Ryttare, läkare och protestanter – doktorshattens slingriga stig

Den hatt filosofiska fakulteten ursprungligen använde etablerades på 1800-talet och den svarta färgen är den vanligaste och äldsta färgen. Den svarta färgen är ett arv från den klädsel påvarna och kyrkofäderna förordnade prästerskapet på medeltiden. De andra fakulteternas färger började användas i Finland på 1900-talet, när det blev vanligare med doktorspromotioner ordnade av de andra fakulteterna, och de etablerade sig som oftare förekommande akademiska ceremonier. Samtidigt anammades den hattmodell som filosofiska fakulteten använde och som etablerats på 1800-talet tack vare hattaffärerna i Helsingfors. Av de hattmakare som finns kvar i dag är det hattaffären E. R. Wahlman som har den längsta historian. Affären grundades 1901.  

Under 1700-talet var hattens färg och modell ännu inte etablerade. Det berättas att under en och samma promotion vid Uppsala universitet 1752 kunde man se såväl himmelsblå, pärlgrå, gröna som purpurröda hattar med pälskant. De första att avvika från den svarta hatten var medicinska fakulteten under ledning av Carl von Linné, som tog i bruk en grön hatt efter förebild från universiteten i Nederländerna. I Finland övergick medicinska fakulteten till gröna doktorshattar först vid promotionen 1966. Följande år, 1967, övergick teologiska fakulteten till violetta doktorshattar. 

Även hattens modell förändrades med tiden – magistersmössan som användes vid universiteten på medeltiden blev en fyrkantig hatt, som protestantiska Nordeuropa ville komma ifrån. Den fyrkantiga hatten upplevdes som misstänkt katolsk under en period då minsta sympatisering med katolicismen eller Vasaätten i Polen ansågs vara suspekt, eller till och med landsförräderi och majestätsbrott. Eftersom det inte fanns någon fastställd modell för doktorshatten vid de protestantiska universiteten, varierade hattens form enligt de aktuella modetrenderna. I skiftet mellan 1500- och 1600-talen var den ursprungligen spanska capotain-hatten på modet i protestantiska Tyskland och Nederländerna. 

1600-talets capotain-hatt blev lägre med brätten som på 1700-talet lyftes upp till en trekornshatt i karolinsk stil. I slutet av 1700-talet försökte den svenske kungen Gustav III med sin nationella dräkt frånta sina undersåtar de dräkter som han ansåg baserade sig på alltför dyra importerade material och samtidigt förenhetliga utseendet för rikets tjänstemannakår. Modellen togs från de kläder man antog att Gustav I Vasas dalkarlar använde på 1500-talet. Trekornshatten ersattes nu av en svart hatt med spetsig kulle och fjäderdekoration. Professor Henrik Gabriel Porthan vid Kungliga Akademien i Åbo fick kämpa med att skaffa nya uniformer och hattar som följde de nya uniformsreglerna inför konungens besök 1802, ända tills det informerades från Stockholm att kung Gustav IV Adolf generöst hade tillåtit de fattiga professorerna vid universitetet att använda sina gamla hattar under besöket och promotionerna. 

Efter Finska kriget krävde vicekansler Jakob Tengström och rektor Matthias Calonius att professorerna genast skulle införskaffa de uniformer som Ryssland fastslagit för universiteten för att användas vid kejserliga besök och besök till Sankt Petersburg. Kejsar Alexander I fastställde en egen uniform för akademien 1817. Till uniformen hörde en hatt med två hörn, en bicorne, efter modell av den dåvarande ryska uniformen. Bicornen kan fortfarande ses på promotionerna, som en del av övervaktmästarens uniform när hen räcker över doktorernas hattar och värjor till promotorn vid Parnassen. Den runda svarta cylinderhatten behöll ändå sin ställning som den traditionella akademiska huvudbonaden vid sidan av uniformsreglerna. Rätten att använda den beviljades vid promotionerna.  

