Studenterna berättar

Funderar just du på att börja studera historia, men känner dig inte riktigt säker? Ifall någon för några år sedan hade sagt åt mig att jag skulle börja studera historia skulle jag högst antagligen ha börjat gapskratta. Så otänkbart kändes det för mig då. Nu har jag ändå studerat historia på svenska vid Helsingfors universitet i ett år. Nöjdare med mitt val kunde jag knappast bli. Jag känner verkligen att jag hittat rätt plats för just mig. Det första studieåret har delvis bestått av gemensamma grundkurser för alla förstaårsstuderande, men utöver dessa obligatoriska kurser har jag mycket fritt kunnat välja de kurser som intresserat just mig.

När jag började studera historia hade jag absolut ingen aning om vad jag ville bli "som stor". Det har jag fortfarande inte, men det känner jag inte heller något större behov av. Det är faktiskt ganska skönt att inte ännu behöva veta. När man studerar historia lär man sig nämligen så mycket mer än bara var, vem och när. Den stora frågan är varför. Det viktigaste jag hittills har fått ut av mina studier är utan tvekan förmågan att tänka kritiskt. Man skulle nästan kunna säga att ja har lärt mig att både läsa och skriva på nytt. På ett mycket mera analytiskt och ifrågasättande sätt. Det kan man ha nytta av i väldigt många olika arbetsuppgifter.

Allt handlar ändå inte bara om att läsa och skriva och ifrågasätta. Eftersom vi inte är så många svenskspråkiga historiestuderande, kommer man mycket snabbt in i gemenskapen både innanför och utanför föreläsningssalarnas väggar. Redan under början av gulishösten aktiverade jag mig inom vår ämnesförening Historicus. Först endast genom att delta i diverse evenemang, men sedan också genom att ta emot olika uppgifter och poster inom föreningen. Genom ämnesföreningsverksamheten har jag både fått en mycket bättre förmåga att planera, organisera och samarbeta. Framför allt har jag ändå fått nya vänner och roliga stunder att minnas för livet. Det skulle jag inte byta ut mot något annat.

Jag är 22 år gammal och studerar historia för första året vid Helsingfors universitet. Historia har intresserat mig redan länge, sedan grundskolan. Efter några mellanår och misslyckade försök i inträdesproven kom jag äntligen in vid historian. Med ett studieår bakom mig kan jag säga att det var värt allt besvär!

Den största överraskningen med universitetet var för mig friheten i studierna. Jag har haft möjligheten att koncentrera mig i stor grad på mina egna intresseområden. På de första grundkurserna fick alla vi studerande en god överblick i historia, men efter det har det varit möjligt att koncentrera sig på nästan vad som helst, oberoende av epok, område och kultur.

Genom en god kännedom av historia kan man bättre förstå såväl nutiden som det förflutna. Själv ser jag detta som en av de största fördelarna i jämförelse med många andra vetenskapsområden. Ett mångsidigt förstående av olika kulturer och deras historia öppnar nya perspektiv i världsbilden.

Redan då jag började mina studier visste jag att jag inte tänker bli historielärare. Studierna ger färdigheter till många olika yrken genom sin mångsidighet och genom friheten i studierna. Jag är glad att min framtid inte är bunden till bara ett visst yrke. Jag behöver inte vara rädd för att min framtid beror på sysselsättningsläget för ett specifikt yrke, utan min examen ger mig färdigheter till otaliga olika arbetsuppgifter.

Jag har varit intresserad av historia sedan lågstadiet men trots det var mitt val att börja studera det efter gymnasiet rätt så spontant. Det tog ändå inte länge innan jag insåg att jag valt rätt bransch.

Att studera historia på universitetet skiljer sig mycket från historiastudierna på gymnasiet. Medan tyngdpunkten på gymnasiet är företrädesvis på enskilda händelser i det förflutna lär man sig på universitetet att se på världens händelser och fenomen från en historisk synpunkt. Som exempel må nämnas hur historia och traditioner tar sig uttryck i medier och beslutsfattares uttalanden. Också sökandet av relevant information, litterär uttrycksförmåga och kritiskt tänkande hör till en historikers kunskaper.

Under mina snart redan fyra studieår har jag också varit aktiv i vår ämnesförening Historicus. Studierna och studielivet kompletterar varandra – i föreningsverksamheten lär man sig otaligt många saker man inte kan lära sig på föreläsningar, allt från att ordna evenemang till att leda och ta ansvar. Framför allt är föreningsverksamhet ändå ett riktigt roligt sätt att få nya vänner och upplevelser!

En historiker har mycket mångsidiga framtidsutsikter. Förutom forskare och lärare blir historiker experter inom kulturbranschen, till exempel museibranschen, samt journalister, politiker med mycket mera. Själv studerade jag biämneshelheterna i journalistik och konsthistoria som en del av min kandidatavhandling och efter att jag för ett par år sedan började arbeta inom museibranschen vid sidan om studierna började också biämnesstudier i museologi intressera mig, eventuellt som en del av de kommande magisterstudierna.

