Att skriva en doktorsavhandling tar flera år, och i något skede kan man börja fråga sig hur vettigt hela projektet är.
Kommer avhandlingen att vara till nytta på riktigt? Är det lättare för en doktor att få jobb och har företag nytta av experter med specialkunskap?
Samu Kurki, doktor i fysik, har en klar åsikt i frågan.
Bra flow
När Samu Kurki var 18 år sökte han sig från gymnasiet Lohjan lukio till Helsingfors universitet för att studera teoretisk fysik. Fysiken erbjöd svar på grundläggande frågor som Kurki var intresserad av.
– Hur fungerar allt? Inom teoretisk fysik besvaras frågan på partikelnivå, och sist och slutligen är det ju just partiklarna som allt bygger på, säger Kurki.
Studierna hade bra flow, och det tog sju år för Kurki att bli doktor. Tre av de åren gick till att skriva doktorsavhandlingen, som finansierades av Jenny ja Antti Wihuris stiftelse.
– Det var verkligen fint att kunna fokusera helt på studierna.
I sin avhandling studerade Kurki formen och uppbyggnaden hos partiklar: vad flyger ut efter en partikelkollission i en partikelaccelerator? Tack vare doktorsavhandlingen fick han bland annat möjlighet att göra en tre veckor lång studieresa till partikelfysiklaboratoriet CERN i Schweiz.
År 2011, när Kurki var 25 år, insåg han att han inte gjort sin värnplikt. Han tänkte att han kunde bidra bättre till samhället som civiltjänstgörare. Eftersom han hört att det fanns lediga platser på Tammerfors universitetscentralsjukhus ringde han dit.
Universitetscentralsjukhuset kunde erbjuda en plats som lämpade sig utmärkt för en doktor i fysik: Kurki fick utföra sin civiltjänstgöring i ett team som grundade den första biobanken i Finland.
Efter civiltjänstgöringen fortsatte Kurkis karriär via läkemedelsbolaget Oriola till hans nuvarande arbetsplats vid läkemedels- och växtskyddsmedelsbolaget Bayer. Kurki har märkt att doktorsavhandlingen alltid varit till stor fördel när det gäller att få ett jobb.
– Avhandlingen är ett bevis på att personen klarat av att slutföra ett stort och krävande projekt på egen hand, och det är en egenskap som värdesätts i arbetslivet.
Kurki har nu arbetat i tre års tid vid Bayer mer titeln strategic project lead. I sitt arbete hjälper han läkemedelsutvecklare att skilja relevant information från irrelevant genom att utnyttja data och artificiell intelligens. Även om Kurki doktorerade inom teoretisk fysik, har han haft stor nytta av sina kunskaper inom det medicinska området.
– Doktorsavhandlingen har gett mig ett särskilt sätt att änka. Att ämnet numera är medicin i stället för fysik spelar en mindre roll. Det är bara fråga om ett annat språk.
En person som skriver en doktorsavhandling lär sig tänka vetenskapligt kritiskt: något som verkar vara för bra för att vara sant ska ifrågasättas och kontrolleras utgående från data.
Fler doktorer behövs
Utöver företagslivet vill Kurki hålla en nära kontakt till de vetenskapliga kretsarna för att hålla sig uppdaterad om de senaste forskningsresultaten. I detta uppsåt stöds han av en docentur vid Medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet som han nyligen har beviljats.
Enligt Kurkis syn är dialogen mellan vetenskaps- och företagsvärlden viktig, eftersom expertarbetet blir allt mer krävande.
– Världen är inte på väg att bli enklare, utan tvärtom. Därför vore det bra att utbilda fler doktorer i framtiden.