Cargotecs styrelseordförande, historiker FD Ilkka Herlin är Årets Alumn 2020.

Alumnföreningen vid Helsingfors universitet har valt FD Ilkka Herlin, styrelseordförande för Cargotec och miljöpåverkare till Årets Alumn 2020.

”Vi måste frångå de stora strukturerna som vi själva har skapat till att i stället existera i harmoni med naturen. Teknologin måste anpassas för att den ska kunna vara en del av det naturliga systemet. Den moderna kulturens stora misstag är att den försökt kontrollera naturens gång uppifrån”, säger Herlin.

Som årets alumn kommer Herlin åtminstone att prata om hur brådskande det är att bekämpa både klimatförändringen och det faktum att biodiversiteten minskar. På sin egen gård Qvidja i Pargas experimenterar Herlin med ett slags jord-och skogsbruk som ska öka biodiversiteten och binder koldioxid från luften till jorden istället för att vara en källa till kol.

Herlin har gjort insatser för att skydda Östersjön sedan början av 1990-talet. Arbetet har gett upphov till Baltic Sea Action Group (BSAG), Soilfood oy, ett regenerativt återvinningsföretag och Q Power, ett företag för förnybar energi.

Huvudfokuset för Herlins forskarkarriär har legat inom vetenskapens och teknologins historia, och att sträva till att förstå hur de stora systemen fungerar. Herlin har varit involverad i många uppstartsföretag och ekologiska innovationer. Vad är receptet för innovation?

”Det viktiga är att grundforskningen inte redan på förhand har som mål förvandlas till innovation. Allt det som jag själv varit involverad i har vuxit fram ur det bästa av kompromisslös grundforskning och marginalämnen, som först senare kombinerats med ett lösningsorienterat tänkande.”

AlumnForum Årets Alumn 2020

Tänk om vi kan gå från ett destruktivt till ett konstruktivt förhållande med naturen? Leva i harmoni som en del av naturen?
Onsdagen 8.4.2020 kl 16.30
Plats: Tankehörnan, Universitetsgatan 4

En intelligent optimist

Årets alumn, utrikeskorrespondent Heikki Aittokoski, anser att man borde förhålla sig på ett positivt sätt till världen och framtiden och inte bara fokusera på problem.

 “Det är ju som ett skämt att man först läser politisk historia vid Statsvetenskapliga fakulteten, får ett jobb på Helsingin Sanomat, och aldrig blir färdig.” – Heikki Aittokoski

När Heikki Aittokoski läste till inträdesprovet i politisk historia våren 1990 hade socialismen nyligen kollapsat i Östeuropa.

När han sedan hösten 1991 inledde sina studier efter ett år i armén, föll Sovjetunionen samman bit för bit.

– Jag vet inte om andan i ämnesföreningen då var högerorienterad, men vänsterorienterad var den i alla fall inte. På den tiden handlade det mycket om politisk frigörelse och uppgörelse med finlandiseringen, säger Aittokoski.

Han bestämde sig för att läsa politisk historia tack vare att han under sin skoltid i Gröndal i Esbo fick njuta av “förträffliga historielärares berättelser”.

– Historia var för mig en serie levande men sanna berättelser. Hur stor del av berättelserna som var sanna är självfallet oklart, men det förstod jag inte som barn utan läste bara allt kritiklöst och trodde på det jag läste.

Under sin abivår drömde Aittokoski också om en karriär som journalist. Han köpte Tammerfors universitets urvalsprovslitteratur för informationslära från Akademiska bokhandeln, satte sig i ett café på Esplanaden och började bläddra i Uutisoppikirja skriven av Bruun, Koskimies och Tervonen.

– Det var ofattbart teoretiskt trams. Jag tänkte att sådant här tänker jag inte läsa, jag börjar hellre på Statsvetenskapliga fakulteten i Helsingfors.

Även den politiska historian blev ändå i de fördjupade studierna alldeles för teoretisk och för långt från det levande livets historia för Aittokoskis smak, och studierna blev på hälft. Aittokoski föredrog att börja jobba på Helsingin Sanomat, där man inte frågade efter någon examen. 

– Det är ju som ett skämt att man läser politisk historia vid Statsvetenskapliga fakulteten, får ett jobb på Helsingin Sanomat, och aldrig blir färdig. 

Aittokoskis bästa vän Marko Junkkari, ledarskribent och långvarig chef för politikredaktionen, gjorde precis på det sättet. Från samma kompisgäng som studerade politisk historia hamnade också två andra på Helsingin Sanomat: Kaius Niemi som är tidningens nuvarande chefredaktör och Jaakko Lyytinen som bland annat har lett kulturredaktionen.

För Aittokoski kretsade studielivet i stor utsträckning kring ämnesföreningstidningen Poleemi.

– I tidningen fanns mycket sådant pojkaktigt humorinnehåll om sprit och sex gjort med en studentikos attityd som jag efterklokt skulle ha kunnat skippa.

Till exempel i temanumret Seksuaalisuuden historia (‘sexualitetens historia’) skrev vi med lätt penna en artikel om masturbationens historia. Som anslutande artikel intervjuade Junkkari en studerande vid namn “Heka A.” om dennes egna masturbationserfarenheter. På bilden har Heka A. en svart balk över ögonen för att förhindra igenkännande, men den hade avsiktligt fått glida ner från ögonen. 

Samtidigt skev Aittokoski och de andra mycket ambitiösa och seriösa artiklar till exempel om det finska inbördeskriget och finlandiseringen.   

Kompisarna fick intervjua bland annat historiker Heikki Ylikangas, författare Antti Tuuri och Sirkka Hämäläinen som var chefdirektör vid Finlands Bank. De intervjuade Hämäläinen i Finlands Banks praktfulla lokaler om hennes position som ordförande i Risto Ryti-sällskapet, som man efter Sovjetunionens fall hade vågat grunda.

– De tog oss på allvar och berättade om sina synpunkter, trots att vi bara var 20-åriga slynglar, det respekterar jag.

