domineras av kvinnor, och att det finns en brist på manliga bibliotekarier (Svenska Dagbladet, 15/03/2018; Sydsvenskan, 21/07/2018; Dagens Nyheter, 4/11/2019; Dagens Nyheter, 27/11/2021; Sundsvalls Tidning, 30/07/2022). ”Hela den svenska bokbranschen har feminiserats”, sammanfattar Åsa Beckman situationen i en krönika i Dagens Nyheter (27/11/2021). Emellertid är vissa av exemplen på denna feminisering som anförs i artiklarna snarare anekdotiska. Dessutom finns det röster som menar att ”ryktet om mannens död i litteraturen är lite överdrivet” (Länstidningen Södertälje, 30/01/2020).

Det finns alltså ett behov av en mer systematisk granskning av situationen. Hur är egentligen genusspridningen hos författarna i dagens utgivning, är det vanligare att kvinnor får litterära priser och går det att fastställa en feminisering bland dagstidningarnas kritiker och förlagens anställda? Har litteraturen äntligen blivit jämställd, eller är vi på väg mot en ny typ av genussegregering? Med utgångspunkt i teorin om vertikal och horisontell genussegregering (Halldén 2014; Berkers, Verboord & Weij 2016) utforskas i mitt bidrag genusspridningen i olika roller i det litterära fältet (författare, förlagsanställda, kritiker), och hur den skiljer sig mellan redaktionella tjänster och chefspositioner. Bidraget länkar samman befintliga studier med egeninsamlade uppgifter och ämnar på så sätt göra en första kartläggning som kan tjäna som utgångspunkt för vidare fördjupning

Katrine Judit Urke (OsloMet – storbyuniversitetet): ”Litteratursynet bak litteraturprisar”

På NOLS 2025 ønsker eg å presentere mitt doktorgradsprosjekt om norske litteraturprisar. James F. English omtalar kulturprisar som “one of the great untold stories of modern cultural life” (English 2005 s. 1). Han identifiserer prisane som, i bourdieusk forstand, “our most effective institutional agents of capital intraconversion” (English, 2005, s. 11) - eller sagt med Jerry Määttäs (2010) ord i sitt arbeid på svenske litteraturprisar: det handlar om pengar, prestisje og publisitet. Denne kompleksiteten gjer prisane til svært interessante litteratursosiologiske forskingsobjekt. I tillegg er norske litteraturprisar lite forska på tidlegare.

Problemstillinga er «Kva slags litteratursyn kjem til uttrykk hos Bokhandlerprisen, Brageprisen, Kritikerprisen og Lytternes romanpris 2000-2024?». Å sjå på akkurat desse fire er interessant fordi dei er dei største norske litteraturprisane, men enda meir fordi dei skil seg frå kvarandre i kåringa av vinnarane. Juryane består av både bokhandlarar, bibliotekarar, kritikarar, forskarar og vanlege lesarar, og eg går inn i prosjektet med ein hypotese om at dette har betyding både for bøkene som blir valt ut og for språket som blir brukt om bøkene. Prisane er eigd av ulike typar organisasjonar, og hypotesen er at dette også har betydning for prisanes profil. Eg ønsker å finne eit språk for desse skilnadane, der til dømes Bokhandlerprisen kan gå til ein krimbok, mens Kritikerprisen aldri kunne gått til nokon form for underhaldningsbok – samtidig som alle dei fire prisane går til den beste boka.

Metodane er intervju, kartlegging av bøker og analyse av offentlege ytringar. Sentralt for avhandlinga er omgrepet litteratursyn som av Det Norske Akademis ordbok er definert slik: «syn på, tanker om litteraturens samfunnsrolle og grunnleggende vesen, verdi». Eit delmål for avhandlinga er å få på plass ein akademisk definisjon av omgrepet som “är ett förvånansvärt öppet och underteoretiserat begrepp” (Persson, 2013, s. 10).

Max Richter (LMU Munich): ”From Texts to Names. Modes of Literary Competition in the Swedish Academy around 1900”

Judging literature in competitive formats has been a central task of the Swedish Academy since its founding in 1786. However, with the advent of the Nobel Prize in Literature – today the world’s most famous literary award – a significant shift occurred around 1900 as the practices of literary judgment established over a century earlier no longer aligned with the realities of a globalized literary field. My talk will examine this transformation in greater detail by analyzing various archival sources from the period, including submissions, nominations, and assessments, with attention to their content, materiality, mediality, and social function. Drawing on current debates in the sociology of competition, I will explore how these changes in the Swedish Academy’s practices reflect broader developments of competition in modern society and their implications for the literary field. My main claim is that the transition from judging anonymous submissions of unpublished works to evaluating nominations of well-known authors marks the emergence of a new mode of literary competition. I will contend that this shift, which I term a move "from texts to names," not only yields a resource for the deeper understanding of historical changes in literary competition but also provides critical insights into the ongoing debate over separating – or not separating – work and author when judging literature.

Jana Rüegg (Uppsala universitet), Malin Nauwerck (Svenska barnboksinstitutet) & Tuva Haglund (Uppsala universitet): ”The Politics of Literary Prizing: the Astrid Lindgren Memorial Award (ALMA)”

The world’s largest prize for children’s literature, Astrid Lindgren Memorial Award (ALMA), was founded by the Swedish government in 2002. Over the last decades it has become an increasingly powerful state agent on the international literary scene for children’s literature (Van Meerbergen & Johansson).

