Flora vem?

De äldsta bevarade uppgifterna om att Floradagen har firats är från Åbo 1815. Då samlades Österbottniska nationen på en äng i Kärsämäki i Åbo för att fira den stundande våren med bollspel och punsch. Platsen var taktiskt vald, den låg utanför stadens tullgränser där rådet och polisen saknade befogenheter. På den här tiden firades vårfesten den första maj, på valborg. Senare flyttades tidpunkten för festen med två veckor i och med att vulkanen Tamboras utbrott 1816 orsakade en vulkanisk vinter och Europa fick ett år utan sommar. I Åbo var det ofta fortfarande snö på marken på Valborg. Tidpunkten för vårfesten förlades till mitten av maj, och firandet spred sig snabbt från inom en nation till att bli alla studenters gemensamma fest. Studenterna samlades tillsammans inspirerade av förebilder från Tyskland och Sverige. Studentvärlden i Tyskland var vid den tiden turbulent till följd av mötet i Wartburg och bildandet av de första burschenschaft, det vill säga studentkårerna. 

År 1817 upprördes studenterna i Åbo av hotet att studenterna skulle stå under polisens disciplinära myndighet, i stället för akademiens egna kursorers och pedellers, orsakat av den nya polisordningen. Det ledde till att studenterna började bedriva gemensam intressebevakning. Om studenterna skulle ha omfattats av polisens disciplinära myndighet skulle de inte längre vid behov ha slängts i akademiens egen carcer, utan i den allmänna finkan i stadens rådhus tillsammans med gesäller och andra slags- och fyllbultar. Vid den här tiden var gatuslagsmål och sammandrabbningar mellan gesäller och studenter beklagansvärt ofta förekommande ordningsstörningar i Åbo till de akademiska fädernas, det vill säga professorernas, förtret. Att begränsa de akademiska privilegierna gick inte an för studenterna som drev den akademiska frihetens sak. De sammanträdde och skrev en adress till kejsaren om saken och bad bland annat om en egen uniform för att kunna särskilja sig från de övriga stadsborna. På basis av uniformen kunde pedellerna och polisen föra studenterna till universitetets carcer i ställer för till finkan. I den här Åboromantiska atmosfären under Sjögrens och Arwidssons tid blev den gemensamma vårfesten den första gemensamma festen för studenterna utanför professorernas övervakning och makt. Sådana självständiga möten och framhållningen av gruppstyrka gjorde den äldre generationen, som understödde de konservativa principerna från Wienkongressen, nervösa. Därför förbjöds den gemensamma vårfesten och i gengäld beviljade kejsar Alexander I studenterna deras uniform och bekräftade att studenterna fortfarande stod under den akademiska dömande makten och disciplinen.  

Firandet av Floradagen vaknade till liv igen efter att universitetet hade flyttats till Helsingfors på grund av Åbo brand. Den nya festplatsen blev landsbygden bortom tullbommarna till Helsingfors stad och vakternas befogenheter. Till en början befann sig festplatsen i det nuvarande Hagnäsområdet i Sörnäs, men allteftersom staden bredde ut sig och tullbommen flyttades till Tavasttullen flyttade även festplatsen på 1840-talet längre bort till Gumtäkts äng som låg på Gumtäkts gårds marker. Valet av festplats påverkades också av att ägaren av Gumtäkt gård var Johan Gabriel von Bonsdorff, av professorsläkt, och att han storsint lovade att studenterna skulle få använda ängen som festplats i eviga tider. Vårfesten på Gumtäkts äng gav också till slut namn åt hela stadsdelen, när parken som inrättades fick namnet Majängen och den omgivande stadsdelen blev Majstad.  

Vårfestens namn Floradagen kommer från nyhumanismen i slutet av 1700-talet och dess intresse för forskning om antikens Rom och Grekland. Denna kulturströmning gav upphov till olika konst- och arkitekturstilar som strävade efter att efterlikna de romerska byggnader, möbler och interiörer som hittats i Pompeji, anpassat till smaken vid upplysningens slutskede. I den romerska mytologin är Flora blommornas och vårens gudinna som för med sig våren, väcker växterna till liv och får blommorna att blomma. I antikens Rom firades festivalen Floralia till gudinnans ära, där vinet flödade och folket gladde sig. På motsvarande sätt förtärdes det tunnvis med vin och punsch och andra drycker under festerna på Gumtäkt äng. Vi vet en del om dessa fester, bland annat om den berömda festen 1848. Då uruppfördes sången Vårt land, som är en dikt av J. L. Runeberg tonsatt av musikläraren Fredrik Pacius på studenternas beställning.  

Studenterna började öva på sången redan när de gick nedför trappan till universitetets huvudbyggnad, och den sjöngs av en procession som leddes av studentkårens och därmed också Finlands första flagga längs färden från Senatstorget till Gumtäkt. På själva festen sjöngs den nya sången i snabbt tempo, eftersom studenterna under Europas galna år hade fått tillstånd till vårfesten endast på villkor av att ingenting revolutionärt skulle äga rum. Vårt land, som sjöngs med nationalistisk hänförelse, fungerade i själva verket som en barriär för den franska revolutionens Marseljäs, som hade förbjudits på order av Nikolaj I. Österbottniska nationens kurator Fredrik Cygnaeus som ledde festen lyckades styra den i en patriotisk riktning utan några demonstrationer mot kejsaren. Sin roll spelade också den rikliga servering av drycker som hämtats till ängen. En hölada vid kanten av ängen fick agera viloplats för trötta festdeltagare, såväl studenter som professorer. Därifrån hämtades de med vagnar följande dag och fördes tillbaka till Helsingfors. 