Gänget studerande gjorde saker med glimten i ögat, men samtidigt ambitiöst. Diskussionerna var på samma gång avslappnade men ändå intellektuellt kompromisslösa.

– Eftersom jag själv kom från Esbos skogar och hade en medelklassbakgrund som inte var akademisk var det bästa med universitetet den stimulerande atmosfären och det enorma antalet hjärnor.

Aittokoski minns studielivet i början av 1990-talet i ämnesföreningen Polho för studerande i politisk historia som avslappnat och informellt. Därför blev han överraskad då han i början av 2010-talet var gäst på Polhos årsfest.

– Verksamheten var formell, och man följde etiketten mycket noga. Man hade gått tillbaka till någon mycket konservativ tradition. Kontrasten mot mina egna minnen var stor.

Aittokoski anser att den kännedom om politisk historia han fick från universitetet har hjälpt honom mycket i arbetet som samtidsinriktad journalist. Han var speciellt entusiastisk över den ism-kurs han gick i början av sina studier, som grundligt behandlade ideologiinriktningar från fascism till liberalism.

Våren 1994, då han hade studerat lite längre, sökte han till Statsvetenskapliga fakultetens specialistutbildningsprogram där man ordnade krävande undervisning i små grupper, bland annat ekonomen Pekka Sutelas seminarium om Rysslands utveckling efter Sovjetunionens fall.

På en annan specialkurs inom samma studiehelhet kodade Aittokoski en hemsida åt sig själv – något som 1994 verkligen innebar att vara avantgardistisk inom teknologin.

– Jag gjorde hemsidan med glimten i ögat. Jag skrev att jag hade filateli som hobby, fast det inte alls var sant, berättar Aittokoski.

– Då fattade jag inte att om man en gång lägger upp något på nätet kan det finnas där för evigt. Lyckligtvis torde den där sidan nog vara försvunnen på riktigt.

Studiehelheterna började i det här skedet att avgränsa sig från den verkliga historian, och tack vare sina tidningsurklipp från Poleemi fick Aittokoski läsåret 1994–1995 jobb som journalist på Ylioppilaslehti och i samma veva sommarjobb på Helsingin Sanomats kulturredaktion 1995.

Arbetsgivaren ville förlänga avtalet fram till jul, och Aittokoski samtyckte. Efter det återvände han till universitetet vid sidan av inhoppen på Helsingin Sanomat, men han tog inte studierna på speciellt stort allvar. Journalismen motiverade mer än fördjupade studier.

– Det var nog också en mentalitet som kom av att vara ung under lågkonjunkturen; man vågade inte säga nej till ett jobberbjudande från Helsingin Sanomat.

– Bara några år tidigare, under de värsta lågkonjunkturåren, när marken devalverades och arbetslösheten ökade explosionsartat, satt vi i Porthanias café på långa luncher och funderade på allvar om vi överhuvudtaget någonsin skulle få jobb, minst av allt i den egna branschen. 

På Helsingin Sanomat flyttade Aittokoski snart över till utrikesredaktionen. Han blev korrespondent i Berlin 1998 då han bara var 27, och när han efter tre år kom tillbaka till hemmaredaktionen befordrades han till utrikesredaktionens biträdande chef 2002 och chef 2007.

Det verkade som om han klättrade på karriärstegen med god fart, men 2012 valde Aittokoski själv att gå tillbaka till arbetet som journalist. Varför?

– Tio år som chef lärde mig mycket om andra människor och om mig själv. Det var ändå mentalt tungt, i utrikesredaktionen fanns fortfarande på den tiden 25 personer att leda. Som chef hann jag nästan inte skriva alls, och det var för skrivandet jag sökte mig till den här branschen.

Utmärkande för Aittokoskis stil är att det finns en vision i det han skriver. Också standardnyheter börjar likna en kolumn eller analys till stilen.

– Det känns som ett naturligt sätt att skriva, och det har tilltagit med åldern. I fyrtioårsåldern började jag ha mycket erfarenhet och kunnande. Det torde också vara nyttigt för läsaren att journalister inte bara rapporterar om världen utan med hjälp av tolkningar försöker ge den rim och reson.

Aittokoski får mycket läsarrespons, och i den nuvarande desinformationens tidsålder önskar många sig en journalism som förklarar och fördjupar.

Det är något som också uppskattas på tidningen. Helsingin Sanomat är en exceptionell akademisk arbetsplats i det avseendet att många när de blir äldre går tillbaka från chefsbefattningar till jobbet som journalist, och dessa förflyttningar “neråt” anses vara något rentav aktningsvärt.

– Själv är jag nog blind för hur annorlunda det är eftersom jag egentligen aldrig har jobbat någon annanstans.

Aittokoski har förverkligat sina visioner också genom att skriva fyra fackböcker som försöker förstå världen och Europas nutida utveckling. Under åren 2014–2017 fick han i ett stadigt flöde priser och blev nominerad till priser för sina böcker och sitt arbete som journalist. De viktigaste var journalistpriset som delas ut av Suomen Kuvalehti och Informationsspridningens statspris.

Personligen tycker han att det mest omvälvande priset var när han 1979 vann en skrivtävling för elever i tredje klass, Lasten vuoden kirjoituskilpailu. Han skrev om den indiska gatpojken Pedro, som klarade många utmaningar genom att vara positiv och kvicktänkt.

– Pedro är ju inget indiskt namn, men det kunde de ha överseende med då jag bara var nio år gammal.

Optimismen har också varit ett stöd för Aittokoski i hans karriär. Avvikande från den gängse uppfattningen i sin yrkeskår ser han mot framtiden med tillförsikt.

– Man borde inte närma sig världen probleminriktat, utan också på ett positivt sätt, utan att vara naiv. Det för vår tid typiska sättet att observera nuet och framtiden dystopibetonat och att inte se möjligheter stör mig.

– Att vara pessimistisk och förhålla sig cyniskt till världen omkring sig anses vara ett tecken på intelligens. Enligt min uppfattning har det ingenting med intelligens att göra. För en stor del av världens befolkning är livet mycket bättre än det var för deras mor- och farföräldrar.

