Litteraturöversikt
Litteraturöversikt över ämnen med anknytning till fri grisning.

Översikten är sammanställd med tanke på producenter, men den är mycket användbar för alla som vill utöka sitt kunnande.

Kring en del ämnen finns det mycket forskning, kring andra nästan ingenting. Kom ihåg att bekanta dig med erfarenheter från finländska gårdar och intervjuer med sakkunniga (inhemska, utländska), vilka behandlar flera ämnen på bred bas.

Tillbaka till huvudsidan

 

 

Inledning

Syftet med denna litteraturöversikt är att ge ett sammandrag av de forskningsresultat som har betydelse särskilt för fri grisning. De flesta forskningsresultat som tas upp har publicerats under början av 2021.

Om du är verksam på fältet, lägger du säkert märke till att en del av de lösningar för boxar och annat som jämförs, inte motsvarar dagens situation i Finland. Informationen kan ändå vara användbar/tillämpbar – den ökar förståelsen för hur fri grisning kan verkställas, visar på svagheter i de lösningar som tillämpas för närvarande och i vilken riktning det lönar sig att föra utvecklingen.  

Användning av grisningshäck under kort tid

Kortvarig fixering i grisningshäck tillämpas i regel för att minska spädgrisdödligheten under de första dagarna. Häcken skyddar särskilt svaga grisar, vilka löper förhöjd risk för att bli under suggan (King 2019c, Baxter & Edwards 2021). Stora kullar har ofta flera svaga grisar (Akdag mfl 2009) och stora kullar är enligt dansk forskning ett av de största hindren för att hålla suggorna helt fria (Hales mfl 2015).

Genom forskning har man försökt definiera den tid, under vilken grisningshäcken allra effektivast förhindrar spädgrisdödlighet. Fyra dagar räknat från grisningen är rekommendationen i både Danmark och Österrike (Moustsen mfl 2013, Heidinger mfl 2018).

Öppnandet av grisningshäcken kan förorsaka en dödlighetstopp (King mfl 2019b). Fenomenet kan bero på att avslutandet av fixeringen kan leda till att suggan visar symptom på lindrig stress eller upprymdhet: aktiviteten ökar och sättet att lägga sig förändras åtminstone för en dag (Goumon mfl 2018, Heidinger mfl 2018, Illmann mfl 2020). Metoder för att lindra rastlösheten utreddes i ett forskningsprojekt som omfattade 416 grisningar. Öppnandet av häckarna i en grisningsavdelning en box åt gången då kullen nådde en ålder på 7 dagar ledde till mindre spädgrisdödlighet än om man öppnar alla häckar i avdelningen på en gång. Forskarna bedömde att öppnandet i etapper förorsakade mindre störning och att öppnande på eftermiddagen fungerar bättre, eftersom omgivningen då är lugnare (King mfl 2019b).

Den största nackdelen med kortvarig fixering med häck är att bobyggnadsbeteendet förhindras, vilket kan förlänga grisningen och därmed försvaga grisarnas livskraft (Oliviero mfl 2010). För att möjliggöra byggandet av bo har man föreslagit senarelagd stängning av häcken: efter att grisningen har börjat eller först efter att grisningen är slut. Ingendera praxis verkar särskilt lovande, men forskningen är dock inte omfattande. Den insamlade informationen tyder på att suggan upplever fixering i häck som mycket stressande, oberoende av i vilken produktionsfas den praktiseras: stängning av häcken efter att grisningen har börjat konstaterades vid ett försök öka stressen och göra grisningen långsammare än då fixeringen är kontinuerlig (Yun mfl 2015) och vid ett annat försök ökade spädgrisdödligheten under fyra dagars tid efter grisningen (Hales mfl 2015). Stängning av häcken efter att grisningen är slutförd har vid ett försök lett till att suggan byter ställning oftare än om häcken stängs före grisningen (Heidiger 2018).

Vid planering av boxarna är det skäl att hålla i minnet att fri grisning lyckas endast om boxen är väl planerad. I en box som är anpassad för fri grisning ska man beakta riskerna vid grisning och under spädgrisarnas första dagar och samtidigt möjliggöra och främja naturliga beteendereflexer som skyddar grisarna. En box som är planerad med sikte på fri digivning kan därför inte förväntas fungera vid fri grisning (Hales mfl 2014).

 

Tulevaisuuden Vapaaporsitus Suomessa -projektets viktigaste slutprodukt, dvs. rekommendationer för utförande av fri grisning, rekommenderar att begreppet grisningshäck framledes ska ersättas av skyddsgrind för spädgrisar

Fri digivning innebär ofta att suggan fixeras i häck lite före grisning och att fixeringen avbryts några dagar efter grisning. Det viktigaste målet är att behärska spädgrisdödligheten under deras första levnadsdagar. Häcken skyddar framför allt svaga grisar. Bland fixeringens nackdelar kan man nämna att suggans bobyggnadsbeteende förhindras och att suggan stressas både då den fixeras och då den släpps fri. En box som är planerad med sikte på kortvarig fixering i häck lämpar sig inte för fri grisning. 

Tillbaka till huvudsidan

 

Boxens funktion: olika områden för olika funktioner och svinets spillningsbeteende

Verksamhetsområdena skapar den fungerande boxen

Enligt forskarna är en bra box för fri grisning minst 6-7 m2 stor, den har en tydlig indelning i verksamhetsområden, suggan har möjlighet att bygga bo, boxen har konstruktioner som skyddar spädgrisarna och en spädgrishörna (Weber mfl 2009, Baxter mfl 2011 ja 2012; Pedersen mfl 2013, Baxter & Edwards 2021).  

För att boxen ska fungera då suggan är fri, måste de funktionella verksamhetsområdena hållas skilda. De flesta suggor håller områdena skilt helt naturligt om de har möjlighet att göra det och om boxens förhållanden inte tvingar suggan att göra dåliga val (Randall mfl 1983). Indelning i verksamhetsområden kan utföras med konstruktioner och inredning, men även temperaturskillnader och drag (gödselrännan), olika golvmaterial och strö påverkar.

Suggans verksamhetsområden är 1) grisningsplats/liggplats/suggans bo, 2) foderplats och 3) spillningsplats/gödselränna. Grisarnas verksamhetsområden är 1) spädgrishörna, 2) foderplats och 3) spillningsplats/gödselränna. För utfodringen av grisarna rekommenderas en separat plats, skyddad från suggan, helst i anslutning till spädgrishörnan (Baxter & Edwards 2021). 

En lyckad indelning i verksamhetsområden har flera fördelar:

  • Styr grisningen till rätt plats
  • Lättare att upprätthålla god hygien
  • Möjliggör olika temperaturer i olika områden, vilket är viktigt för suggans välmående och för hennes aptit och digivning (Baxter mfl 2011, Malmkvist mfl 2012, Pedersen mfl 2013).
  • Möjliggör en bra liggplats, vilket främjar både suggans och grisarnas hälsa.

En uppblandning av verksamhetsområden kan vara mycket problematisk. Det är inte endast fråga om att ha spillning på fel ställe, utan också om spädgrisarnas säkerhet. Om suggan äter på sitt liggområde nära spädgrishörnen och är rastlös, ökar risken för att grisarna blir påtrampade (Baxter mfl 2011).

Fri grisning förändrar inte suggans och grisens delvis helt olika krav på förhållanden. För suggan rekommenderas fortfarande en temperatur på 12-22 grader, för nyfödda spädgrisar 34 grader. Fördelen med att hålla suggan fri är ändå att man kan erbjuda olika temperaturförhållanden i olika delar av boxen (Malmkvist mfl 2012, Baxter & Edwards 2021). Forskare har framställt, att fria suggor kan anpassa sig till något högre temperaturer än fixerade suggor (Muns mfl 2016).

Svinets naturliga spillningsbeteende och renhållning av boxen

Forskarna misstänker att det finns okända aspekter i suggans spillningsbeteende (Hansen 2018), vilka kunde förklara de stora skillnaderna mellan individer som kan observeras i svinstallen (Andersen & Pedersen 2011, Bøe mfl 2016). En sådan faktor torde vara märkning av det egna området (Buchenauer mfl 1982, Hacker mfl 1994).

De frigående suggorna ska fås att ha spillning i gödselgången. Då ett svin kommer till ett nytt ställe, väljer den först ut sin liggplats och undviker därefter att ha spillning där. Det lönar sig alltså att satsa på att göra liggplatsen lockande. I denna strävan lönar det sig att hålla i minnet att suggan verkar tåla något högre temperaturer vid tiden för grisning än den gör senare under digivningen (Black mfl 1993).

Suggan strävar till att håll spillningsområdet skilt från ligg- och foderområdet. Avståndet behöver av allt att döma inte vara särskilt stort – vid betesgång har man beskrivit en meters avstånd mellan foder- och spillningsområdet (Stolba & Wood-Gush 1989).

I sin box ställer sig suggan gärna att ha avföring så, att huvudet kommer så långt som möjligt från både ligg- och foderplatsen (Baxter 1982, Whatson 1985, Andersen & Pedersen 2011). Efter att ha ätit vänder sig suggan ofta i motsatt riktning för att ha avföring så, att huvudet är riktat bort från foderplatsen (Moustsen & Jensen 2008, Andersen & Pedersen 2011). Detta beteende kvarstod i ett försök hos gyltor även då fodertråget bytte plats (Andersen & Pedersen 2011).

Det naturliga avföringsbeteendet kan styras åtminstone på följande sätt:

  • Gödselgången och foderplatsen är så långt ifrån varandra som möjligt (Baxter 1982)
  • Gödselgången är betydligt svalare än boxen i övrigt (Randall mfl 1983)
  • Gödselgången är fuktig (Mollet & Wechsler 1990)
  • Suggan har möjlighet att se från gödselgången in i intilliggande boxar (Mollet & Wechsler 1990)
  • Gödselgångens väggar är fasta åtminstone i sin nedre del (Mollet & Wechsler 1990, Hacker mfl 1994).
  • Fast vägg mellan gödselgången och den övriga boxen skapar flera väggar och hörn som är lockande för avföring (Wiegand mfl 1994) och underlättar åtskiljandet av olika verksamhetsområden (Whatson 1985). Mellanväggen kan också styra suggan att gå helt ut i gödselgången: utan mellanvägg kan suggans bakända lättare bli kvar på området med fast golv (Moustsen & Jensen 2008, Andersen & Pedersen 2011)

Grisarnas spillningsrutiner utformas under den första levnadsveckan. Det är medfött att skilja på ligg- och spillningsplats och egenskapen är antagligen inte förknippad med att suggan skulle lära sina grisar (Buchenauer mfl 1982, Whatson 1985). En betydande temperaturskillnad mellan spädgrishörnan och boxen i övrigt förbättrar spädgrishörnans renhet (Baxter & Edwards 2021).

