Sara Hellström, Niko Lindgren och Erica Kekäläinen har fått vara med om något banbrytande inom det småbarnspedagogiska fältet. De arbetar nämligen som de första forskarlärarna på var sitt daghem i Helsingfors och Esbo. En forskarlärare arbetar på daghemmet 2-3 dagar i veckan tillsammans med personalen, men är anställd av Helsingfors universitet. Trots att Niko, Sara och Erica jobbat med väldigt olika teman på sina håll, så finns det några saker som förenar deras arbete. Alla nämner betydelsen att finnas till som stöd för personalen, någon som personalen kan bolla tankar med, någon som har tid att sätta in sig i saker. Forskarläraren jobbar i tätt samarbete med personalen för att genom utforskande processer hjälpa dem att utveckla sin verksamhet. Detta bidrar till att skapa fokus och riktning i det dagliga arbetet på daghemmet.
Niko var bestämd att göra hållbarhet mer synlig genom att använda slöjden som ett verktyg
Både Niko och Sara är på slutrakan av sitt uppdrag som forskarlärare medan Erica är en nyare förstärkning i forskarlärarteamet och har börjat sitt arbete i januari. Niko har arbetat på Semigradsky småbarnsskola i Kronohagen i ungefär ett år där han har särskilt fokuserat på teman som slöjd och hållbarhet. Slöjdverksamheten har inte varit helt enkel att förverkliga i just det här daghemmet, eftersom utrymmena är väldigt små och mera i en lägenhetsmiljö och dessutom finns det inte en gård. ”Jag har jobbat med lärmiljön och överhuvudtaget gjort det möjligt att ha slöjd verksamhet. Vi har lyckats skapa utrymmen där slöjden är synlig. Det finns en hyvelbänk som barnen får använda och den finns med på lekkartan för dem att välja”, berättar Niko om de direkta effekterna som hans arbete som forskarlärare medfört.
Det fanns också en del oro bland personalen över det att barnen skulle själva ha tillgång till att använda verktyg. Dessa fördomar lyckades de tillsammans småningom bryta t.ex med hjälp av ”Skräproboten”. En idé som föddes av barnens intresse och som sedan hjälpte barnen att uppöva användningen av utvalda lämpliga verktyg under handledning av Niko " När barnen lärt sig att använda de här verktygen så har man märkt att den här oron som personalen hade har också minskat. Barnen har inget behov att börja springa runt med en såg för att de vet hur man använder en såg. De vet att här vid en hyvelbänk får man göra det, här finns material, man får välja vad man tar och verktygen finns här. Så det blir tydligt för barnen och lättare också för personalen. Skaparglädjen har tagit över!", berättar Niko ivrigt.
Under Nikos tid på daghemmet har de åstadkommit mycket tillsammans. De har inte enbart lyckats skapa ändring i den fysiska lärmiljön med hyvelbänkar osv., men också hittat fungerande sätt och nya rutiner i att inkludera slöjden i den dagliga verksamheten. Niko skapade t.ex ett material som han kallar för inspirationskort för att hjälpa personalen att enklare styra upp slöjdverksamheten och koppla den till hållbarhet. Det är kort med konkreta aktiviteter och bilder på hur man ska gå tillväga. ”Det är lätt för personalen att se hur man kan göra och få liksom idéer och se hur hållbarhet och sådana teman kopplar sig till grunderna för planen för småbarnspedagogik”, berättar Niko om korten vars aktiviteter fått sin inspiration av barnens intressen.
Sara uppmuntrar pedagoger att ge sig på en upptäcktsfärd i leken med barnets perspektiv i fokus, för att tillsammans utforska och skapa mening
Sara har under sin tid som forskarlärare på Munksnäs småbarnsskola jobbat med temat den vuxna som medlekare. Hon lyfter fram vikten av att inta barnets perspektiv, vilket innebär att lyssna, observera, vara närvarande samt att tillsammans med barnen utforska och utveckla leken. Hon har på samma sätt som Niko samarbetat tätt med personalen i ca ett år. ”Vi har tittat närmare på just det här gapet som finns mellan fri lek och verksamheten. Försökt förändra den där tanken kring att vi inte behöver tänka att nu har vi verksamhet och sen har vi lek utan att leken i verksamheten”, säger Sara om försöket att skaka om attityder som många av oss har gällande leken. Förändring skedde så småningom genom att de på daghemmet började bland annat prata om lekverksamhet, i stället för att tala om lek som något separerat från verksamhet. Enligt Sara hjälpte detta dem i att konkret se leken från ett nytt perspektiv, - nära barnen och som en naturlig del av den pedagogiska verksamheten. Hon berättar också att för att säkerställa medarbetarnas delaktighet ägnades många möten, planeringsdagar, PED morgnar med fokus på lekprocessen. De arbetade aktivt med att försöka förstå sitt nuläge och reflektera över hur de bäst kunde utveckla och driva processen vidare.
