Kulturarvsforskning

Kulturarvsforskningen granskar tvärvetenskapligt alla de spår från det förflutna som ett visst samfund eller en viss människogrupp upplever som värdefulla och i behov av skydd. Kulturarvet är något sådant som är betydelsefullt för nutiden. Därför granskar forskarna inte det förflutna i sig, till skillnad från arkeologin, historieskrivningen eller konsthistorien. Kulturarvsforskningen berättar däremot om oss nutida människor. De centrala begreppen inom vetenskapsområdet är bland annat autenticitet, minne, skydd och turism.

När man talar om kulturarv gäller det oftast att skydda och bevara en sed, en byggnad eller ett landskap. Detta gäller särskilt myndighetsverksamhet. Merparten av kulturarvsforskningen fokuserar på lagar och institutioner med anknytning till kulturarv eller Unescos och liknande institutioners verksamhet och denna verksamhets följder. Forskningen tar också tag i det inofficiella kulturarvet, saker som uppskattas av specifika folkgrupper, familjer och till och med individer. Ett nytt forskningsobjekt är hur människor som besöker kulturarvsobjekt samt experter upplever kulturarvet, vilka känslor det väcker och hur kulturarvet påverkar välmåendet.