Boxhygien på 30 gårdar i Norge

I utredningen av faktorer som påverkar boxhygien på trettio norska gårdar som tillämpar fri grisning, utmärkte de fem renaste gårdarna sig i fråga om följande faktorer: större boxar, större relativ andel spaltgolv, mera strö (volym), fasta mellanväggar mellan boxarna vid gödselrännan. Boxarnas renhet påverkades inte av boxarnas proportioner (djup, bredd, spaltgolvets djup; Bøe mfl 2019). 

Boxens storlek, mellanväggar och grindar

Boxens storlek

Boxens funktion då suggan inte fixeras förutsätter att verksamhetsområdena hålls avskilda. Detta kräver naturligtvis utrymme. Rekommendationerna nedan är räknade för en 350 kg tung sugga. Kalkylen grundar sig på tillgängliga forskningsresultat. Eftersom dessa ofta är från en tid då suggorna var mindre, har rekommendationerna uppdaterats för en 350 kg tung sugga. Denna storlek har valts för att utrymmet ska räcka till också för stora individer (Baxter & Edwards 2021).

Rekommenderade minimidimensioner för frigrisningsbox och till tillämpliga delar även fri digivning för sugga på 350 kg. Enligt dessa rekommendationer är boxens storlek sammanlagt 9,78 m2.

Suggans bo = liggplats = grisningsplats

 

I golvnivå 2,79 m2

På boghöjd 3,17 m2

Vändkrets på boghöljd 1,53 m

Suggans foderplats

2,44 m2

Gödselgång (suggans behov)

På boghöjd 3,17 m2

Minsta fria utrymme på boghöjd 1,53 m

Grisar, utrymme avstängt för suggan

0,8 m2 per 10-12 nyfödda grisar

1,0 m2 per 14 fyra veckor gamla grisar

 

Boxarnas mellanväggar och grindar

 

Mellan boxarna rekommenderas mellanväggar, vars nedre del är fast och vars övre del möjliggör syn- och beröringskontakt mellan boxarna även för grisarna. Synkontakt med grannboxen lugnar ner suggan i sitt bo. Det finns mycket knapphändig information om suggans sociala behov under digivningstiden (Baxter & Edwards 2021). Social träning av grisarna från två veckors ålder har visat sig vara nyttigt särskilt då man senare blandar grupper. I forskningen utförs dock den sociala träningen genom att släppa kullarna i samma utrymme. Det finns inte forskning som gäller endast kontakt med trynen.   

Mellanvägg som är sluten nedtill och öppen upptill fungerar också i gödselgången, eftersom svin gärna har avföring nära en fast vägg eller hörn på en plats, där svinet ser in i intilliggande box.

Grunder för rekommendationerna och andra uppgifter om boxens storlek för en 350 kg sugga

  • Minst 4,9 m2 fritt utrymme möjliggör den aktiva rörelse som suggan utför i anslutning till bobyggnadsbeteendet. Utrymmet behöver inte vara enhetligt, men det rekommenderas att suggan ryms att vända på sig i återvändsgränder, till exempel gödselgången. Detta förutsätter minst 153 cm fritt utrymme på boghöjd (Lou & Hurnik 1994, Baxter mfl 2011).
  • Större utrymme ökar på bobyggnadsbeteendet – forskningen har dock jämfört mycket stora och mycket små boxar (t.ex. 1,5 m2, 4,5 m2 och 17,5 m2: Hartsock & Barczewski 1997), varför det inte finns information om skillnaderna mellan till exempel 6 och 7m2. Ökat bobyggnadsbeteende gör grisningen snabbare (Thodberg mfl 1999).
  • 2,79 m2 golvyta möjliggör grisning, att suggan ligger på sida, byter ställning och ger di. En trång digivningsplats kan försämra grisarnas tillväxt (Pedersen mfl 2011).
  • Att lägga sig och stiga upp kräver minst 2,44 m2 utrymme (Lou & Hurnik 1994, Baxter mfl 2011)
  • 3,17 m2 gör det möjligt att sköta och övervaka grisarna samt förbättrande av boet. Eftersom suggan i huvudsak utför dessa funktioner stående, mäts utrymmet i boghöjd (Baxter & Edwards 2021).
  • Ett alltför stort område är inte nödvändigtvis en bra lösning med tanke på spädgrisdödligheten. I ett forskningsupplägg observerades med 3,3 m2 boyta (box 7,9 m2, dödlighet 10,9%) mindre dödlighet än med 4,0 m2 boyta (box 9,7 m2, dödlighet 18,1%). Boxarna var identiska utom i fråga om storlek. Utgående från videoanalys berodde skillnaden på suggans liggbeteende – i det stora boet använde suggorna sig inte lika mycket av väggarna som stöd och de vältrade sig mera (Baxter mfl 2015). 

Tillbaka till huvudsidan

 

Golvet

Allmänt

Det kan vara utmanande att hitta en fungerande lösning för golvet i frigrisnings- eller fridigivningsbox, eftersom kraven är många och ofta motstridiga. En av de största utmaningarna är att sköta om hygienen i en ströad box. En kompromiss mellan bekvämlighet, strävhet och halka är ofta också svår att hitta. Sannolikt når man det bästa resultatet genom att använda olika material i boxens olika verksamhetsområden och vid behov också ändra på golvets egenskaper genom att använda strö och/eller gummimatta (Lensink mfl 2013, Heidinger mfl 2018, Baxter & Edwards 2021).  

Man måste fösta uppmärksamhet vid golvets stadighet då suggan inte är fixerad, eftersom suggan kan undvika ett sviktande ställe då det uppfattas som farligt (Anon. 2012). Suggan kanske rör på sig mindre och i värsta fall utnyttjar suggan endast en del av boxen, varvid verksamhetsområdena blandas.

Golven som källa till skador

Halka utsätter suggan för skador på fötter, juver och spenar (Nielsen 1992) och grisarna för skador på fötterna (McKee & Dumelow 1995) och halkan kan minska på den digivande suggans foderintag (Heidinger mfl 2018). Halkans nackdelar särskilt tydliga om suggan inte fixeras (Udesen 1985a, Baxter mfl 2011). Vid jämförelse av material är hårda material ofta halare än mjuka: betong och gjutjärn ger bäst fäste medan stål och plast är halast (Udesen 1985a, Nielsen 1992).

Undvikande av strävhet är särskilt viktigt för grisarna, eftersom redan små skador på hud eller klövar kan förorsaka allvarliga infektioner nära det skakade stället eller i kroppen. Klövbölder och ledinfektioner är mest allmänna (KilBride mfl 2009).

Grisarnas fötter är mycket känsliga för strävhet under de första levnadsdygnen, eftersom flera faktorer samverkar just vid denna tid: grisarnas klövar är ännu mjuka med hög vattenhalt (Gardner & Hird 1994), grisarna reder ut sin inbördes rang- och spenordning genom att slåss (Kilbride mfl 2009b, Zoric mfl 2009), och de har ett mycket stort behov av att vara nära suggan (Vasdal mfl 2010). Golvets beskaffenhet på suggans liggområde har mycket stor betydelse för bekämpande av klöv- och hudskador hos grisarna och nackdelarna av ett strävt golv kan inte kompenseras av bra golvmaterial i spädgrishörnan. Forskning av gödselgångens betydelse för grisarnas fothälsa har visat, att liggområdets golv har större betydelse för grisarnas klövhälsa (Udesen 1985a, Holmgren & Mattsson 2001, Heidinger mfl 2018).  

Ett äldre betonggolv kan bli mycket strävt. För att undvika strävhet kan man använda natursand i stället för makadam i betongen, plasta den eller slipa den (Baxter 1984, Baxter mfl 2011). Gummimattor är mycket effektiva (Baxter mfl 2011). Polyuretanyta som innehåller sand har däremot ökat hud- och klövskador hos grisarna i ett försök (Norring mfl 2006).

Gallergolv som källa till fotskador

Gallergolv ökar risken för fotskador hos suggan, eftersom det förorsakar starkt lokalt tryck på klövarna. Ju större andel av klövarna som är utan stöd, desto större tryck förorsakas på den del av klövarna som bär upp suggans vikt mot underlaget. Det innebär att risken av skador är desto större, ju större andel av golvet som är öppning (Webb 1984, Udesen 1985b). Om endast en del av golvet består av galler, kan suggan tillbringa en del av tiden på fast golv, vilket skyddar klövarna (Nielsen 1999).

Golvet ur hygiensynpunkt

Olika golvmaterial är ett rekommenderat sätt att styra djuren att hålla boxens verksamhetsområden skilt från varandra (Baxter & Edwards 2021).

Gallergolv i gödselgången är klart bättre än fast golv ur hygiensynpunkt (Baxter mfl 2011, Westin 2005). Den mycket bakteriehaltiga avföringen torkar snabbare då den gödseln och urinen skiljs från varandra, vilket försämrar bakteriernas möjligheter att överleva (Rantzer & Svendsen 2001). Försök på gårdarna och insamlad data från gårdarna visar att en dränerad gödselgång har flera fördelar jämfört med fast underlag, även om det dränerade området skulle vara avsevärt mindre än det fasta området: bättre boxhygien, färre bakterier på golvet mitt i boxen, mindre spädgrisdödlighet som beror på infektionssjukdomar (Rantzer & Svendsen 2001) och mindre kronisk mastit hos suggorna (Hultén mfl 2004). I Danmark var suggorna renast i SWAP-frigrisningsboxar, vars gallerandel är 60 %, då jämförelsen gjordes med gårdar som har 40 % galler (Hales mfl 2017).

Forskning av spaltgolvens förmåga att hållas rena har visat, att rundade balkar och sträva ytor försämrar balkarnas renhållning (Nielsen 1992 ja 1996). Spaltens storlek verkar ha större betydelse än spalternas sammanlagda yta. I gårdsdata var 15 mm spalt en bättre fungerande lösning än 9-12 mm – denna spaltbredd lämpar sig dock inte för spädgrisar. Ur hygiensynpunkt kan materialen ordnas från bäst till sämst i ordningen plast (bäst) > gjutjärn eller glasfiber > betong (Sonesson 2003).

