Är du nyfiken på att skapa en hållbar lekkultur och att slöjda med barn för en hållbar livsstil?

Forskarlärarna Sara Hellström och Niko Lindgren har skrivit handböcker med utgångspunkt i de forskningsbaserade modeller som vuxit fram i sampel med personalen på Sedmigradskys daghem
Forskarlärarna berättar om de utforskande processer som de jobbat med tillsammans med personalen på daghemmen

Leken är ett komplext och mångfacetterat fenomen som rymmer glädje, magi, utforskande och lärande. Men vad innebär det egentligen att som vuxen kunna gå in i leken som en medlekare? Jo, det handlar om att öppna sitt sinne och våga vara närvarande i stunden tillsammans med barnen, betonar Sara. Att vara en medlekande vuxen innebär ett förhållningssätt som bygger på sensitivitet och responsivitet - ett sätt att möta barnen där de befinner sig just då. Det innebär också att vuxna behöver få möjlighet att utveckla sin egen lekfullhet och sitt medlekarskap.  

Idén bakom handboken växte fram ur ett behov av att bättre förstå hur vuxna kan stödja barns utforskande lek genom att gå in som medlekare utan att störa eller ta över. I nära samarbete med personalen på daghemmet växte forskningsbaserade modeller fram, vilket lade grunden för handboken som öppnar upp olika sätt för hur team tillsammans med barnen kan utveckla leken vidare. 

Handboken innehåller både en teoretisk och en praktisk del. Den teoretiska delen fördjupar förståelsen för lekens betydelse för barns utveckling, lärande och välbefinnande samt belyser den vuxnas roll som medlekare. Den praktiska delen presenterar modeller som pedagoger kan använda i vardagen: hur pedagoger kan observera och delta i barnens lek, hur pedagoger kan bygga upp en processvägg som synliggör barnens lekande lärandeprocesser och hur lek kan planeras utifrån det som barnen visar intresse för och i relation till deras tidigare erfarenheter, frågor och funderingar. Handboken ger inga färdiga svar utan fungerar snarare som ett inspirationsmaterial som hjälper pedagogerna att se och höra barnet och därigenom skapa lekfulla lärandeprocesser tillsammans med barnen, processer som växer ur barnens egna initiativ.  

Niko lyfter fram att slöjd som uttrycksform kan kännas främmande för många i dagens samhälle och på våra daghem minskar slöjdens närvaro hela tiden. Samtidigt tyder forskning bland slöjdlärare på att slöjden kan öppna upp för att konkretisera hållbarhetspedagogiken, ett ämne som många lärare upplever som utmanande att undervisa i. Handboken och de konkreta tips som den innehåller är en inledning till hur slöjd kan användas i barngruppen för att stöda hållbarhetsundervisningen genom att konkretisera en del abstrakta fenomen inom den. Metoderna är testade med barn i 3–5 års åldern och kan direkt tillämpas i barngrupper inom samma åldersspann. Tanken är att handboken kan öppna upp för de bredare möjligheterna slöjd erbjuder för att vidga vyer och stöda fantasin. Modellen stöds av tidigare forskning kring hur den skapade artefakten fungerar som stöd för dialog mellan pedagogen och barnet.  

Handboken innehåller en inledning som bjuder en kort sammanfattning av den tidigare forskning som användes som stöd för att utveckla slöjdpedagogiken på daghemmet där jag jobbat. Sedan tar jag en titt på vad Grunderna för planen för småbarnspedagogik 2022 säger om slöjd och hållbarhet och så förklarar jag hur handboken kan användas för att stöda dessa mål. Sista delen består av konkreta tips om hur ni kan göra för att komma i gång med att använda slöjd som stöd för hållbarhetspedagogiken i er barngrupp.