Det förargar Aittokoski att han under de senaste åren i tidningarna har läst intervjuer där många påverkare i det finländska kulturlivet konstaterat att det finländska välfärdssamhället håller på att förstöras.

– De är grundlösa uttalanden, utan att oron motiveras med hjälp av konkreta fakta. Sådana lösa kommentarer stör mig väldigt mycket.

Under 2018 arbetade Aittokoski som Helsingin Sanomats korrespondent i framtidsfrågor, och hade Sanomatalo som sin stationeringsort men reste mycket runt världen och fördjupade sig i mänsklighetens framtida utmaningar och möjligheter.

– Jag har traditionellt varit långsam när det gäller att ta till mig teknologi, men det jobbet tvingade mig att fördjupa mig i teknik. Det är en fascinerande värld. Jag har respekt för ingenjörskunnandet och jag tror att det också i framtiden kan förbättra livet för hela planetens invånare.

Aittokoski är ändå en så tvättäkta statsvetare att han när han skriver om teknik inte kan låta bli att fundera på moral och koppla idéhistoriska dimensioner till frågan. Till exempel ett yttrande av den amerikanska teknikhistorikern Melvin Kranzberg tilltalar honom: “Teknologin är varken god eller ond; ej heller är den neutral.”

Aittokoski blev glad när Alumnföreningens styrelse bad honom bli Årets alumn, men samtidigt sa han genast att han aldrig fått någon examen – med artiga ordval och på ett sådant sätt att alla parter lätt skulle ha kunnat backa ur.

För föreningen är det ändå inget problem att han inte blivit färdig. För tio år sedan bestämde man att alla som har fått studierätt, forskningstillstånd eller en arbetsplats vid Helsingfors universitet är en alumn. Anledningen till detta är att det till exempel bland de kvinnor som studerade på 1960- och 1970-talet var många som avbröt studierna för att bli hemma och sköta sina barn. Det skulle vara orimligt att lämna dem utanför alumnverksamheten, och det samma gäller för dem som blev tvungna att lämna skolbänken och börja jobba.

“Jag är mycket glad över denna vidsynthet. Det finns många av oss utan examen”, säger Aittokoski.

“Det är trevligt att som alumn återvända till universitetets korridorer, men samtidigt gör sig tanken påmind att jag kanske ändå borde ha skrivit gradun.”

FAKTA

Årets alumn

* Heikki Aittokoski föddes i Jyväskylä i november 1970.

* Utrikeskorrespondent på Helsingin Sanomat och fackboksförfattare.

* Studerade politisk historia vid Helsingfors universitet på 1990-talet. Studierna blev på hälft.

* Arbetat på Helsingin Sanomat sedan 1995, först vid kulturredaktionen och sedan vid utrikesredaktionen. Korrespondent i Berlin 1998–2001, korrespondent i Bryssel 2006 och korrespondent i framtidsfrågor (tulevaisuuskirjeenvaihtaja) 2018. Biträdande chef för utrikesredaktionen 2002–2007 och chef 2007–2012.

* Har skrivit fyra fackböcker:
- Lihavan kotkan maa – Reportaasi Berliinin tasavallasta (WSOY, 1999)
- Eurooppaan raiteelta 4 – Junamatka entisen rautaesiripun halki (WSOY, 2004)
- Narrien laiva – Matka pieleen menneessä maailmassa (HS Kirjat, 2013)
- Kuolemantanssi – Askeleita nationalismin Euroopassa. (HS Kirjat 2016)

* Erhållit många priser och nominerats till många. De viktigaste är journalistpriset som delas ut av Suomen Kuvalehti (2014) och Informationsspridningens statspris (2017).

* Tre barn. Födda 1998, 2003 och 2005.

* Gillar att simma, att jogga, att läsa böcker och att sköta trädgården.

Årets Alumn, Gold&Green Foods-startupbolagets grundare och tekniska chef Reetta Kivelä och hennes idé pulled havre, havrebaserat vegetabiliskt protein, har varit föremål för stor uppmärksamhet i media i Finland – troligtvis mer än något livsmedel eller någon livsmedelsexpert någonsin tidigare.

För Kivelä känns valet till Årets Alumn naturligt. Hon upplever att hon aldrig har lämnat universitetets korridorer. I sitt nya hedersuppdrag ämnar hon tala för åtminstone jämställdhet och innovationer.

– I Finland har jag aldrig behövt tänka att jag bara är en flicka. Man behöver inte resa längre än till Centraleuropa för att se mycket mer traditionella och manscentrerade attityder inom livsmedelsindustrin, säger Kivelä.

Enligt Kivelä uppkommer innovationer på allvar först då olika slags människor ser på världen ur olika synvinklar.

Det var lätt för mig att satsa på pulled havre tack vare mina egna erfarenheter som vegetarian och arbetande mamma. Det fanns ingen tid för att blötlägga linser.

Kivelä har redan i flera år varit en aktiv del av Alumnföreningens gemenskap av 7000 aktiva alumner.

Jag har i tiderna själv blivit mentorerad, och jag önskar att jag själv skulle kunna fungera som mentor i framtiden så att andra också kunde ta del av mina erfarenheter och förbättra världen.

AlumniForum Årets Alumn 2018 föreläsning
Torsdagen 22.3.2018 kl 17
Plats: Solennitetssalen

Domare för Europeiska människorättsdomstolen, hedersdoktor, JD Pauliine Koskelo är Årets Alumn

 

Alumnföreningen vid Helsingfors universitet har utsett Pauliine Koskelo till Årets Alumn 2017. Koskelo är domare vid Europeiska människorättsdomstolen och var president för Högsta domstolen i Finland 2006–2015.

Årets Alumn är en positiv ambassadör för Helsingfors universitet. Årligen går utmärkelsen till en person som med sin verksamhet har stött Helsingfors universitets principer, främjat den akademiska utbildningens anseende och höjt den akademiska Helsingforsandan.