Användning av strö och gummimattor för att förbättra golvets egenskaper

Strö är ett bra sätt att förebygga skador som förorsakas av golvet: bogsår (Rioja-Lang mfl 2018) och hudskador hos grisarna under diandet samt andra hud- och klövskador (Zoric mfl 2009). Ströet kan vid behov ersättas av gummimattor, vilka har konstaterats minska eller förebygga uppkomsten av bogsår (Zurbrigg 2006) och knäskador hos grisarna (Courboulay mfl 2000). Bland gummimattornas eventuella nackdelar kan man nämna grisarnas hudskador då mattorna är alldeles nya (anekdot, berättad av forskare) och det att mattorna slits snabbt. Då mattan smutsas av avföring och urin blir den dessutom hal och en hygienrisk (Calderón Díaz mfl 2013).

Med hjälp av strö kan man effektivt styra suggan att grisa på önskad plats. Suggan väljer helst en sådan plats, som hon kan forma till ett bo och vars isoleringsförmåga är god. Behaglighet som liggplats kan också vara en lockande faktor. Inomhus är riklig användning av strö enda sättet att fylla dessa krav (Baxter & Edwards 2021).

Om det finns ett tjockt lager av strö vid grisningen, kan det vara skäl att minska på mängden strö redan efter några dagar, särskilt om suggan söker sig till gödselgången för att ligga. Det verkar som suggan skulle tåla något högre temperatur vid tiden för grisning än senare under digivningen (Black mfl 1993).

Flera av de ovan nämnda nyttorna med användning av strö uppfylls i den modell för strategisk användning av strö som har utvecklats i Sverige (Westin mfl. 2013).

Golvet ur värmehushållningssynpunkt

Överhettning av den digivande suggan är en reell risk och även litet förhöjd värme leder till minskad mjölkproduktion. Den ofixerade suggans möjlighet att välja sin plats i boxen är en betydande förbättring för såväl suggan som grisarna, under förutsättning att det finns områden med olika temperaturer att välja mellan, till exempel ströade underlag och metall som extremer (Baxter mfl 2011, Malmkvist mfl 20

 

 

Rekommendationer för att förebygga skador som beror på gödselhantering

  • Som allmän anvisning kan man säga att smalare spaltöppningar och mindre sammanlagd spaltyta är klövvänligare (Webb 1984, Udesen 1985b).
  • Fast golv rekommenderas för suggans liggområde (Baxter mfl 2011)
  • Nyfödda grisar kan fastna med foten i 10 mm bred öppning. Risken ökar om suggan grisar på galler (Holmgren & Mattsson 2001).
  • För 3,8-10 kg grisar rekommenderas inte spalter större än 10 mm (Udesen 1985b, Baxter 1984)
  • I material som insamlats från 10 svingårdar i Sverige var plast det bästa materialet för gödselgångens gallergolv (fasta balkar 85x17 mm, öppning 38%) och gjutjärn det sämsta materialet (fasta balkar 10 mm, öppning 10 mm – fotskadornas antal ungefär dubbelt så stort). Alla gårdar hade liggområde med fast golv (Holmgren & Mattsson 2001).

Foto: I frigrisningsboxar används ofta kombinationer av olika golvmaterial. Det är inte enkelt att ordna ett bra golv, eftersom suggans och grisarnas krav är mycket olika. Foto: Weda, en boxmodell som används i Finland.

Suggans liggyta och lutande grindar

Liggområdets konstruktion

Genom att skapa ett utrymme som påminner om ett bo i boxen styr man suggan att grisa på rätt ställe och ger henne också grisningsro. Störning kan förlänga grisningen genom att förhindra utsöndringen av oxytocin (Lawrence  mfl 1992). Man kan anta att möjligheten att grisa på en självvald, bra och trygg plats främjar grisningens framskridande.

En dunkel och skyddad plats är i suggans ögon en bra plats att grisa på. En sådan miljö kan skapas genom att avgränsa boområdet med tre, gärna mörka väggar. I vissa frigrisningsboxar har boområdet gjorts lite ovalt för att efterlikna ett bo som suggans kulle bygga i naturen (t.ex. PigSAFE-box, Edwards 2012). Det finns dock inte forskning om bomodellens eventuella effekter på dess funktion.

Möjligheten att övervaka sin omgivning lugnar antagligen ner suggan och minskar därför på behovet av att röra på sig för att kontrollera situationen. Ett rekommendabelt sätt att ordna övervakningsmöjligheten är att öppna utsikten från boets öppning rakt in i boxen intill (i regel mot gödselgången) genom en grind eller mellanvägg som har tillverkats av rör (Baxter mfl 2015). Det finns ingen direkt forskning om betydelsen av övervakningsmöjlighet, men rekommendationen grundar sig på erfarenhet och suggans naturliga beteende (Baxter & Edwards 2021).

Suggans naturliga bon har också efterliknats genom att täcka eller ljudisolera boområdet. Ingendera verkar vara till nytta (Baxter & Edwards 2021). Uppvärmning av golvet till 30 grader påverkade inte användningen av boet i jämförelse med ett 20 grader varmt golv i en avdelning där temperaturen var 18 grader (Baxter mfl 2015).

Boets storleksrekommendation för en 350 kg sugga är minst 2,44 m2 på golvnivå och 3,17 m2 i boghöjd. Det minsta fria utrymmet ska vara minst 1,53 m för att det ska vara möjligt för suggan att svänga (Baxter & Edwards 2021).

Ett alltför stort boområde är inte nödvändigtvis en bra lösning. I en forskningsuppställning var spädgrisdödligheten mindre för ett 3,3 m2 boområde (box 7,9 m2, dödlighet 10,9 %) än för ett 4,0 m2 boområde (box 9,7 m2, dödlighet 18,1%). Boxarna var identiska utom med avseende på storleken. Enligt videoanalys berodde skillnaden på skillnader i hur suggan lägger sig – i ett stort bo utnyttjar suggorna inte stöd från väggarna i lika hög omfattning och de vältrade sig mera (Baxter mfl 2015). 

Lutande grind och andra konstruktioner som gör det lättare för suggan att lägga sig

Till vänster finns mera information om Damm mfl 2006 -forskningen som nämns upprepade gånger i texten.

De väggar som finns vid suggans liggområde är väsentliga för att skydda grisarna från att bli under suggan, eftersom suggan lägger sig långsammare och mera kontrollerat med hjälp av väggarna. Bland forskarna verkar det råda konsensus om fasta väggar som är tillgängliga för suggan är en förutsättning för att fri grisning (och fri digivning) ska lyckas, eftersom de förhindrar att grisarna blir i kläm (Marchant mfl 2001, Damm mfl 2006, Baxter mfl 2011).

Suggan tar gärna stöd då den lägger sig. I mycket olika boxar har man noterat, att suggorna lägger sig oftare med stöd av vägg än utan stöd (Marchant mfl 2001, Damm mfl 2006, Illmann mfl 2020). Ett stort utrymme kan dock minska på utnyttjandet av väggar (4,0 m2 boområde ledde till mindre användning av väggar är 3,3 m2 boområde, Baxter mfl 2015). Man kan också anta att det finns stora individuella skillnader mellan suggorna i hur mycket de använder väggar som stöd.

Det är bekvämt att använda stöd och det är ett beteende som skyddar grisarna. I naturliga förhållanden varnar suggan grisarna om sina avsikter att lägga sig genom att grymta och den strävar till att samla grisarna på ett ställe i boet varefter den lägger sig mycket försiktigt (Jensen, 1988). I en box skyddar denna försiktighet grisarna från att bli i kläm (Marchant mfl 2001, Burri mfl 2009, Grimberg-Henrici mfl 2019).

Många typer av väggar verkar duga för suggan som stöd då den lägger sig: vanlig fast vägg mellan boxarna, lutande vägg med liggande ribbor eller utan eller böjd, lutande vägg. Suggorna har enligt forskningen utnyttjat dessa i lika stor omfattning (Dammin mfl 2006). Väggar på olika håll av boxen har jämförts endast i ett forskningsprojekt, där boxens bakvägg var klart populärast, oberoende av dess konstruktion (Damm mfl 2006).

Forskarna rekommenderar inte vågräta, enkla skyddsrör för grisarna, eftersom de i flera forskningsupplägg har minskat utnyttjandet av väggar då suggan lägger sig (Blackshaw & Hagelsø 1990, Damm mfl 2006, Baxter & Edwards 2021). Kontrollerad jämförelse med avseende på spädgrisdödlighet har dock inte utförts mellan (lutande) vägg och liggande rör. Liggande rör är allmänna i kommersiella boxar för fri grisning och fri digivning, antagligen på grund av sitt billiga pris och för att de är lätta att rengöra.

Halt underlag kan i värsta fall hindra suggan från att utnyttja väggen, varför det är viktigt att bekämpa halka på liggområdet.

Det finns inte forskning om andra skyddskonstruktioner för grisarna, så som skyddsrör. Våra intervjuer med sakkunniga innehåller dock mycket information om den: inhemska, utländska.

Dansk forskning om olika lutande grindar jämfört med boxarnas mellanvägg (Damm mfl 2006)

Efter tre dagar av invänjning videofilmades suggorna under fyra dagars tid. I varje box fanns en väggtyp som undersöktes.

Del 1. Suggorna använde tre slags lutande i lika stor omfattning:

1) vanlig fast, 2) fast grind, vars nedre del böjd mot boxen och 3) lutande grind med sju vågräta ribbor (2,5 cm runda björkribbor, i praktiken vägg 1 med ribborna monterade minst 10 cm högre än ytan). Alla väggar var gjorda av 10 cm tjock björkplywood, monteringslutningen var 18°, höjden 113 cm, avstånd från golvet 20 cm.

Del 2. Suggorna använde vanlig lutande vägg (nr 1 ovan) och boxens fasta mellanvägg i lika stor omfattning (36 ± 8% och 48 ± 8% av gångerna då suggorna lade sig ner). Boxens mellanvägg med ett vågrätt rör för att skydda grisarna användes betydligt mindre (16 ± 5% av gångerna då suggorna lade sig ner). Röret var gjort av galvaniserat stål, 2m långt, diameter 8 cm, monterat 15 cm från väggen och 22 cm från golvet.

Tillbaka till huvudsidan

Utfodring och tillgång till vatten

Det finns mycket knapphändig forskning om utfodring vid fri grisning och fri digivning. För utfodring av grisarna rekommenderas ett separat område, skyddat för suggan, helst i anslutning till spädgrishörnan (Baxter & Edwards 2021). 

Ordnandet av utfodring är olika vid fri grisning än då suggan fixeras. Suggans energibehov är större och grisarnas inlärning är mera krävande. Våra intervjuer med sakkunniga ger mycket information om utfodring (inhemska, utländska)!

Foto: Grisarna växer snabbt då suggan är fri, vilket ställer ännu större krav på suggans utfodring. En god digivningsförmåga kan också försvåra avvänjningen, om grisarna inte lärt sig äta tillräckligt mycket foder. 

