Ny studie belyser relationen mellan språk och skolans rum
År 2011 startade en hetsig debatt om tvåspråkiga finsk- och svenskspråkiga skolor i de finländska medierna. I debatten som har pågått under det senaste decenniet ställdes det upplevda behovet av enspråkiga svenska rum och de krav som språkliga mångfald ställer på utbildningssystemet mot varandra. En nyligen publicerad doktorsavhandling belyser betydelsen och skapandet av språkpolitiska gränser i utbildningsdebatt och skolornas vardag i Finland och Sverige.

Separationen av språk i utbildningen är en princip som består fast samhällena har blivit allt mer mångfaldiga. Tuuli Froms doktorsavhandling som granskades vid Helsingfors universitets Pedagogiska fakultet i oktober 2020 granskar hur tvåspråkighet i utbildning hanteras då det gäller samlevnaden av finska och svenska språken i Finland och Sverige. From producerade forskningsmaterialet för sin studie t.ex. med en etnografisk metod genom att delta i vardagen i ett samlokaliserat skolcampus i Finland där finsk- och svenskspråkiga grundskolor delar skolutrymmen, samt i en tvåspråkig sverigefinsk skola i Sverige. Även tidningsmaterial och videomaterial från ett tidigare projekt om ett samlokaliserat gymnasiecampus analyserades.  

Finlands nationella språk finska och svenska har separerats inom den grundläggande utbildningen, vilket betyder att lagstiftningen inte möjliggör sådana tvåspråkiga skolor som skulle erbjuda undervisning på både finska och svenska. Enspråkiga svenska rum har ansetts skydda det svenska språkets livskraft i Finland. Å andra sidan, har man i större grad också börjat efterlysa tvåspråkiga skolor för att främja språklig mångfald och språkinlärning. Parallellt med denna debatt har centraliseringen av finsk- och svenskspråkiga skolor under samma tak blivit allt vanligare under de senaste åren. I dessa samlokaliserade skolor delar finsk- och svenskspråkiga skolor fastigheterna men är administrativt separata enheter och delar sin vardagliga verksamhet i varierande grad.

I Sverige har finska erkänts som ett nationellt minoritetsspråk sedan år 2000. Språk- och utbildningslagstiftningen ger barn med finsk bakgrund rätt att använda och utveckla sitt språk och sin kulturella identitet i undervisningen. Bristerna i tillgång till modersmålsundervisning, för att inte tala om tvåspråkig undervisning för sverigefinnar är ändå allmänt kända och kritiserade av t.ex. Europarådet. Tvåspråkig undervisning på finska och svenska organiseras huvudsakligen utanför det offentliga skolsystemet i sverigefinska friskolor, vars antal i Sverige har sjunkit ständigt under de senaste åren.

Språkliga gränser blir synliga och ifrågasatta i samlokaliserade skolorna

Att separera språken på politisk nivå betyder oftast att de hålls isär också i vardagen. Skolans fysiska rum och dess användning spelar en stor roll i hur språkanvändningen styrs i vardagen. Froms studie visar att de språkliga rummen som skapas i skolornas vardag reflekterar nationella och lokala språkliga och historiska maktrelationer. Ideologier som berör enspråkiga rum var närvarande på flera sätt i diskussioner och praktik gällande språkpolicy i de undersökta skolorna.

Ändå är språkliga rum i ständig rörelse och i detta avseende betonas elevernas roll. Samlokaliserade skolor kan förstås som platser där den rumsliga separationen av nationalspråken inom utbildning blir utmanad och omförhandlad. Sociala implikationer av samlokaliseringen är intressanta då man ser på hur eleverna uppfattar skolans rum och rör sig i korridorerna och på skolgården. Eleverna visade medvetenhet om de språkliga gränserna som skapades genom separeringen av det fysiska rummet och vardagliga praktikerna. Separeringen verkade skapa alienering mellan eleverna i dessa skolor, men de uttryckte också motstånd mot den. Särskilt eleverna i de finskspråkiga skolorna visade intresse att lära sig känna språket och de eleverna på andra sidan språkmuren.  

Balansgång mellan finska och svenska i sverigefinska skolor  

I den sverigefinska skolan i Sverige pekades bristerna i språk- och minoritetspolicyer ut av lärarna som hot mot finskans position i det svenska skolsystemet. Policyerna ansågs ha misslyckats med att trygga ställningen av finskan i det svenska samhället och i synnerhet i svenska skolor. En konsekvens av detta ansågs vara den oförutsägbara situationen för tvåspråkiga sverigefinska friskolor. På grund av de sjunkande elevantalen kämpar de återstående sverigefinska skolorna med knappa resurser medan kommunerna tar mycket litet ansvar över tvåspråkig undervisning.  

Språk- och utbildningspolitik har även påtagliga följder i de sverigefinska skolornas vardag. I den tvåspråkiga undervisningen i Sverige ska andelen svenska öka gradvis mot slutet av den grundläggande utbildningen. Detta gäller även sverigefinska skolor där finskan ger utrymme för svenskan både i undervisning och elevernas sociala rum. I de delar av skolbyggnaden där de äldre eleverna vistas hör och ser man mindre finska än bland de yngre barnen. 

De etnografiska observationerna From genomförde visar även att utöver bristerna i minoritets- och språkpolicy hade utbildningens marknadsorientering och konkurrens mellan skolorna konsekvenser för vardagen i den sverigefinska skolan. Finskans rykte i Sverige håller på att förändras mot det positivare, men är fortfarande delvis nedvärderande och innebär stereotypier med lägre social status, vilket enligt studien verkade förhindra erkännandet av finska som en rättighet och resurs. Detta försämrar i sin tur de sverigefinska friskolornas verksamhetsmöjligheter.  

Frågan om språkpolitiska rum är en fråga om jämlikhet

Froms avhandling visar hur centrala skolans fysiska rum är i vardagliga språkpolicyer. Speciellt i minoritetsspråkutbildning upplevs enspråkiga rum ofta som en förutsättning för att skydda språkets livskraft. I de samlokaliserade skolorna sågs närvaro av den finska skolan ibland som ett potentiellt hot mot svenskan fast förhållningen till samarbetet mellan skolorna oftast var neutral eller positiv. Trots detta finns det inget bevis på att samlokaliseringen skulle hota användningen av svenskan bland eleverna. Tvärtom, som rektorn i en av de svenskspråkiga skolorna ansåg, en samlokaliserad skola kan till och med uppmuntra användningen av svenskan. Studien visar att språkpolicyns rumsliga dimensioner är starkt anknutna till frågor om inkludering och jämlikhet. Det handlar om tillgång och rätten till det egna språket men samtidigt även om tillgång till flerspråkiga resurser. Vems språk erkänns som värdefullt och viktigt i skolan och samhället?

SVT Finska skrev en nyhet om avhandlingen. Avhandlingen belönades med Språkutbildningspolitiska nätverkets (Kieliverkosto) Kari Sajavaara –pris i januari 2021. För tillfälle arbetar From som forskardoktor i projektet DIDIA.