Previous research has argued that international literary prizes for translated literature, including ALMA, “reflect more than challenge the dynamics of privilege”, and give preference to representation of the First World” (Ventura, 32, 36). ALMA which was founded and established in a cultural context of postcolonial awareness (Nikolajeva), following an international debate about diversity and identity in children’s literary prizing (Aronson; Davis Pinkney), gives reason to problematize this critique of presumed Western universalism, monoculturalism and lack of diversity. We argue that ALMA has sought to integrate an understanding of children’s literature as world literature (Damrosch) in its conceptualisation and image-building. Furthermore, we suggest that ALMA’s communication of these values through marketing and self-presentation today has become an important tool to generate credibility as well as demonstrate that ALMA has prestige to confer (English), mirroring the current doxa of the international field of children’s literature. This paper presents a case study which examines how postcolonial awareness is leveraged as cultural capital in ALMA’s communication. It is based on statistics of ALMA’s 25 laureates as well as a qualitative selection of ALMA-published material from 2024 and 2025, sourced from their website and Instagram account .

Knut Arne Oterholm (OsloMet – storbyuniversitetet) & Kjell Ivar Skjerdingstad (OsloMet – storbyuniversitetet): ”Høytlesningen som litterær praksis og poetisk fenomen”

I dette opplegget diskuterer vi høytlesing som fenomen og praksis, høytlesingens sosiale funksjoner og poetiske kvaliteter. Dels høytlesing av litterære tekster slik som eksempelvis i den omseggripende høyt- og fellesskapsorienterte praksis Shared Reading (Forslid et al. 2022) eller i den økende bruk av lydbøker (Mättä, Steiner, Berglund 2022), men også som høytlesing av andre dokumenter/tekster/sjangre hvor den litterære/poetiske funksjonen er dominant (Jakobson 1991) eller framtredende.

Vi er interesserte i å plotte og forstå forskjeller og likheter i og mellom for eksempel praksisen med å lytte til lydbøker, lese høyt for barn ved leggetid, poesiopplesninger i lokale bibliotek og bruk av høytlesing i pedagogiske sammenhenger. Eksempler er Nobelpristalene til Jon Fosse (2023eller Bob Dylan (2017), den 37 timer lange direkte sendte opplesningen på NRK TV av den 698 sider lange rapporten fra Sannhets- og forsoningskommisjonen som var satt til å granske fornorskningspolitikk og urett overfor samer, kvener og norskfinner, eller NRK TVs tilsvarende høytlesing av alle Fosses verk som svar på at han fikk Nobelprisen i litteratur høsten 2023.

På den ene siden er målet med arbeidet vårt å kartlegge variasjonene av ulike høytlesingspraksiser med tanke på en overordnet strukturell og sosiologisk forståelse, på den andre siden er vi også ute etter å forstå høytlesingens fenomenologi.

Gjennom en komparativ studie av variasjoner i høytlesningspraksiser på tvers av medier og materialitet, institusjoner og offentlige/private sfærer, nærmer vi oss høytlesningens væremåte og Sosiale funksjoner.

Utover at vi nærleser en bredde av slik praksiser, undersøkes derfor også et utvalg skjønnlitterære tekster hvor ulike aspekter av høytlesing representeres. Herunder eksempelvis Kafkas dagbøker, Assia Djebars selvbiografiske roman Nulle part dans la masion de mon père (2007) og Ben Learner’s Leaving the Atocha Station (2011).

Prosjektet er dels motivert av at selv om det finnes betydelig forskning eksempelvis på effekter av høytlesning innen pedagogikken (for eksempel Kartushina et al 2022), på offentlige poesiopplesninger (for eksempel Mønster, Rustad og Schmidt 2022) eller strømming av litteratur (lydbøker) (for eksempel Pennlert 2022), er dets overgripende sosiologi underbelyst. Motsvarende finnes relevante studier av lydbokens fenomenologi (Wittkower 2011), mens de mer overordnede spørsmål om hva vi lytter til hvordan med hva og hvordan det henger sammen med også med å lese høyt i mindre grad er utforsket i et samlende fenomenologisk perspektiv. Dels kan vi kanskje si at prosjektet er kritisk motivert av hva som kan synes å være en myte (Barthes 1970) om høytlesing og et grunnleggende spørsmål om hva vi snakker om når vi snakker om (høyt)lesing.

Sara Andersson (Högskolan Väst): ”Lydig läsning: Önskad och oönskad kroppslighet under högläsningspraktiker med yngre barn i förskolan”

