I våras, när så mycket mänsklig verksamhet stannade upp, syntes en tydlig minskning av koldioxidutsläpp och förhoppningen växte om att vi går en hållbarare morgondag till mötes. Det visade sig vara en chimär. Naturen fick ett kort andrum, men den positiva trend som då kunde skönjas har redan vänt och tagit ett skutt bakåt. Då ekonomin tar fart igen på olika håll i världen, så utplånas de ekologiska framstegen alltmer och de långt hunna effekterna av klimatförändringarna kvarstår och förvärras.
När det gäller den sociala hållbarheten har pandemin inneburit ett stort skutt bakåt. Precis som klimatförändringarna slår Covid-19 också hårdast mot dem som redan ligger. Trots att pandemin har drabbat hela världen och alla samhällsskikt och åldersgrupper, så är de i underläge som är fattiga, gamla, sjuka, hemlösa och lever på flykt. Då risken att insjukna är överhängande är det katastrofalt att inte ha tillgång på sjukvård och sanitära faciliteter. Trots ihärdigt arbete med att förbättra samhällsförhållande på olika platser i världen vänder Covid-19 mycket av det som uppnåtts flera år tillbaks i tiden. I många länder innebär detta bland annat att barn, som inte kan gå i skola, sätts i tungt arbete. Då skolan var stängd samlades barn i Tumakuru för andra uppdrag denna vecka. De gick ut försedda med plastpåsar för att samla skräp från soptippen. Många av dem var barfota och saknade skor, ansiktsmask och handskar. I andra delar av världen har problemen med stängda skolor lösts på annat sätt.
Digitala skuttet och hållbarhet
Hos oss och i andra höginkomstländer har tekniken ofta framstått som en räddare i nöden. I Finland påstår många att ett stort digitalt skutt tagits de senaste månaderna. Detta skutt gjorde att vi kunde fortsätta undervisningen på universitet och i skolor direkt pandemin bröt ut, om än på distans. Men detta skuttande har tyvärr ett mycket högt pris. Det öppnar nya möjligheter för en del, men försätter världens befolkning i en än mer ojämlik position än tidigare. Inte på långt när alla skolor och hem har den utrustning som distansundervisning förutsätter, inte ens i vårt land. I familjer där såväl föräldrar som flera barn jobbade hemma i våras räckte inte utrustningen alltid till, men i andra delar av världen var och är situationen än mer alarmerande.
I slutet av april saknade 50 % av de elever som inte kunde gå i skola i världen, det vill säga över 800 millioner skolelever, en dator. Av de övriga 800 miljonerna var 40 % (320 miljoner) utan internet-uppkoppling, enligt Unesco. Det kan ställas mot att 12 miljoner av världens barn fortfarande inte överhuvudtaget går i skola. De barn som inte går i skola varken reellt eller på distans blir snabbt efter kunskapsmässigt. Dessa barn blir ofta också utan lunch och risken att de utsätts för våld och övergrepp ökar. Reell skolgång är att föredra av många anledningar. Nu har det tydligare än någonsin visat sig att skolan fyller många andra funktioner än vad som kan uppnås med distansundervisning.
Distansundervisning och hållbarhet
Distansundervisningen bidrar till en oerhörd global ekonomisk ojämlikhet. Den amerikanska samhällsanalytikern Naomi Klein rapporterar att ledare av företag som upprätthåller digitala undervisningsplattformar har radikala affärsidéer som de förhandlar om med toppolitiker. Covid-19 situationen är ytterst positiv ur många av de digitala företagens synvinkel. Bland ägarna och ledarna till de största digitala plattformarna återfinner vi flera av världens allra rikaste miljardärer. Världens miljardärer är omkring 2 500, vilket motsvarar folkmängden i till exempel Korsnäs. Om miljardärerna hade ett eget litet land, skulle det vara världens tredje rikaste land. Många av dem högst upp på listan återfinner vi i toppskiktet av företag som producerar digitala tjänster, distribuerar mjukvaror och förmedlar näthandel. När vi utvecklar den digitala undervisningen spelar vi således världens allra rikaste direkt i händerna.
Digitaliseringen äventyrar också individernas rättssäkerhet, och innefattar sådana faror som barnkonventionen påtalar. Allas liv blir mer och mer utsatt för digital manipulation och kontroll t.o.m. i hemmet. Vi får inte heller glömma de faror som härrör sig från brytningen av konfliktmineraler och insamlandet av digitalt skrot. Alla dessa problem kräver ansvarsfull internationell lagstiftning, men också ansvarsfullt utvecklande och användning av digitala hjälpmedel.
Världen behöver ett moraliskt skutt
Pandemier har drabbat världen förut, såsom den långvariga Cyprianska pesten som drabbade Romarriket hårt på 200-talet. Historikern Kyle Harper skriver att det nog inte var någon pest utan förmodligen en zoonotisk influensasjukdom (sprids från djur till människa), precis som Covid-19. Det Covid-19 uppmärksammat världen om är, att människan inte lever ett hållbart liv. Finns det då någon som helst möjlighet att vända världens gång mot ett mer hållbart mål? Det räcker nog inte med ett digitalt skutt, det behövs framförallt moraliska och kunskapsmässiga skutt. Clive Hamilton, professor i etik, ser det som problematiskt att människan utnyttjar sin frihet utan ansvar. Han frågar sig om vi behöver ett kunskapsmässigt skutt för att komma ur den mänskocentrerade situationen, och börja inse hur mänskligheten påverkar naturen. Ett betydande kunskapsmässigt skutt, som samtidigt är ett moraliskt skutt, skulle kräva en utbildning som fokuserar på vad det innebär att vara människa och del av en natur vars resurser sätter gränser för mänsklig verksamhet. Det aktualiserar också vad det betyder att vara medmänniska i ett rättvist globalt samhälle.
Läs också: https://www.mdpi.com/2071-1050/12/12/5205