Om grupplösningar under digivningsperioden och om socialisering av grisarna

Grupplösningar under digivningstiden

Olika grupplösningar (Kemp & Soede 2012, van Nieuwamerongen mfl 2014)

  • Avlägsnande av grinden mellan två grisningsboxar vid cirka 2 veckors ålder.
  • Från två eller flera grisningsboxar öppnas en möjlighet för grisarna (ibland även suggorna) att ta sig till ett gemensamt område vid cirka 2 veckors ålder.
  • Suggor med grisar flyttas till gemensam box el dyl i lämplig ålder. Grisningsboxarnas rotation är snabb i ett dylikt system.
  • Suggorna grisar i egna boxar, från vilka det finns tillträde till ett gemensamt område. Grisarna får tillträde till det gemensamma området vid lämplig ålder eller storlek.
  • I vissa lösningar har suggorna tillträde till ett område dit grisarna inte slipper (sk. Get-away -arrangemang). Detta system efterliknar naturlig avvänjning som suggan utför i etapper.
  • Arrangemang där suggor och grisar är tillsammans kallas på engelska för Multi-suckling.

Nyttor som eftersträvas med grupplösningar

  • Lindrande av avvänjningstidens problem genom att minska på den stress som är kopplad till avvänjningen (Bohnenkamp mfl 2013b). Genom att låta grisarna bekanta sig med främmande grisar vis cirka två veckors ålder kan man utnyttja grisarnas naturliga känslighet för socialisering. Socialiserade grisar slåss mindre under avvänjningstiden också då de sammanförs med okända grisar. Nyttan verkar kvarstå ända till slaktåldern. 
  • Lindring av avvänjningsstressen leder förhoppningsvis till mindre behov av antibiotika för de avvända grisarna (Baxter mfl 2012)
  • Suggans möjlighet att avlägsna sig från grisarna efterliknar den naturliga avvänjningsprocessen – det finns dock inte forskningsresultat om de eventuella effekterna.
  • Forskningsrönen om suggornas hälsa är knapp men positiv, även om gyltornas hälsa har varit sämre än äldre suggors (van Nieuwamerongen mfl 2014)
  • Mindre behov av grisningsboxar är i ett system som grundar sig på en särskild ”digivningsbox”
  • Det finns inte forskningskunskap om positiva eller negativa effekter av att digivande suggor får umgås med varandra (Baxter & Edwards 2021

Grupplösningarnas problem

Det största problemet har varit spädgrisdödligheten. Enligt forskarna kan man dock redan säga att digivning i grupp kan göras funktionerande med bra management (van Nieuwamerongen mfl 2014, Baxter & Edwards 2021). Den viktigaste orsaken till dödligheten är att suggan grisar på andra ställen än den tilltänkta platsen i egen box, till exempel på flera platser, hos andra suggor eller på gemensamma områden.

Diande i kors, varvid en gris diar spenen av en annan sugga än sin moder, stör den främmande kullens diordning och föranleder slagsmål och kan störa hela kullens tillgång på mjölk. Suggan kan också bli otålig, vilket kan leda till minskad digivning (Van Nieuwamerongen mfl 2014). För den enskilda grisen kan diande i kors dock vara fördelaktigt om det ökar tillgången på mjölk. Diande i kors är i typiska fall någonting som få individer gör, men de kan göra det i stor omfattning (Nicolaisen mfl 2019, Schrey mfl 2019) 

Brunst under digivning är en risk särskilt om digivningsgångernas antal minskar. Risken ökar av 1) lång digivningsperiod 2) lösningar som tillåter att suggan kommer till ett utrymme som är avstängt för grisarna 3) omfattande diande i kors, varvid diandet avbryts och suggans motivation att ge di kan minska på grund av de återkommande störningarna. Brunst under digivning är ofta symptomfri, varvid utebliven brunst under avvänjning kommer som en överraskning och det uppstår osäkerhet om suggans brunstcykel. Man kan minska problemet genom att inseminera under digivning, varvid brunsten uppnås med hjälp av galt och/eller genom att separera suggan och grisarna under 10-12 timmar dagligen (Kemp & Soede 2012).

Socialisering av grisarna

I naturförhållanden lämnar suggan boet då grisarna är cirka två veckor gamla. Suggan ansluter sig till sin flock och grisarna måste hitta sin plats som nya medlemmar i flocken. Man kan anta att denna ålder är särskilt gynnsam för att bekanta sig med andra svin. En flod av stimulans och övning i att klara olika situationer under de första levnadsveckorna är mycket viktiga för att grisens hjärna ska utvecklas normalt. Att bekanta sig med nya svin innebär just sådan stimulans (Telkänranta & Edwards, 2018).

Försöksuppställningarna har i regel utgått från två veckors ålder för sammanförning av kullar, vilket efterliknar ett naturligt beteende. Det finns rätt mycket information om att behandlingen förebygger slagsmål, försnabbar uppbyggnaden av hierarki och minskar därmed den stress som är förknippad med sammanföring av grupper och detta återspeglas i många undersökningar också i tillväxten. Nyttorna kvarstår åtminstone till slaktålder (esim. D’Eath 2005, Morgan mfl 2014, Klein mfl 2016, Camerlink mfl 2018) och de kan också omfatta svansbitning (Klein mfl 2016). Resultaten för effekterna på tillväxten har varit varierande. Socialisering verkar dock förbättra tillväxten omedelbart efter avvänjning (Schrey mfl 2019). Enligt en icke-referentgranskad rapport skulle grisarnas tillgång till gemensamt område under hela digivningsperioden öka tarmfloran under diandet och minska försvagandet av tarmflora under avvänjningen (Bi mfl 2020). Dessa effekter kunde främja grisarnas hälsa. Informationen om tarmmikrober är dock ännu i sin linda.

 

 

 

 

Forskningserfarenheter om socialisering av grisar under digivningstiden

Grisarna har socialiserats vid 10-14 dygns ålder, vilket efterliknar det återvändande till flocken som sker i naturliga förhållanden. En forskning jämförde sammanförning vid 7 och 14 dygns ålder och inga skillnader i avvänjningsbeteende kunde noteras (Verdon mfl 2019). Vanligast är försök med att öppna grinden mellan två grisningsboxar eller att släppa flera kullar till ett gemensamt område. I regel har endast grisarna släppts ut från sin egen box, inte suggan.

Under ungefär ett dygn efter sammanförning av kullar kan man vänta sig slagsmål och hudskador som beror på dem. Suggan är också märkbart rastlös i början. Kullarna har dock diat normalt (Klein mfl 2016).

Vid ett försök var grisarna i huvudsak i sina boxar till 3 veckors ålder (även om de hade tillträde till ett gemensamt område). Därefter tillbringade de allt mera tid i det gemensamma området och boxen användes främst för vila. Grisarna höll sig särskilt till en början nära sin egen moder. Det gemensamma området användes flitigt (Schrey mfl 2019).

Grisarna har diat sin egen moder till nästan hundra procent. Vissa individer är aktiva korsdiare och ”fel” grisar har observerats vid ungefär en tredjedel av digivningshändelserna (Nicolaisen mfl 2019). Det finns korsdiare som har anslutit sig till en främmande kull, dvs. de diar kontinuerligt samma främmande sugga (Schrey mfl 2019) .

Tillbaka till huvudsidan

 

Spädgrisdödlighet

Spädgrisdödlighet vid fri grisning jämfört med användning av grisningshäck

Skyddandet av grisarna är en av de viktigaste orsakerna till användning av grisningshäck (Edwards & Fraser 1997). En ökning av dödligheten är kanske den vanligaste orsaken till oro då man planerar fri grisning. Den brittiska kommittén för produktionsdjurens välfärd har uttryckt sin oro över ökande spädgrisdödlighet om man för snabbt går över till fri grisning och fri digivning (Farm Animal Welfare Committee 2015).

Grisningsboxens (fri vs. häck) effekter på spädgrisdödligheten har undersökts rätt så mycket. Resultaten är mycket varierande och den rapporterade spädgrisdödligheten varierar också mycket. Detta tyder på att boxtypen endast är en av många faktorer som påverkar dödligheten (King 2019c). I en dylik situation kunde en analys av publicerade forskningsrön ge värdefull kunskap. I en metaanalys av detta slag är målsättningen att plocka ut effekterna av en viss faktor i mycket olika försöksupplägg.

Enligt en relativt ny metaanalys är grisens risk för död 14 % större vid fri grisning jämfört med fixering i grisningshäck. Omvandlat till dödlighetsprocent skulle den förväntade dödligheten i fri grisning vara 17,1 % om den i häck är 15,0%, eller 13,7% vs 12,0%. Endast 22 publikationer godkändes för metaanalysen på grund av mycket högt ställda kvalitetskrav och i dessa beskrevs 32 jämförelser med sammanlagt 4 385 kullar (Glencorse mfl 2019).

Den produktionsuppföljning som har gjorts i Schweiz på 96 gårdar före och efter det nationella förbudet av grisningshäckar 2007 stöder inte metaanalysens slutsatser (ca 9 700 kullar 2003 och ca. 11 300 kullar 2017 – samma utrymmen). Det fanns ingen skillnad i spädgrisdödlighet även om kullarnas storlek under denna tid hade ökat med en gris (Weber mfl 2020). I Schweiz har man dock beaktat den fria grisningens krav i förädlingen redan sedan 2003 (Roggli 2011).

Vid övergång till fri grisning är risken för större dödlighet mycket stor, eftersom behärskandet av dödlighet är olika än då man använder fixering (King 2019a). Om man låter suggor som tidigare grisat fixerade grisa fritt, kan man vänta sig en större dödlighet (Damm mfl 2005, King 2019a). På motsvarande sätt förbättras siffrorna av både suggans och gårdens erfarenhet av fri grisning (Hales mfl 2017, Heidinger mfl 2018, Baxter & Edwards 2021).

Svaga grisar blir lättare under fria suggor än under fixerade suggor

Boxens typ (fri vs. fixering) har en tydlig effekt på när och hur grisar dör. I kullar med ofixerad sugga är dödsorsaken ofta att grisen blir i kläm under suggan och med fixering beror grisens död ofta på svaghet, infektionssjukdomar eller olyckor. Dissekering av grisarna har visat att de grisar som blir i kläm under fria suggor ofta har någon sjukdom eller att deras magar är tomma. Fixeringen skyddar alltså särskilt försvagade grisar (King 2019c).

Grisarnas risk för att bli i kläm under suggan är störst under de 24 första timmarna och största delen av ihjälklämningarna sker under de två första dygnen (Marchant mfl 2001). Syftet med kortvarig fixering är att skydda grisarna under denna mest kritiska period.

