Det talas ofta om att lärare känner en viss sorts “kallelse” till jobbet, att de alltid vetat att de vill bli lärare. Tyvärr så kände jag totala motsatsen. För att vara helt ärlig, så hade jag aldrig ens tänkt mig bli lärare.
På högstadiet började jag coacha barn och unga i idrott. Jag upplevde jobbet som roligt och underhållande, men det var ingen kallelse för mig. Efter gymnasiet höll jag mellanår och fortsatte att coacha. Ibland vikarierade jag gymnastiklärare på högstadier och gymnasier. Jag övervägde att bli gymnastiklärare, men kände otrolig ångest över att ha brännboll och innebandy resten av livet. Då tänkte jag att det är kul att ibland få hålla gympalektioner, men, det sista jag vill bli är gymnastiklärare.
Efter mellanåret började jag studera biologi på Helsingfors universitet och började läsa till Medis inträdesprov. Vid sidan om började jag vikariera på olika lågstadier och högstadier för pengarnas skull. Högstadieeleverna var så spralliga och fulla med hormoner att jag fick både panik och ångest. Då tänkte jag att det sista jag vill bli är högstadielärare.
Då livet vände
Under 3 år vikarierade jag aktivt på olika lågstadier och hade jätteroligt. Mina dagar var fyllda med utmaningar, skratt och känslor av både lyckanden och misslyckanden. Flera gånger grät jag efter vikariat för att jag var så utmattad och kände mig väldigt otillräcklig. Paradoxalt nog fick jag väldigt mycket med positiv feedback från både lärare och elever. Det verkade som om jag var bra på det jag gjorde fastän jag inte alltid ens försökte göra något speciellt. Jag fick höra att jag var en naturlig ledare med mycket empati samt ett öga för socialt samspel och rättvisa. Det kändes bra, och jag njöt av att få följa med hur eleverna växte upp och lärde sig nya saker. Oftast vikarierade jag så mycket att jag knappt hade tid att släpa mig till bibban och läsa till inträdesprov.
Efter att ha sökt flera gånger till medicinska utan framgång måste jag ta en god titt på livet. Jag kände mig utbränd och såg inget nöje i att läsa till inträdesproven. Det var självklart att vägen till inträdesproven skulle vara lång, svår och utmanande, men kanske också meningslös. Jag funderade på en möjlig framtid som läkarstuderande – en livsstil med långa dagar och mycket arbete. Det kändes inte alls som något jag skulle vilja göra. För första gången förstod jag att det sista jag ville bli är läkare.
Samtidigt som jag beslöt mig för att inte längre söka till medicinska gick några elever jag känt i flera år ut sista klassen på lågstadiet. Dessa elever var väldigt viktiga för mig, då jag hade tränat dem sedan de var 3 år gamla och nu var de plötsligt 13 år och skulle börja högstadiet. Jag blev förbryllad över hur viktiga dessa egentligen okända barn hade blivit för mig, och det fick mig att fundera på yrket som klasslärare. För att vara säker över mitt val fortsatte jag att vikariera aktivt. Jag hade tur då jag fick vikariera i väldigt olika klasser och möta en enorm mängd elever och lärare. Jag mötte lärare vars pedagogiska metoder inte alls passade in till mina värderingar men också lärare som jag upplevde som rollfigurer, och som inspirerade mig till att bli bättre på flera olika fronter. Denna period var väldigt viktig för mig, då jag en dag förstod att det jag egentligen vill bli är klasslärare.
Ett yrke som skapar yrken
Min vilja att bli klasslärare har vuxit under studierna. Jag har lärt mig en hel del om mångfald och social rättvisa. Jag har vuxit som en individ och fått en tydligare vision över hurdan lärare jag vill bli. Jag vill kunna trygga alla elever en god start i livet –
en möjlighet att känna sig värdefulla och sedda. Jag vill vara med att ändra skolvärlden till ett ställe som värderar också andra meriter än akademiskt kunnande. Jag skulle vilja vara en trygg vuxen som eleverna kan förlita sig till ifall de inte har någon annan att tala med. Jag skulle vilja väcka intresse till flera olika ämnen och kanske hjälpa någon hitta sin inre glöd oavsett om det är ett skolämne eller inte. Jag vill bli lärare, för det är ett yrke som skapar nya yrken. Det är ett yrke där det är livsviktigt att leva i nuet, för att skapa en bättre framtid. Jag vill bli lärare, för att jag vet att jag har en möjlighet att påverka.
Joanna, klasslärarstudent