I sin doktorsavhandling utforskar Mikko Meriläinen ungdomars digitala spelande och negativa effekter av spel i synnerhet ur ett hemfostransperspektiv. Enkätsvar från över 3 000 unga avslöjade ett brett spektrum av spelare och sätt att spela: ungdomarna spelade såväl för att slappna av som för att de var uttråkade eller mådde dåligt.
Målet med spelfostran är att hjälpa ungdomar spela ansvarsfullt, att stödja deras möjligheter att förverkliga sig själva och att ge dem goda förutsättningar för att ta hand om sitt välbefinnande. En sådan kompetens kan inte byggas upp bara genom att begränsa speltimmarna, utan kräver att föräldrar och fostrare är intresserade och empatiska och lyssnar på de unga.
Spelbildning har siktet på välbefinnande
Inom spelfostran är det viktigt att uppmärksamma att alla ungdomar är individer: det finns inget format som passar för alla, påminner Mikko Meriläinen.
I sin forskning presenterar Meriläinen begreppet spelbildning. Spelbildning är i ett nötskal såväl att förstå och granska spelandet från olika perspektiv som att sträva efter bättre spelkultur och välbefinnande för både unga spelare och deras fostrare.
– Att sätta sig in i spelandet och olika spelkulturer minskar föräldrarnas oro och hjälper dem behandla spelrelaterade frågor utan panik. Samtidigt är det viktigt att minnas att förståelse inte betyder avsaknad av kritik: både spelare och deras fostrare måste också beakta vilka negativa effekter spelandet kan ha.
Möjligt att både förstå och begränsa spelandet
En del av spelarna som svarade på Meriläinens enkät hade upplevt negativa effekter av spelandet. De var dock mestadels lindriga och sporadiska. Enligt Meriläinen är helheten inte heller här helt okomplicerad.
– I stället för att bara tala om de negativa effekterna måste man granska ungdomars spelande som en större helhet. Att nu och då få huvudvärk eller sova för lite någon natt är förstås obehagligt och inte önskvärt, men det är mer oroväckande om de oönskade effekterna ofta upprepar sig, i synnerhet om de är sammankopplade med andra problem såsom ensamhet, depression eller någon annan svår livssituation. Skadeeffekterna borde inte vara det centrala inom spelfostran.
Aktiva spelare är ofta även själv medvetna om på vilket sätt spelandet kan vara skadligt och enligt forskningsresultaten använder de olika metoder för att förebygga negativa effekter. För merparten av spelarna är spelandet någonting roligt och intressant som ger dem viktiga upplevelser av kompetens, självständighet och samhörighet, och hjälper dem minska skol- eller arbetsrelaterad stress.
Det finns ingen genväg till god spelfostran
Fostrare som oroar sig för ungdomars spelande upplever sig ofta behöva stöd för spelfostran. Enligt Meriläinen finns det inga genvägar.
– Både fostran och spelande är komplicerade helheter, så det är ingen överraskning att spelfostran inte alltid heller är så lätt. Att acceptera det är en bra utgångspunkt. Traditionella råd för fostrare är också relevanta för spelfostran: var intresserad, lyssna, diskutera, försök förstå, rekommenderar Meriläinen.
Fostran är alltid ett möte mellan två människor med egna personligheter, förhoppningar och rädslor. Ibland blir det bråk även om båda gör sitt bästa. Viktigare än enskilda situationer är helheten och att det råder en trygg och förtrolig atmosfär i hemmet.
Mikko Meriläinen
mikko.merilainen@helsinki.fi
www.mikkomerilainen.com
Twitter: @MVMerilainen