Grisens risk för att bli i kläm påverkas enligt forskningen av (Grimberg-Henrici mfl 2019)

  • Grisens hälsa
  • Grisarnas beteende – kan ha koppling till suggans beteende
  • Kullens storlek (flera små grisar)
  • Moderskapsegenskaper
  • Suggans ålder och kondition
  • Suggans liggbeteende och rutiner för hur den lägger sig
  • Suggans erfarenhet av ifrågavarande boxtyp
  • Boxtyp (fri vs. häck)
  • Boxens indelning i verksamhetsområden
  • Boxens storlek åtminstone inom fri grisning
  • Personalens erfarenhet av ifrågavarande boxtyp
  • Personalens kunskapsnivå

Betydande faktorer som påverkar spädgrisdödligheten i fri grisning (delvis också i fri digivning)

 

Suggans beteende och moderskapsegenskaper

Suggans egenskaper verkar ha större betydelse för spädgrisdödligheten än miljöfaktorer vid fri grisning (Weber mfl 2009). Det finns relativt mycket forskning om moderskapsegenskaperna i detta sammanhang.

Av en eller annan orsak har försvagade grisar en större risk för att bli under en fri sugga än under en fixerad (King 2019c). Svagheter i suggans hälsa eller individuella egenskaper blir alltså tydligare om suggan är fri. Det är särskilt fråga om sättet att lägga sig på. Då man har jämfört suggor som ligger ihjäl många grisar med suggor som ligger ihjäl få grisar på video i efterskott, har det visat sig att de lägger sig lika ofta, men på olika sätt (Grimberg-Henrici mfl 2019). De suggor som ligger ihjäl få grisar är alltså försiktigare. 

Då den diande suggan lägger sig ner, utför den instinktivt vissa förberedande åtgärder: den skrapar och bökar i underlaget för att hitta eller väcka grisar som gömt sig, kommunicerar genom grymtningar med grisarna, strävar till att samla dem till ett ställe och lägger sig därefter försiktigt ner (Blackshaw & Hagelsø 1990, Schmid 1991, Burri mfl 2009). Dessa förberedelser har påvisats minska risken för att grisar blir i kläm (Schmid 1991, Marchant mfl 2001, Burri mfl 2009, Grimberg-Henrici mfl 2019).

Det finns stora individuella skillnader i hur suggorna ligger och lägger sig. Beteendets effekter på spädgrisdödligheten är tydlig. I Norge hade en lägre spädgrisdödlighet vid fri grisning samband med suggans aktiva bobyggande och kommunikation med grisarna samt aktivare beaktande av grisarna och försiktighet i rörelser och då suggan byter ställning (Ocepek & Andersen 2018).

För grisarna är det särskilt farligt om suggan lägger sig slarvigt eller vältrar sig (Damm mfl 2005, Weary mfl 1998). Att vältra sig avser i det här sammanhanget att vända sig från sida till sida, från mage till sida eller sida till mage. Ingen förhandsvarning har observerats i sambend med vältranden. Vid ett försök var det en markant skillnad i vältringsfrekvens mellan suggor som klämde många grisar och suggor som klämde få grisar (Grimberg-Henrici mfl 2019).

Suggans upplevelse av grisningsmiljön

Forskning kring erfarenhetens betydelse för suggans funktion i grisningsboxen finns endast från ett fåtal forskningsupplägg, men erfarenheterna är ganska långt de samma. Den föregående grisningsmiljön eller samverkan mellan föregående och nuvarande har större inverkan på suggans beteende än den nuvarande miljön (Thodberg mfl 2002a och 2002b). En förändring av grisningsmiljön, dvs. tidigare fixerad sugga grisar fritt eller tvärt om, kan leda till högre spädgrisdödlighet än en sådan situation där miljön inte förändras (Damm mfl 2005, King mfl 2019a). Detta beror antagligen på att suggans funktion i grisningsboxen ganska långt grundar sig på erfarenhet. Detta leder till problem då miljön blir helt annorlunda. Suggor som tidigare har grisat i häck, verkar lita så fullständigt på häckens stöd då de lägger sig, att de i en box som saknar häck inte kan eller ids söka stöd från väggar som finns på litet längre avstånd (Damm mfl 2005).

Fri grisning av gyltor kan ha en positiv effekt för utveckling av moderskapsegenskaperna. Friheten och den normala hormonverksamheten ger upphov till modersbeteende som av allt att döma blir kvar i djurets minne. Den andra kullens dödlighet var i ett försök mindre oberoende av miljön, om suggan hade grisat sin föregående kull ofixerad (jämfört med häck). Den andra kullen var också större, vilket kan bero på bättre foderintag då suggan inte fixeras (King mfl 2019a).

Faktorer i anslutning till kull och grisar

Då kullarna blir större, ökar antalet underviktiga grisar (Akdag mfl 2009). Låg vikt ökar dödlighetsrisken (även) i fri grisning (Vasdal mfl 2011). Grisar som växer långsamt tillbringar mera tid under en stående eller sittande sugga än välväxande grisar (Weary mfl 1996). Kullarnas storlek har påverkat spädgrisdödligheten i vissa forskningsresultat (Andersen mfl 2005, Vasdal mfl 2011), i andra inte (Grimberg-Henrici mfl 2019). Stora kullar uppfattas i Danmark utgöra ett av de största hindren för hållande av suggan helt ofixerad (Hales mfl 2015).

Grisarna håller sig instinktivt nära suggan under sina första levnadsdagar för att få värme, näring och trygghet och antagligen också för att bygga upp en relation till sin mor (Weary mfl 1996). Detta ökar naturligtvis risken för att grisarna ska bli under suggan. Risken minskas genom att ordna miljön så, att ingången till en mycket lockande spädgrishörna är nära suggans liggområde. Behovet av att vara nära suggan i början är dock mycket stark och inte ens den mest lockande spädgrishörna kan kringgå det (Vasdal mfl 2010). Jämfört med grisning i häck är dessutom suggans liggområde ofta i frigrisning mera komfortabelt ströat och suggans skötselbeteende mera aktivt, vilket ytterligare kan öka grisarnas lust att vara nära suggan (Vasdal mfl 2010).

Faktorer i anslutning till boxen

Det finns lite forskningsuppgifter om boxens effekter på spädgrisdödligheten.  

  • I en mindre box på 5,2 m2 (2,2 x 2,4 m) noterades större spädgrisdödlighet och flera grisar som blivit i kläm under suggan är i en större box på 6,2 m2 (2,2 x 2,6 m). I forskningsprojektet skedde grisningen på helspalt och det fanns vågräta rör som skydd för grisarna (Grimberg-Henrici mfl. 2019).
  • Väggar som ger suggan stöd då den lägger sig är en mycket viktig del av lyckad fri grisning (Marchant mfl 2001, Damm mfl 2006). I flera kommersiella boxar är problemet med de vågräta rören att suggan inte använder dem som stöd då den lägger sig. En kontrollerad jämförelse av spädgrisdödligheten mellan (lutande) väggar och vågräta rör har antagligen inte gjorts.
  • Om boområdet är för stort, kan suggan minska på minska på användningen av väggar som stöd då den lägger sig och även vältra sig mera. I ett forskningsupplägg observerades med 3,3 m2 boyta (box 7,9 m2, dödlighet 10,9%) mindre dödlighet än med 4,0 m2 boyta (box 9,7 m2, dödlighet 18,1%). Boxarna var identiska utom i fråga om storlek. Utgående från videoanalys berodde skillnaden på suggans liggbeteende – i det stora boet använde suggorna sig inte lika mycket av väggarna som stöd och de vältrade sig mera (Baxter mfl 2015). 
  • I ett försök vältrade sig suggorna mindre på betonggolv än på plastgolv (Weary mfl 1998). Vältrandet är särskilt farligt för grisarna (Damm mfl 2005, Weary mfl 1998, Grimberg-Henrici mfl 2019).
  • Försök att minska på spädgrisdödligheten genom att locka bort de nyfödda grisarna från suggan som ligger på betong till en behaglig spädgrishörna fungerar dåligt (Vasdal mfl 2010)

Management

Spädgrisdödligheten ökar om man hindrar bobyggnadsbeteendet (Andersen mfl 2005, Westin mfl 2015a och 2015b). Sannolika mekanismer är utdragen grisning (Oliviero mfl 2010), problem med grisarnas tillgång till råmjölk (Yun mfl 2014, Hasan mfl 2019) och moderskapsbeteendet (Thodberg mfl 2002, Jarvis mfl 2004). Om suggan inte kan bygga ett enligt egen uppfattning tillräckligt bra bo, fortsätter den att bygga i stället för att lugna ner sig till grisning, vilket är farligt för grisarna (Thodberg mfl 1999, Damm mfl 2000).

Riklig användning av strö minskar på dödligheten vid födseln och på grund av svält eller för att grisen blir i kläm under suggan (Westin mfl 2015a). Öppnande av häcken för fri digivning (King mfl 2019b) eller fixering av suggan först efter att grisningen har inletts (Hales mfl 2015a) kan däremot öka spädgrisdödligheten åtminstone tillfälligt. Det finns dock tillsvidare lite information om dessa risker.

Då man söker praxis som minskar på spädgrisdödligheten i fri grisning, är det lite olika saker som träder fram i olika forskningsresultat, vilket inte är förvånande då olika forskningsmetoder tillämpas på olika gårdar. En faktor är också, att man kan förvänta sig att siffrorna förbättras avsevärt då erfarenheten ökar (Hales mfl 2017, Heidinger mfl 2018, Baxter & Edwards 2021). Att torka av grisarna och lyfta dem till juvret eller under en värmelampa hör till de åtgärder som upprepade gånger lyfts fram som exempel på bra praxis (Andersen mfl 2007 ja 2008, Vasdal mfl 2011, Rosvold mfl 2017). Nedan lite mera detaljerad information om två utredningar som har gjorts i Norge.    

