PARGASBON SOM HAR HITTAT SITT HEM I VIK

Sara Willberg är hemma från en gård i Pargas med ett femtiotal köttkor. Efter gymnasiet bestämde hon sig för att börja studera husdjursvetenskap vid Helsingfors universitet. Flytten till huvudstaden innebar mycket nytt för Sara som inte kände någon i Helsingfors.

– Nog var det en och annan som blev litet överraskad då jag berättade i hemtrakten om att jag skall flytta till storstaden. Men campus Vik där jag både studerar och bor är skönt med tanke på att det finns åkrar och kossor här. Kontrasten mellan Helsingfors och Pargas är naturligtvis stor, men jag trivs i Vik.

För Sara har det alltid varit mer eller mindre klart att hon vill studera något som har med lantbruk att göra. Inom hennes ämnesområde är det ganska vanligt att man har en liknande bakgrund som hon, det vill säga att man är hemma från en gård.


– Jag bor i en studiecell och delar kök med tio andra som studerar inom samma fält som jag. Utav de här har nästan alla kossor hemma, så vi är likasinnade och stämningen är bra. Många kommer också från andra delar i landet utanför Nyland.

Innan Sara hade bestämt sig för att söka till Uni var hon tveksam över huruvida hon skulle klara sig på sitt modersmål svenska i storstaden och vid universitetet. Även om Sara hade goda skolvitsord i finska hade hon egentligen aldrig talat språket.


– Jag kommer ihåg att vi tillsammans med mitt gymnasium var på studiebesök till Helsingfors universitet, och då sade en Uni-studerande som var hemma från Närpes att man nog klarar sig på svenska. Då tänkte jag att ifall den här personen kan fixa det så kan också jag!

Och så har det varit. Sara studerar för fjärde året och har nyss inlett magisterstudierna efter att ha avlagt sin lägre högskoleexamen. Sara har inriktat sig på husdjursvetenskap som konkret går ut på att lära sig om djurens föda och hälsa. Utöver det här har Sara studerat lantbruksekonomi.

– Särskilt bra tyckte jag om studiepraktiken. Då spenderade jag fyra månader på en finskspråkig mjölkgård i Tarvasjoki drygt 30 kilometer nordost om Åbo. Utöver arbetet med djuren och på gården lärde jag mig en hel del finska. Det har varit nyttigt och sänkt ribban för att tala språket.

Ända sedan första hösten vid Uni har Sara varit aktiv inom sin egen ämnesförening, Svenska Studenters Agro-Forst Förening r.f. Studentlivet som helhet har gett Sara många nya upplevelser.


– Förutom att det har varit jätteroligt att vara med i föreningen så har jag blivit bland annat betydligt modigare att tala med folk och ta kontakt. Jag har fått många nya vänner och tillsammans har vi till exempel rest utomlands. Vi gjorde en studieresa till Amsterdam där vi besökte en tulpanodling och en till Dublin där vi var på en fårfarm.

Nästan varje veckoslut åker Sara hem till Pargas, där hon har en hel del på gång.


– Jag odlar bland annat morötter, rödbetor, frilandsgurka, tomater, broccoli, örter, jordgubbar och hallon.

Den rågodling jag hade i somras gav mig ungefär trettio kilo råggryn, och av dem kokar jag gröt varje morgon i Vik.

Även om Sara inte är säker på att hon någon dag vill ta över föräldrarnas gård i Pargas är kopplingen mellan studierna och arbetet hemma till nytta. Tack vare sina studier säger Sara att hon bland annat lärt sig om vilken föda och vilka näringsämnen djur behöver i olika utvecklingsfaser. Hon hoppas på att eventuellt också i samband med sin pro gradu-avhandling, det vill säga slutarbetet för magisterexamen kunna forska i en fråga som är aktuell på hemmafronten.

– I Sverige har man fått tecken på att kor möjligtvis avlidit efter att ha ätit ekollon. Jag skulle vara intresserad av att undersöka det här närmare: är det så att ekollon faktiskt är farliga för kor och varför i så fall?

 

Läs mer om utbildningsprogrammet i lantbruksvetenskaper.

Läs mer om: Undervisning & studier