Till firandet av Floradagen i Helsingfors lades en ny tradition, valet av allmän kransbindare. Det här var en tradition som utvecklats för filosofiska fakultetens magisterpromotion. Förebilden för den allmänna kransbindaren var kransflickorna vid promotionerna vid Lunds universitet. Från och med 1811 blev det på promotorn och professorn i historia Nils Henrik Sjöborgs initiativ sed att välja nio av professorernas döttrar, efter antikens nio muser, och en son som i rollen som Apollon skulle föra lagerkransarna och magisterringarna till parnassen. Apollon miste dock snart sin roll och kransflickornas antal började variera.  

Traditionen med kransflickor i Lund fick synlighet 1829 då Esaias Tegnér lagerkransade den danska poeten Adam Oehlenschläger. Händelsen fotograferades och bilden publicerades i svenska dagstidningar. I Helsingfors ändrades traditionen och i stället för nio småflickor valde magisterpromovenderna till balens drottning en giftasvuxen dotter till en professor. I slutet av 1700-talet började traditionen med debutantbaler spridas från det engelska hovet till övriga Europa. Samtidigt spreds trenden med svartvit klädsel från överklassen i Frankrike efter revolutionen. Denna klädsel var kopplad till de borgerliga idealen. Debutantbalerna utvecklades på andra sidan Atlanten i USA till Prom-balen, och i Centraleuropa i dubbelmonarkin Österrike-Ungerns huvudstad Wien till de berömda operabalerna. Balerna i Wien ordnas än i dag och resenärer från olika håll av världen betalar stora summor för biljetter, danskurser och dräkter. För oss finländare är baltraditionen i Wien främst bekant från det dansande paret på Fazers Nougat-praliner.  

Den första allmänna kransbinderskan valdes 1832 och var dotter till Johan Henrik Avellan som var professor i praktisk filosofi. Med den nya rollen och hedersuppdraget ville promovenderna uppmärksamma den omtyckta professorn, som på grund av sjukdom inte kunde vara promotor vid promotionen som hölls den våren. Avellan blev vice promotor och professorn efter honom i tjänsteår, professor Pipping, blev promotor. Avellan var inspektor för Hämäläis-Osakunta ända fram till sin död. Studenterna krönte Ida Avellan med en blomsterkrans till vårens drottning och till kransbindare för magistrarna. Friandet till och kröningen av kransbindaren blev en naturlig del av vårfestens program och betonade samtidigt Floramytens roll i festen. Floradagens allmänna kransbindare blev en arvinge till vårgudinnans forntida prästinnor och de medeltida May-Queens och andra mytiska karaktärer, formad av den romantiska erans ideal.  

Floradagen och den allmänna kransbindaren är en del av en mer omfattande och längre europeisk tradition av att fira vårens gudinnor. På de brittiska öarna kröns fortfarande en May Lady med blomsterkrans som en efterklang av den keltiska festen Beltane, och i det tyskspråkiga Europa utses Maimädchen. I det katolska Europa har kröningen med blomsterkrans blivit ett sätt att hylla statyer av Jungfru Maria. I Riga i Lettland har den medeltida traditionen med en Majgreve och en Majgrevinna återupplivats som del av en medeltidsfestival. Senare kombinerades den allmänna kransbindarens roll med rollen som balens drottning, i stil med modetrenderna från romantiken. Mest känd är den här rollen numera kanske som Prom Queen i den amerikanska kulturen. Som motsvarighet till den finns även rollen Prom King, som kan ses som en föregångare till manliga allmänna kransbindare. På samma sätt hade Majgrevinnan på medeltiden sin motsvarighet i Majgreven, en roll som bland annat spelades av hertig Johan när han höll hov i Åbo på 1500-talet. Den närmaste motsvarigheten till en dag som prinsessa i Finland är rollen som allmän kransbindare.  

Som studentkårens gemensamma vårfest blev Floradagen flera gånger förbjuden på grund av kejsarens och universitetsförvaltningens misstänksamma förhållning mot att ungdomar samlas. Under slutet av 1800-talet hamnade Floradagen ganska långt i skuggan av första maj-firandet. På 1900-talet kom också morsdagsfirandet till Finland och tog över Floradagens ställning i rampljuset. Floradagen fick ett uppsving efter kriget på 1940-talet, när studentkåren ville fira minnet av uruppförandet av sången Vårt land på Floradagen 1848 genom att ordna fest på Gumtäkts äng. Den 13 maj 1948 avtäcktes ett minnesmärke ritat av Erik Bryggman, vars reliefer var gjorda av Viktor Jansson, Tove Janssons far.  

På 2010-talet blev studentkårens Floradag en fest som universitetets campusområden turas om att ordna, och på Gumtäkts äng arrangeras akademiska ceremonier endast de vårar som det ordnas magisterpromotioner. Festerna har också blivit lugnare sedan 1840-talet och serveringen har minskat från vin- och öltunnor till ett glas mousserande vin. Det nya årtusendet fick också se ett utvecklingslopp som förutsågs redan på 1890-talet förverkligas, nämligen att de första manliga kransbindarna valdes och den könsindelning som hade rått tidigare började brytas ner vid promotionerna. Sedan 2021 har Floradagen även varit den dag då doktorerna bär sina doktorshattar. Det här var på initiativ av doktor Ella Peltonen, ett initiativ som många akademiska föreningar har slutit sig till.