Den ibland betitlade ”materiella vändningen” har de senaste decennierna gjort avtryck i både samhälls- och litteraturvetenskaperna. I samhällsvetenskapen undersöks sociomaterialitet i olika fenomen, inte sällan med hjälp av delezueanska begrepp; och i litteraturvetenskapen bejakas undersökningar om bokkaraktärers kroppslighet (Nikolajeva, 2016) och böckers materiella utformning (Alaca, 2022). Läsforskningen har sedan en tid tillbaka intresserat sig för historiska och samtida konstruktioner av kvinnors påstått kroppsliga och känslosamma läsning (Abrahamsson, 2018; Littau, 2006), och i en didaktisk tradition växer ett kunskapsfält fram med fokus på barns kroppsliga litteracitetspraktiker (ex. i Hackett & Somerville, 2017). Att läsning är en kroppslig aktivitet är sålunda inget kontroversiellt påstående – även inom kognitions- och neurovetenskap beskrivs läsning som kroppsrörelser (Willingham, 2018). Moralen kring den kroppsliga läsningen verkar dock skifta delvis beroende på vem läsaren är, och i vilken historisk tid denna läsare läser. Medan man historiskt sett har använt idéer om kvinnors sinnliga och sentimentala läsning som samhällelig skrämselpropaganda, framställs idag barns fysiska litteracitetspraktiker som alltjämt gynnande och goda. I verksamheter som riktar sig till de allra yngsta barnen, däribland spädbarn, är barnkroppen och dess sensationer ett av de allra viktigaste redskapen i att skapa förbindelser mellan ord och verklighet (Andersson, 2024; kommande). På liknande vis används även barnkroppen i stor utsträckning i förskolans språkutvecklande undervisning, exempelvis under ramsande och sjungande. Läsundervisning i förskolan präglas dock också av en kroppslig disciplinering som går i linje med förväntad bokinteraktion: exempelvis stillhet, tystnad och uppmärksamhet. Men hur ser en sådan disciplinering ut i praktiken? Finns det jämsides en kroppslig disciplinering i högläsningsakten även en affektiv sådan? Under presentationen introduceras en pågående studie utifrån ett fältarbete på ett antal förskolor, där en aspekt som undersöks är just önskad respektive oönskad kroppslighet under högläsningspraktiker med yngre barn i förskolan.

Ann Steiner (Uppsala universitet) & Jana Rüegg (Uppsala universitet): ”Röster i barnradio. Litteratur för barn i svensk radio 1937–1957”

Skönlitteratur i radio för barn i Sverige har en lång tradition av unika och välgjorda verk. Redan i den allra tidigaste radion i Sverige 1925 fanns inslag riktade till barn (Lundgren 1994; Rydin 2000), och från 1937 finns det många exempel på specialskrivna skönlitterära verk för barn, radiolitteratur eller ljudlitteratur . Forskningsprojektet som helhet behandlar den utgivning av radiolitteratur för barn som sändes i Sverige Radio 1937–1957, en period då radion var spännande, ny och ofta experimentell.

Presentationen placerar den tidiga radiolitteraturen skriven, inläst och ofta producerad av Gösta Knutsson, Astrid Lindgren och Thomas Funck i sitt historiska sammanhang. De är författare som tillhör det som brukar kallas guldåldern i svensk barnlitteratur (”Barn och barnkultur”, s. 235–236), och de var eller blev en viktig del av den svenska barnlitteraturen. Radiolitteraturen fick således stor betydelse även för den tryckta barnlitteraturen och de flesta verken som skrevs för radio kom även ut i bokform.

I presentationen är avsikten att beskriva de specifika förutsättningarna för radiolitteraturen för barn under perioden särskilt utifrån vårt första exempel, Gösta Knutssons Pelle Svanslös. Det vi fokuserar på är vad som utgör audiotexten samt de transmediala sambanden mellan radiolitteratur, tryckt barnbok som barnteater. De begreppsliga och teoretiska diskussionerna är historiskt förankrade men med avsikten att utveckla dem även för samtida ljudlitteratur för barn, inte minst utifrån tanken om en audionarratologi, berättartekniker för skönlitteratur i ljudform. De tidiga barnradion var nydanande och både i text och ljud utforskades ljudlitteraturens möjligheter.

Ann-Sofi Ljung Svensson (Malmö universitet): ”Landsbygdsidyllen som transmedial, autofiktiv genre”

Mitt föredrag kommer att handla om landsbygdsidyllen som en levande samhällskritisk och i grunden subversiv genre med relevant betydelse för den ständigt pågående diskussionen om vårt förhållande till moderniteten och samhällets organisering. Landsbygdsidyllen har varit och är fortfarande en framträdande form för den motberättelse till industrialisering och urbanisering som går som ett stråk i svensk litteratur och populärkultur. Det är en genre som visar sig inte bara vara relevant för frågor om vår syn på landsbygdens framtid utan även om vår syn på människans plats och verkan i naturen. Det gör den till en högaktuell genre idag.

Men från att tidigare varit en höglitterär genre har idyllen under 1900-talet förflyttat sig till andra litterära kretslopp och medieformer. Man kan betrakta idyllen under det senaste seklet som ett i huvudsak populärkulturellt fenomen som söker ett massmedium representativt för sin tid. Vi hittar den till exempel under 1930-talet i tidningsföljetongen och under 1970-talets gröna våg i proggmusiken. Idag växer den fram i bloggar med mycket stora följarskaror.

I sin mångåriga och framgångsrika blogg Underbara Clara skriver Clara Lidström tydligt in sig i den litterära idylltraditionen med anor sedan Antiken. Med fokus på familj, odling, helger och högtidsdagar gestaltar Lidström ett av idyllgenrens starkaste kriterier: naturens cykliska förlopp och människans livsskeden. Underbara Clara skildrar en ung kvinna som i viss mån tar avstånd från traditionellt lönearbete, konsumtion och ekonomisk tillväxt. Istället gestaltas ett liv på landet med ekologisk odling, mindre stress och större samvaro med familjen. På gården utanför Umeå iscensätter Lidström sina idéer, och berättar om dem i en transmedial autofiktiv form. Resultatet blir en ständigt pågående men sammanhängande berättelse som vänder sig mot rådande strukturer i samhället. Samtidigt ”utnyttjar” hon modernitetens grundläggande marknadsliberala krafter och intar en postkapitalistisk position där hon kommodifierar sitt jag.