Den svarta cylinderhatten hade blivit på modet i England i slutet av 1700-talet. Därifrån spred den sig i och med Napoleonkrigen till andra delar av världen och blev en av symbolerna för den viktorianska eran. Hatten har inte ändrats mycket från 1800-talet fram till i dag. Den svarta hatten som filosofiska fakulteten använder har fått sällskap av hattar i andra färger som används av andra fakulteter och universitet, men modellen har förblivit densamma; en cylinderhatt överdragen med veckat siden. Vissa fakulteters doktorshattar har ett band runt brättet som framtill är försett med en lyra med fakultetens symbol, liksom studentmössans lyra.  

De medeltida magistrarnas hattar kom till Norden med magistrar och doktorer som promoverats i Europa. Denna medeltida modell såg helt annorlunda ut än den huvudbonad som tog över i den akademiska världen i Norden efter reformationen. I och med reformationen som genomfördes av Gustav I Vasa konfiskerade kronan största delen av den katolska kyrkans gamla egendom, vilket kollapsade den ekonomiska grunden för det unga universitetet i Uppsala och den högre utbildningen i Sverige. Vasadynastins krig mellan grannländer och bröder under hela 1500-talet hjälpte inte heller saken. Universiteten var starkt kyrkliga institutioner och inriktade på att utbilda präster, medan kyrkan utgjorde den bredaste och största myndigheten i riket. Eftersom de religiösa och kyrkopolitiska strömningarna i Sverige förde en maktkamp sinsemellan kunde man inte komma överens om en gemensam linje för universiteten och för lärofrågor. Johan III lekte med en återgång till katolicismen, och Karl IX, som tog makten från Johans son Sigismund, konfiskerade det 1595 återöppnade Uppsala universitets konstitutioner och vägrade att fastställa dem förrän de var granskade. Relationen mellan universitetet och kungen var frostig och misstänksam. Det var först under 1600-talet, efter att Gustav II Adolf kom till tronen vid en storslagen kröning i Uppsala 1617 som universitetslivet började blomstra upp på nytt i Sverige. Detta möjliggjordes av att de nya konstitutionerna fastställdes under följande årtionde och att de ekonomiska frågorna löstes med hjälp av så kallade prebendegårdar och akademiska förläningar. 

Promovering av doktorer var länge sällsynt i Sverige. De undersåtar av Svenska riket som ville ha lärdom fortsatte sina studier vid universitet i Nordtyskland och Nederländerna som kungen och den renlärda lutherska kyrkan ansåg lämpliga. Där blev de sedan i sinom tid promoverade till doktorer. I slutet av 1500-talet i Nederländerna blev en hatt med hög kupa, capotain-hatten, en ny modefluga. Den var oftast svart och kunde ha ett stort spänne eller en fjäder som prydnad i hattbandet. Den runda capotain-hatten utmärkte sig som en sekulär och vardaglig kontrast till den fyrkantade doktorshatt som fortfarande användes av den katolska kyrkan och som är en avkomling av den gamla magisters- eller mästarhatten. Capotain-hatten blev protestanternas och i synnerhet puritanernas hatt. Därför går den i USA under namnet Pilgrim´s hat, efter de pilgrimer som kom till kontinenten med skeppet Mayflower. Eftersom många svenskar disputerade i Nederländerna vid universitet som representerade den dåtida vetenskapliga eliten i Europa, kom de hem med en hatt som följde modet i Holland på den tiden. Samtidigt förde Nederländerna sitt långvariga frihetskrig mot Spanien, där även den religiösa indelningen i protestanter och katoliker spelade en betydande roll. Capotain-hatten var således en lämplig huvudbonad för protestanterna och ett sätt att särskilja sig från de fyrkantiga hattar, efterträdare till medeltidens pileus quadratus, som universiteten i det katolska Europa redan anammat. Den anglosaxiska världens fyrkantiga mortarboard-hattar följer de fyrkantiga hattarnas modell. I Sverige syns de holländska capotain-hattarna användas av prästerskapet och tonåringar i en teckning som är en del av en beskrivning av kung Johan III:s begravningsfölje 1592. 

