Stationens historia

Kilpisjärvi biologiska station har sina rötter i Olavi Kalelas forskning om fjällämlarnas vandring. Kalela var docent i zoologi och doktorerade på 1940-talet. Kalela inledde sorkforskning i Kilpisjärvi redan 1946 i en liten stuga som med tiden fick namnet Hiirimökki (’Musstugan’). Förhållandena på området var på den tiden mycket anspråkslösa, den enda som bodde i Kilpisjärvi året runt var vakten på Malla naturreservat. “Musstugan” som Kalela hyrde en sommar ägdes av vaktens familj.

Kalela föreslog att Helsingfors universitet skulle grunda en biologisk station i Kilpisjärvi, och 1963 fattades beslutet. Verksamheten vid stationen påbörjades redan följande år. Samtidigt byggdes den första stationsbyggnaden, som nu kallas Eurola, på Kilpisjärvi strand. Forskarna flyttade från Musstugan till de nya lokalerna. Under det följande decenniet byggdes också en bastu och ett kök på stranden, det bostadshus som kallas Wallgren-huset och den nuvarande huvudbyggnaden. I den nya huvudbyggnaden fanns laboratorielokaler, mer utrymme för inkvartering, ett kök och en allaktivitetssal. 

Universitetet har också köpt fler byggnader nära stationen och de är nu en del av stationsområdet. 1987 köptes ett stockhus i närområdet som döptes till Kalela efter stationens grundare. Skogsforskningsinstitutets gamla lokaler köptes 2008, och de döptes till Kiekula, efter sorkforskaren Asko ’’Kieku’’ Kaikusalo. Under årens gång har byggnaderna också renoverats flera gånger, och efter den senaste renoveringen 2003 fick stationen mer inkvarteringsutrymmen, större kök och matsal samt ett bibliotek och datasalar.