– Det är fint att alumnverksamheten har ökat vid de finländska universiteten. Det är ett sätt att skapa en växelverkan mellan universitetet och dess alumner ute i samhället och arbetslivet, säger Pauliine Koskelo från sitt arbetsrum i Strasbourg.

Hon har själv varit medlem i Alumnföreningens styrelse, och under hennes tid som ordförande valdes den internationellt kända nationalekonomen Bengt Holmström till Årets Alumn 2009.

Koskelo säger att en av universitetets uppgifter i ett demokratiskt samhälle är att se till att den samhälleliga debatten hålls informerad och mångsidig.

– Interaktionen mellan vetenskapssamhället och de andra sektorerna är viktig. Bildningens betydelse har ökat, och vi ser gång på gång vad som följer av att människor kan mycket om ett smalt specialområde men inte har en allmän uppfattning om vad som händer i samhället. Allmänbildning är oerhört viktigt, och dialog främjar allmänbildningen.

Koskelo säger att universitetets alumner med sin egen insats kan odla en kultur som strävar efter att samhällsdiskussionen är öppen, analytisk och bildad.

AlumnForum Årets Alumn 2017 föreläsning
Entä jos oikeusvaltio ei Euroopassakaan ole itsestäänselvyys? 
(Tänk om rättsstaten i Europa inte heller är en självklarhet?)

Torsdag 16.3.2017 klo 17
Plats: Sollenitetssalen, Alexandersgatan 5

 

Fotograf: Milla Vahtila

 

Professor, Ph.D., FK Bengt Holmström är Årets Alumn 2010

Helsingfors universitets Alumförening har den 13.10.2010 utsett den internationellt erkände nationalekonomen professor Ph.D., FK Bengt Holmström till Årets Alumn. Ekonomipriset - Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne - tilldelas i år finländaren Bengt Holmström, professor vid MIT, och ekonomiprofessor Oliver Hart vid Harvard Universitet för deras forskning om kontraktsteori.

Läs mer här:

https://svenska.yle.fi/artikel/2016/10/10/ekonomipriset-gar-till-finlandaren-bengt-holmstrom-och-oliver-hart

Holmström är professor i nationalekonomi vid det amrikanska toppuniversitetet MIT. Homlström har också varit medlem i Alumnföreningens delegation sedan 2007. För Holmström innebär alumnitet tacksamhet för den fantastiska och inspirerande utbildning som varit avgörande för de viktigaste valen som livet för med sig.

Från Holmströms studietid minns han speciellt Olli Lokki, professor i tillämpad matematik som även fungerade som Holmströms pro gradu-handledare, samt Seppo Mustonen, som öppnade hans ögon för statistikvetenskapen. Båda uppmuntrade honom att resa till Amerika.

”Vetenskapliga samfund hjälper till att lösa de stora, globala kriserna”

Holmström konstaterade redan 2010 att de vetenskapliga samfundens roll blir allt viktigare för att lösa stora globala kriser. Viktiga faktorer är enligt Holmström både undervisning, forskning samt social påverkan genom media.

"Undervisningen och dess nivå väger tyngst och inverkar mest. Jag studerade matematik, men studier i humaniora skulle ha varit ett bra komplement i min utbildning.  Inom forskning står jag bakom grundforskning, som är fundamentet för all forskning. När medierna lyfter fram stora problem, borde forskarna ta en större roll som experter för att ge en så djupgående bild av problemet som möjligt. Som exempel kan man lyfta fram finanskrisen i USA, där investeringsbankerna direkt skuldbelades trots att det fanns en hel del större faktorer i bakgrunden som baserade sig på den globaliserade ekonomin och skuggbankssektorn."

JK Tuomari Nurmio är årets Alumn 2016

(video: Perttu Saksa)

Han föddes i Mosabacka, Helsingfors år 1950, tillbringade sin barndom i bl.a. Broholmen, Munksnäs, Haga, Kottby, Tölö och till sist Berghäll som tonåring. Skolgången avklarades vid Torkelsbackens pojklyceyum ”Tossu”, och en gång stannade han på klassen. Som ung pojke använde han byxor med vita målfärgsfläckar, dittryckta med locket från färgburken.

Han tog studenten från SYK år 1971, påbörjade sina studier i allmän historia samma år, men flyttade snart över till juridiken. Samtidigt fungerade han som redaktionssekreterare för tidningen Soihdunkantaja, och chefredaktör för Uusi Laulu. ”Köyhä tyyli” var hans kännetecken redan under studietiden. Om pengar fanns hoppade han i en taxi direkt efter föreläsningarna för att spara tid.

Hans text ”Juopon reissu”, inspirerad av Aila Meriluotos memoarer och Lauri Viitas legendariska taxifärder, publicerades i tidningen Hämäläis-Osakunta. År 1979 slog han igenom med låten ”Valo yössä”: Taksin katolla vilkkuu yön ainoa valopilkki…” Han tog sin kandidatexamen i juridik år 1983, och från det året är också hans sista lagbok, om man bortser från Ruotsin Waldakunnan lakia från år 1734.

Han är Årets Alumn 2016: Hannu Juhani Nurmio – Judge Bobe – Dumari – även känd som Tuomari Nurmio.

Årets Alumn-föreläsning Kalevala-brändi 2000-luvulle! torsdag 17.3.2016 kl. 17, Helsingfors universitet, Solennitetssalen.

Läs mer: Hannu Nurmio, Årets Alumn

Efter föreläsningen uppträder Dumari ja Spuget för Helsingfors universitets alumner och studerande i Le Bonk med start kl. 19. På plats är 500 nuvarande och tidigare studerande. DU kommer väl också?

YLE:s korrespondent, PM Marja Manninen är Årets Alumn 2015

Marja Manninen, utrikeskorrespondent för YLE i Moskva, har blivit utsedd till Årets Alumn 2015 vid Helsingfors universitet. Alumnföreningen vid Helsingfors universitet beviljar hederstiteln årligen åt en person som med sin verksamhet har stött principerna vid Helsingfors universitet och främjat uppskattningen av akademisk utbildning.

