Under två veckors tid kartläggs alla Ålands cirka 4000 torrängar där svartkämpar (Plantago lanceolata), axveronika (Veronica spicata) eller båda två förekommer. De är ängsnätfjärilens enda värdväxter i Finland. Samtidigt kartläggs mjöldaggsjukdomen på svartkämpar på torrängarna.
Kartläggningen genomförs med hjälp av cirka 35–40 studeranden som anställs som forskningsassistenter och som arbetar i fält i par. Varje par består alltid av minst en erfaren fältarbetare, som tidigare deltagit i kartläggningen, och en ny assistent eller praktikant. Varje par måste ha tillgång till en bil, för att kunna ta sig till och från torrängarna, vilket ofta omfattar 50–100 kilometer körning per dag. Ett arbetspar kan i genomsnitt typiskt kartlägga 15 torrängar per dag, beroende på ängarnas storlek samt mängden fjärilsbon och mjöldagg som hittas. Navigeringen till torrängarna sker med hjälp av terrängkartor, en kartapplikation som finns i databasen och en GPS-enhet.
Tiden som används på att leta efter fjärilsbon och mjöldagg på torrängarna bestäms enligt ängens storlek. Om det inte hittats fjärilsbon inom den angivna tiden, kartläggs ängen en gång till. Det görs för att minimera antalet obebodda torrängar som registreras fel.
Från varje äng antecknas årligen flera mått som beskriver ängens kvalitet i databasen. Betets andel bedöms som en procentandel av ängens totala yta och det noteras vilket djur som har betat på ängen. Som bete räknas all aktivitet som håller ängen öppen, inklusive slåtter och gräsklippning. Den största orsaken till förlusten av lämpliga ängar för ängsnätfjärilen är igenväxning, vilket ofta beror på att betet i området minskat.
Ibland är det omöjligt att kartlägga hela ängen. Det kan bero på att det för tillfället finns boskap på området eller att markägaren inte ger tillstånd till att kartlägga området. I sådana fall antecknas den icke-kartlagda ytan som en procentandel i databasen.
Rikligheten av ängsnätfjärilens värdväxter, svartkämpar och axveronika, bedöms på en skala från 1 till 3, skilt för vardera art. Denna variabel beskriver ängens kvalitet som livsmiljö för fjärilen. Fjärilslarverna växer i grupper på 50–150 larver som konsumerar flera rosetter av värdväxterna under våren och sommaren. Om det inte hittas en värdväxt från ängen det året, får mängden värdet noll. Om båda värdväxterna får värdet noll, är ängen inte lämplig för ängsnätfjärilen det året.
Mängden torra värdväxter på ängarna bedöms också som en procentandel skilt för båda arterna. Värdväxternas uttorkning under larvernas tillväxtperiod kan dramatiskt påverka larvernas överlevnad. Också höjden på vegetationen runt värdväxterna påverkar både värdväxternas och fjärilens framgång. Värdväxterna, som trivs på soliga och torra platser, kan skuggas av högre vegetation, vilket minskar på mängden värmeenergi från solen som de växelvarma larverna som kräver en hög temperatur för sin tillväxt får. Därför är gräsbevuxning och igenväxning av torrängarna viktiga faktorer för ängens kvalitet, och förekomsten av värdväxter som befinner sig i låg vegetation bedöms som en procentandel skilt för båda växtarterna varje höst.
Antalet vinterbon för ängsnätfjärilens larver varierar stort mellan de olika områdena och enligt de årliga väderleksförhållandena. Fjärilens spindelvävsliknande vinterbon hittas vid basen av värdväxterna. Varje bo som hittas på torrängarna markeras som en punkt på databasens karta med hjälp av en GPS-enhet. Dessutom markeras boet i fält med en träkäpp, på vilken boets ordningsnummer på den specifika ängen markeras. I databasen antecknas också larvernas utvecklingsstadium och från vilkendera värdväxt boet hittades.
På våren navigerar kartläggarna till samma bon med hjälp av GPS-punkterna. Tidpunkten för vårkartläggningen bestäms enligt vårens framskridande. Resan till Åland sker så snart snön har smält och den termiska växtsäsongen börjar. Vid denna tidpunkt lämnar ängsnätfjärilens larver sina vinterbon och äter på små blad av värdväxterna i närheten av boet. Eftersom vårkartläggningen endast görs på ängarna som är bosatta av fjärilen, är antalet arbetare betydligt mindre än på hösten, cirka 4–15 personer, och kartläggningen varar endast en vecka. Under vårkartläggningen beräknas vinterdödligheten i bona. Antalet levande larver och deras utvecklingsstadium registreras i databasen för varje bo.
Under höstkartläggningen letar kartläggarna efter mjöldagg på svartkämpar samtidigt som de letar efter fjärilsbon. Om kartläggarna hittar mjöldagg på torrängen, gör de en mjöldaggskartläggning efter att de först kartlagt ängen för fjärilarnas andel. Noggrannare letande efter mjöldagg skulle förvränga tiden som används för att hitta bon, vilket är orsaken till att kartläggningen på detta sätt är uppdelad i fjärils- och mjöldaggsrundor.
Kartläggarna rapporterar den absoluta och relativa mängden mjöldaggsdrabbade växter på en fyrgradig skala. De måste också undersöka de infekterade växterna närmare för att få en uppfattning om förekomsten av vilosporer, kasmoteekier, som är nödvändiga för mjöldaggens övervintring. Även de rapporteras på en fyrgradig skala.
Oavsett om det finns mjöldagg på torrängen eller inte, bedömer kartläggarna den totala täckningen av svartkämpar i kvadratmeter. Från vissa ängar samlas frön av svartkämpar, som vid behov kan användas i experiment, till exempel för att undersöka värdväxtens sjukdomsresistens och skillnader mellan populationer eller år.
Under åren då genetiska prover på mjöldagg samlades in under höstkartläggningen, samlades det också mer detaljerad information om mjöldaggsepidemin. Varje prov som samlades in markerades på kartan och antalet friska samt mjöldaggsdrabbade blad på provväxten räknades. Dessutom gjorde kartläggarna flera en kvadratmeter stora växtrutor på torrängarna, där de räknade antalet friska, blommande och torra svartkämpar.