Stefan Kjerkegaard (Aarhus Universitet): ”Unge stemmer i en verden der brænder: Litteratur som svar på klimaafmagt”

Dette paper præsenterer resultaterne fra et interventionsstudie, hvor jeg i samarbejde med Læseforeningen og Aarhus Litteraturcenter faciliterede et seks ugers workshopforløb på kulturcenteret Godsbanen i Aarhus med titlen "Ung, skrivende, læsende i en verden der brænder". Forløbet var målrettet unge i alderen 15-29 år med særlig interesse for litteratur. Formålet var at udforske og artikulere følelser af afmagt i mødet med klimakrisen gennem litteraturlæsning og skriveøvelser. Deltagerne læste og diskuterede udvalgte tekster i plenum og deltog i skriveworkshops, hvor de udviklede deres egne litterære tekster med fokus på klimaangst og håb. Forløbet kulminerede i en fælles produktion af en mindre udgivelse, skabt i samarbejde med Det Rullende Trykkeri. Analysen af de unges litterære bidrag giver indsigt i, hvordan de bearbejder klimakrisens kompleksitet og anvender litteraturen som et redskab til både individuel og kollektiv resiliens. Paperet bidrager til NOLS25s fokus på litteratursamfundets forvandlinger ved at belyse, hvordan eksterne samfundsmæssige udfordringer påvirker og former unge forfatteres litterære praksisser.

Dennis Ravnskjær Friedrichsen (Aarhus Universitet): ”Perspektiver på litteratur og skrivning fra gymnasielever i Danmark: et Q-studie”

Dette studie præsenterer data fra et Q-studie, udført i tre gymnasieklasser på tre forskellige gymnasier i Danmark. Studiet undersøger subjektive perspektiver om emnerne fællesskab, kreativ skrivning, litteratur og læsning, og værdien af kunst. De nødvendige Q-udsagn er til dels udfærdiget på baggrund af tidligere arbejde i forskningsgruppen YoungLit, hvor kvalitative interviews danner grundlag for dette Q-studie. Det forventede antal respondenter er omkring 70. Deltagere skal rangere 35 udsagn i en matrix, hvorefter der laves en faktoranalyse. Deltagerne får derefter mulighed for at uddybe deres rangering med skriftlige begrundelser, og disse understøtter analysen kvalitativt. Artiklen sigter efter at bringe nye datakilder til litteratursociologien, og i denne kontekst er Q unikt egnet til at fange individuelle meninger og sammenligne disse med perspektiver fra jævnaldrende. Dataindsamlingen foregår i januar og februar 2025, og den foreløbige analyse samt konklusion vil kunne præsenteres til NOLS25.

Sarah Allison (Loyola University New Orleans): “Literary Genre at the Intersection of Literary Celebrity and Antislavery: Fredrika Bremer and the Letter”

This paper frames the translation and circulation of antislavery epistolary texts by Fredrika Bremer within the US print culture of the 1840s and 1850s to understand the role of literary celebrity and literary genre at a time of a great political and social transformation—the abolitionist movement.

Antislavery print culture included images, poetry, novels, autobiography, biography, gift books, pamphlets, periodicals, newspapers, and travel writing as well as compendia of evidence and first-hand accounts of slavery. It is only coherent as a “genre” from the perspective of book history, the perspective of the nineteenth-century literary marketplace in which antislavery was a trending topic. But that marketability meant that any writer could take up “antislavery”--not only major political figures like Frederick Douglass but someone like Fredrika Bremer, known in the Anglophone world for her domestic feminist novels. I take up two sets of published letters by Bremer: a very slight contribution to an abolitionist gift book, the Liberty Bell, and a travelogue, Homes of the New World (1853)--translated and published in English before it saw print in Sweden--that took the shape of a series of letters that contribute to conversations about slavery in the South and in Cuba. As Åsa Arping and Laurel Ann Lofsvold have shown, Bremer's path to abolitionist literature is clear if—but only if--the story accounts for her relationship with her best-known translator into English, Mary Howitt.

Because antislavery was a popular form, celebrities could take it up; because celebrities were popular, activists could take them up. But the story of these forms shows less deliberate causality than either of these narratives suggests. What can we see about the intersections of political and literary celebrity by looking at literary forms that emphasize the figure of a single person, as an author and an activist?

Janicke S. Kaasa (Universitetet i Oslo): ”Sigrid Undset og Book-of-the-Month Club”

Sigrid Undsets posisjon som internasjonalt anerkjent forfatter må sees i sammenheng med Nobelprisen i litteratur, som hun mottok i 1928. Pristildelingen var også avgjørende for at hennes trilogi om Kristin Lavransdatter (1920–22) ble valgt inn i Book-of-the-Month Club, etablert i 1926 med den fremtredende forlagsmannen Henry Scherman blant grunnleggerne og fortsatt i virksomhet. Trilogien ble valgt som månedens bok for februar 1929 og ble utgitt som en såkalt «Nobel Prize Edition» i ett bind på 1100 sider, laget spesielt for bokklubbens da drøye 60 000 medlemmer. Slik dette bidraget vil vise, ble innlemmelsen i denne bokklubben avgjørende for Undsets gjennomslag i den amerikanske litterære offentligheten. Arkivmaterialet etter Undsets amerikanske forlegger, Alfred A. Knopf, viser med all tydelighet betydningen bokklubben hadde for sirkulasjonen av Kristin Lavransdatter-trilogien til amerikanske lesere: I perioden mellom 1928 og 1952 solgte Book-of-the-Month Club cirka 325 000 eksemplarer av trilogien, tre ganger så mange eksemplarer som ble solgt gjennom amerikanske bokhandlere i samme periode. Bokklubbens abonnementsordning og postsending av bøker bidro dessuten til en geografisk spredning som bokhandlerne ikke kunne matche. Med dette nedslaget i den amerikanske Undset-resepsjonen vil bidraget kaste lys over Book-of-the-Month Club spesielt og bokklubber generelt som en særs viktig aktør i det litterære kretsløpet. Bokklubbene er av avgjørende betydning for å forstå sirkulasjonen av (oversatt) litteratur og avgjørende for et fullstendig bilde av internasjonal distribusjon og resepsjon.

