Helsingfors universitets fonder har en många hundra år lång historia. I dag har universitetet mer än 250 namnfonder. Den äldsta kända namnfonden som fortfarande delar ut stipendier och som grundar sig på en privat donation är löjtnant Erik Ekestubbes testamente från 1745. Haartmans donationsfond och Bilmarks donationsfond härstammar också från 1700-talet och Kungliga Akademien i Åbos tid.

Guldåldern för universitetets fonder inföll från självständighetens början fram till 1930-talet. Från slutet av 1950-talet till 1990-talet grundades förhållandevis få fonder, men på 2000-talet har antalet nya fonder börjat öka. I fondernas historia finns många visionärer som har velat främja den vetenskapliga utvecklingen och Finlands välfärd. Fonderna har hela tiden speglat det samhälle och den tid då de inrättades. Krig, språkstrider, den politiska stämningen och nya vetenskapsområden har gett impulser till nya fonder. Ibland har man velat främja språkkunskaper eller forskning i matematik och fysik, ibland undervisning i pedagogik och tuberkulosforskning. Donatorernas främsta syfte med en fond har bl.a. varit att trygga ett vetenskapsområdes framtid eller stärka dess ställning, att hjälpa begåvade, mindre bemedlade studenter finansiellt, att stimulera internationell verksamhet och datainsamling, att främja Finlands och hela mänsklighetens sak med hjälp av forskning, att stärka en viss orts eller ett språks ställning, att ihågkomma en person eller händelse som varit viktig för universitetet eller hela landet, att ihågkomma en för donatorn viktig person och hans eller hennes livsverk, och att hedra donatorns utbildningsområde och alma mater.

Donatorernas berättelser har publicerats bl.a. på vår webbplats och i årsboken Helsingin yliopiston rahastot ja lahjoittajat (Helsingfors universitets fonder och donatorer).