Jag inledde mina studier vid Helsingfors universitet med praktisk filosofi som huvudämne. På jakt efter andra ämnen till examen tog jag en introduktionskurs i film- och tv-forskning och blev genast fast: jag var galen i film och hade skrivit filmrecensioner för landskapstidningen redan i gymnasiet. Jag ville lära mig att verkligen se på filmer, analysera deras struktur, förstå vilka val som gjorts och få en allmänt bredare kunskap om filmhistoria.

Under de första åren ryckte ämnesföreningens aktiviteter med mig, men tankarna återvände till film under mitt utbytesår i Edinburgh. Där skrev jag om filmer i den lokala studenttidningen och deltog i styrelsearbetet för den lokala filmföreningen för studenterna. Tillbaka i Finland bestämde jag mig för att läsa allt som gick att läsa inom film- och tv-forskning vid Helsingfors universitet.

Nyttigast med film- och tv-forskningsstudierna var de intensivkurser som hölls som närundervisning. Kurserna i filmanalys med professor Henry Bacon gjorde oss så insatta i filmberättandets metoder i vissa filmklassiker att jag i mitt senare yrkesliv flera gånger kunnat dra nytta av den praktiska kunskapen. Jag har bland annat gjort en presentation där jag analyserade kamerarörelserna i The Shining (1980). Jag har skrivit om The Shining flera gånger nu och märkt att genomgången av kameraanvändningen öppnade mina ögon för förståelse också av andra filmer.

Även en kurs i filmkritik som gavs på universitetet har gett massor av fördjupad kunskap om filmkritik och framför allt ödmjukhet för en som redan fått skriva i tidningar om film helt utan akademiska verktyg.

Mot slutet av studierna skrev jag aktivt en egen blogg med fokus på film och så frilansade jag som filmrecensent åt flera publikationer. Efter att jag hade utexaminerats som politices magister sommaren 2012 jobbade jag deltid ett tag som bildjournalist på Helsingin Sanomat. Efter ett tag fick jag börja bidra också med filmrecensioner. Utan film- och tv-studierna hade jag knappast fått chansen.

Nuförtiden jobbar jag på Nyt.fi med att skriva om film och tv så gott som dagligen. I själva verket blir det numera mer om tv på grund av streamingtjänsternas stora intåg och tv-serieformatens återfunna popularitet. Uppslagen och uppläggen till artiklarna är ofta en observation kring någon ny film eller tv-serie, som inte sällan bottnar i mina film- och tv-studier. Eftersom jobbet är väldigt självstyrt skulle jag helt enkelt inte klara av det utan en stor arsenal av egen kunskap.

Om jag fick ändra på något skulle jag nog inte tentera kurser så mycket som jag gjorde. Jag skulle definitivt rekommendera att ta vara på all närundervisning, där man har förmånen att direkt få se exempel ur filmer och diskutera med inspirerande lärare.

Nåt annat jag gärna rekommenderar är att gå med i universitetets Filmgrupp (Elokuvaryhmä ry). I denna grupp av filmentusiaster har jag både fått kära vänner, fixat temafester och åkt på härliga resor utomlands.

Kuvaaja: Maria Halkilahti