Liisa Suvikumpu är glad och stolt över utmärkelsen.
– Det är fint att humanisterna själva förstår att lyfta sin egen svans med sådana här ypperliga uppvaktningar!
Suvikumpu beskriver sitt arbete som en utsiktsplats. Hennes mångsidiga deltagande och kunnande framgår också av motiveringarna till varför hon valdes till årets alumn. Suvikumpu beskrivs som en synlig aktör inom kulturlivet. Utöver sitt ledarskap i stiftelsebranschen är hon en efterfrågad talare vid evenemang som har att göra med vetenskaps- och konstpolitik samt finansiering. Hon är även styrelseproffs och före uppdraget som verkställande direktör för Stiftelser och fonder rf arbetade hon bland annat som ombud för WSOY:s litteraturstiftelse och Finlands Rominstitut.
Suvikumpu har även skrivit och varit med om att skriva flera uppslagsverk. Boken Suomalaiset kylpylät, som behandlar den finländska badkulturens historia, fick Lauri Jäntti-priset 2015.
Lägerelden bjuder in aktörerna till värmen
Suvikumpus arbetsplats Stiftelser och fonder rf gör ett viktigt arbete inom stipendiefinansiering.
– Vi är Finlands enda takorganisation i stiftelsebranschen, och endast stipendieutdelare kan vara medlemmar hos oss. Våra 245 medlemmar förenas av viljan att på det mest effektfulla sättet dela ut pengar för det gemensamma bästa. År 2024 delade de sammanlagt ut 594 miljoner euro till vetenskapen, konsten och kulturen.
Suvikumpu beskriver stiftelserna som en sammanförande lägereld: föreningen å sin sida bjuder samman stiftelser och andra viktiga aktörer för att diskutera vad Finland och världen behöver.
I Suvikumpus arbete får man och ska man vara intresserad av allt.
– Inget mänskligt är främmande för stiftelser. Det viktigaste är samhällelig framförhållning. Min uppgift är att uppmuntra stiftelserna att göra sitt arbete ännu bättre och fundera över konkreta sätt att möjliggöra det.
Alla är ivriga på historia
Direkt efter gymnasiet kom Suvikumpu in till Helsingfors universitet för att studera historia. Efter sin magisterexamen fortsatte hon som doktorand. Professorerna bad henne att bli projektforskare, och hon fick även en plats på forskarkursen i Villa Lante vid Finlands Rominstitut. Inledandet av stiftelsekarriären fördröjde avhandlingsarbetet, men doktorsavhandlingen i allmän historia som behandlade finländska bildkonstnärer i Rom under 1800-talet blev färdig 2009.
– Efter disputationen arbetade jag i ledningsuppgifter vid olika stiftelser och skrev faktaböcker. Jag har även gjort frilansarbete för till exempel förlag, Utrikesministeriet och Nokia. Humanister är bra på att greppa att inget arbete är för obetydligt för att vara värdefullt, och detta är också min egen inställning.
Humanistbakgrunden har alltid fått ett positivt bemötande, när Suvikumpu berättat om den.
– Särskilt bakgrunden i historia väcker positiv uppmärksamhet. Kanske beror det på att historia berör alla.
Humanist, stig modigt fram och erbjud lösningar
Arbetet i knutpunkten för stipendieutdelning har hjälpt Suvikumpu att observera och analysera vetenskapens och konstens nuläge.
– Vi skulle bättre kunna komma ihåg att vi på många sätt är privilegierade jämfört med de åtstramade medborgarsamhällena till exempel i många europeiska länder. Vi har bra etiska anvisningar och processer samt medvetna anställda. Det vore hälsosamt att fästa mer uppmärksamhet vid det som är bra.
Suvikumpu känner igen ångesten som uppstår mitt i ekonomiska nedskärningar, när människor känner sig trängda och försöker hålla fast vid sin uppnådda ställning och fokuserar på negativt prat.
– Jag skulle ändå vilja se fler lösningar och mer flexibilitet hos människor som arbetar med konst och i de kreativa branscherna. Säg inte bara "men", utan också "och"! Humanisterna skulle kunna anfalla lite mer, så att vi inte så ofta skulle prata om att "försvara" kulturen och humanismen.
Humanister har något att ge även till börsbolag
Suvikumpu anser det onödigt att ställa humanismen och de hårda vetenskaperna mot varandra.
– Jag ser inte skiljemurarna mellan vetenskaperna som särskilt höga. Ett bra exempel på detta är digitala humaniora vid Humanistiska fakulteten. Olika vetenskapsområden borde samarbeta med varandra.
Humanister skulle enligt Suvikumpu ha mycket att ge även i överraskande sammanhang.
– Börsbolag skulle kunna ha en humanist eller konstnär i sin styrelse för att skugga arbetet, lyssna och erbjuda en kompletterande åsikt. Vem vet vilken låga som senare skulle kunna tändas av en sådan satsning! Sådan kreativ galenskap skulle vara ett fint sätt att stå ut ur mängden och även inverka på hur vi ser på dem som gör konst och vetenskap och vilka bord de bjuds in till.
Suvikumpus råd till blivande humanister eller dem som överväger de humanistiska områdena är tydligt: humanismen lönar sig alltid, och alla är egentligen lite humanister.
– Endast genom att studera kan du få mer förståelse och en djupare uppfattning om saker och ting. Allting kan inte mätas och sättas i fack. Humanister har denna hemliga förståelse om världen.