– Den största fördelen med humanistiska studier är att de inte bara lär studenten ta till sig information, utan också att använda, förädla och förmedla den, säger Mikko Hautala.
Med en god vetenskaplig grundutbildning kan en humanist tillägna sig mycket och arbeta inom många olika områden.
– Att få utmärkelsen som årets alumn är en stor ära. Jag har varit övertygad om de humanistiska vetenskapernas värde, relevans och nytta både under min studietid och min karriär. Det känns fint att föra det här budskapet vidare och på så sätt delta i att bygga framtiden.
I godisbutiken vid universitetet
Hautala har en magisterexamen i statsvetenskap med inriktning på politisk historia från linjen för östeuropeisk historia och en filosofie magisterexamen i slaviska språk.
Han beskriver sina studier i början av 1990-talet som en tid av öppenhet och optimism. Tiden präglades också av stora förändringar i Östeuropa: en ny typ av samarbete verkade möjlig.
– Studieutbudet vid Helsingfors universitet var som en godisbutik: det fanns allt möjligt att välja mellan och lärarkårens kompetens räckte till vad som helst. Det var en bra plats för ambitiösa studier.
Diplomatyrket kräver starka språkkunskaper, även i sällsynta språk. Därför valde Hautala att studera slaviska språk. De slaviska språk som han för närvarande talar flytande är polska, tjeckiska, ukrainska, ryska och belarusiska. Investeringen har kommit till stor nytta.
– Naturligtvis fanns det också en rekryteringsaspekt, och språkkunskaperna hjälpte mig att få mitt första jobb och komma vidare. Men framför allt drogs jag till språken: att lära mig nya språk var min passion.
Språkkunskap som grund för karriären
Ett belysande exempel på Hautalas beslutsamhet att komma vidare i karriären är hans första sommarpraktik i Kiev.
– Ambassadören bekymrade sig för handelsutbytet och gav mig i uppdrag att skriva en rapport om hur finländska företag borde agera i Ukraina. Uppdraget var så motiverande att jag fortsatte arbeta efter arbetsdagen på kvällarna, in på småtimmarna. Jag hade fått en chans som jag inte ville lämna outnyttjad.
Rapporten publicerades och ledde till nästa anställning där jag gjorde marknadsundersökningar i Kazakstan för Sinebrychoffs bryggeri.
När Hautala arbetade i Kiev klagade han för en bekant inom teknikbranschen hur lågt en humanistisk examen värderas på arbetsmarknaden. Den bekanta lyfte fram den andra sidan av saken: han för sin del önskade att han skulle kunna kommunicera med sina lokala kollegor på ukrainska.
– Mina språkkunskaper var a och o: det var på grund av dem jag rekryterades, betonar Hautala.
En diplomat behöver allmänbildning och kommunikationsfärdigheter
Hautala har arbetat som diplomat i 26 år, varav 17 år utomlands. Den sista och mest betydelsefulla befattningen var en fyraårig period som Finlands ambassadör i Förenta staterna. Under den tiden hann många historiska händelser äga rum, såsom Rysslands anfallskrig mot Ukraina och Finlands medlemskap i Nato. Det innebar också minnesvärda ögonblick, som ett telefonsamtal med Donald Trump om att gå med i Nato.
– Alla uppdrag sedan praktiktiden i Ukraina har på sitt sätt varit viktiga och lärorika. Man kan inte enbart arbeta som diplomat för höjdpunkternas skull, utan måste kunna njuta av sitt dagliga arbete. Alla jobb innebär valsituationer och självutveckling i en relevant riktning.
Hautala har några råd att ge till dem som överväger en diplomatkarriär.
– Diplomatyrket kräver allmänbildning och en förmåga att snabbt fördjupa sina kunskaper. Språkkunskaper utgör en god grund. Utöver det bör man läsa realämnen. Historisk kännedom är centralt inom diplomati, liksom kommunikations- och interaktionsförmåga.
Motivationsfaktorerna är ändå det viktigaste enligt Hautala.
Diplomatens arbete är inte enbart ett internationellt uppdrag, utan handlar främst om att främja Finlands intressen i en internationell miljö. Det egna perspektivet till arbetet kräver klarläggning, och till exempel praktiken bidrar till just det. Karriären som diplomat är också en livsstil som inte bara styr ens eget liv, utan också familjens.
Krig, fred och samhällsrelationer
Med sig på intervjun har Hautala sin nyutgivna bok Sotaa ja rauhaa – Venäjä, Yhdysvallat ja Suomi uuden suurvaltakilpailun aikakaudella (ung. krig och fred – Ryssland, Förenta staterna och Finland i den nya stormaktskonkurrensens tidevarv). Kontakten till medierna har varit rätt intensiv under de senaste dagarna.
Hautala arbetar också på en påbyggnadsexamen vid Statsvetenskapliga fakulteten. I sin avhandling gör Hautala en jämförelse mellan Finlands och Ukrainas självständighetshistoria.
– Både Finland och Ukraina förklarade sig självständiga 1918, men bara den ena självständigheten blev bestående. Jag undersöker de bakomliggande orsakerna till att blev så. Det är fråga om vetenskaplig, historisk forskning, men paralleller till nutiden ingår naturligtvis också.
Hautala hinner inte enbart fokusera på påbyggnadsstudierna, eftersom Nokia i mitten av oktober utsåg honom till direktör med ansvar för geopolitik och samhällsrelationer.
– Det nya jobbet är naturligtvis viktigast nu. Där förenar jag mina tidigare erfarenheter från näringslivet med högteknologins värld.
Humanisternas potential ska inte placeras i snäva fack
Enligt Hautalas erfarenheter finns det en diskrepans mellan attityderna till humanistisk utbildning i Förenta staterna och Finland.
– Arbetsuppgifterna i Förenta staterna är fler och yrkesbenämningarna låter inte alltid som om de tillhörde en humanist. Det finns personer inom finans- och teknikvärlden som haft antika och klassiska språk som huvudämne.
Där betraktas utbildning inte som en yrkesskola för ett visst jobb.
– Tanken är snarare att utbildningen lär personen behandla, bearbeta och förstå data med hjälp av sin inre dator. Efter det är det möjligt att mata in all slags information och fördjupa den ytterligare. Det finländska perspektivet är för snävt: utbildningen anses bestämma var du kan arbeta med. En sådan placering i fack hör till de största problemen inom det humanistiska området.
Enligt Hautala är oron för de humanistiska vetenskapernas framtid inte bara stor i Finland utan också internationellt.
– Humanisternas självförtroende och självtillit måste återupprättas. Universitetet måste bevara sin autonomi och sina traditioner på ett smart sätt. Bildning överlag är en eftersträvansvärd djup värdering som möjliggör en övergripande utveckling av individen och samhället. På bildning är det möjligt att bygga något hållbart.
Hautala uppmanar humaniststudenterna att tro på det de gör och på de kunskaper de förvärvar vid universitetet.
– Förmågan att lära sig, sätta in saker i ett sammanhang och kommunicera kommer att vara centrala även framöver. Humaniora ger en god grund för många kompetensområden. Studietiden kan vara osäker och svår, kanske till och med förlamande ibland. Jag är ändå själv ett exempel på att allt är värt mödan. Var och en skapar sin framtid; ingen utbildning kan garantera välfärd automatiskt.
– Den som har tur hittar ett jobb som trots alla utmaningar ger glädje, utan att det egentligen känns som ett jobb.