Efter branden i Åbo 1827 flyttade dåvarande Kejserliga Akademien i Åbo till Helsingfors. Den döptes om till Kejserliga Alexanders Universitetet. Carl Ludvig Engel fick i uppdrag att rita en universitetsbyggnad vid Senatstorget. Byggnaden blev klar 1832. Samma år ordnades den första promotionen efter att universitetet flyttat till Helsingfors.
Då introducerades den nya traditionen med att ha en allmän kransbinderska. Den första av dem var filosofen, professorn i historia Johan Henrik Avellans 14-åriga dotter Ida Mathilda (senare Aminoff, 1817–1859). Hennes uppgift var att binda alla magisterkransar för promotionen tillsammans med sina väninnor. Från mitten av 1850-talet började också promovendernas personliga kransbindare delta.
Under de 22 promotioner som ordnades under autonomins tid i Helsingfors, den sista av dem 1914, var den allmänna kransbinderskan alltid en ung dotter till en professor. Bland dessa är några av de mest kända professorn i matematik och fysik Johan Jacob Nervanders dotter Augusta Matilda (senare Borenius, 1825–1909) 1847, professorn i historia Zachris Topelius dotter Aina (senare Nyberg, 1846–1916) 1864, professorn i statslära Leo Mechelins dotter Cely (1866–1950) 1890 och professorn i historia J.R. Danielson-Kalmars dotter Katri (senare Lehtonen, 1879–1941) 1900.
Den första promotionen under Finlands självständighet ordnades 1919, drygt ett år efter segerparaden i Helsingfors 1918. Stjärnan i paraden var general Gustaf Mannerheim. Han deltog också i promotionen, egentligen i tre olika roller: som riksföreståndare, som hedersdoktor och som far till den allmänna kransbinderskan Sophie Mannerheim (1895–1963). Även under följande promotion år 1923 var den allmänna kransbinderskan dotter till ett statsöverhuvud: Finlands första president K. J. Ståhlbergs dotter Elli (senare Schauman, 1898–1985).
Efter det vad de allmänna kransbinderskorna länge döttrar till olika professorer. Av dem kan nämnas kanslern och professorn i tyska språket Hugo Suolahtis dotter Hilkka (senare Linkola, 1907–2001) 1927, professorn i romersk litteratur Edwin Linkomies dotter Sinikka (senare Karhuvaara, senare Linkomies-Pohjala, 1929–2000), professorn i finsk och komparativ folkdiktsforskning Matti Kuusis dotter Outi (senare Lauhakangas) 1973. År 1977 återinfördes seden från de första åren av självständighet: Den allmänna kransbinderskan Salla Kekkonen var republikens president Urho Kekkonens sondotter.
År 1990 innehade rektorn och professorn i Finlands historia Päiviö Tommilas dotter Leena (senare Hukka) uppdraget. Den första kvinnliga professor vars dotter valdes till uppdraget som allmän kransbinderska var professorn i grekiska språket och litteraturen Maarit Kaimio. Kaimios dotter Iris var allmän kransbinderska 1997.
Den första manliga allmänna kransbindaren valdes 2010: professorn i finsk-ugrisk språkforskning och prorektorn Ulla-Maija Forsbergs son Ilmo Korhonen. Sedan dess har alla som blivit valda till uppdraget kallats för allmänna kransbindare, oberoende av kön.
Den allmänna kransbindaren väljs vid ett möte som magisterpromovenderna ordnar i Gamla studenthusets musiksal på Floradagen. Mötet hålls på latin. Efter det presenteras den allmänna kransbindaren och hens föräldrar offentligt på Gamla studenthusets trappa. Hedersuppdraget som allmän kransbindare är livslångt: Före detta allmänna kransbindare är alltid inbjudna till senare promotioner för att visa hur man binder kransar och för att själv binda dem. Den allmänna kransbindaren är en central person vid promotionen: Hen har en självfallen plats i bärstolen vid promotionsbalen, liksom även jubel allmänna kransbindaren som var allmän kransbindare för en halvt sekel sedan. De nya kvinnliga allmänna kransbindarna klär sig i vit dräkt vid promotionen. Magisterpromovendernas kvinnliga kransbindare klär sig på samma sätt. Männen klär sig i frack. Kvinnliga före detta allmänna kransbindare klär sig i svart. År 1832 gav magisterpromovenderna den allmänna kransbinderskan ett dyrbart smycke som tack för hennes arbete. Det blev en tradition som lever kvar än i dag.
Jukka Relas, FD
Denna text har ursprungligen publicerats i bloggen Där de härliga lagrarna gro. Det var den officiella bloggen för promotionens jubelår 2023, och där publicerades korta texter om promotionstraditionen och dess historia och nutid. Redaktör för bloggen var FD Eva Ahl-Waris.