Marcus Axelsson (Høgskolen i Østfold), Inger Hesjevoll Schmidt-Melbye (Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet) & Siri Fürst Skogmo (Universitetet i Innlandet): ”Verden på norsk. En bibliografi over litteratur oversatt til norsk”

Vårt prosjekt, «Verden på norsk» ser på hvordan digitale metoder kan avdekke norske bibliomigrasjonsmønstre, eller «the migration of literary works in the form of books from one part of the world to another» (Mani, 2014: 298), altså blant annet hvordan verk «reiser» mellom land som oversettelser (se også Lindqvist, 2015). Som utgangspunkt bruker vi den norske (skjønnlitterære) bibliotekkatalogen og vi har fått hjelp fra DH-Lab ved Nasjonalbiblioteket i Norge til å høste metadata om oversettelser til norsk. Disse metadataene settes inn i en digital søkefunksjon, og brukes også til å danne et faktisk kart over hvor i verden de oversatte tekstene i den norske nasjonalbibliografien (fra ca 1800 til i dag) kommer fra. Vi vet allerede at mye av den oversatte litteraturen i Norge kommer fra USA og Storbritannia, men det er ikke hele bildet.

I denne presentasjonen bruker vi søkefunksjonen til å utforske hvordan de digitale ressursene kan sette søkelyset på bibliomigrasjon fra såkalte perifere språk til norsk, og illustrerer dette gjennom tre caser. I den første casen ser vi nærmere på Han Kangs forfatterskap og oversettelser fra koreansk. I den andre casen retter vi oppmerksomheten mot de språkene som har aller færrest oversettelser til norsk. I den tredje casen fokuserer vi på en oversetter med estisk og finsk som kildespråk. Ut ifra disse tre casene vil vi demonstrere og diskutere hva bibliografien og søkefunksjonen kan brukes til – både forventede og uventede bruksområder. Vi vil også diskutere fordeler og ulemper med digitale metoder for å utnytte bibliografiske metadata i oversettelsesforskning, og hvilke utfordringer som ligger i å lage en komplett, men brukervennlig søkefunksjon for både forskere og andre potensielle brukere.

Robin G. Elfving (Helsingfors universitet): ”Vad läser företagsledare och hur läser de?”

Att läsa skönlitteratur ur ett ledarskapsperspektiv handlar bland annat om att skapa mening, att finna sammanhang som är betydelsebärande för en företagsledare. Därför är det av intresse att utröna vad företagsledare läser och hur de läser då de läser skönlitteratur. Jag vill på symposiet Nordisk Litteratursociologi redogöra för resultaten av två nya undersökningar om företagsledares läsvanor och läspreferenser.

Undersökningarna och diskussionen är förbundna med mitt doktorandprojekt ”Skönlitteratur som stöd för ett gott ledarskap” vid Helsingfors universitet. Den pågående svenska debatten om humanioras ställning i svensk undervisning och om svenska företagsledares förmenta obildning visar att rubrikens fråga har ett allmänt intresse. I förlängningen gäller frågan hur, och i vilken mån, nordiska handelshögskolor och vidareutbildningar för företagsledare bör satsa på Business Humanities. Den synliga satsning som Handelshögskolan i Stockholm gjort på skönlitteratur sedan 2018 har bidragit till debatt och till en förändring i ekonomutbildningens förhållande till humaniora också utöver Handels. Till exempel Svenska Handelshögskolan i Helsingfors inkluderar numera skönlitterär läsning i sitt pensum. Genom att koppla mina undersökningsresultat till diskussionen kring behovet av att inkludera humanistiska ämnen i ledarskapsutbildningen vill jag föra in ett litteratursociologiskt element i debatten.

Jag har undersökt facktidskriften OPTIOs intervjuer med finländska företagare och företagsledare om deras läspreferenser (n=93). Sammanställningen av intervjuerna, gjorda under åren 2009-2023, är ny, och möjliggör en jämförelse med en svensk undersökning från år 2019. Jag har vidare, 2023-24, undersökt läspreferenser, läsvanor och insikter från läsningen hos 40, huvudsakligen nordiska, företagsledare. Metoden för läsarundersökningen är blandad, en så kallad ”Mixed Method”, då jag i undersökningen använt mig både av ett frågeformulär, och av fri diskussion. För undersökningen har samtliga deltagare läst samma verk (Ishiguro: The Remains of the Day). Svaren på undersökningsavsnittet belyser vilka aspekter på ledarskapsproblematik deltagarna kan relatera till genom ett skönlitterärt exempel. Läsarna visar tydligt att den fiktiva texten kan vara relevant för beslutsfattande i deras yrkesliv. Slutsatserna pekar på att inkluderandet av Business Humanities i företagsledares pensum har positiva effekter på ledarskapet.

