Studenterna berättar

Jag inledde mina studier i museologi under mitt andra studieår. Som bäst arbetar jag på min avhandling i etnologi, ett av de så kallade museiämnena. Jag intresserade mig för museologi eftersom jag tyckte att det skulle vara trevligt att jobba på museum någon gång i framtiden. Sen när jag blir stor och vuxen.

Museologin har lett mig in på en massa olika saker. Jag avlade grundstudierna i museologi vid Helsingfors universitet och ämnesstudierna då jag åkte på utbyte till universitetet i Newcastle i England. Flera år gick också åt i kundbetjäningen vid ett museum. Några veckor sedan fick jag till och med hålla föredrag om projektet Lapland’s Dark Heritage vid en museikonferens.

Studierna i museologi har mer fokus på arbetslivet än många andra ämnen vid humanistiska fakulteten. Museers karaktär och själ undersöks på en teoretisk nivå, men samtidigt funderar man på hur de syns i praktiken. Museologi är historia eftersom varje museiexpert måste förstå institutionens förflutna, juridik eftersom museologin också behandlar frågor som gäller föremålens äganderätt och repatriering, filosofi eftersom ett föremål är så mycket mer än ett fysiskt objekt, media och marknadsföring, skrivande och litteratur, konst och att ställa upp hyllor. Museologi är också en nypa av alla traditionella museiämnen: etnologi, folkloristik, arkeologi, konsthistoria, och så mycket mer.

Under mina studier i museologi har jag fått fundera på frågor som jag knappast annars skulle ha tänkt på. I efterhand ser jag ändå tydligt hur väldigt viktiga de frågorna är. Jag har fått sätta mina färdigheter på prov till exempel genom att försöka förklara betydelsefulla saker i bara tvåhundra tecken. Jag studerar museologi, arbetar vid ett museum och besöker ofta museer på fritiden. Jag har fått bekanta mig med museiexperter och andra som studerar museibranschen. Speciellt aktivitet i ämnesföreningen har varit ett väldigt bra sätt att skapa kontakter.

Trots min kärlek för museer planerar jag inte, nu när jag nästan blivit vuxen, en museikarriär. Just nu ser jag fram emot att i några år (eller årtionden) använda min tid på att skriva, forska och utforska världen. I framtiden skulle jag gärna dela med mig av min erfarenhet om de organisationerna som fungerar i museernas bakgrund. Åt dem som frågar vad jag ska bli som stor brukar jag alltid säga: antingen arbetslös arbetssökande eller chef för Unesco. För tillfället verkar det senare mer sannolikt.

Sedan jag var tio år gammal har jag drömt om att bli arkeolog. Vare sig vi får tacka Indiana Jones eller spännande fynd i sandlådan för det, gav jag mig målmedvetet in på att uppfylla den drömmen. Nu står jag här, en fem före färdig magisterstuderande i arkeologi. Vägen hit har fört med sig erfarenheter och kurser av alla de slag, för att inte tala om jobb i den egna branschen.

Arkeologin erbjuder en egen viktig infallsvinkel på historieforskningen. Under mina studier har jag insett hur mångsidig vetenskapen är. Den kombinerar humanistiska och naturvetenskaper på ett unikt sätt. Kännetecknande för arkeologin är att den forskar i den materiella historian och kulturen, vilket också syns tydligt i studierna. Det som gjorde arkeologin fascinerande för mig var tanken om mycket praktiska arbetsuppgifter, såsom utgrävningar och att behandla och forska i tusentals år gamla föremål. Som bäst har studierna i arkeologi gått ut på just detta, och så även mina bästa minnen från studietiden.

Till en början tänkte jag att jag skulle bli fältarkeolog och att mitt liv skulle kretsa kring utgrävningar och att skriva rapporter om dem. Under årens lopp intresserade jag mig ändå alltmer för administrativ arkeologi. En praktikperiod i arkiv- och samlingsarbete tillsammans med ett djupt intresse för museer och deras pedagogiska uppgifter har lett in mig på en något annorlunda karriärbana än jag ursprungligen hade tänkt mig. Utöver arkeologiska utgrävningar har jag hunnit jobba som museivärd på ett lokalt museum, guide på Tavastehus slott och samlingsassistent på museiverket. Min karriärbana hittills är bara ett bevis på hur mångsidiga och intressanta arbetsuppgifter man kan hitta om man studerar arkeologi!

Jag har alltid varit intresserad av att bättre förstå vad som styr människors beslut. Intuitivt kanske man tänker sig att psykologin skulle ge svar på den frågan. Världen är ändå full av sådan information som skapar föreställningar och sedvänjor, alltså kultur. Kulturen styr vår verksamhet i riktningar som för en annan grupp eller ett annorlunda samhälle kan framstå som irrationella. Möten som dessa mellan olika kulturer fascinerar mig. Istället för att undersöka kemiska reaktioner i hjärnan kan vi undersöka större fenomen som vi alla bygger våra identiteter på.

Det bästa i kulturforskningen är att man kan tillämpa det man lär sig i vardagen. Eftersom etnologin fokuserar på den vardagliga kulturen märker man ofta i överraskande kontexter att man lärt sig något nytt, till exempel i kön till affärens kassa eller i något stort evenemang. Etnologin erbjuder framför allt en infallsvinkel och en kontext för att betrakta vår omvärld. Kontexten kan hjälpa oss att förstå våra medmänniskor och att se många sidor också i sådana saker som verkar väldigt små och obetydliga. Vår omgivning är full av outtalad information som kan öka vår förståelse av större sammanhang om vi bara undersöker den. Någon sade en gång åt mig att etnologins uppgift är att göra det osynliga synligt.

Kulturforskningen måste också hela tiden utvecklas för att följa med större trender i samhället. Ett av de nyare forskningsfälten, som jag också själv är intresserad av att forska i, är internet. I en tid då sociala mediers roll och betydelse konstant diskuteras är det fascinerande att undersöka debatter, alltså olika människors och gruppers utbyte av tankar, som pågår på nätet. Jag har fått mycket stöd och uppmuntran att forska i just mina egna intresseområden inom etnologin. När jag lade fram Twitter-diskussioner som källmaterial för min gradu, sade min handledare bara ”kör på!”.