Ett viktigt element i forskarlärarskapet är att de goda förfaringssätten som forskarläraren, personalen och barnen har jobbat fram till inte ska upphöra efter att forskarläraren lämnar daghemmet utan att de ska fortsätta. Sara skapade en handbok som daghemspersonal enkelt kan ta till sig och använda som ett stöd för att utveckla både leken och sin egen roll i leken. I handboken ger hon konkreta exempel och tips på hur man kan målmedvetet jobba med leken och vilka metoder som personalen kan använda sig av för att utveckla sitt medlekarskap. ”Det finns en teoridel och också utdrag ur planen. Så finns det en praktisk del, sådana här steg för steg modeller att hur du kan arbeta med leken”, förklarar Sara om hur hon lagt upp guiden.
När handboken var färdig fick personalen läsa den och efter det ordnades det ännu en gemensam genomgång under en av daghemmets planeringsdagar. Då satte de särskilt tid på att reflektera över vad de ville ta med sig ifrån det gångna året, vad var viktigt och vad var mindre viktigt. Då kom det tydligt fram vissa saker som de ville jobba vidare med och sådant som de tyckte att fungerade. ”En sak som vi gjorde var att vi började skriva barnens frågor på post it lappar och satt upp dem på vår process vägg. Vid ett lämpligt tillfälle kunde man sedan nappa en fråga och diskutera den tillsammans med barnen eller bygga en större helhet kring dem”, berättar Sara om ett av de nya initiativen som blev kvarstående i daghemmets verksamhet som ett nytt arbetssätt för att förstärka barnens känsla av delaktighet.
Erica lyfter fram betydelsen av att ha tid att bara förundra sig över en sida i boken om barnen så önskar
Erica är i början av sin resa som forskarlärare, men har redan fått märka många av de samma sakerna som Niko och Sara pratat om. Forskarlärarens närvaro har upplevts som en fläkt av frisk luft i daghemsgemenskapen. Det har visat sig att personalen har ganska lätt att vända sig till forskarläraren i vissa ärenden, eftersom hen har på ett annat sätt avstånd till arbetsplatsens saker. Personalen har också uppskattat att de kunnat bolla idéer med någon och att forskarläraren har tid att sätta sig in i olika teman, ta reda på saker. Fast de ovan nämnda sakerna inte direkt är forskarlärarens primära uppgifter så är de en väldigt viktig del av helheten.
När Erica började sitt arbete hade hon till skillnad från Niko och Sara ett mer på förhand definierat tema som handlade om läsning. ”Min roll som forskarlärare handlar om att stöda SAGA-interventionen i pilotstudien SAGA för småttingar. Min uppgift är att stöda pedagogerna och barngruppen t.ex. genom att svara på frågor och att ge tid och ro för pedagogerna att ta några barn i taget för en SAGA stund, utan att behöva oroa över hur gruppen klarar sig. Tillsammans med pedagogerna på försöksdagiset ska vi under våren jobba fram en modell inom SAGA som passar småttingarna och som sedan kommer kunna spridas vidare.”, berättar Erica om sina första insikter som forskarlärare.
Läsning är något som är rätt etablerat i den dagliga verksamheten, men det som Erica fått märka är att det ännu förekommer ganska starka attityder om hur läsningen kan eller ska genomföras. ”Man kanske tänker att nu ska vi läsa boken från pärm till pärm och kanske sedan har vi några frågor angående temat eller att man inte kan hoppa över sidor om barnet det vill. Jag tror att i början av interventionen är det jätteviktigt att planera in läsningen varje dag, för att få en vana i det dialogiska läsandet i verksamheten”, menar Erica och ser framemot sitt kommande uppdrag att försöka bredda synen på hur man kan läsa med barnen. Erica berättar också att personalen fått ta del av två utbildningar inom ämnet innan interventionen började, vilket personalen varit tacksam över.
Forskarlärarnas viktiga bidrag i utvecklingen av daghemmens verksamhet och processer
Forskarlärarens närvaro och insatser kan bidra till att öka kvaliteten på pedagogisk verksamhet och ger barnen en rikare och mer engagerande lärmiljö. Genom att arbeta tätt med den befintliga personalen kan forskarlärarna identifiera områden som kan utvecklas och stöda processen i att införa innovativa metoder och strategier som stärker den pedagogiska kvaliteten. Det händer jättemycket på daghem hela tiden och personalen är ofta ivrig att självmant också utveckla saker. Ibland kan det ändå leda till att man tappar fokus. På daghem görs så mycket olika saker att pedagoger ibland kan glömma för vem man egentligen gör dem och då kan forskarläraren hjälpa till med att rikta fokuset tillbaka till det som var viktigast, det vill säga barnen. Forskarlärarskapet innehåller också element av att få prova på, testa på olika saker och kanske inte ha en lika stor press på att allt måste resultera i något stort. I stället ligger fokus på de inre processerna i daghemsmiljön och den kontinuerliga utvecklingen av pedagogiken. Sara beskriver väldigt träffande just det här med att säga ”det är ju som ett experiment!”, vilket Niko och Erica håller helt med.