Ingrid Bosseldal (Lunds universitet): ”Förutbestämda liv och utbildningens syfte: En litteratursociologisk läsning av Kazuo Ishiguros roman Never Let Me Go”

Den här studien tar sin utgångspunkt i Kazuo Ishiguros dystopiska roman Never Let Me Go. Med teoretiskt stöd från Gert Biestas (2011) tre utbildningsdimensioner – kvalificering, socialisering och subjektifiering – samt barndomssociologins dikotomi being och becoming (Jenks 1982; James, Jenks & Prout 1998), analyseras hur romanen förhåller sig till och problematiserar relationen mellan barndom, framtid och utbildning. 

Texten ses som en röst i en bredare diskussion om meningen med utbildning. Som sådan utmanar den västerländska diskurser om vad som kännetecknar en barndom och vad som är syftet med utbildning genom att ställa frågor om vilken funktion utbildning kan ha i ett liv där framtiden är förutbestämd. I analysen uppenbaras det som Donna Haraway (2016) i ett annat sammanhang formulerat, nämligen att det betyder något vilka idéer vi använder för att tänka om andra idéer.

Julia Pennlert (Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås) & Erik Joelsson (Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås): ”En studie av interdisciplinära rörelser inom biblioteks- och informationsvetenskapen”

När svensk litteratursociologi skildras relateras dess kunskapsbidrag och intresseområden ofta till litteraturvetenskapens disciplin och historieskrivning. Mer sällan ägnas uppmärksamhet åt hur litteratursociologin kommer till uttryck, synliggörs och används inom andra ämnesområden och discipliner. Som namnet indikerar, möjliggör litteratur och sociologi influenser från – och på – såväl humanistiska som samhällsvetenskapliga ämnes- och forskningsfält, rörelser som kan fångas med Julie Thompson Kleins begreppsapparat om interdisciplinär formation och utveckling.

Vårt bidrag fokuserar specifikt på hur detta sker inom biblioteks- och informationsvetenskapen, ett mångvetenskapligt ämnesfält som bland annat studerar människors och organisationers interaktion med information, kultur och dokument. Som utbildningsämne har biblioteks- och informationsvetenskap stark koppling till bibliotekarieprofessionen och bibliotek – en institution som omnämns av Lars Furuland, i modellen av ”Den litterära processen”. Kopplingen mellan litteratursociologi och biblioteks- och informationsvetenskap finns på fler nivåer, genom att en rad litteratursociologiska forskare som exempelvis Johan Svedjedal även är utbildade bibliotekarier, liksom att litteratursociologiskt inriktade forskare tar plats i biblioteks- och informationsvetenskapliga forsknings- och utbildningsmiljöer. Relationen mellan ämnena framträder också genom litteratursociologiska inslag i bibliotekarieutbildningar, ibland i form av kurser och inte sällan genom studentarbeten, vilket indikerar att litteratursociologiska perspektiv är relevanta och intressanta för blivande bibliotekarier.

Vårt bidrag kartlägger och analyserar hur litteratursociologiska perspektiv och studieobjekt används och uttrycks inom biblioteks-och informationsvetenskapen i Sverige. Materialet vi fördjupar oss i består av studentuppsatser/examensarbeten i biblioteks- och informationsvetenskap vid svenska lärosäten publicerade mellan 1995–2024, en tidsperiod som inkluderar ämnets inrättande och akademisering, liksom dess utveckling till nutid. Eventuellt kompletteras studentuppsatserna med ämnesbeskrivningar och kursplaner som empiriskt material. Ambitionen är alltså att identifiera trender, men också vad som händer när litteratursociologin lånas in av biblioteks-och informationsvetenskapen. Hur presenteras, motiveras och används litteratursociologin inom denna kontext?

Magdalena Bednarek (Adam Mickiewicz University) & Anna Czernow (Adam Mickiewicz University): “Consecrating and Cursing Kornel Makuszyński. Literary salon as a space of struggle for the autonomy of the literary field in Poland”

Our presentation aims to show violent transformations of the Polish literary field in the first half of the 20th century, focusing on strategies seeking to subordinate it to the field of political power and resistant movements. To do so, we will analyse the case of Kornel Makuszyński, a widely read author of children's novels.

The literary field in Poland during the interbellum was subjected to pressure from radicalising right-wing political power, and after WWII, it was wholly subordinated to the communist government. Institutions such as the Polish Academy of Literature played a significant role in the then-field's dynamics.

In the 1930s, two competing Academies appeared. The official (PAL), established by the government (1933), created a salon. The list of its lifetime members was controversial because the authorities appointed the first seven without consultation. The unofficial (Academy of Independents) was a gesture of resistance to PAL by the most important and progressive literary magazine. It consisted of members elected by the readers' votes - manifesting the efforts to autonomize the field. Makuszyński was subjected to consecration and cursing by these rival bodies.

Never elected to the Independents despite being on the list of candidates, he published three novels in the 1930s celebrating the achievements of the Second Polish Republic and conveying a state patriotic model. This act can be seen as an unofficial application to the just-constituted PAL. Makuszyński’s induction (1937), however grand, was accompanied by a scandal – he was assigned the place of Wincenty Rzymowski, accused of plagiarism, and forced to resign his lifetime membership. However, after WWII, Makuszyński's work was deemed harmful, and he was expelled from the field (not without the participation of Rzymowski, who became influential as a newly appointed minister).

