På det stora hela skulle de ha rätt. Vi som jobbar vid företaget Moomin Characters Oy är inga vetenskapsmän eller kvinnor. Ännu mindre håller vi på med någon form av fri forskning, eller banbrytande undersökningar inom ett vetenskapligt område. Trots det skulle jag säga att Tove Janssons historier och karaktärer, förvaltande av hennes kultur arv och den kommersiell verksamhet som drivs runt dem har alla fundament för att uppskatta och förstå nödvändigheten av fri forskning.

Förutom ett nyfiket mumintroll, några fjärilssamlande eller botaniserande hemuler är vi många inom koncernen som gärna kastar oss in i utmaningen att utforska nya tillsvidare okända sätt att göra allt det vi håller på med. Det råder inget tvivel om att alla ivrigt tar emot utmaningar och är villiga att gå den extra milen för att se hur man kunde lösa ett aktuellt problem.

Vi har alltid understött och möjliggjort att man provat på nytt, skaffat sig kunskap och kommit med kreativa förslag och lösningar. Det kostar ofta pengar och ibland misslyckas det man företar sig, men det gör inget för det är okej att testa och sen utvärdera, om ens en del av det man gjort varit till någon nytta för framtiden. Funkar inte det man försökt sig på gör man om det på ett annat sätt, brukar vi uppmana folk. Ibland hittar vi på en alldeles oväntad lösning och kommer underfund med att den till och med kan vara bättre än den vi ursprungligen hade tänkt oss.

Våra värderingar grundar sig naturligtvis i den humanism Tove Jansson själv stod för, där nyfikenhet och äventyrslust var kopplade till en stor tolerans och ett inkluderande av alla. Den är en bra grogrund för den som fritt vill prova sig fram. Därför  tror jag att vi också förstår och understöder den iver med vilken forskare tar sig an det okända, och det nödvändiga i att ha möjligheten till fri forskning.

Under den rådande covid-19 pandemin har man varit tvungen att ompröva gamla sätt att jobba och leva. På Moomin Characters har vi ansträngt oss att göra det möjligt att fortsätta jobba produktivt samtidigt som vi tryggar var och ens hälsa genom möjligheten att vara med virtuellt. Det har varit utmanande för många men samtidigt fylls nyhetsströmmen av framgångshistorier där bland annat lärare, elever, affärsmän och kulturfolket hittat nya former att kommunicera.

Nu är strålkastarna riktade på vad vi skall göra för att undvika en liknande katastrof i framtiden. Dessutom vill man få bukt på den världsomfattande krisen så snabbt som möjligt, också de ekonomiska följderna av den. 

Ofta kräver oväntade situationer kreativa lösningar. Redan innan korona viruset kom, kände vi på Moomin Characters till ett litet forskningsprojekt under namnet DogRisk, där man forskar i användandet av hundars exceptionella luktsinne för att identifiera, till exempel, cancer eller en annalkande smärtattack hos människor som lider av kronisk smärta.  Vi tyckte att forskningen lät ny och spännande, och beslöt att stöda gruppen.

Nu när Covid-19 blev ett faktum kastade sig samma forskare och veterinärer fördomsfritt in i att prova om en hund också kunde lukta sig fram till om en människa är smittad av korona viruset. Hör och häpna, resultaten är lovande och denna banbrytande forskning har redan uppmärksammats  i TV där hunden Kössi fick visa sina förmågor. Vilken fin och rolig följd av ivern att forska, eller hur?

Nyligen har pandemin börjat lätta, framförallt i Norden, men när vi återgår till våra vanliga liv hoppas jag vi bär med oss en positivare attityd till vetenskaplig forskning, och de goda lärdomarna vi fått under denna ovanliga tid till framtiden. Kanske staten, regeringen, firmor och vanliga människor nu är villigare att allokera medel för det viktiga arbete forskare gör inom en myriad områden. Det är inte bortkastat arbete för resultaten bidrar alltid med mer kunskap och i det långa loppet gagnar detta alltid mänskligheten och vår planet.

Sophia Jansson, ordförande vid Moomin Characters och medgrundare av 2015 det finländska bokförlaget Förlaget i Helsingfors