Då du diskuterar med barnen är det bra att hålla frågorna så öppna som möjligt. Frågorna börjar ofta med “hur” eller “vad” eller helt enkelt “Berätta, vad tänker ni om det här?” Försök undvika att fråga “varför” eftersom det kan leda barnen att tänka att de svarat “fel”.
Alla svar är fina svar, det är viktigt att fundera tillsammans, och att fråga vidare, vad tänker någon annan om det här? Uppmärksamma gärna att alla barn i gruppen får berätta hur de tänker.
Ord på alla språk duger, och man kan gärna använda tecken som stöd för talet, eller Nallekort / andra känslokort som stöd för att hitta känslor. Man kan ”smaka” på betydelsen av ord på olika språk, om det finns flera språk i gruppen, betydelserna är ju inte alltid helt identiska. Till exempel så finns det inget bra ord på svenska för ”mieli”. Så man kan fundera på skillnaden i betydelsen ledsen/surullinen/sorgsen/paha mieli.
Man kan också fundera bara på ett ord och vad det betyder, så som ”bråttom” eller ”bekymrad” eller ”älska”.
Ibland märker man att man börjar fråga så att barnen kan svara ”ja” eller ”nej” (t.ex. Är det så att...?”) Då kan det vara bra att igen försöka fråga “vad” eller “hur”. Som följdfrågor kan man använda: berätta mera om hur du tänker. Har någon annan någon tanke om det här?
Ibland kan det vara bra att börja med en enkel, kanske lite ”tassig” fråga som passar berättelsen och som får barnen att skratta eller bli ivriga att berätta. – Har någon en dinosaurus hemma?
Här är dialogkorten som användes i SAGA projektet, de kan laddas ner och skrivas ut.
Då du pratar med barnen om boken är det bra att ge barnen mycket tid. Talet riktar in sig på känslor, och på att koppla bilder, kroppsspråk och stödtecken till känslor. Känslan och andra viktiga ord benämns på de språk som finns i gruppen. Barnen uppmuntras att betrakta bilderna och korten, att peka, ställa frågor och upprepa ord och att visa med ljud och kroppen hur en känsla kan kännas eller låta. Man kan bygga en korg med rekvisita som hjälper barnen att koppla ihop bilden på ett föremål med ordet för föremålet, och det riktiga föremålet. Man kan också peka på bokstäver som motsvarar första bokstaven i barnets namn.