Förlusten av den biologiska mångfalden hotar också människan: tillgången till mat, ekonomin, hälsan och livskvaliteten är i fara
Minskningen av fåglar är ett tecken på en snabb utarmning av mångfalden bland djurlivet.

Dju-dju-dju-dju-dju. Man kan inte längre höra det klagande pipet i Finland skogar. Den lilla gråa talltitan har blivit sällsynt trots att den en gång i tiden var en av landets vanligaste fågelarter.

På 1950-talet fanns det cirka 1,8 miljoner par av talltita i Finland. År 2019 fanns det bara en halv miljon par, och antalet pekar brant nedåt. Fågeln anses vara starkt hotad.

Talltitan lider av att lämpliga mogna skogar försvinner. Talltitan behöver ett övervintringsrevir där de kan gömma insekter i håligheter i gamla träd. På våren behöver de murkna stubbar som boträd. Sådana finns inte längre i ekonomiskogarna.

Det går inte så bra för fåglarna i Finland nu. 35 procent av dem är hotade. Olika fågelarter har sina egna problem, men de förenas av en sak: försämrade livsmiljöer.

Fåglar som anpassat sig till vissa förhållanden klarar sig inte när deras miljö förändras snabbt. Samma problem gäller för fåglar i hela världen.

Varför ska vi då ta hand om fåglar?

– De är på toppen av näringskedjan och det finns mycket material och forskning om dem. Fåglarna berättar mer omfattande om miljöns tillstånd. Om fåglarna lider finns det skäl att misstänka att även många andra arter lider, även om man inte vet lika mycket om dem, säger överintendent Aleksi Lehikoinen vid Naturhistoriska centralmuseet.

I gamla kolgruvor hölls kanariefåglar som varnade för försämrad luftkvalitet. Om en fågel dog, fungerade det som ett larm. Kanske är världens förlust av fåglar ett liknande larm.

Anpassningsförmågan lider

När balansen i naturen rubbas upplever också den mänskliga arten konsekvenserna på ett bittert sätt. Om förlusten av den biologiska mångfalden inte kan stoppas, rubbar det grunden för tillgången till mat, hälsan, ekonomin och livskvaliteten, konstaterar Aino Juslén, direktör för Naturhistoriska centralmuseet:

– Endast under de senaste åren har man även utanför forskarkretsarna börjat inse hur allvarligt läget är.

Förlusten av den biologiska mångfalden innebär att både mångfalden bland djur- och växtliv försvagas. Det innebär att antalet individer minskar i värsta fall ända till utrotning, men också att arternas genetiska mångfald och ekosystem utarmas.

En mångsidig natur kan anpassa sig och är flexibel, den kan återhämta sig från de slag den utsätts för. När mångfalden minskar blir också anpassningsförmågan sämre. För närvarande förändras arternas förhållanden så snabbt att evolutionen inte hinner med.

Sårbarheten gäller också många odlingsväxter vars genetiska mångfald har utarmats så att individer är kloner av varandra. Sådana växter är mottagliga för sjukdomar, så hela arten kan försvinna, vilket var fallet med tidigare års mest populära banan. Samma öde hotar nu dagens mest populära banan.

Lehikoinen jämför förlusten av den biologiska mångfalden med ett flygplan där bultar och muttrar lossnar. Förlusten av en eller två skadar kanske inte, men i något skede går man över gränsen som leder till att hela planet förstörs.

Ingen mat utan mikrober och insekter

Olika organismers inverkan på varandra är komplicerad och finkänslig och man kan inte reparera ett stört samspel. Det blir svårt att odla mat om inte markens mikrober gör jorden bördig och insekterna pollinerar odlingsväxterna.

Minskningen av insekter har beräknats med hjälp av det så kallade vindrute-indexet. I Danmark har man till exempel följt upp antalet insekter som slår mot vindrutor i fordon under 20 år och upptäckt en minskning på 80 procent.

Människors hälsa äventyras också på grund av förlusten av den biologiska mångfalden. En mångsidig natur förbättrar immuniteten, och utarmningen av naturen syns till exempel som en ökning av allergier. Förlusten av den biologiska mångfalden ökar risken för sjukdomar som sprider sig från djur till människor, då människan allt mer tar över djurens yta och djurens immunitet försämras.

Det psykiska välbefinnandet stöder sig också mycket på naturen. När naturen utarmas, utarmas även livskvaliteten.

– De kommande generationernas – redan våra egna barns – framtid ser oroande ut, säger Juslén.

Skyddet räcker inte

Vad skall vi då göra? Det behövs åtminstone fler skyddsområden. Forskare och miljöaktivister har skottat upp snödrivor för saimenvikare och gjort konstgjorda bon för rovfåglar. Försämrade naturmiljöer har restaurerats, och i nödfall kan arter till och med flyttas till nya områden.

Enligt Juslén är dessa i sig bra metoder, men de räddar inte helheten. Det är viktigare att göra ändringar i hela samhället och i alla de ekonomiska sektorerna. Den skada som byggen, odling och skogsbruk medför mångfalden borde åtminstone kompenseras på annat håll.

På individnivå kan man bekämpa förlusten av den biologiska mångfalden till exempel genom att välja vegetarisk och närproducerad mat och minska sitt koldioxidavtryck.