En av capotain-hattens förlagor var de breda cylinderhattar med en mussla på hattbandet som pilgrimerna i Santiago de Compostela i Spanien använde. Musslan var ett tecken på att resenären var på pilgrimsfärd till Sankt Jakobs grav i Compostela. I Spanien användes en liknande huvudbonad ursprungligen särskilt längs Medelhavets kust i Andalusien och Valencia. Den var i sin tur mycket lik den hatt som användes av armeniska och grekiska köpmän i Medelhavsområdet. Man kan bland annat se denna "östliga" hatt användas av orientaliska men kristna köpmän i målningar från 1400-talet som föreställer Markusplatsen i Venedig. Redan under antiken användes en hatt med breda brätten, petasos, i den grekiska världen. På motsvarande sätt spred sig pileus-hatten, som användes i antikens Grekland, till Medelhavsområdets kulturkrets och den utvecklades till de judiska köpmännens huvudbonad.

På medeltiden, före reformationen och splittringen av det katolska Europa, använde både doktorer och magistrar en röd hatt. Hatten var ursprungligen en rund mössa som kunde ha en lång spetsig topp. I slutet av medeltiden brukade de som använde mössan vika ihop spetsen uppe på hjässan, vilket skapade en fyrkantig kulle som på 1500-talet stelnade och fick fler stödstrukturer. Alla som utexaminerades från ett universitet fick en likadan hatt. Titlarna doktor och magister var inte ännu tydligt avskilda. Det latinska ordet magister betydde ursprungligen mästare och doctor betydde lärd, och på många ställen i Europa beviljades bägge titlarna samtidigt vid promotionen i en kombinerad titel magister ac doctor.  

Även i Finland, i Kungliga Akademien i Åbos ungdom, fick magistrarna en röd mössa ovanpå vilken lagerkransen lades. Eftersom lagerträden växte långt söder om Östersjöns stränder fick man i Åbo nöja sig med vinruta (Ruta graveolens) eller en krans i metall efter magisterns tillgångar. Den med mindre medel fick nöja sig med koppar, medan en mer förmögen kunde skaffa en gyllene lagerkrans. Traditionen med att lägga en krans på hatten har bevarats vid universiteten i Sverige, där man endast promoverar doktorer. De får både en hatt och en lagerkrans.  

I Sverige upphörde promoveringen av magistrar i Uppsala och Lund i och med 1870-talets universitetsreformer. Redan långt tidigare på 1700-talet hade hatten övergått till att bli ett insignium enbart för doktorer, medan magistrarna fick behålla lagerkransen. Detta ledde till en situation där filosofie magistrar i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet förgäves anhöll av kanslern och kungen att få en egen hatt. Hatten betraktades uttryckligen som ett insignium för de högre lärda graderna och kung Gustav IV Adolf ansåg att doktorshatten var en rentav löjlig huvudbonad som endast lämpade sig för straffångarna i Sveaborg. Gustav IV Adolfs regeringsperiod slutade med att han avsattes från makten i efterdyningarna av Sveriges förlust i Finska kriget. 

Förebilden för magistrarnas röda mössa var den frygiska mössan, som var den fria mannens symbol. Den röda frygiska mössan som magistern fick ta emot visade att han nu var en självständig mästare. Magistern var friställd sin mästares makt och ansvar och blev en fullvärdig medlem av sin yrkeskår, en mästare vid sidan av de andra mästarna. Samma frygiska mössa blev en symbol för friheten i Frankrike, först i samband med upproret i Bretagne på 1600-talet och mer känt i Frankrikes stora revolution 1789. Mössan ses fortfarande i dag ofta på den franska nationalsymbolen Marianne, med en trikolor-kokard.  

