Tankehörnans historia

Tiedekulman tarina

Var fick allt sin början?

År 2012 deltog Helsingfors universitet i designhuvudstadsåret. Som en del av evenemanget öppnade universitetet den första Tankehörnan på Alexandersgatan, med tanken att låta stadsbor och andra intressegrupper uppleva vetenskap, forskare och universitetets egna designhuvudstadsprojekt på gatuplan.

Tankehörnans första år var en stor succé, och lokalen fylldes av över 700 presentationer om vetenskapliga teman och över 400 workshopar. Lokalens stora glasfönster tycktes lysa upp hela hörnet mellan Alexandersgatan och Fabiansgatan och 300–500 människor besökte den varje dag.  På grund av all positiv respons Tankehörnan fick beslutade universitetet att Tankehörnans verksamhet skulle fortsätta även efter designhuvudstadsåret. Universitetets fastighet på Alexandersgatan var dock i behov av renovering och från och med juni 2013 flyttade Tankehörnan till Porthania. I april 2015 var fastigheten på Alexandersgatan renoverad och universitetet fyllde 375 år. Tankehörnan flyttade tillbaka till Alexandersgatan för att fungera som scen för festårsevenemangen.  Idén om en större Tankehörna föddes under feståret – de dåvarande lokalerna var för små för all verksamhet.

Den nya Tankehörnan

Universitetets tidigare administrationsbyggnad (Universitetsgatan 4) som var på slutrakan av sin drifttid och skulle renoveras valdes slutligen som platsen där den nya, större Tankehörnan skulle byggas. Universitetet ville ändra byggnadens användningsändamål i samband med renoveringen. Renoveringen gjordes med en alliansmodell. JKMM Arkkitehdit ansvarade för arkitekturen, och   projektet genomfördes huvudsakligen av SRV Rakennus Oy. Renoveringen påbörjades i februari 2016 och blev färdig hösten 2017.

Administrationsbyggnaden som var byggd på 1970-talet var en typisk representant för 70-talets sakliga, anonyma ämbetsbyggnadsarkitektur. Byggnaden var ursprungligen en kontorsbyggnad och innehöll flera visuella element som var typiska för tidsperioden. Samtidigt representerade byggnaden 70-talets syn på arbetsbehov, universitetsvärldens hierarki och karaktär. Lokalerna var inte lämpliga för den öppna verksamheten i ett modernt universitet. Hela byggnaden och dess enheter var instängda bakom slutna väggar.  När den nya Tankehörnan designades var utgångspunkten att öppna gatuplansvåningarna för den omgivande staden med hjälp av stora fönster. Fönstren ger förbipasserande en möjlighet att se in i Tankehörnan och lockar dem att stiga in.

När vi planerade Tankehörnans servicekoncept använde vi oss av tjänstedesign eftersom det erbjöd en systematisk, engagerande och smidig verksamhetsmodell samt verktyg för att utveckla vår service. Konceptet för den nya Tankehörnan formades genom interaktivt arbete där vi engagerade både dem vid universitet och flera intressegrupper såsom alumner, beslutsfattare och stadsbor. Den gemensamma utvecklingen bestod framför allt av att våga prova att gå i olika användares skor och föra dem samman vid samma bord. Att ta reda på vad Tankehörnans användare behövde, önskade eller till och med drömde om var ett av projektets mest centrala mål.