Från skogsforskare till statsminister

Finlands regering avgick på försommaren 1922. Republikens president Ståhlberg utnämnde en tillfällig tjänstemannaregering, som fick uppdraget att sköta den unga republikens ärenden. Han bad att den som tjänsteman och forskare meriterade A. K. Cajander att ta posten som statsminister. Hur hamnade doktor Cajander, som specialiserat sig på botanik, i de politiska händelsernas centrum? 

I slutet av 1800 befann sig Finland i ett skede av snabb industrialisering, och utnyttjandet av skogarna stod i centrum för denna utveckling. I Finland fruktade man att utländska storbolag skulle ta över skogarna i landet, och därför fattade man beslut att utveckla industrin i samarbete mellan staten och de finländska företagen. Skogsindustrin behövde fler och skickligare forstmästare som värnade om det gröna guldet och mer vetenskaplig och administrativ kompetens. 

Cajander hade inte varit särskilt aktiv i politiken innan han blev utnämnd till statsminister. Han hade under uppmuntran av sina lärare studerat till forskare och lärare, fördjupat sig i administration och verkat som utvecklare av det nationella kunnandet. Cajander reformerade forstmästarutbildningen och utnämndes till professor i bara 32 års ålder. I sin avhandling, som blev färdig 1903, utvecklade Cajander en banbrytande skogstypteori som kom att definiera skogsforskningen i Finland i flera årtionden. Snart ansvarade han inte endast för professuren i skogsskötsel, utan också för att leda det statliga Forststyrelsen. 

Cajander inledde ett utvecklingsprojekt för Forststyrelsen och industrin, och som en del av detta samlades enorma skogsområden under statlig kontroll. Samtidigt grundades Veitsiluoto Oy, och storbolaget Enso-Gutzeit, som hamnat i ekonomiska svårigheter, förstatligades. Vid sidan av sina tjänsteåligganden och undervisningsuppdrag verkade Cajander i förvaltningen hos olika företag och organisationer inom skogsindustrin. Dessutom var han en av president Ståhlbergs betrodda män.  

Aimo Kaarlo Cajander (1879–1943) verkade som professor i skogsskötsel 1911–1934, tf. professor i taxeringsvetenskap och statsminister för Republiken Finland åren 1922, 1924, 1937–1939. Fem professorer vid Helsingfors universitet har verkat som statsminister.