Jag lärde mig vad en alumn är först när mitt jobb vid utrikesministeriet förde mig till New York. I den amerikanska kulturen har man starka band till sitt universitet. Man håller kontakt med och understöder sitt alma mater. När jag kom tillbaka till Finland och blev pensionär började jag studera historia vid Öppna universitetet. Där hörde jag om Alumnföreningen och blev medlem. Det jag uppskattar mest med att vara medlem i Alumnföreningen är de intressanta föreläsningarna och resorna. Jag har fått nya vänner och återfunnit gamla. Årsfesten är alltid lika rolig. Jag har jobbat som frivillig och delat ut saft och gymbiljetter på universitetets inskriptionsdag. Frivilligarbetet är någonting jag gärna vill fortsätta med. Jag upplever fortfarande att Helsingfors universitet är mitt universitet och att jag när som helst kan gå in genom Porthanias svängdörrar.

Ritva Jolkkonen
Alumn från statsvetenskapliga fakulteten

Frågan är kanske snarare varför jag inte skulle vara alumn. För mig är det en självklarhet. Jag har arbetat vid universitetet i över 50 år, så universitetet är en naturlig del av mitt liv. Jag har deltagit i många alumnevenemang och fester, både som uppträdande och som gäst. I fjol blev jag ständig medlem i Alumnföreningen. Ett lyckat projekt var när vi, för att fira Helsingfors universitets 375-årsjubileum, skapade en webbplats som presenterar 375 framgångsrika humanister. Många tyckte att det var ett bra tillfälle att ta en synlig plats i alumnlaget.

375humanistia.helsinki.fi

Arto Mustajoki
Alumn från humanistiska fakulteten

Tack vare vetenskapen är människan friskare och lever längre än förut, och därför måste vi också stanna längre i förvärvslivet. Den traditionella modellen med studier, karriär och pension förändras. Man måste kunna förnya sin kompetens tvärvetenskapligt. Det egna ansvaret för den mentala prestationsförmågan accentueras. Alumnföreningen ger nycklar till detta. Att vara alumn är inte bara en fråga om att få, utan även om att delta och ge. Såväl kunskap, tid eller resurser exempelvis som vetenskapsfadder. I Alumnföreningens styrelse vill jag ta del av att förverkliga dess strategiska mål, inverka på hur nyexaminerade placeras i arbetslivet och stärka universitetets konkurrenskraft internationellt – även på ett praktiskt plan. Som alumn har jag fått delta i många intellektuella diskussioner och uppleva vänskap.

Susanna Miekk-oja
Alumn från matematisknaturvetenskapliga fakulteten

Jag gick med i Alumnföreningen ganska snabbt efter att jag tagit examen. Jag ville skapa kontakter till universitetsvärlden, vetenskapen och samhället efter studierna. Universitetet är ju en del av samhället, men samtidigt också en kritisk röst, lite som justitiekanslern eller Yle. I två år var jag medlem i föreningens styrelse. Jag tyckte att det var viktigt att påminna om att Helsingfors universitet, trots Aalto-universitetets fina uppgång, fortfarande är Finlands största och högst rankade universitet. Folk borde vara mer stolta över sitt alma mater. Att vara alumn är en hederssak, och det borde man djärvt lyfta fram också i sin meritförteckning.

Jan D. Oker-Blom
Alumn från statsvetenskapliga fakulteten

Jag är universitetsstuderande i andra generation. Min pappa var professor, och själv har jag tillbringat en stor del av min karriär vid universitetet. Jag ville inte att min klockarkärlek till universitetet skulle slockna, så jag gick med i Alumnföreningen i god tid före pensioneringen. Utöver olika evenemang har jag också deltagit i fem fantastiska alumnresor. De mest minnesvärda var ett par veckors seglats på ett fraktfartyg i Polynesien och resan till Jordanien, där Jaakko Frösen berättade om utgrävningarna i Petra. Han fick oss att känna som om vi reste med självaste
Indiana Jones. Alumnverksamheten är mycket uppiggande!

Tarja Kohila
Alumn från veterinärmedicinska fakulteten