Som abiturient visste jag inte vad jag skulle göra: jag ville bara läsa och skriva skönlitteratur, men det kändes inte som ett realistiskt karriärsalternativ. Vi gjorde ett besök vid Helsingfors universitet och huvudbyggnadens antika glans gjorde intryck. Min modersmålslärare rådde mig att söka till studier i litteraturvetenskap och sedan bli lärare.

Som gulis i allmän litteraturvetenskap märkte jag redan under den första introduktionen för dem som funderade på att bli modersmålslärare att det inte lät som min grej. Jag älskade humanistiska ämnen och hamstrade biämnen: estetik och finska språket som långa biämnen, lite inhemsk litteratur, filosofi, film- och televisionsforskning, latin, franska och tyska. Och så klart mer allmän litteraturvetenskap än vad som någonsin skulle rymmas i min examen.

Sedan drabbades jag av skräck: var skulle en humanist någonsin få jobb? Jag tog kommunikation och informationsvetenskap som långa biämnen, prövade på att skriva litteraturrecensioner och gjorde arbetspraktik på Otava. Jag ordnade också två läsecirklar, men utöver det var jag inte aktiv i vår ämnesförening Katharsis.

Då mina studier var på slutrakan hittade jag plötsligt en ny familj vid universitetet: jag gick med i Humanistspexet. Förrän jag knappt visste vad ett spex är var jag med och skrev manus och sångtexter och dessutom som skådespelare. På den banan stannade jag. Jag har på ett eller annat vis varit med i sju produktioner av Humanistspexet.

Att i flera år oroa sig för att få arbete visade sig vara helt onödigt. Direkt då jag blev färdig efter att ha skrivit min gradu om Peter Pan fick jag min första anställning på tidsbundet kontrakt vid Tölö bibliotek, på barnavdelningen så klart. Barn- och ungdomslitteraturen och biblioteket tog väl hand om mig och nu är jag fast anställd vid Åggelbys bibliotek. Halva min arbetstid går åt till att åka runt i Helsingfors och ge läsvinkar åt barn och unga, hålla sagotimmar, ordna evenemang för barn och klä mig i olika rollklädnader.

För ett år sedan uppfylldes min dröm och mitt jobb går inte längre ut bara på att läsa litteratur utan också på att skriva: jag gav ut min första ungdomsroman Kaarnan kätkössä (översatt ungefär ”Gömd i barken”). Den andra delen i fantasiserien heter Kiven sisässä (övers. ”Inne i stenen”) kom ut i höstas och nästa del kommer redan i vår.

Mitt råd till blivande studerande: låt inte andra få dig att tappa modet! Låt inte bli att försöka eller att välja de ämnen som intresserar dig bara för att det skrämmer dig. Det som jag mest ångrar från min egen studietid är den tid jag la ned på att oroa mig för arbetslivet.