– Jag ansökte om anställningen som dekanus eftersom jag är intresserad av att se universitetet ur flera synvinklar, berättar Pirjo Hiidenmaa.
Hiidenmaa har varit professor i facklitteratur på Finsk-ugriska och nordiska avdelningen sedan 2015. Före det var hon direktör för Öppna universitetet och Palmenia samt bland annat enhetschef vid Finlands Akademi.
I början av 2018 var Pirjo Hiidenmaa också medlem i universitetets styrelse. Hon har nu lämnat denna uppgift, eftersom dekaner inte kan höra till styrelsen. Hon ersattes av Professor Markku Kulmala från Campus Gumtäkt.
– Att sitta i styrelsen var fint och lärorikt. Där får man insikt i hela universitetet, säger Hiidenmaa.
Dekanus gör saker möjliga
Pirjo Hiidenmaa anser att dekanus viktigaste uppgift är att säkerställa fakultetens finansiering.
– Som dekanus kommer jag inte att hitta på reformer, utan fokusera på att forskarna och lärarna har de bästa möjliga förutsättningarna för sin verksamhet. I förhandlingar med rektorn är det viktigt att föra fram mångfalden vid Humanistiska fakulteten och hur speciell den är som fakultet. Naturligtvis måste dekanus också ha en helhetsbild av universitetet och se till att universitetets riktlinjer följs.
– Dekanus måste veta vad som pågår, men kunna lita på att ansvarsfulla människor själva vet hur de bäst kan göra sitt arbete, sammanfattar Hiidenmaa.
Samverkan med samhället
Nya dekanus är också motiverad av en vilja att ge humanistisk forskning en större roll i samhällsdebatten.
– Just nu deltar vi i samhällsdebatten främst via forskning och populärvetenskaplig facklitteratur som våra forskare skrivit, men hur kunde vi få fler humanister att delta i debatten mer och mer mångsidigt, undrar Hiidenmaa.
– Vi kunde till exempel vara mycket bättre på att lyfta fram att vi utbildar moderna lärare som förstår sig på digitalisering och globalisering.
Utveckling av gemenskapskänslan
Under hösten tänker dekanus Pirjo Hiidenmaa besöka möten vid fakultetens sex avdelningar och lyssna noga på vad personalen har att säga.
– Även om undervisning och forskning i många avseenden består av ensamt knogande, har samarbete och gemenskap mycket att erbjuda. Det vore fint om vi kunde gå igenom arbetsplaner och studieprogram även tillsammans och hitta naturliga samarbetsformer som stöder allas vardag.
Nya dekanus är också oroad över hur stipendieforskare och doktorander ska fås med i fakultetens verksamhet och att delta exempelvis i gemensamma fester.
– Vi borde ha fler inofficiella sätt att kommunicera och träffas, till exempel kafferum.