Det allra bästa med att studera historia – och universitettsudier överlag – är enligt mig möjligheten att utvidga sitt eget kunnande och skaffa mångsidig expertis om olika ämnen. Som bäst tillbringar jag en vårtermin i Toulouse studerande medeltida historia, romansk arkitekur och det occitanska språket och då jag återvänder till Helsingfors på hösten ska jag börja jobba på min gradu som troligtvis kommer att handla om 1930-talets Finland och Storfinlandideologin.

Jag rekommenderar att ta allt ut av åren på universitetet och delta modigt i allt som verkar intressant!

Jag har studerat historia vid humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet i tre års tid, med specialfokus på Finlands och Nordens historia. Utöver det har jag också studerat bland annat politisk historia vid statsvetenskapliga fakulteten och kommunikation vid öppna universitetet. Jag har redan färdigställt min kandidatavhandling och är på slutrakan i mina studier på kandidatnivå.

Historia och samhälleliga frågor har alltid fascinerat mig, så det var å ena sidan sist och slutligen ganska naturligt för mig att söka in för att studera historia vid uni. Å andra sidan har historia aldrig varit mitt enda intresse, och i studierna har jag strävat till att släcka min kunskapstörst med olika valfria studier. Ett av ställena dit jag i tiderna sökte in var Försvarshögskolan, och jag planerar fortfarande att ansöka om JOO-studierätt där. Just denna stora valfrihet tycker jag att är en av de finaste sidorna med universitetsstudier.

I framtiden ser jag mig göra karriär till exempel som historieforskare, i kommunikationsuppdrag eller som expert i något slag av samhälleliga frågor. Mina karriärplaner har under studietiden i viss mån ändrat. Jag anser att det inte lönar sig att koncentrera sig så mycket på en karriärplan eller ett specialområde, att man kan gå miste om ett tillfälle eller en slump som skulle leda till en framtid som man inte har kommit att tänka på. Därför rekommenderar jag åt alla nya och kommande studerande att vara öppna och fördomsfria i sina studier, och pröva på allt möjligt, till exempel enskilda kurser i olika vetenskaper.

Universitetsstudier för med sig frihet, men också mycket ansvar; du bär själv ansvaret för dina studier. Samtidigt är du fri att välja just de kurserna och studiehelheterna som du vill utforska. Dessutom är uni ett fantastiskt ställe för att lära känna människor. I detta avseende är mina bästa minnen från universitetet från mitt första studieår, gulisåret, då jag fick lära känna många nya människor och kommande vänner. Jag gick också med i studentföreningsverksamheten och fungerade under ett år som både sitsansvarig och idrottsansvarig i min ämnesförening. Under gulisåret bekantade jag mig också med nationslivet.

Jag vill hälsa alla som söker till uni, speciellt till historian: var modiga, prova på nya saker och gå med i allt nytt i universitetsvärlden!

Jag är snart tredje årets historiestuderande vid Helsingfors universitet. Även om jag alltid har varit intresserad av historia, ansökte jag inte genast efter gymnasiet om studieplats vid historian, utan hade två mellanår då jag sökte in till andra ställen. Största orsaken till detta var att jag trodde att studier i historia bara leder till en karriär som lärare. Jag bestämde mig ändå för att söka in då jag insåg att det finns andra karriärmöjligheter än utbildningssektorn.

Då jag påbörjade mina studier insåg jag redan på grundkurserna att jag hade hittat min egen bransch. Vid sidan om grundkurserna började jag också avlägga ämnesstudier, där det redan fanns mer utrymme att välja och vraka enligt eget intresse. Examensstrukturen anger hurdana studiehelheter från olika ämnesområden man bör avlägga, men i praktiken är utbudet kurser och tenter så brett att det finns massor av valmöjligheter. Man kan skräddarsy sin examen genom att koncentrera sig på sina egna intressen i ämnesstudierna.

Också i de valfria studierna finns det mycket att välja mellan, och det är till och med möjligt att avlägga sådana vid ett annat universitet. Utöver historia planerar jag att studera museologi och Asienforskning. Valfria studier kan man välja utgående från egna intressen och genom dem påverka sina karriärmöjligheter. Studier i historia ger otaliga färdigheter för olika karriärer, men jag tycker att det är viktigt att hitta sina egna intressen och framskrida i studierna enligt dem.

Medan jag skriver detta håller jag på att förbereda mig för utbytesstudier i Hong Kong på hösten. Efter det ska jag försöka få ut min kandidatexamen. Under studierna kan man alltså ha en utbytesperiod utomlands, och åtminstone för historiestuderande finns det massor av möjligheter såväl nära som fjärran.

En stor del av mitt studieliv har varit ämnesföreningsverksamheten, som jag deltagit i sedan jag påbörjade mina studier. Via ämnesföreningarna har jag lärt känna förutom historiestuderande och studerande i andra vetenskaper.

Enligt mig är det bästa i historiestudierna att man kan utforma sin examen enligt sina egna intressen!