 

 

Samband mellan grisningsrutiner och en del andra faktorer och spädgrisdödlighet, forskning på gårdsnivå

Sammandrag av forskningsresultat av forskning på 52 gårdar (Rosvold mfl 2017): 

Faktortyp

Faktorer som påverkar spädgrisdödligheten

Faktorer som inte påverkar spädgrisdödligheten

Lätthet att hantera suggorna

 

Producentens bedömning av hur lätt det är att hantera suggorna

Grisningsgruppens storlek

Färre än 20 suggor vs. 20 eller flera: dödlighet

+3,6-5,3 % (i de mindre grupperna var alltså dödligheten 3,6-5,3 % högre)

 

Rutiner under grisning och de första 48 timmarna

Övervakning av grisningarna (minst 80 % av grisningarna) och torkning av de nyfödda grisarna och di i turer vs. ingen av dessa åtgärder: dödlighet -3,9%

Hjälpa nyfödda till spene eller bo, tilläggsmjölk, slipning av tänder, instängning av grisarna i häck medan suggan äter, låta suggan gå i gången

Utjämning av kullar

Utjämning utan på förhand fastställd metod (tidpunkt eller kullens storlek) vs. utjämning vid 13-24 h: dödlighet +4,1 %

Utjämningens orsaker, grunder för urval av de grisar som flyttas och antal utjämnade kullar   

Kontroll av djuren i grisningsavdelningen

Minst tre ggr per dag vs. mera sällan: dödlighet -3,1%

 

Rutiner under grisningen och de första 48 timmarna och kontroll av djuren

Övervakning av grisningarna (minst 80 % av grisningarna) och torkning av de nyfödda grisarna och di i turer och kontroll av djuren minst tre ggr per dag vs. ingen av dessa åtgärder: dödlighet -6,8%

 

 

 

 

I en litet äldre utredning som omfattade 39 gårdar var ganska olika faktorer föremål för forskning. Spädgrisdödligheten efter födseln påverkades positivt av att ge hö till de dräktiga suggorna (minst 500 g vs. mindre), skyddsrör för grisarna i boxarna (vs. inga skyddskonstruktioner), åtminstone någorlunda mycket strö på suggans liggplats (vs. sparsamt eller inget strö) och hjälpa grisarna till spenen (vs. hjälps inte till spenen). Faktorer som inte hade någon effekt var spädgrishörnans typ, andelen utjämnade kullar, innestängning av grisarna medan suggan äter, torkning av grisarna eller placering av dem under värmelampa, mängden strö under grisningen i spädgrishörnan, mängden strö hos de dräktiga suggorna (Andersen mfl 2007).

 

 

 

Grisning: bobyggande och strategisk användning av halm enligt svensk modell

Bobyggandet sätter fart på den hormonverksamhet som behövs för snabb grisning

Suggans möjlighet att bygga bo är en av fördelarna med fri grisning. Bobyggande och andra faktorer som påverkar de diande grisarnas framgång har utretts en hel del för finländska suggor.

För grisningens normala hormonverksamhet är det viktigt att suggan både får bygga bo och konstatera att boet är färdigt (Thodberg mfl 1999, Damm mfl 2000). Om bobyggandet förhindras eller blir på hälft kan grisningstiden förlängas (Oliviero mfl 2008), vilket ökar risken för flera nackdelar: förlossningssvårigheter, flera dödfödda eller försvagade spädgrisar (Oliviero mfl 2010) och minskad produktion av råmjölk (Hasan mfl 2019). Förhindrt bobyggande har dessutom rapporterats försämra moderskapsbeteendet (Jarvis mfl 2004, Thodberg mfl 2002), minskat spädgrisarnas halter av antikroppar (Yun mfl 2014) och ökar spädgrisdödligheten (Andersen 2005, Westin mfl 2015a och 2015b).

Suggans bobyggande styrs av en serie hormonella förändringar som aktiveras 2-3 dagar före grisning, då suggan söker sig bort från sin flock för att hitta en trygg plats för sitt bo. Suggan bygger boet av material som den hittar i omgivningen. I naturliga förhållanden är boet mycket stadigt, det har väggar och till och med någonting som bildar tak och liggområdet i mitten är urgröpt och utrustad med mjuka material. Bobyggandet upphör cirka 4 timmar före grisning (Baxter mfl 2011).

Möjlighet att bygga bo

Minst 4,9 m2 fritt utrymme ger en 350 kg sugga möjlighet till mycket aktiv rörlighet som hör ihop med början av bobyggnadsbeteendet. Utrymmet behöver inte vara enhetligt, men det är rekommendabelt att suggan ryms att vända sig i eventuella återvändsgränder så som gödselgången. Detta förutsätter minst 153 cm fritt utrymme på suggans boghöjd (Lou & Hurnik 1994, Baxter mfl 2011).

Forskarna rekommenderar minst två kilogram lång halm för suggan som bobyggnadsmaterial (Baxter mfl 2011). Lång halm formar sig till en boliknande struktur och utgör samtidigt ett bra strömaterial under grisningen (Westin mfl 2014 ja 2015a ja 2015b, Rosvold mfl 2018). Då suggan konstaterar att boet är färdigt, lugnar den ner sig och bobyggnaden övergår i grisningsfas. Om bobyggandet fortsätter ännu efter att grisningen har inletts, utgör detta en fara för grisarnas liv (Thodberg mfl 1999, Damm mfl 2000).

Flera undersökta material (t.ex. säckar, tyg, tidningspapper, spånor) har den bristen att de inte bildar et egentligt bo, varvid suggan kan fortsätta bobyggandet alltför länge. Detta kunde eventuellt undvikas till exempel genom att erbjuda suggan till exempel kvistar (Baxter mfl 2011).

För att erhålla en tillräcklig isolering och för att förebygga spädgrisarnas hud- och klövskador, rekommenderas 10-12 cm tjockt skikt av strö eller gummimatta (Westin mfl 2014 ja 2015a ja 2015b, Baxter mfl 2011, Baxter & Edwards 2021).

Strategisk användning av halm i samband med grisningen

I Sverige har man utvecklat en metod, sk. strategisk halmning, som innebär att man ger suggan 15-20 kg finfördelad halm två dagar före förväntad grisning. Därefter kopletteras halmningen vid behov, men boxarna städas inte. Målet är mycket riklig halmning och god hygien under grisningen. Då halmmängden efter grisningen minskar, minskas också halmningen av boxen och städningen fortsätter på normalt sätt.

Halmlängden ska anpassa till de använda spalterna så att halmen inte avgår för fort (nyttorna förverkligas inte) eller för långsamt (sämre hygien; Westin mfl 2013). Metoden har testats i olika boxar med spaltgolv på en del av golvet med olika längder på halmen (avstånd mellan knivarna cm/ konstaterad genomsnittlig längd cm: längsta halm 7-8/ 13 cm, kortaste 2/ 4 cm), i huvudsak med goda resultat.

Jämfört med konventionell halmning (0,5-1 kg/dag, dessutom 2 kg för bobyggande) har den strategiska halmningen haft positiva effekter på bobyggningsaktivitet, spädgrisdödlighet vid grisning och på grund av svält (dock inte totala dödligheten), grisarnas klöv- och hudskador, tillväxt och avvänjningsvikt (+330 g; Westin mfl 2014 ja 2015a och 2015b).

Tillbaka till huvudsidan

 

Om suggornas genetik

Utvecklingen av fri grisning har långt kretsat kring boxar. Djurmaterial och management har fått mindre uppmärksamhet, även om de inte alls är mindre viktiga – alla tre måste optimeras för att fri grisning ska lyckas (Baxter & Edwards 2021). Fri grisning skulle förutsätta att förädlingen av suggorna skulle beakta moderskapsbeteende (Grandison 2003, Baxter mfl 2011, Roggli 2011). Större vikt borde också fästas vid grisarnas livskraft, eftersom de grisar som ´blir i kläm under suggan ofta är försvagade av någon orsak (King 2019c). Mycket stora kullar är en utmaning för fri grisning. Enligt dansk forskning är stora kullar det största hindret för att låta suggan vara helt fri (Hales mfl 2015). Problemen beror inte enbart på ett större antal små och svaga grisar. Mycket av det merarbete som stora kullar för med sig – mera hantering av grisar och sugga, ordnande av di och tilläggsutfodring – är mera krävande då suggan inte fixeras (Rosvold mfl 2017).

I Schweiz har man bedrivit förädling med sikte på fri grisning sedan 2003, varvid moderskapsegenskaper och andelen underviktiga grisar fick större tyngd på bekostnad av kullarnas storlek (Roggli 2011). Grisningshäckar förbjöds 2007. I ett material från 2017 som omfattade 250 gårdar föddes i genomsnitt 12,9 grisar, varav 11,3 avvändes (Weber mfl 2020).

Utjämning av kullar då suggan är fri

Man vet att flyttande av grisar förorsakar oro hos fixerade suggor, vilket man kan anta att skulle leda till större problem om suggan är fri. Den knapphändiga forskning i ämnet som finns att tillgå visar dock tillsvidare, att så inte är fallet.

I en forskning konstaterades i fråga om utjämning av kullar under den sjätte dagen att utjämningen förorsakade lika mycket störning oberoende om suggan fixerades eller var fri. De faktorer som uppmättes var hur väl digivningen lyckades och suggans beteende under digivning. Hos de fria suggorna fortsatte störningarna ännu under följande dag, då de för de fixerade suggorna begränsade sig till den första dagen. Ingen skillnad i grisarnas tillväxt kunde dock konstateras då uppföljningen sträckte sig till 60 dagars ålder (King mfl 2020).

Vid ett annat försök observerades ingen skillnad mellan fria och fixerade suggors reaktioner då några grisar byttes under första och fjärde dagen. Suggorna reagerade inte på byte som utfördes under första dagen i någondera boxtypen, men byten under fjärde dagen förorsakade oro och grisarna luktade och jagade mera på varandra och ökade antalet misslyckade dianden. Effekterna på grisarnas slagsmål följde samma mönster: flyttning av grisarna under första dagen ledde inte till slagsmål, vilket skedde på fjärde dagen. Störningarna var likadana i boxarna med fria suggor som i dem med fixerade suggor. Produktionseffekter så som spädgrisdödlighet rapporterades tyvärr inte (Pedersen mfl 2008).

Litteraturöversiktens litteraturförteckning

Akdag F., Arslan S. & Demir H., 2009. The effect of parity and litter size on birth weight and the effect of birth weight variations on weaning weight and pre-weaning survival in piglet. Journal of Animal and Veterinary Advances 8 (11), 2133–2138.

Andersen, I. L., Berg, S., & Bøe, K. E. 2005. Crushing of piglets by the mother sow (Sus scrofa)—purely accidental or a poor mother? Applied Animal Behaviour Science93(3-4), 229-243.

Andersen, H. M. L., & Pedersen, L. J. 2011. The effect of feed trough position on choice of defecation area in farrowing pens by loose sows. Applied Animal Behaviour Science131(1-2), 48-52.

Anon. 2012. Recommended design for PigSAFE loose farrowing pens October 2012. PigSAFE How to Build Summary - Free Farrowinghttps://www.freefarrowing.org/downloads/file/4/pigsafe_how_to_build_summary

Baxter, E. M., Lawrence, A. B., & Edwards, S. A. 2011. Alternative farrowing systems: design criteria for farrowing systems based on the biological needs of sows and piglets. Animal5(4), 580-600.

