Ett rekordantal studerande deltog hösten 2015 i Turhan tiedon kurssi (Kurs i onödig information) som ordnades av Helsingfors universitets Forskarkollegium. Idén bakom kursen har senare också blivit ett radioprogram, ett varumärke och en bok.
Varifrån kommer intresset och efterfrågan på onödig information?
− Det var i Forskarkollegiums korridorer som idén till kursen fick sin början, konstaterar språkvetare Janne Saarikivi och ljudkonstnär Taina Riikonen.
Man planerade kursprogrammet tillsammans och alla föreläsare som tillfrågades ville vara med.
− Vi fick faktiskt föreläsarförslag från hela Finland och man ville att vi skulle ta idén också till andra städer, säger Riikonen och Saarikivi.
− Man inser att det lönar sig att göra sådant som verkligen intresserar, istället för sådant som någon annan säger att är nödvändigt, fortsätter Saarikivi.
− Studerande har nuförtiden ångest över att de måste ta sig genom studierna så snabbt som möjligt. En längtan efter ett friare rum, där man kan undersöka och leta syns tydligt, förklarar Riikonen.
En mer omfattande anledning är enligt Saarikivi en förändring i hela universitetets självbild.
− Tidigare uppmuntrades man att studera så fritt och brett som möjligt. Nu har det tidigare bildningsorienterade sättet att tala fått ge plats för ett teknokratiskt sätt. Det är ur denna spänning som intresset för onödig information har väckts.
Nödvändig eller onödig forskning?
Enligt Riikonen och Saarikivi är det oroväckande att forskningen vid universitetet allt mer värderas på basis av om den ger ekonomisk tillväxt.
Att statsmakten vill att utvecklingen ska gå åt det hållet har varit mycket tydligt, men enligt Saarikivi är det en omöjlig tanke.
− Utgångspunkten för forskningen ska vara problematisering av begrepp, de ska inte vara självklara och odiskutabla i sig.
Den avgörande frågan är i hur stor utsträckning man överhuvudtaget på ett ekonomiskt rationellt sätt kan mäta vetenskapens och konstens betydelse.
− Idag talar man också om konst som upplevelser som ökar produktiviteten. Jag väntar med spänning på när man börjar tala om religion på samma sätt. Kommer man t.ex. i framtiden att finansiera kyrkor bara om de ökar den ekonomiska tillväxten, undrar Saarikivi.
Länge leve bildningen!
Upplever Riikonen och Saarikivi att de är tänkare mot strömmen eller försvarare av den akademiska verksamheten?
− Vi anser att universitetet borde protestera mot orimliga nedskärningar. Att stå på barrikaderna kan också vara att forskarna arbetar med sina egna tankar och skriverier.
”I tanken bakom onödig information är radikalism det att någon till exempel klassificerar fjärilar taxonomiskt, forskar i sanskrits verbmorfologi eller benflöjter från bronsåldern.”
Onödig information är nu ett registrerat varumärke. Riikonen och Saarikivi har registrerat ett trade mark för onödig information som är giltigt fram till 2026. Man arbetar dessutom med en databas som innehåller onödig information och onödigt kunnande.
− Det hör också till våra planer att organisera evenemang med onödig information och verksamhet samt att publicera en årsbok med onödig information. Årsboken kommer dock inte att komma ut varje år, utan alltid när det finns skäl att ge ut den. I den första volymen har vi planerat att ta med sidor som har utelämnats från forskningspublikationer, berättar Saarikivi.
Verksamheten organiseras av Turhan tiedon seura som är en del av ett projekt för crowdsourcing och digitalisering av onödig information som finansieras av Konestiftelsen.
Med den karnevalistiska produktifieringen av onödig information vill Riikonen och Saarikivi framhäva oron över att de akademiska vetenskapsidealen förminskas och ersätts av effektivitet, snabbhet, innovation och produktionseffektivitet:
− Vi vill inte vara passiva åskådare. Vi vill att de gamla akademiska dygderna, bildning, kultur och sanning ska komma till heders.