Observatoriets historia

Helsingfors observatorium ritades av arkitekten Carl Ludvig Engel och stod färdigt 1834. Byggnaden var sin tids modernaste astronomiska forskningsanläggning och blev en förebild för andra observatorier runt om i världen. Observatoriet var också ett hem för många astronomer och deras familjer. I dag i Helsingfors observatorium verkar Helsingfors universitetsmuseums astronomiska publikcentrum som öppnades hösten 2012.

Helsingfors observatorium byggdes 1831–1834. Byggnaden ritades av arkitekten Carl Ludvig Engel (1778–1840) och professorn i astronomi F.W.A. Argelander (1799–1875). Några år tidigare hade Engel ritat ett nytt observatorium i Åbo, vilket Argelander färdigställde. Efter Åbo brand flyttade universitetet till Helsingfors och den nya huvudstaden behövde ett nytt observatorium.

Argelander hittade en lämplig plats för byggnaden på Ulricasborgs berg (nuvarande Observatorieberget). Observatoriet måste ha fri sikt upp mot skyn, men byggnaden måste också vara väl synlig från hamnen. Jämnt klockan 12 varje dag släppte man nämligen ner en tidssignalspåse från masten i observatoriets mellersta torn, så att fartygen i Södra hamnen kunde kontrollera att deras kronometrar visade rätt tid. Kronometrarna måste visa rätt tid för att fartygen skulle kunna navigera.

Engel ville att det nya observatoriet skulle bli ”en prydnad för staden”. Observatoriet kom att dominera Helsingfors stadsbild där det stod i den södra änden av Unionsgatan, stadens nya huvudgata i nord-sydlig riktning.

Den nya observationstekniken ställde höga krav på observatorieritningarna. Linsteleskopen som monterades på fasta fundament och som gick att rikta åt olika håll behövde vridbara torn med observationsluckor som skydd. Tre sådana torn byggdes på Helsingfors observatoriums tak. Engels observatorium i Helsingfors stod som förebild för Rysslands centralobservatorium i Pulkovo 1839. Observatoriet i Pulkovo stod i sin tur som modell för observatorier runt om i världen.

År 1890 blev tornet i observatoriets trädgård färdigt. I tornet placerades ett dubbelteleskop som användes för att fotografera stjärnor för det internationella projektet Carte du Ciel. Ritningarna till tornet gjordes av Gustaf Nyström (1856–1917). Det hade en flygel med ett mörkrum. År 1901 utvidgades flygeln med en observationspaviljong där man placerade ett stationärt teleskop som var riktat mot himmelspolen.

Observatoriet har renoverats flera gånger. I storbombningarna 1944 fick bl.a. tornet i trädgården stora skador, men själva observatoriet undgick större skador.

I och med att staden växte stördes de astronomiska observationerna allt mer av ljus och damm. Därför koncentrerades observationerna först till Skogstorp i Kyrkslätt på 1970-talet, och senare till internationella observationsplatser (bl.a. Kanarieöarna och Chile) och till observationssatelliter.

År 1969 ockuperades observatoriet av studenter som krävde att byggnaden skulle användas uteslutande för undervisning och forskning. De fick sin vilja igenom och rummen som Engel ritat som professorns bostad ändrades till bibliotek och arbetsrum. I den östra gårdsflygeln inreddes en lägenhet för vaktmästaren och västra flygeln byggdes om till en verkstad för tillverkning och reparation av instrument. Inför observatoriets 150-årsjubileum 1984 renoverades föreläsningssalen, Östrotundan, Västrotundan och tornen, och Meridiansalen blev utställningslokal.

Astronomiska institutionen lades ner 2010 i samband med universitetsreformen. Då grundades också avdelningen för geofysik och astronomi (nuförtiden avdelningen för partikelfysik och astrofysik) vid Institutionen för fysik på Campus Gumtäkt. Observatoriet genomgick en grundlig renovering 2011–2012.

I dag i Helsingfors observatorium verkar Helsingfors universitetsmuseums astronomiska publikcentrum som är öppet för alla som är intresserade av rymden och astronomi. Ett av centrumets viktigaste mål är att väcka intresse för naturvetenskap hos ungdomar.