Baxter, E. M., Lawrence, A. B., & Edwards, S. A. 2012. Alternative farrowing accommodation: welfare and economic aspects of existing farrowing and lactation systems for pigs. Animal6(1), 96-117.

Baxter, E. M., Adeleye, O. O., Jack, M. C., Farish, M., Ison, S. H., & Edwards, S. A. 2015. Achieving optimum performance in a loose-housed farrowing system for sows: the effects of space and temperature. Applied Animal Behaviour Science169, 9-16.

Baxter E & Edwards S 2021. Optimising welfare in farrowing and lactation In: Edwards, S. (ed.). Understanding the behaviour and improving the welfare of pigs. Burleigh Dodds Science Publishing Limited (26 January 2021).

Baxter, M. R. 1982. Environmental determinants of excretory and lying areas in domestic pigs. Applied Animal Ethology9(2), 195.

Baxter, S., 1984. Intensive Pig Production: Environmental management and design. London, Granada Publishing Ltd.

Bi, Y., Liu, R., Ji, W., Pan, L., Wei, H., Li, J., ... & Bao, J. 2020. The effect of early social contact on the community structure and functions of fecal microbiome in suckling-growing piglets.

Black, J. L., Mullan, B. P., Lorschy, M. L., & Giles, L. R. 1993. Lactation in the sow during heat stress. Livestock production science35(1-2), 153-170.

Blackshaw, J. K., & Hagelsø, A. M. 1990. Getting-up and lying-down behaviours of loose-housed sows and social contacts between sows and piglets during day 1 and day 8 after parturition. Applied Animal Behaviour Science25(1-2), 61-70.

Buchenauer, D.; Luft, C.; Grauvogl, A. 1982. Investigations on the eliminative behaviour of piglets. Appl. Anim. Ethol. 9, 153–164

Burri M, Wechsler B, Gygax L, Weber R 2009. Influence of straw length, sow behaviour and room temperature on the incidence of dangerous situations for piglets in a loose farrowing system. Applied Animal Behaviour Science;117(3):181–9.

Bøe, K. E., Kvaal, I., Hall, E. J. S., & Cronin, G. M. 2016. Individual differences in dunging patterns in loose-housed lactating sows. Acta Agriculturae Scandinavica, Section A—Animal Science66(4), 221-230.

Bøe, K. E., Hall, E. J., & Cronin, G. M. 2019. The effect of pen design on pen floor cleanliness in farrowing pens for loose housed lactating sows. Livestock Science229, 37-42.

Camerlink, I., Farish, M., D’Eath, R. B., Arnott, G., & Turner, S. P. 2018. Long term benefits on social behaviour after early life socialization of piglets. Animals8(11), 192.

Courboulay, V., Le Roux, A., Collin, F., Dutertre, C. and Rousseau, P., 2000. Incidence du type de sol en maternité sur le confort de la truie et des porcelets. Journées de la Recherche Porcine 32, 115-122.

Damm, B. I., Vestergaard, K. S., Schrøder-Petersen, D. L., & Ladewig, J. 2000. The effects of branches on prepartum nest building in gilts with access to straw. Applied Animal Behaviour Science69(2), 113-124.

Damm, B. I., Forkman, B., & Pedersen, L. J. 2005. Lying down and rolling behaviour in sows in relation to piglet crushing. Applied Animal Behaviour Science90(1), 3-20.

Damm, B. I., Moustsen, V., Jørgensen, E., Pedersen, L. J., Heiskanen, T., & Forkman, B. 2006. Sow preferences for walls to lean against when lying down. Applied Animal Behaviour Science99(1-2), 53-63.

Díaz, J. C., Fahey, A. G., KilBride, A. L., Green, L. E., & Boyle, L. A. 2013. Longitudinal study of the effect of rubber slat mats on locomotory ability, body, limb and claw lesions, and dirtiness of group housed sows. Journal of animal science91(8), 3940-3954.

Edwards, S. A., & Fraser, D. 1997. Housing systems for farrowing and lactation. Pig Journal39, 77-89.

Edwards, S.A., Brett, M., Ison, S., Jack, M., Seddon, Y.M., Baxter, E.M., 2012. Design principles and practical evaluation of the PgSAFE free farrowing pen. In: 4th European Symposium on Porcine Health Management. p. 113.

Farm Animal Welfare Committee (FAWC) 2015. Opinion on free farrowing systems, FAWC, London, UK.

Gardner, I.A. & Hird, D.W., 1994. Risk factors for development of foot abscess in neonatal pigs. JAVMA: Journal of the Veterinary medical association, 204: 1062-1067

Glencorse, D., Plush, K., Hazel, S., D’Souza, D., & Hebart, M. 2019. Impact of non-confinement accommodation on farrowing performance: A systematic review and meta-analysis of farrowing crates versus pens. Animals9(11), 957.

Goumon, S., Leszkowová, I., Šimečková, M., & Illmann, G. 2018. Sow stress levels and behavior and piglet performances in farrowing crates and farrowing pens with temporary crating. Journal of animal science96(11), 4571-4578.

Grandinson, K. 2003. Genetic aspects of maternal ability in sows. Doctoral thesis. Swedish University of Agricultural Sciences Uppsala 2003 (Vol. 390, No. 390).

Grimberg-Henrici, C. G. E., Büttner, K., Lohmeier, R. Y., Burfeind, O., & Krieter, J. 2019. The effect of group-housing with free-farrowing pens on reproductive traits and the behaviour of low-risk and high-risk crushing sows. Applied Animal Behaviour Science211, 33-40.

R.R. Hacker, J.R. Ogilvie, W.D. Morrison, F. Kains 1994. Factors affecting excretory behavior of pigs. J. Anim. Sci., 72, pp. 1450-1460

Hales, J., Moustsen, V. A., Nielsen, M. B., & Hansen, C. F. 2014. Higher preweaning mortality in free farrowing pens compared with farrowing crates in three commercial pig farms. Animal8(1), 113-120.

J. Hales, V.A. Moustsen, M.B.F. Nielsen, C.F. Hansen 2015. Temporary confinement of loose-housed hyperprolific sows reduces piglet mortality J. Anim. Sci., 93, pp. 4079-4088

Hales, J., Norval, A., Nielsen, M. B. F., & Moustsen, V. A. 2017. Pen hygiene and piglet mortality in farrowing pens with partly solid floor, changes through lactation. Animal Production Science57(12), 2499-2499.

Hartsock, T. G., & Barczewski, R. A. 1997. Prepartum behavior in swine: effects of pen size. Journal of animal science75(11), 2899-2904.

Hasan, S., Orro, T., Valros, A., Junnikkala, S., Peltoniemi, O., & Oliviero, C. 2019. Factors affecting sow colostrum yield and composition, and their impact on piglet growth and health. Livestock Science227, 60-67.

Heidinger, B., Stinglmayr, J., & Baumgartner, J. 2018. Pro-SAU: Selected results on the new moving bays in farrowing. Nutztierschuztagung Raumberg-Gumpenstein 2018, Ethik, Umweltwirkungen, Tiergesundheit, Schlachtung, 16 Mai, 2018, Raumberg-Gumpenstein, Austria, 17-24.

Holmgren, N. & Mattsson, B., 2001. Dränerande golv i enhetsboxar – inverkan på djurhälsa, hygien och arbetsinsats. PIG - Praktiskt Inriktade Grisförsök, 30 s.

Hultén, F., Persson, A., Eliasson-Selling, L., Heldmer, E., Lindberg, M., Sjögren, U., Kugleberg, C. & Ehlorsson, C.J., 2004. Evaluation of environmental and management-related risk factors associated with chronic mastitis in sows. American J ournal of Veterinary Research, 65: 1398-1403.

Illmann, G., Goumon, S., & Chaloupková, H. 2020. Assessment of lying down behaviour in temporarily crated lactating sows. Animal, 100130.

Jarvis, S., Reed, B. T., Lawrence, A. B., Calvert, S. K., & Stevenson, J. 2004. Peri-natal environmental effects on maternal behaviour, pituitary and adrenal activation, and the progress of parturition in the primiparous sow. Animal Welfare13(2), 171-181.

S Jarvis, RB D’Eath, SK Robson, AB Lawrence 2006. The effect of confinement during lactation on the hypothalamic-pituitary-adrenal axis and behaviour of primiparous sows. Physiology and Behaviour, 87, pp. 345-352

Jensen P 1988. Maternal behaviour and mother-young interactions during lactation in free-ranging domestic pigs Applied Animal Behaviour Science, 20, pp. 297-308

KilBride, A., Gillman, C., Ossent, P., & Green, L. 2009. Impact of flooring on the health and welfare of pigs. In Practice31(8), 390-395.

King, R. L., Baxter, E. M., Matheson, S. M., & Edwards, S. A. 2019a. Consistency is key: interactions of current and previous farrowing system on litter size and piglet mortality. animal, 13(1), 180-188.

King, R. L., Baxter, E. M., Matheson, S. M., & Edwards, S. A. 2019b. Temporary crate opening procedure affects immediate post-opening piglet mortality and sow behaviour. animal, 13(1), 189-197.

King, R. L. 2019c. Managing alternative farrowing systems for optimised sow behaviour and piglet performance (Doctoral dissertation, Newcastle University).

King, R. L., Matheson, S. M., Baxter, E. M., & Edwards, S. A. 2020. Sow behaviour and piglet weight gain after late cross-fostering in farrowing crates and pens. Animal, 14(9), 1923-1933.

Klein, S., Patzkéwitsch, D., Reese, S., & Erhard, M. 2016. Effects of socializing piglets in lactation on behaviour, including tail-biting, in growing and finishing pigs. Tierarztliche Praxis. Ausgabe G, Grosstiere/Nutztiere, 44(3), 141-150.

Lawrence, A. B., Petherick, J. C., McLean, K., Gilbert, C. L., Chapman, C., & Russell, J. A. 1992. Naloxone prevents interruption of parturition and increases plasma oxytocin following environmental disturbance in parturient sows. Physiology & behavior, 52(5), 917-923.

Lensink, B.J., Ofner-Schröck, E., Ventorp, M., Zappavigna, P., Flaba, J., Georg, H. and Bizeray-Filoche, D., 2013. Lying and walking surfaces for cattle, pigs and poultry and their impact on health, behaviour and performance. In Livestock housing: Modern management to ensure optimal health and welfare of farm animals (pp. 2509-2514). Wageningen Academic Publishers.

Lou, Z., & Hurnik, J. F. 1994. An ellipsoid farrowing crate: its ergonomical design and effects on pig productivity. Journal of animal science, 72(10), 2610-2616.