Ursprungligen var den frygiska mössan en huvudbonad som husbonden gav slavar han frigjorde i antikens Rom. Mössan var ett tecken på att slaven nu var en fri man som själv ansvarade för sina handlingar och inte längre stod under husbondens makt och ansvar. Det finns bevarade reliefer från Hippokrates tid från Jonien och öarna i Egeiska havet, som föreställer läkare som hade en konformad rund hatt av ull, en pileus, som kännetecken för sitt yrke. Från den grekiska världen spred sig denna läkarsymbol till Rom, eftersom många av de romerska läkarna hade kommit till den eviga staden från grekiska östern som slavar i samband med de romerska legionernas erövringskrig. Romarna använde också den röda frygiska mössan under sin midvinterfest Saturnalia, där man firade den forntida skördeguden Saturnus. Till festen hörde rikligt med frosseri och presenter, och den var samtidigt en karneval. Under Saturnalia bytte slavarna och husbönderna roller för en stund, liksom i "kung för en dag"-traditionen, och husbönderna serverade sina slavar mat. Saturnalia är en av föregångarna till vår jul och den frygiska mössan är en av föregångarna till dagens tomteluva. Den finländska folktraditionens tomtar och knutgubbar hade verkligen inte någon röd luva på huvudet.  

Tidpunkten för Saturnalia, den mörkaste stunden på året, sammanföll också med den ursprungligen Persiska Mithras-kultens högtid. Vi känner inte så väl till mytologin kring kulten som var öppen endast för män, men huvudkaraktären och hjälten Mithras bär i de statyer och bilder som bevarats en röd frygisk mössa när han dräper en stor oxe. Mössans namn kommer från området och det gamla kungariket Frygien i Mindre Asien, i det nordvästra hörnet av nuvarande Anatolien i Turkiet. Frygerna var ett indoeuropeiskt ryttarfolk som kom till Anatolien från Eurasiens stäpper över Bosporen och Dardanellerna (eller enligt en annan teori över Kaukasus). Deras ryttare använde en röd toppmössa som sin huvudbonad. Längs Frygiens kuster tillbad man på berget Ida jordgudinnan Kybele och hennes årligen döende och pånyttfödde make Attis, som enligt legenden kastrerade sig själv. Följarna av Kybele- och Attiskulten tog till sig frygiernas röda huvudbonad, så senare kom inte en, utan två gudomar som bar en röd toppmössa till Rom. 

Frygernas och persernas långa mössa hade en gemensam förfader hos de indoeuropeiska nomadfolken på Eurasiens stäpper. Där använde ryttarna den röda huvudbonaden. I Persien kallades hatten för tiara, och när mederna och perserna blev rikare och började dekorera sina hattar med gulddekorationer började utvecklingen mot storkungarnas krona. En möjlig föregångare till den röda mössan är det indoiranska nomadfolket sakernas höga gulröda med stödstrukturer försedda strutliknande huvudbonad som bevarats i gravar i Kazakstan. Man tror att hatten bars av gruppens schaman eller ledare. Medlemmar av Sakafolket, grekernas skyter, som bär dessa huvudbonader har förevigats på väggarna i den persiska storkungen Xerxes I:s grav. I en kurgan nära sjön Issyk-Kul hittades en mans dräkt som hade bevarats så väl att den kunde rekonstrueras med alla sina gyllene prydnader. Replikan som går under namnet Kazakstans gyllene man har visats världen över. Liknande höga konformade hattar spridde sig till stora delar av Eurasien med början från bronsåldern. Till de mest kända hör de gyllene "solhattarna" som hittades i Tyskland.  

Genom hela dess långa och slingrande historia har doktorshatten varit en symbol för friheten. Från ryttarfolken på Eurasiens stäpper under bronsåldern till den klassiska världens yrkesmän, och vidare via köpmän, hantverkare och pilgrimer har den längs två olika stigar letat sig fram till den akademiska världen och blivit dess symboliska huvudbonad. Doktorshattens bärare är i enlighet med idealet om akademisk frihet fri från jordiska och andliga maktsträvanden, eftersom bäraren enbart tjänar kunskap och sanning, till vilka magistrarna och doktorerna vigs vid promotionen.