Gapet mellan det vi lär oss i våra studier och det vi sedan rent konkret gör i våra pedagogiska professioner är ibland större än vi tror. Videoundersökningar och intervjustudier visar ofta på detta gap mellan det man i en reflekterande stund helhjärtat omfattar som ett ideal för sitt eget handlande och det man sedan de facto gör när den pedagogiska vardagen kräver snabba beslut.
Camilla Kronqvist (filosofi, ÅA), Marina Lundkvist (småbarnspedagogik, HU) och Birgit Schaffar (klasslärarutbildning, HU) jobbar och forskar aktivt med att överbrygga gapet. I sina kurser använder de didaktiska diskussionsmetoder som kommer från Philosophy for Children.
– Metoderna är ögonöppnade för studerandena. Ofta märker man först i konkreta diskussioner hur lite man de facto lyssnar på den som just nu talar, och hur lite det man själv säger sedan har med den andres inlägg att göra, bara för att man är så upptagen med att fundera på vad man själv vill säga, berättar Kronqvist.
Metoderna inom Philosophy for Children möjliggör att man får syn på gruppdynamiska strukturer och ens eget bidrag till dem, samtidigt som man lär sig att börja agera bättre.
– Vi kan se en förändring i studerandenas förhållningssätt till sig själv som deltagare i en grupp. De blir medvetna om hur viktigt det är att lyssna på andras röster och andras perspektiv, säger Kronqvist.
– Studerandena blir på sätt och vis mindre upptagna med sig själva och hur de framstår inför andra. Man inser hur viktigt det egentligen är att själv vara närvarande i stunden. Schaffar tillägger
För Lundkvist är detta projekt som presenterades i slutet av augusti på den europeiska konferensen för småbarnspedagogik, EECERA i Budapest, en fortsättning på doktorsavhandlingen.
– Det är ju jag som lärare som ska lyssna på barn, på deras stora och små frågor, när än de kommer. Där finns värdefulla chanser för barn att lära sig. Lärare borde ta vara på dem, även i den mest stressiga situationen under dagen! Det räcker ofta med ett enkelt ”Hör du, det här är en mycket viktig sak att fundera på. Kan du påminna oss alla om det imorgon när vi har samling!”.
– Det intressanta är nog att den största svårigheten verkar ligga i att vi ofta är så dåliga på att faktiskt lyssna på barn (och på vuxna för den delen också)! Men i vårt projekt ser vi att man kan bli bättre på det! säger Schaffar.