Marchant, J. N., Broom, D. M., & Corning, S. 2001. The influence of sow behaviour on piglet mortality due to crushing in an open farrowing system. Animal science, 72(1), 19-28.

McKee, C.I. & Dumelow, J., 1995. A review of the factors involved in developing effective non-slip floors for pigs.Journal of Agricultural Engineering Research, 60: 35-42.

Mollet P., Wechsler B., 1990. Auslösende reize für das koten unf harnen bei hausschweinen. Aktuelle Arbeiten zur Artgemässen Tierhaltung KTBL-Schrift, 344, pp. 150-161 Viitattu: Bøe ym 2019

Moustsen V.A., J. Hales, H.P. Lahrmann, P.M. Weber, C.F. Hansen 2013. Confinement of lactating sows in crates for 4 days after farrowing reduces piglet mortality. Animal, 7, pp. 648-654

Moustsen, V.A., Jensen, T., 2008. Inventar til forbedring af hygiejne i stier til løsgående farnende og diegivende søer. Videncenter for svineproduktion, Notat nr. 0809 3.

Nicolaisen, T., Risch, B., Lühken, E., Van Meegen, C., Fels, M., & Kemper, N. 2019. Comparison of three different farrowing systems: Skin lesions and behaviour of sows with special regard to nursing behaviour in a group housing system for lactating sows. animal, 13(11), 2612-2620.

Nielsen, N.P., 1992. Fuldspaltegulve til farestier. Landsudvalget for svin, Den rullende afprøvning, Meddelelse nr. 242, Danske Slagterier Svinefaglig database, Köpenhamn

Nielsen, N.P., 1996. Fuldspaltegulve til farestier. Landsudvalget for svin, Den rullende afprøvning, Erfaring nr. 9613, Danske Slagterier Svinefaglig database, Köpenhamn

Nielsen, N.P., 1999. Spaltegulv till smågrisestalde. Landsudvalget for svin, Den rullende afprøvning, Meddelelse nr. 414, Danske Slagterier Svinefaglig database, Köpenhamn

Norring, M., Valros, A., Munksgaard, L., Puumala, M., Kaustell, K. O., & Saloniemi, H. 2006. The development of skin, claw and teat lesions in sows and piglets in farrowing crates with two concrete flooring materials. Acta Agriculturae Scand Section A56(3-4), 148-154.

Ocepek, M., & Andersen, I. L. 2018. Sow communication with piglets while being active is a good predictor of maternal skills, piglet survival and litter quality in three different breeds of domestic pigs (Sus scrofa domesticus). Plos one13(11), e0206128.

Oliviero, C., Heinonen, M., Valros, A., & Peltoniemi, O. 2010. Environmental and sow-related factors affecting the duration of farrowing. Animal reproduction science, 119(1-2), 85-91.

Pedersen, LJ, Jensen, H and Thodberg, K 2008. Cross fostering of piglets in farrowing pens. In: Proceedings of the 20th Nordic Symposium of the International Society for Applied Ethology, 16–18 January 2008, Oscarborg, Norway, pp. 18

Pedersen, M. L., Moustsen, V. A., Nielsen, M. B. F., & Kristensen, A. R. 2011. Improved udder access prolongs duration of milk letdown and increases piglet weight gain. Livestock science, 140(1-3), 253-261.

Pedersen LJ, J Malmkvist, HML Andersen 2013. Housing of sows during farrowing: a review on pen design, welfare and productivity A. Aland, T. Banhazi (Eds.), Livestock housing: modern management to ensure optimal health and welfare of farm animals, Wageningen Academic Publishers, Wageningen, the Netherlands, pp. 93-112

Randall, J. M., Armsby, A. W., & Sharp, J. R. 1983. Cooling gradients across pens in a finishing piggery: II. Effects on excretory behaviour. Journal of Agricultural Engineering Research, 28(3), 247-259.

Rantzer, D. & Svendsen, J., 2001. Slatted versus solid floor in the dung area of farrowing pens: Effects on hygiene and pig performance, birth to weaning. Acta Agriculturae Scandinavica. Section A, Animal science, 51: 167-174.

Rioja-Lang, F. C., Seddon, Y. M., & Brown, J. A. 2018. Shoulder lesions in sows: a review of their causes, prevention, and treatment. Journal of Swine Health and Production, 26(2), 101-107.

Roggli, M., 2011. Neues gegen Ferkelverluste. UFA-Revue 7–8, 76–77.

Rosvold, E.M., Kielland, C., Ocepek, M., Framstad, T., Fredriksen, B., Andersen-Ranberg, I., Næss, G.  and Andersen, I.L., 2017. Management routines influencing piglet survival in loose-housed sow herds. Livestock science, 196, pp.1-6.

Rosvold, E. M., Newberry, R. C., Framstad, T., & Andersen, I. L. 2018. Nest-building behaviour and activity budgets of sows provided with different materials. Applied Animal Behaviour Science200, 36-44.

Schmid, H. 1991. Natürliche Verhaltenssicherungen der Hausschweine (Sus scrofa) gegen das Erdrücken der Ferkel durch die Muttersau und die Auswirkung haltungsbedingter Störungen. PhD Dissertation, University of Zürich.

Schrey, L., Kemper, N., & Fels, M. 2019. Behaviour and skin injuries of piglets originating from a novel group farrowing system before and after weaning. Agriculture, 9(5), 93.

Sonesson, E., 2003. Grisningsboxens inverkan på produktionsresultatet inom smågrisproduktionen. Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens utfodring och vård, Uppsala, examensarbete 188, 32 s.

Stolba, A., & Wood-Gush, D. G. M. 1989. The behaviour of pigs in a semi-natural environment. Animal Science, 48(2), 419-425.

Thodberg, K., Jensen, K. H., Herskin, M. S., & Jørgensen, E. 1999. Influence of environmental stimuli on nest building and farrowing behaviour in domestic sows. Applied Animal Behaviour Science, 63(2), 131-144.

Thodberg K., K.H. Jensen, M.S. Herskin 2002. Nest building and farrowing in sows: relation to the reaction pattern during stress, farrowing environment and experience Appl. Anim. Behav. Sci., 77, pp. 21-42

Udesen, F.K., 1985a. Beton- plast- og perforerede u-jernsbjælker til farestier. Landsudvalget for svin, Den rullende afprøvning, Meddelelse nr. 85. Danske Slagterier Svinefaglig database, Köpenhamn

Udesen, F.K., 1985b. Beton-, perforerende u-jernsbjælker og plastriste i 2-etages fravænningsstalde. Landsudvalget for svin, Den rullende afprøvning, Meddelelse nr. 84. Danske Slagterier Svinefaglig database, Köpenhamn

Van Nieuwamerongen, S. E., Bolhuis, J. E., Van der Peet-Schwering, C. M. C., & Soede, N. M. 2014. A review of sow and piglet behaviour and performance in group housing systems for lactating sows. Animal, 8(3), 448-460.

Vasdal, G., Møgedal, I., Bøe, K. E., Kirkden, R., & Andersen, I. L. 2010. Piglet preference for infrared temperature and flooring. Applied Animal Behaviour Science, 122(2-4), 92-97.

Vasdal, G., Østensen, I., Melišová, M., Bozděchová, B., Illmann, G., & Andersen, I. L. 2011. Management routines at the time of farrowing—effects on teat success and postnatal piglet mortality from loose housed sows. Livestock Science, 136(2-3), 225-231.

Weary, D. M., Pajor, E. A., Fraser, D., & Honkanen, A. M. 1996. Sow body movements that crush piglets: a comparison between two types of farrowing accommodation. Applied Animal Behaviour Science, 49(2), 149-158.

Weary, D. M., Phillips, P. A., Pajor, E. A., Fraser, D., & Thompson, B. K. 1998. Crushing of piglets by sows: effects of litter features, pen features and sow behaviour. Applied Animal Behaviour Science, 61(2), 103-111.

Verdon, M., Morrison, R. S., & Rault, J. L. 2019. Group lactation from 7 or 14 days of age reduces piglet aggression at weaning compared to farrowing crate housing. Animal, 13(10), 2327-2335.

Webb, N.G., 1984. Compressive stresses on, and the strength of, the inner and outer digit of pig ́s feet, and the implications for injury and floor design. Journal of Agricultural Engineering Research, 30: 71-80

Weber, R., Keil, N. M., Fehr, M., & Horat, R. 2009. Factors affecting piglet mortality in loose farrowing systems on commercial farms. Livestock Science, 124(1-3), 216-222.

Weber, R., Burla, J. B., Jossen, M., & Wechsler, B. 2020. Piglet Losses in Free-Farrowing Pens: Influence of Litter Size.  Agrarforschung Schweiz 11: 53-58.

Westin, R. 2005. Betydelsen av grisningsboxens utformning för hälsa och beteende hos sugga och smågrisar under grisning och digivning: en litteraturstudie. Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, Sveriges lantbruksuniversitet.

Westin, R., Holmgren, N., Mattsson, B., & Algers, B. 2013. Throughput capacity of large quantities of chopped straw in partly slatted farrowing pens for loose housed sows. Acta Agriculturae Scandinavica, Section A–Animal Science, 63(1), 18-27.

Westin, R., Holmgren, N., Hultgren, J., & Algers, B. 2014. Large quantities of straw at farrowing prevents bruising and increases weight gain in piglets. Preventive veterinary medicine, 115(3-4), 181-190.

Westin, R., Holmgren, N., Hultgren, J., Ortman, K., Linder, A., & Algers, B. 2015a. Post-mortem findings and piglet mortality in relation to strategic use of straw at farrowing. Preventive veterinary medicine119(3-4), 141-152.

Westin, R., Hultgren, J., & Algers, B. 2015b. Strategic use of straw increases nest building in loose housed farrowing sows. Applied Animal Behaviour Science166, 63-70.

Whatson, T.S. 1985. Development of eliminative behaviour in piglets. Appl. Anim. Behav. Sci. 14, 365–377.

Zoric, M., Nilsson, E., Lundeheim, N., & Wallgren, P. 2009. Incidence of lameness and abrasions in piglets in identical farrowing pens with four different types of floor. Acta Veterinaria Scandinavica, 51(1), 1-9.

Zurbrigg, K. 2006. Sow shoulder lesions: Risk factors and treatment effects on an Ontario farm. Journal of animal science, 84(9), 2509-2514.

J. Yun, K.M. Swan, K. Vienola, Y.Y. Kim, C. Oliviero, O.A.T. Peltoniemi, A. Valros 2014. Farrowing environment has an impact on sow metabolic status and piglet colostrum intake in early lactation. Livest. Sci., 163, pp. 120-125

Tillbaka till huvudsidan