I sitt tal på Alumnfesten på Restaurang Börs konstaterade Manninen, att skolningssystemet i Finland är mycket lyckat. Vi utbildar till ett kritiskt tänkande, vilket fungerar som en sköld i ett informationskrig. Vi har en skyldighet att tala sanning, oberoende om den behagar publiken eller inte.

Angående krisen i Ukraina, konstaterar Årets Alumn 2015 Marja Manninen, att även om nivån på utbildning i både Ukraina och Ryssland är hög – högre än många tror – utbildar man inte där till ett kritiskt tänkande. Informationen från ovan antas som sanning. Människorna på bägge sidor är lika lätta att manipulera.

I dagens kommunikation oroar Manninen sig för twittrandet. Risken är att den första tweeten blir kvar i minnet oberoende om informationen är riktigt eller inte. Efteråt är felaktigheten svår att korrigera. Därtill litar man för mycket på Google utan att granska källan.

Talet av utrikeskorrespondenten vid YLE var självaste svaret på frågan till Årets Alumn:

Var får en finländsk korrespondent i de rådande omständigheterna de andliga resurser med vilka man kan finna och förmedla till sitt hemland det man själv anser vara korrekt information?

"En finländsk korrespondent finner de nödvändiga resurserna i vårt demokratiska och mångdimensionella samhälle och dess överlägsna utbildningssystem. Vi utbildas till att tänka självständigt – att förstå att det inte existerar endast en sanning här i världen och att man bör förhålla sig kritiskt till all information. Av denna orsak är vi svårare att manipulera. Publiken vet detta och kan också lita på det", svarar Manninen.

Marja inledde sina studier i ryska vid 38 års ålder.

Som motvikt till det tunga arbetet är Manninen en storkonsument av deckare. ”De är en motvikt till mitt arbete. I en välskriven deckarhistoria finns en klar intrig, en början och ett slut – till skillnad från mitt arbete, som ofta kan vara riktigt kaotiskt.”

Manninen har också föreläst under deckardagarna i Kouvola.

Manninen studerade två år vid statsvetenskapliga fakulteten och gav sig därefter in i arbetslivet.

17 år senare, år 1988, fick Manninen ett brev från Universitetet om att rätten till studierna går ut våren 1989. Med ett tiotal andra som också lämnat sina studier på hälft, gav hon sin pro gradu till granskning inom utsatt tid och examinerades samma vår. De flesta deltog dessutom i statsvetenskapliga fakultetens promotion.

Årets Alumn

  • född i Sippola, student från samskolan i Ingerois 1972
  • magister i statsvetenskap 1989 med avhandlingen ”Nuoret uutis- ja ajankohtaisohjelmien katsojina” (övers. Ungdomar som konsumenter av nyhets- och aktualitetsprogram)
  • inledde sin karriär som redaktör vid en lokaltidning 1973, gick vidare till att bli redaktör för en tidning i en landskommun och vidare till att bli radioredaktör för Yleisradio (YLE) 1978
  • redaktör för finskspråkiga nyheter vid Sveriges Radio i Stockholm under åren 1982-83
  • radioredaktör för nyheter i Helsingfors och redaktör för Ajankohtainen kakkonen i Tammerfors 1983-86
  • redaktör för riksnyheter i television 1986-90
  • redaktör för YLE:s regionala nyheter i Villmanstrand sedan 1990 med bevakning av sydöstra Finland samt Karelska näset och S:t Petersburg med område. Inledde studier i ryska 1991.
  • journalistpriset år 2007 utdelat av Suomen Kuvalehti
  • utrikeskorrespondent för YLE i Moskva sedan 2010

Överdirektör för Statens ekonomiska forskningscentral, PD Johana Vartainen är Årets Alumn 2014

Till Helsingfors universitets Årets Alumn 2014 valdes Överdirektör vid Statens ekonomiska forskningscentral Juhana Vartiainen. Alumnföreningen vid Helsingfors universitet utses årligen till uppgiften en person som med sitt exempel stött och främjat ippskattningen av det akademiska inom sin branch.

I sitt tal på Alumnfesten på Restauran Börs Årets konstaterar Vartiainen att kommitéväsendets nedgång är en av orsakerna till det långsamma beslutsfattandet.

Årets Alumni Juhana Vartiainen, 55, konstaterade, att Finlands statsminister i princip har ett tillräckligt vetenskapligt stöd för det politiska beslutsfattandet men att stödet inte är tillräckligt väl organiserat. På grund av dålig organisering har bland annat det växande hållbarhetsunderskottet skötts bättre i det övriga Norden än i Finland. "Finland har sölat längst."

Vartiainen är överdirektör vid Statens ekonomiska forskningscentral, och hans tal var ett svar på följande fråga:
Har vårt lands statsminister och regering tillräckligt vetenskapligt stöd för att kunna hantera och analysera det ständigt ökande informationsflödet? Hur skulle du under ideala förhållanden organisera det vetenskapliga stödet i allmänhet och i makroekonomiska frågor i synnerhet?

Enligt Vartiainen finns det många orsaker till problemen i det statliga beslutsfattandet, men han nämner speciellt kommittéväsendets förfall. Det traditionella nordiska kommittéväsendet har tidigare varit ett utmärkt sätt att förmedla vetenskaplig kunskap till hela folket.

Nedgången har orsakats av den populism som nästlat in sig i politiken efter kalla kriget. En annan orsak är det politiska beredningsarbetet som ökat exponentiellt i och med EU samt bristen på resurser och kortsiktigheten.

Vartiainen anser att kommittéväsendets förfall har betydande konsekvenser. "I kommittéerna skapas en överblick och uppfattning om vad som är bäst för nationen." I kommittéerna samlas landets intellektuella kapital för att arbeta för nationens bästa. Så är inte fallet i dagens Finland. Kommittéarbetet sammanför experter från olika områden. "Idag har vi inte tillräckligt med forum där exempelvis ekonomiska och socialpolitiska experter kan interagera på ett fruktbart sätt."