Klimatförändringen förvärrar förlusten av den biologiska mångfalden eftersom arterna inte hinner anpassa sig till den varmare miljön. Många åtgärder som bekämpar klimatförändringen bekämpar också förlusten av den biologiska mångfalden. Men inte alla: förstörelse av livsmiljöer på grund av markanvändning kan med tanke på förlusten av den biologiska mångfalden vara ännu skadligare än en varmare miljö.

Om träd ersätter fossila bränslen och det litium som krävs för elbilars batterier lockar till att grunda nya gruvor kan förlusten av den biologiska mångfalden öka.

Förlusten av den biologiska mångfalden är ännu inte en lika känd kris som klimatförändringen. Enligt Sitras utredning har två tredjedelar av kommunerna i Finland satt upp ett mål för att bekämpa klimatförändringen. Endast var femte kommun har motsvarande mål för förlusten av den biologiska mångfalden.

Det är svårt att sätta ett pris på naturen

Aino Juslén stöder varmt Finlands naturpanels krav på att miljöskadliga stöd ska dras in. Att samtidigt stödja den biologiska mångfalden och sysselsättningen är också ett bra förslag.

– Vi behöver en snabb och grundlig förändring. Men samtidigt måste man ta hänsyn till social hållbarhet och rättvisa.

I början av 2021 publicerade Partha Dasgupta, professor emeritus i ekonomi vid Cambridge universitet, en omfattande rapport om förlusten av den biologiska mångfalden. Enligt rapporten är bakgrunden till förlusten av den biologiska mångfalden att naturens värde för mänskligheten inte syns i marknadspriserna. Dessutom finansieras förstörelse av naturen mer än skydd av den.

Dasgupta krävde att man sätter en prislapp på naturen. Vi måste sluta behandla den som en oändlig resurs vilket den inte är.

Juslén håller med om att betoningen på naturens ekonomiska värde kan lyfta fram forskarnas budskap bättre. Å andra sidan är det nästan omöjligt att sätta ett pris på naturen.

Förlusten av den biologiska mångfalden sammanflätas med ekonomin när den mänskliga befolkningen växer och konsumerar allt mer. Det är samtidigt ett globalt och extremt lokalt problem.

Den biologiska mångfalden i Finland kan endast skyddas i Finland. Å andra sidan är det endast möjligt att påverka befolkningstillväxten, överfisket, förstörelsen av regnskogarna och förorening genom internationellt samarbete.

Rädda livsmiljön

I Finland finns flera framgångshistorier om skydd av fåglar. Till exempel havsörnen och sångsvanen har räddats från utrotning. Aleksi Lehikoinen påpekar dock att det i dessa fall handlar om att sluta förfölja och jaga. Det är svårare att avstå från att förstöra livsmiljöer.

Förlusten av den biologiska mångfalden orsakas av en strävan att få full avkastning av markområden. Då jord- och skogsbruket har blivit allt effektivare blir det allt mindre utrymme kvar för den övriga naturen. Intensiv markanvändning leder till ensidighet.

– Vi borde pruta på markanvändningsmålen och ge den övriga naturen möjlighet att bevara och till och med återhämta sig, säger Lehikoinen.

Om vi vill rädda talltitan borde skogspolitiken förändras.

– Grundorsaken till skogsfåglarnas svåra situation är att avverkningsmängderna är höga och trycket på dem fortfarande är stort. När avverkningarna ökar minskar skogsfåglarna. På vintern finns det cirka åtta gånger färre fåglar på avverkningsplatser än i skogen.

Talltitan är inte en art som bara finns i gamla skogar. Det räcker med att det finns mogna träd i skogen. Redan övergången till ett fortlöpande skogsbruk skulle vara till stor hjälp.

Även i ekonomiskogar kunde det finnas betydligt fler stubbar som lämpar sig för talltitan. Många andra hotade arter skulle också tacka för detta.

 

Artikeln har publicerats i tidningen Yliopisto 8/2021.

Fjärilsängar i staden

Professor i hållbarhetsvetenskaper Chris Raymond har undersökt hur den biologiska mångfalden kan beaktas i stadsplaneringen. Ofta kräver miljöaspekterna balans. Även i Helsingfors planeras kompletterande byggen för grönområden så att trafiken till staden inte ska öka.

– Det är inte bara fråga om huruvida man bygger, utan om hur man bygger och hur naturen och byggnaderna integreras. Till exempel skulle högre byggnader kunna spara mark för naturen.

I Köpenhamn ledde Raymond ett projekt där forskare, invånare och stadsplanerare tillsammans planterade lämpliga växter för pollinerare samtidigt som forskarna berättade om pollinerarna och deras betydelse. I samarbetet deltog också ett företag som tog med sig bikupor till området och sysselsatte lokala invånare.

I Helsingfors skulle Raymond vilja undersöka hur hållbarhet, jämlikhet och rättvisa beaktas i planeringen av området kring Malms flygplats.

Raymond har ordnat verkstäder i naturskyddsområden där skogsägare, forskare och medborgare samlas. För demokratin är det viktigt att de olika parterna får sin röst hörd, bedömer Raymond.

– Man måste förstå olika synvinklar och söka kompromisser.

Det är också viktigt att tala om vilka konsekvenser förlusten av den biologiska mångfalden får för människan om ingenting görs. Alla politiker är ännu inte beredda att diskutera detta. Städerna föregår dock med gott exempel. En ökning av grönområden och fjärilsängar mellan byggnader förbättrar levnadsstandarden och stadsbornas välbefinnande.

– Ekonomisk tillväxt kan inte vara en helig ko, man måste också tala om naturens egenvärde.