The abovementioned reflections will be presented in the framework of Pierre Bourdieu’s sociology of literature.

Pål Csaszni Halvorsen (OsloMet – storbyuniversitetet): “The Duty of Writers during War. How Writers were Prosecuted in the Purges after World War II in Norway”

The writers as such are often described as a “guild” who were on “the right side” during the German occupation of Norway (1940-1945), writing poems and texts distributed “underground” as a part of the resistance movement (Kielland, 1945). However, there are examples of writers in important official positions during the war who did not partake in any acts of resistance, but rather the opposite, but who were they? This article brings the for documentation of who the writers in the legal purges in Norway were, what they were charged with and how they were convicted. What was the role of writers under authoritarian rule and what did literary treason entail? In what way were their position or activity as a writer a part of their cases? Being considered especially gifted in guiding the public through propaganda by the courts, how did they articulate the duty of a writer?

Through an analysis based on close reading of 39 investigation files – landssviksaker, literally meaning “cases of treason against the country”- on the authors who were charged in the legal purges by formal courts I find eight different groups of cases, ranging from diverse forms of propaganda to volunteering in the SS and participating as soldiers. As a part of the research project “Words and violence” (Hjellbrekke, Halvorsen, Jakobsen and Arneberg, 2025), with a dataset with information on 345 writers who were active from 1933-1953, the findings are compared to the rest of the population.

Rósa Magnúsdóttir (Islands universitet) and Birgitte Beck Pristed (Aarhus Universitet): “Book Diplomacy: Soviet-American Publishing Delegations and the Moscow International Book Exhibitions and Fairs in the late Cold War”

We have previously applied the term book diplomacy to examine the way official book exchanges, and the ensuing personal relations between publishers and government agents changed the perception of the Cold War book when Soviet and American publishers and diplomats involved in information exchanges and book exhibitions in the late 1970s, created spaces that allowed for the Cold War book to be seen as a trade object, rather than just an ideological weapon (Pristed and Magnúsdóttir 2022). However, as common within the field of book history, we define the "book” in book diplomacy broadly to encompass the complex transnational, foreign political and cultural processes in the production, translation, circulation and reception of all scripts and print, including periodicals, and in our present case, a popular scientific magazine (Darnton 1982). 

Our study shows how Soviet-American publishing relations developed in the framework of the official exchange agreement from 1958 until the 1980s. Originally seen as an ideological weapon, the Cold War book gradually became an exchange and trade object, especially as the biennial Moscow International Book Exhibition and Fair became a catalyst for increased book trade and personal contacts across the Iron Curtain in the late 1970s. Our study shows that Soviet and American publishers were instrumental in advocating for trans-Atlantic book exchanges, especially as Soviet officials and the Soviet state publishing system adapted to western-style book commerce 

For us, book diplomacy is not only about transnational publishing relations and the nature of book exchanges but encompasses a study of the book as a material object and a textual space. We believe that we would learn much from attending your conference!

Carina Agnesdotter (Göteborgs universitet): “Tatuerad poesi. Politiska och personliga bruk av ’Elda under din vrede’”

Alltsedan de svenska folkrörelsernas framväxt under andra hälften av 1800-talet har poesi utgjort ett viktigt inslag i rörelsernas verksamhet. Traditionen att skriva, framföra och trycka poesi levde vidare inom de nya sociala rörelser som uppstod under 1960- och 70-talet, med kvinno-, freds- och miljörörelsen som exempel. Rörelsernas dikter är ofta starkt tidsbundna och många faller i glömska då de problem de behandlar försvinner från den politiska agendan och rörelseaktiviteten klingar av. Vissa dikter lever dock vidare och återanvänds i nya situationer. Ett exempel på detta är Ingrid Sjöstrands dikt ”Elda under din vrede” ur diktsamlingen Det blåser en sol från 1979.

Dikten användes ursprungligen i kampen mot kärnkraft och kärnvapen, men har genom åren återanvänts av nya rörelser utan koppling till dessa frågor. I och med #MeToo får den förnyad aktualitet och når genom sociala medier nya läsare. Frasen ”Elda under din vrede” sprids också via broderier, smycken, tröjor och konstverk, och fogas in i nya sångtexter och dikter. Dessutom förefaller tatueringar av frasen bli allt vanligare. Under mer än fyrtio år har dikten alltså behållit sin politiska och personliga relevans. Vad är det som gör den så användbar under så lång tid och i så olika sammanhang?

I ett pågående forskningsprojekt studerar jag, med förankring i Actor Network Theory (ANT) och retorisk teori, bruket och betydelsen av dikten och frasen från 70- och 80-talets freds- och miljörörelse fram till de nutida användningarna. I föredraget diskuterar jag några exempel på dessa användningar, med särskilt fokus på de funktioner ”Elda under din vrede” fyller för de unga kvinnor som tatuerat in frasen på kroppen. Varför har de valt att göra tatueringen och vad betyder den och dikten för dem? Hur förhåller sig den personliga användningen och tolkningen till diktens retorik och till samhällskontexten?

Susan C. Brantly (University of Wisconsin): “A Van Gogh Mystery: The Pathways of Nordic Art and Literature in the 1880s”

The 1880s is the decade of the Scandinavian Modern Breakthrough, a point in time when Europe turned its attention to the literature and art of Scandinavia. This paper will look at a variety of ways in which Nordic artists and writers made their work known on the continent. Who were the primary ambassadors/translators? What role do periodicals and newspapers play in disseminating knowledge of Nordic art? What sort of networks did the expat Scandinavians create? These questions will be explored through specific examples taken from recent research into how Vincent Van Gogh saw and copied a painting by Skagen artist Michael Ancher.