Ur folkets och medborgarnas synvinkel vore det bättre med kommittéer i stället för en eller två utredningsmän eller lobbygrupper. Ett gediget expertarbete och det vetenskapliga stödet det utgör vore på sin plats också med tanke på den misstro som folk har gentemot auktoriteter, säger Vartiainen.

När det gäller statsfinanserna leder bristerna i beredningsmaskineriet till kortsiktighet, anser Vartiainen. De politiska partierna är inte till någon hjälp eftersom de är svaga och diskussionskulturen outvecklad.

Juhana Vartiainen förde fram sina åsikter ledigt och rakt på sak. Han har rykte om sig att vara provokativ i sina tankegångar och säregen som debattör. "Inte är jag en provokatör," säger han, "det här är det svenska tjänstemannatänkesättet."

Kännetecknen på en svensk tjänsteman lär enligt Vartiainen vara hornbågade glasögon och tunna byxor i ylletyg. Må så vara, men det kommande året kommer Vartiainens garderob att innehålla ett mycket värdefullt plagg, nämligen alumnmanteln.

Årets alumn

  • Född i Helsingfors 1958
  • Maka professorn i matkulturJohanna Mäkelä
  • Disputerade för doktorsgraden i nationalekonomi 1992 med rubriken "Capital Accumulation in a Corporatist Economy"
  • Fortsatta studier vid London School of Economics
  • Forskningsassistent vid Finlands Akademi 1984–88
  • Assistent vid Nationalekonomiska institutionen vid Helsingfors universitet 1989–90
  • Forskare och specialforskare vid Löntagarnas forskningsinstitut 1990–2001
  • Forskare (1994–96, 2001) och chef (2003–05) vid Fackföreningsrörelsens institut för ekonomisk forskning, Stockholm
  • Forskningssekreterare för den av statsministern tillsatta EMU-arbetsgruppen 1997
  • Chef för forskningsavdelningen vid Konjunkturinstitutet 2005–2012
  • Överdirektör vid Statens ekonomiska forskningscentral, 2012–
  • Har klassisk musik som hobby, spelar violin

Professor, FD laura kolbe ÄR ÅRETS ALUMN 2013

Laura Kolbe haluaa yliopistolaiset mukaan yhteiskunnalliseen päätöksentekoon.

Helsinki ilman yliopistoa olisi tyhjiä, tuulisia katuja ahtaalla niemellä – jotain ihan muuta kuin tuntemamme elävä kaupunki. Yliopiston keskeinen rooli näkyy jo Engelin suunnittelemassa Senaatintorin miljöössä, jossa Yliopiston sai tasavertaisen paikan Tuomiokirkon ja Senaatintalon rinnalla.

Pääjohtaja, FT petteri taalas ON VUODEN ALUMNI 2012

Petteri Taalas on toiminut useissa kansainvälisissä luottamustehtävissä, muun muassa Maailman ilmatieteen järjestössä hallintoneuvoston jäsenenä, Euroopan unionin komission erilaisissa tiedeprojekteissa sekä eri ilmasto- ja meteorologiyhdistyksissä.

Taalaksella on kiinteä side yliopistoon. Hän on julkaissut 66 tieteellisesti ennakkotarkastettua julkaisua sekä 38 muuta julkaisua liittyen globaalimuutokseen, ilmastoon ja ilmakehän kemiaan sekä Etelä-mantereen tutkimukseen.

kOMMISSIONÄR VTM OLLI REHN ÄR ÅRETS ALUMN 2011

Opiskelujensa lomassa Olli Rehn pelasi kärkimiehenä yliopiston futisseurassa ja toimi muun muassa Suomen Keskustan varapuheenjohtajana.

Valmistumistani vauhditti se, että erehdyin antamaan julkisen lupauksen, jonka mukaan valmistuisin vuoden 1989 loppuun mennessä. Juhannuksenakin kirjoitin gradua Helsingissä ja nautin tyhjästä kaupungista, Rehn muistelee pilke silmäkulmassa.

Rehn toteaa olevansa ”enemmän tekijä kuin käsitteellistäjä”, mutta sanoo tieteellistä tietoa EU-päätöksenteon kivijalaksi.

Komission virkamiesten perusvaisto on kaikilla aloilla, että asioiden selvittäminen alkaa itsestään selvästi siitä, että käydään läpi käytössä oleva tutkimustieto.

Författare, psykolog, ML CLAES ANDERSSON ÄR ÅRETS ALUMN 2009

Claes Anderssonin mukaan Suomen yliopistolaitoksella on ollut merkittävä rooli talouden ja ammattiosaamisen kehittäjänä sekä yhteiskunnan tasa-arvoistamisessa. Yliopiston yhtenä tehtävänä on perinteisesti ollut myös kaiken autoritaarisen vallankäytön vastustaminen.

Vaikuttaa huolestuttavasti siltä, että käynnissä olevissa yliopistoreformeissa yleissivistävä yliopisto aiotaan muuttaa markkinariippuvaiseksi elinkeinoelämän tuotantolaitokseksi.

Professor, FD pekka himanen är årets alumn 2007

Pekka Himanen ihmetteli puheessaan, miten Suomessa voidaan odottaa, että meidän yliopistomme tuottavat maailman johtavia innovaattoreita tilanteessa, jossa yliopistojen oppilas-opettaja -suhdeluku on kaksinkertainen verrattuna kansainvälisesti johtaviin yliopistoihin. Maailman johtavien yliopistojen budjetit ovat melkein 3 miljardia dollaria vuodessa, kun Suomessa koko yliopistojärjestelmään sijoitettava summa on pienempi.

Näkemykseni on, että Suomeen tarvitaan visionäärinen innovaatioministeri, jonka tehtävä olisi edistää suomalaista luovuutta tutkimuksesta taiteeseen ja koulutukseen sekä niitä soveltaviin innovaatioihin - yhdistäen yliopistoasiat, kulttuuriasiat ja innovaatiorahoituksen.

