Man tänker sig kanske lätt att den som gått utbildningen för slöjdlärare självfallet också gör karriär som slöjdlärare. Vid studieinriktningen för slöjdlärare kan man ändå specialisera sig som hantverksexpert, som Suvi Kettula gjorde.
– Jag ville studera vid universitetet, men något där man skulle få arbeta med händerna. Jag fick syn på utbildningen för slöjdlärare, där man på den tiden kunde specialisera sig på väldigt varierande sätt. Själv valde jag den textilhistoriska inriktningen med etnografiskt fokus, vilket kändes väldigt intressant!
I museibranschen hittade sig Kettula snabbt efter att hon inledde sina studier. Läraren i textilhistoria tipsade henne om att det kunde finnas textilrelaterade uppgifter i museibranschen.
– Jag ringde till Designmuseet, berättade vad jag studerade och frågade om de behövde ett extra par händer. De kunna erbjuda ett passande sommarprojekt med att flytta en textilsamling, och hälsade mig välkommen. Efteråt jobbade jag där många somrar och då det annars behövdes. Det var mycket givande med tanke på studierna, eftersom jag fick arbetserfarenhet från den egna branschen och praktiska färdigheter som kompletterade mina teoretiska kunskaper.
Nu har Kettula redan i många år arbetat som intendent för Esbo stadsmuseums textilsamlingar och textilkonservering. I praktiken ansvarar hon alltså tillsammans med sina medarbetare vid museet för textilernas trygga framställning och förvaring, forskning i textilerna och olika textilrelaterade samarbetsprojekt.
– I alla våra museer har vi ställt fram många olika slag av textiler som berättar om Esboområdets historia. Tillsammans innehåller våra samlingar ungefär 8 000 olika textiler.
Kettula berättar att hon har nytta av sina studier varje dag. Det som hon lärt sig i de pedagogiska studierna kan hon dra nytta av bland annat då hon föreläser bland annat vid Esbo stadsmuseum.
– Av lärarstudierna och undervisningspraktiken har jag haft enorm nytta. När man utbildar sig till lärare vet man hur man planerar en intressant föreläsning eller diskussionsöppnande. Och kanske ännu viktigare: man vågar gå framför en publik och öppna munnen.
Färdigheterna som Kettula lärt sig i slöjdlärarutbildningen kommer däremot upp vid varje textil.
– Nästan allt som jag lärde mig om hantverk har jag behövt. Jag har fortfarande kvar mina föreläsningsanteckningar. Varje gång jag tar fram dem känns de fortfarande helt relevanta!
Om Kettula inte skulle jobba på museum, skulle hon antagligen arbeta som slöjdlärare. Under sin karriär har hon faktiskt arbetat både i skola och vid universitetet. Hon har speciellt varma minnen av undervisningen i de valfria studierna i grundskolan.
– Det var jätte roligt on inspirerande att undervisa entusiastiska ungdomar som själva har valt att studera textilslöjd. Vi gjorde helt fantastiskt fina arbeten, till exempel kommer jag ihåg när vi sydde blazers med högstadieeleverna ! Det enda som jag inte riktigt gillade var rastövervakningen.
Kettulas bästa minnen från den egna studietiden har att göra med forskning.
– Jag forskade inför mitt proseminariearbete i svar på gamla enkäter för skomakare och skräddare. Mitt material fanns i Finska Litteratursällskapets arkiv, och jag kunde se Domkyrkan direkt från fönstret. Då tänkte jag, att nog är jag lycklig som får sitta här och forska i dessa människors roliga historier.
Också studentgemenskapen minns Kettula med värme.
– Å andra sidan var studielivet också roligt. Vi hade ett jätte bra gäng som fortfarande då och då träffas!
Som hälsningar åt de sökande skickar Kettula öppenhet och ihärdighet.
– Man ska inte vara rädd att pröva på nya saker och kontakta människor. I förväg kan man inte veta vad som visar sig vara den egna grejen, utan man måste pröva. Ibland är studierna nog ett slitande och stretande, men bara man varje dag tar fram arbetet och gör något åt dig, låt vara att man kanske bara placerar kommatecken, så märker man snart att arbetet plötsligt är färdigt!
Suvi Kettula arbetar som intendent för Esbo stadsmuseums textilsamlingar och textilkonservering. Hon blev pedagogie magister 1987 och filosofie doktor 2009 vid Helsingfors universitet.
Text och bild: Tomas Sjöblom