Kan ni berätta hur det var att inleda praktiken med studenterna då skolorna plötsligt behövde övergå till distansundervisning?
Anna: Det gällde att handla så snabbt som möjligt och att fatta beslut som behövde göras i samklang med många aktörer samtidigt: med skolorna, studenterna, de handledande lärarna och med de övriga praktikperioderna som genomfördes samtidigt i fakulteten. En utmaning var att informera alla parter tillräckligt mycket men att ändå inte gå ut med sådant som inte var helt klart.
Kirsi: Jo, det blev ett tidsmässigt och innehållsligt intensivt online-samarbete mellan kollegerna för att möta den situationen som dagligen förändrades.
Har studenter kunnat genomföra praktiken under våren? Hur gick det till helt konkret?
Kirsi: Inom ämneslärarutbildningen hittade vi många enskilda, individuella lösningar. Det var viktigt för oss att studenter som enbart hade praktiken kvar av sina studier före examen gavs möjlighet att bli klara. Här försökte vi vara flexibla och lyhörda för att hitta olika lösningar beroende på skolorna och studenterna. Ett par av partnerskolorna gav möjligheter till studenterna att genomföra praktiken på distans. De undervisade då klasser, som de aldrig träffat i skolan, online, eller de agerade som en assisterande lärare, gav feedback åt eleverna och blev en oförväntat värdefull resurs i den ansträngda distansvardagen.
Anna: Inom klasslärarutbildningen gjorde vi så att delar av praktiken omvandlades till en teoretisk praktik. Studenterna observerade inspelningar från klassrum som finns tillgängliga på nätet, läste didaktisk teori och gjorde uppgifter i anslutning till det. Vi jobbade även med simuleringar som utarbetats för lärarstudenter. Vi satsade på att situationen i skolorna lättnar efter sommaren, så att studenterna skulle genomföra den praktiska delen med undervisningsövningar i skolorna på hösten. Det är på gång just nu.
Blev ni överraskade över något under veckorna?
Anna: Mest glädjande var nog att samarbetet gick så smidigt; det fanns en stor flexibilitet och energi bland kollegerna, i skolorna och förstås bland studenterna.
Kirsi: Ja, studenterna var mycket flexibla och förståelsefulla. Särskilt bland ämneslärarstudenterna som annars är uppdelade i olika ämnen och inte har så mycket samarbete sinsemellan, där skapade denna mycket ovanliga situation en ny slags sammanhållning i gruppen.
Hur ser situationen ut nu under hösten?
Anna: Klasslärarstudenterna är i varierande grad ute på skolorna och genomför sina undervisningsövningar i relation till skolornas och kommunerna önskemål. En del har varit mer i skolorna, andra genomför enbart minimiantalet lektioner. De arbetar enligt en plan som tillåter individuella lösningar. Ibland har man t.ex. observerat lektioner på plats, ibland på distans. Vi har lagt särskild vikt på att dokumentera arbetet och tidsanvändningen i en loggbok så att helheten blir jämförbar, även om en del gör fler uppgifter i skolan, medan andra har mera teoretiska uppgifter.
Vi universitetshandledare har däremot följt universitets rekommendationer om arbete på distans, vilket innebär att vi har observerat studenternas övningslektioner och hållit handledningssamtal via zoom.
Kirsi: För oss som forskar kring digitalisering i undervisning är det glädjande att se hur alla parter som är inblandade i praktiken har blivit mycket vanare och mera kreativa med olika digitala lösningar. Det är spännande att följa!