JL, JD h.c. jacob söderman är årets alumn 2005

Jacob Söderman on toiminut Julkisen sanan neuvoston puheenjohtajana 2003–2005, Helsingin yliopiston konsistorissa 2004–2006 ja Euroopan neuvoston viisaiden ryhmässä 2005–2006. Oikeusministerinä hän oli 1971, sosiaali- ja terveysministerinä 1982, Uudenmaan läänin maaherrana 1982–1989 ja eduskunnan oikeusasiamiehenä 1989–1995. Hän oli ensimmäinen Euroopan oikeusasiamies ja ajoi virassaan 1995–2003 erityisesti EU:n avoimuutta.

OD, professor, rättsodontolog HELENA RANTA ÄR ÅRETS ALUMN 2004

Helena Ranta on toiminut useiden kansainvälisten oikeuslääketieteellisten tutkijaryhmien johtajana ja jäsenenä. Hän on ollut näissä tehtävissä Bosnia ja Hertsegovinassa 1996–1997, Kosovossa 1998–2001, Kamerunissa 2002, Perussa 2002, Irakissa 2004, Kaakkois-Aasian hyökyaalto-onnettomuuden selvittelyissä 2005 sekä Tšetšeniassa. Lisäksi hän on ollut mukana Etelä-Amerikkaan kohdistuneissa oikeuslääke- ja oikeushammaslääketieteellisissä koulutusprojekteissa mm. Perussa ja Kolumbiassa.

Ranta on tunnistanut Estonian onnettomuuden uhreja, hän on tutkinut EU:n toimeksiannosta Kosovon tapahtumia ja hän oli todistajana Haagissa vuonna 2003 Slobodan Miloševićin oikeudenkäynnissä.

Myös kuolleilla on ihmisoikeudet. Niihin kuuluu sekin, että heidät haudataan nimeään kantaviin hautoihin ja että omaiset saavat tietää, mitä heille on tapahtunut. Siihen kuuluu myös, että vainajia kohdellaan kunnioittavasti.

Suomessa hän on myös ollut mukana Helsingin yliopiston arkeologian professori Mika Lavennon johtamissa Lappeenrannan Huhtiniemen joukkohautojen vainajien tutkimuksissa. Näiden oletettiin aluksi olleen toiseen maailmansotaan ja laittomiin teloituksiin liittyviä. Tutkimukset kuitenkin osoittivat, että kyseessä olivat mahdollisesti johonkin kulkutautiin liittyvät 1800-luvun venäläiset sotilashaudat. Ranta on tutkinut myös Nikolai II:n kalloksi epäillyn kallon hampaat, eikä ollut lainkaan vakuuttunut että kallo olisi Nikolain. Helena Rannalle myönnettiin vuonna 2006 tunnustuksena hänen ansioistaan professorin arvo hänen loppuvirkakaudekseen Helsingin yliopistossa.

Biskop, TD EERO HUOVINEN ÄR ÅRETS ALUMN 2003

Ennen piispaksi tuloaan Eero Huovinen työskenteli Helsingin yliopiston teologisessa tiedekunnassa. Hän väitteli teologian tohtoriksi vuonna 1978 ja toimi viime vaiheessa dogmatiikan professorina ja tiedekunnan dekaanina. Hänen tutkimustyönsä on kohdistunut erityisesti Martti Lutherin ajatteluun ja uuteen katoliseen teologiaan. Huovisen väitöskirja Idea Christi (1978) käsittelee saksalaisen katolisen teologin Hans Küngin ajattelua. Myöhemmin hänen tutkimuskohteinaan ovat olleet muun muassa Lutherin käsitykset vanhurskauttamisesta ja kasteesta.

Helsingin hiippakunnan piispaksi hänet valittiin 1991. Kirkon sisäisenä vaikuttajana Huovinen on ollut konservatiivien ja liberaalien linjaristiriitoja sovitteleva. Hän ei ole ottanut kirkon sisäisiin kiistakysymyksiin selvää kantaa. Vielä professorina ollessaan Huovinen kirjoitti naispappeudesta kirjan, jossa selvitetään sekä naispappeuden puolustajien että vastustajien mielipiteitä ilman selvää kannanilmaisua.

FÖRFATTARE KAARI UTRIO ÄR ÅRETS ALUMN 2002

Kaari Utrio opiskeli historiaa Helsingin yliopistossa ja valmistui filosofian kandidaatiksi vuonna 1967. Seuraavana vuonna Utrio julkaisi ensimmäisen romaaninsa Kartanonherra ja kaunis Kirstin.

Lue lisää.

 Arkiater, MKD Risto Pelkonen är Årets Alumn 2001

Risto Pelkonen väitteli lääketieteen ja kirurgian tohtoriksi Helsingin yliopistosta vuonna 1963. Vuosina 1964–1972 hän työskenteli Jälleenvakuutusyhtiö Varman asiantuntijalääkärinä ja vuosina 1972–1996 ylilääkärinä.

Lue lisää.

Republikens President, JK, FD h.c., JD h.c. Tarja Halonen är Årets Alumn 2000

Tarja Halonen toimi Suomen tasavallan 11. presidenttinä ja ensimmäisenä naispuolisena valtionpäämiehenä vuosina 2000–2012. Hän astui virkaan 1. maaliskuuta 2000, ja hänet valittiin uudelleen tasavallan presidentiksi vuonna 2006. Halonen valmistui oikeustieteen kandidaatiksi Helsingin yliopistosta 1968 ja aloitti uransa Suomen ylioppilaskuntien liitossa, jossa hän työskenteli sosiaali- ja järjestösihteerinä 1969–1970. Hän aloitti Suomen Ammattiliittojen Keskusjärjestön SAK:n lakimiehenä 1970 ja jatkoi tässä tehtävässä koko poliittisen uransa ajan.

Maailma tarvitsee työtämme taloudellisesti, sosiaalisesti ja ympäristön kannalta kestävän kehityksen turvaamiseksi.

Lue lisää.

