Historien om min examen är kort. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra efter gymnasiet. Jag kommer ihåg att jag helt i förbigående kom att tänka att det vore kul att vara typen som skriver baksidestexter till böcker. När jag bläddrade i den då pappersburna urvalsguiden på 1990-talet råkade jag se ordet kirjallisuustiede, och eftersom kirja betydde böcker sökte jag och kom in. Studierna var som att gå i tjära, det tog 13 år att bli utexaminerad, och så var det med det.
Men historien slutar lyckligt, för jag njuter av mitt nuvarande jobb som förlagsredaktör av skönlitteratur i fulla drag – en av mina arbetsuppgifter är till och med att skriva baksidestexter. Och så här i efterhand har jag nytta och glädje av mina studier. Framför allt är jag ett levande exempel på att man till slut kan hamna i branschen även om man inte haft vett att ta vara på allt under studietiden.
Jag blev förlagsredaktör trots…
…att utbildningens innehåll och studiernas uppläggning låg höljda i dunkel för mig. Före internet var det betydligt svårare att ta reda på saker och ting, så jag hoppas att det här inte längre händer någon.
…att jag under de första studieåren inte deltog i aktiviteter, inte gick med i ämnesföreningen eller överhuvudtaget bekantade mig med några kurskamrater. Gör inte så! Det lönar sig att nätverka och det sägs också vara kul.
…att jag valde ämnen och kurser efter vad som var lättast, utan att utmana mig själv. Gör inte så heller! Nutida litteraturmänniskor har enorm nytta av till exempel kunskaper om marknadsföring och överhuvudtaget allt som vidgar ens horisont. Också förståelse av språk – både sitt eget och främmande – går att bygga på genom olika slags kursval.
…att jag inte bad om nån studiehandledning eller hjälp med att planera mina studier. Gör framför allt inte så! Personalen har säkert mer fullt upp nu än förut, men de har också värdefull kunskap och erfarenhet.
…att jag lät min pro gradu-avhandling stå och hänga i åratal efter att jag hade fått in foten i arbetslivet. Vad än du gör, gör inte så! De flesta arbetsgivare kan vid behov vara flexibla. (Dessutom värderar de flesta arbetsgivare själva examen högre än betyget på avhandlingen.)
En förlagsredaktör behöver ett par färdigheter över alla andra: förmåga att uppfatta stora texthelheter snabbt och kapacitet att hålla i gång flera olika långt framskridna projekt samtidigt. Sådana färdigheter tycker jag mig ha av universitetet, liksom den livsnödvändiga insikten om vikten att hålla deadline. Att känna till världslitteraturen har så klart inte skadat heller. Förlagsarbetets realiteter behandlades inte på universitetet på min tid; kanske ingår de heller inte riktigt i litteraturvetenskapen. Jag skulle ändå vilja tipsa dem som siktar mot förlagsbranschen att det kan vara bra att bekanta sig inte bara med klassiker utan också med böckerna som står på försäljningslistorna.
I nuläget är nog arbetspraktiken den främsta vägen från litteraturstudierna till förlagsvärlden. Genom den lär man känna hur verkligheten i branschen ser ut och man knyter viktiga kontakter. Fastän förlagsbranschen har krympt och för närvarande går igenom stora förändringar finns det fortfarande plats där för bokälskare.
- -
Lotta Sonninen har arbetat som förlagsredaktör på bokförlaget Otava sedan 2002. Hon började sina studier i allmän litteraturvetenskap år 1994 och utexaminerades som filosofie magister år 2007.