Anna Hollsten (Helsingfors universitet): “Det litterära och konstnärliga fältets språkpolitik med fokus på Nastja Säde Rönkkös Survival guide for a post-apocalyptic child”

Detta paper fokuserar på skillnader mellan det litterära och konstnärliga fältet i Finland när det gäller språkpolitik. De litterära institutionerna i Finland är huvudsakligen enspråkiga och utgivningen av litteratur sker främst på finska och svenska. Följaktligen har de litterära institutionernas språkpolitik omdebatterats då landet blivit allt flerspråkigare under 2000-talet. Det konstnärliga fältet är däremot inte bundet till nationalspråken. Finländska konstnärer namnger sina verk allt oftare med engelska titlar, utställningstexterna på konstmuseerna är vanligen på finska, svenska och engelska och om konstverket innehåller verbala element är språket ofta engelska. Bildkonsten riktar sig alltså tydligt till en internationell publik.

Jag använder videoinstallationen Survival guide for a post-apocalyptic child av den finländska bildkonstnären Nastja Säde Rönkkö (f. 1985) och hennes bok med samma namn som exempel på hur det konstnärliga fältet skiljer sig från det litterära fältet i sin språkpolitik. Rönkkös installation, som har visats på Lönnströms konstmuseum i Raumo (2022) och på HAM i Helsingfors (2023), består av 26 videor. I videorna hör vi konstnären framföra diktliknande texter på engelska. Texterna följer det engelska alfabetet: texten i den första videon tar således avstamp i ord som börjar på A och texten i den sista videon i ord som börjar på Z. Videon har finska undertexter. Boken, som kunde i ett litterärt sammanhang definieras som en diktsamling, innehåller de engelska texterna från A till Z samt 26 stillbilder från videoinstallationen och teckningar av Rönkkö. Den finska översättningen är med som bilaga. 

Rönkkös konstverk väcker frågor om det litterära fältets språkliga framtid. Kommer den litterära utgivningen i Finland att följa en liknande utveckling som bildkonsten inom vilken engelskan blivit allt mera dominerande eller kunde det litterära fältets språkpolitik vidgas i en riktning som tar större hänsyn till språklig diversitet?

PANEL: ”Det finlandssvenska barnlitteraturfältets förvandlingar: debatt och forskning”

Panelen presenterar nya forskningsresultat rörande det offentliga samtalet om barnlitteratur på det finlandssvenska fältet från 1940-talet till idag, genom fokus på debatt och forskning. Vi utgår från Boel Westins (2011) uppmaning att studera kunskapsproduktionen på barnlitteraturfältet över tid, samt de maktstrukturer som har format det. Inspirerade av Westins tes att barnlitteraturforskningen globalt har utvecklats från etablering via konsolidering till differentiering undersöker vi motsvarande linje i den finlandssvenska kontexten.

Panelen är uppbyggd kring tre fokusområden: Det första berör de barnlitterära debatternas roll, det andra hur den tidiga barnlitteraturforskningen utvecklas och det tredje hur den fortsatta forskningsutvecklingen ser ut. Genom att undersöka en bred tidsperiod är strävan att överblicka större mönster gällande dels debatternas roll inom ramen för barnlitteraturkritiken, dels forskningens utvecklingsfaser. Materialet har insamlats i databaser (forskningen) respektive digitala arkiv (debatterna).

Maria Lassén-Seger (Åbo Akademi): ”Barnlitterära debatter i finlandssvensk dagspress”

Bidraget gör nedslag i barnlitterära debatter i finlandssvensk dagspress från 1940-tal till 1970-tal för att belysa det offentliga samtalet kring böcker för barn och unga under den period när barn- och ungdomslitteraturen kraftigt förnyas och blir allt starkare etablerad som litterär kategori. Exempelvis noteras återkommande debatter kring bristen på (kunnig) barnlitteraturkritik och nya mediers inverkan på läsandet. Vem debatterar barnlitteratur? Speglar debatterna större diskussioner utanför den finlandssvenska sfären och i så fall vilka?

Mia Österlund (Åbo Akademi): ”Uppkomsten av en finlandssvensk barnlitteraturforskning”

Bidraget kartlägger när en barnlitteraturforskning på svenska i Finland uppstår, hur denna ser ut, vilka aktörerna är samt hur utvecklingen sker. Nedslag görs från 1960- till 1980-tal för att belysa hur en etableringsfas övergår i en konsolideringsfas. Går det att urskilja vändpunkter och paradigmskiften under den valda perioden?

Julia Tidigs (Helsingfors universitet): ”Finlandssvensk barnlitteraturforskning från 1990 till i dag”

Föredraget presenterar linjer i den finlandssvenska barnlitteraturforskningens utveckling från 1990-tal till 2020-tal. Under perioden går den finlandssvenska barnlitteraturforskningen från en konsoliderings- till en differentieringsfas. Vilka teoretiska inriktningar och materialfokuseringar dominerar? Tidigare forskning indikerar att finlandssvensk barnlitteraturforskning framför allt behandlar annan barnlitteratur än finlandssvensk sådan. Ökar intresset för finlandssvensk barnlitteratur under perioden – i så fall när och var?