 

EU kommissionär, PM Erkki Liikanen är Årets Alumn 1999

Erkki Liikanen valmistui valtiotieteen kandidaatiksi kansantaloustieteestä Helsingin yliopistosta 1975. Hän on Suomen Pankin johtokunnan puheenjohtaja eli pääjohtaja. Hän on myös Euroopan keskuspankin neuvoston jäsen (2004–) ja Kansainvälisen valuuttarahaston hallintoneuvoston jäsen (2004–).

Lue lisää.

VD, PM, DI, MSc Jorma Ollila är Årets Alumn 1998

Jorma Ollila valmistui Helsingin yliopistosta valtiotieteen maisteriksi pääaineenaan kansantaloustiede 1976. Vuonna 1978 hän suoritti London School of Economicsissa (LSE) MSc-tutkinnon taloustieteessä. Vuonna 1981 Ollila valmistui vielä diplomi-insinööriksi Teknillisen korkeakoulun teknillisen fysiikan koulutusohjelmasta. Opiskeluaikanaan Ollila oli mukana opiskelijapolitiikassa ja toimi vuosina 1973–1974 Suomen ylioppilaskuntien liiton puheenjohtajana. Hän oli opiskelujensa välissä myös Suomen Keskustan kansainvälisten asioiden sihteerinä.

Hän toimi Shellin hallituksen puheenjohtajana 2006-2014 ja Nokian toimitusjohtajana 1992–1999, pääjohtajana 1999–2006 sekä hallituksen puheenjohtajana 1999–2012.

Lue lisää.

VD, FD.docent Jorma Kaimio är Årets Alumn 1997

Jorma Kaimio on suomalainen antiikintutkija ja etruskologi. Kaimio toimi tutkijana ja opettajana Helsingin yliopiston klassillisen filologian laitoksella, kunnes siirtyi Akateemisen kirjakaupan johtoon. Kaimio toimi vuodesta 1991 WSOY:n kirjallisena johtajana ja varatoimitusjohtajana, ja sittemmin vuosina 2000–2006 toimitusjohtajana.

Lue lisää.

FK fru Eeva Ahtisaari är Årets Alumn 1996

Eeva Ahtisaari alkoi opiskella historiaa Helsingin yliopistossa 1956 ja suoritti humanististen tieteiden kandidaatin tutkinnon 1962. Vuosina 1990–1993 Eeva Ahtisaari toimi historioitsijana eduskunnan rahoittamassa entisiä kansanedustajia koskeneessa tutkimuksessa.

Lue lisää.

Statsråd, FL Riitta Uosukainen är Årets Alumn 1995

Riitta Uosukainen opiskeli Helsingin yliopiston humanistisessa tiedekunnassa, jossa hänen aineyhdistelmäänsä kuuluivat suomen kieli, kotimainen kirjallisuus, kansanrunous, kansatiede, kasvatustiede ja käytännöllinen filosofia. Humanististen tieteiden kandidaatiksi hän valmistui vuonna 1964, filosofian kandidaatiksi vuonna 1969 ja filosofian lisensiaatiksi vuonna 1970. Hänen kotimaisen kirjallisuuden alaan kuuluvat pro gradu- ja lisensiaatintutkielmansa käsittelivät Minna Canthia vuosisadan lopun naisen kuvaajana. Opintoaikanaan hän toimi myös muun muassa kustannusosakeyhtiö Tammessa kustannusvirkailijana.

Hän on entinen kokoomuksen pitkäaikainen kansanedustaja (1983–2003), opetusministeri 1991–1994 ja eduskunnan puhemies 1994–2003. Vuonna 2004 tasavallan presidentti myönsi hänelle valtioneuvoksen arvonimen.

Lue lisää.

President för högsta förvaltningsdomstolen, JD, PD, docent Pekka Hallberg är Årets Alumn 1994

Pekka Hallberg on suomalainen juristi, joka on toimi korkeimman hallinto-oikeuden presidenttinä 1993–2012. Hän on Helsingin yliopiston hallinto-oikeuden dosentti ja Joensuun yliopiston julkisoikeuden dosentti. Hän on väitellyt sekä oikeustieteen (1978) että valtiotieteen tohtoriksi (2004). Hän on myös varatuomari (1972).

Hallberg on ollut korkeimman hallinto-oikeuden jäsenenä vuodesta 1979 ja presidentti vuodesta 1993 vuoteen 2012. Lisäksi hän on toiminut oikeusministeriön lainsäädäntöneuvoksena, Suomen akatemian tutkijana ja hallinto-oikeuden virkaa toimittavana professorina. Hallberg on ollut keskeisesti mukana viimeisimmissä valtiosääntöuudistuksissa ja osallistunut erityisesti perusoikeussäännösten kehittämiseen ja soveltamiseen myös käytännössä.

Lue lisää.

Styrelseordförande i SOL PeD Liisa Joronen är Årets Alumn 1993

Johtamisesta ja henkilöstön sisäisestä kasvusta kiinnostunut Liisa Joronen väitteli tohtoriksi Helsingin yliopistossa vuonna 1993 aiheella "Ammatillisen kasvun edellytykset organisaatiossa". Kasvatustieteen ja sosiologian opiskelun tutkimuskohteena ja koekenttänä toimi oma yritys. Vuonna 1991 Liisa Joronen osti perheyrityksestä siivous- ja jätepalvelut, jotka vuoden 1992 alussa saivat uuden ilmeen ja nimen SOL Siivouspalvelu Oy emonaan SOL Jätepalvelu Oy.

Lue lisää.

Bergsråd, AFD Yrjö Pessi är Årets Alumn 1992

Yrjö Pessi on professori, vuorineuvos ja Kemiran entinen pääjohtaja (1975–1990).

Lue lisää.

Kanslichef, JD Hannele Pokka är Årets Alumn 1991

Hannele Pokka on Helsingin yliopiston oikeustiteen tohtori. Vuosina 1994–2008 Pokka oli Lapin läänin viides maaherra ja ensimmäinen nainen virassa. Hän on suomalainen poliitikko  ja ympäristöministeriön kansliapäällikkö vuodesta 2008.

Lue lisää.